Vilket ansvar ligger på föräldrar

[Badger]

Ja gud ja. Mina föräldrar var nog aldrig i beredskap! Säkert oftast nyktra men räknade 0% med ett samtal att jag som ungdom behövde hämtas någonstans. Från 15-16 var jag ofta ute sent på kvällarna, dock skötsam, men det kunde inte mina föräldrar veta..

Sen kanske jag som ung vuxen ibland hade behövt hämtning, men det är en annan sak

Min mamma hade inte ens bil...

 

[Badger]

Men om man är bortrest, jobbar, har småsyskon och allt annat du kan komma på som arguemnt, behöver man väl inte förstärka det med att BÅDA föräldrarna dricker alkohol när tonåringen är ute? Det är en kort period i ens barns liv som ens barn är barn. Svårt att låta bli alkoholen?

BÅDA föräldrarna kanske inte har körkort.

 

[Badger]

Jag tolkade hänga på stan i den här tråden som kvälls/nattetid i syfte att festa när de är för unga för att komma in nånstans så de bara hänger planlöst på kvällar/nätter och då har affärer och caféer stängt.

Att på dagtid gå på stan och shoppa och fika kallar inte jag hänga på stan.

Här finns flera Caféer öppna till 22 och 23.

 

[Luff]

Men alla är ju inte i den situationen. Jag förstår att det är jobbiga situationer, men om barnen bor hemma och går på en skola en kilometer hemifrån och tycker det känns helt ok? Ska jag ändå vara standby hemma, för det finns ju helt andra barn som går på internat och vill hem?

Det blir ju lite knasigt. Att eftersom det finns tonåringar som har jobbigt med att börja på internat, och ungdomar som gör farliga tiktokchallenges, så ska föräldrar vars barn inte alls är i de situationerna också vara beredda.

Det låter som att du kanske jobbat på en internatskola? Då tänker jag att det såklart fanns situationer där elever ville att föräldrarna skulle komma. Men rimligen också en massa barn där det aldrig behövdes. Jag misstänker att alla som jobbar med barn har upplevt situationer där man ringer föräldrar för att man själv bedömer att föräldrarna borde komma, och de inte gör det. Föräldrar gör inte alltid som man tycker de borde.

Men samtidigt finns det ju också en massa barn som liksom aldrig hamnar i dedär krissituationerna. Självklart, om mitt barn råkar ut för en trafikolycka och blir skadad så släpper jag allt och åker. Men det är ju en allmän standby för nära och kära som man alltid har. Då skulle jag ju komma om jag så hade druckit tre glas vin. Men det är ju inget jag ständigt planerar för ska hända. Katastrofen är ju inte ett normalt och väntat inslag i vardagen.

Som sagt. Du har svarat på flera av mina inlägg och sagt emot mig. Men du har inte läst. Helt omöjligt att ha ett fruktbart samtal.

 

[Badger]

Ja, när jag googlade visade det sig att det fanns fritidsgårdar för tonåringar i min kommun, med ungefär sån verksamhet du beskriver. Däremot, eftersom de ligger separat från skolorna, så finns de inte med i vardagslivet för alla på det sätt som fritids för yngre barn gör. Även om man inte gick på skolans fritids på lågstadiet, så kunde de ju inte undgå någon elev på skolan att de fanns.

Säkert har barnen fått info på något sätt i skolan om att fritids finns, men det har varit rätt diskret information. Samma på gymnasiet. Så de som jobbar där kommer ju inte ha koll på alla ungdomar.

Jag tänker att det är kanske inte jättekonstigt om alla artonåring inte i första hand är fokuserade på att hitta fritids. Jättebra att verksamheten finns, såklart, och skapar forum som t ex HBTQ-klubb eller kreativ verkstad för den som vill, men det är väl också en ålder där många börjar pröva sina vingar och hitta på egna grejor, utan hjälp av anställda vuxna. Ju äldre vi blir, ju mindre blir det väl att alla göra samma, utan man hittar sina egna sammanhang och aktiviteter som man trivs med.

Fritits är ju det som skolan driver så det handlar om fritidsgård.

Självklart är det olika om olika hänger på fritidsgården eller inte, det är inte speciellt konstigt. Jag hängde aldrig regelbundet på några av dem som var i min stad, någon gång på nattcaféet som kyrkan driver bara och någon gång på filmkväll på KFUM.

Det är bra att de finns, de som jobbar där träffar garanterat fler ungdomar än jag gör och jag vet att det inte bara är ungdomar "på glid" som är där. Många vänner och politiker här i staden hängde på våra och skyddar dem.

Någonting kan vara bra, viktigt och nå många utan att alla lockas av det
Allting måste ju inte göra mördande reklam heller. Det brukar ju stå när de har öppet för en viss ålder, så kan ungdomen+ vänner gå dit då.

 

[Enya]

BÅDA föräldrarna kanske inte har körkort.

Körkortet är inte avgörande, alkoholen är, tycker jag.

 

[Inte_Ung]

Det har definitivt med saken att göra. Man gör inte sitt barn en tjänst genom att hela tiden kratta manegen åt dem för minsta lilla.

Det underlättar för barnen faktiskt.
Vi har curlat helt galet mycket.
(Tre föräldrar dessutom.)
Men de ledsnade faktiskt på det och blev självständiga och framgångsrika vuxna människor alla tre.

Det finns ingen anledning att göra livet svårare än vad det behöver vara.

 

[Badger]

Körkortet är inte avgörande, alkoholen är, tycker jag.

Avgörande på vilket sätt? Föräldern har druckit ett glas vin och kan därför inte ta tunnelbanan ned på stan? Föräldern har druckit ett glas vin och kan därför inte gå 1 kilometer? Föräldern har druckit ett glas vin och kan därför inte cykla?

Jag har inga som helst annat än positiva minnen kring mina föräldrar och alkohol och jag anser inte att min mamma var en dålig förälder för att hon inte ägde en bil.

 

[Angel]

Jag förstår inte det här med kontrollbehov och likande som kommer fram. Varför är det kontrollbehov att vara ett stöd för sina barn när de ringer och vill ha det? Varför måste stöd ibland betyda att de inte alls kan något och får frihet när de blir 18? Varför är det så svart/vitt? Finns det inte att man kan ge barnen frihet men ändå vara stöd för dem?

Men det finns väl ändå bra många mer sätt att vara ett stöd för sina barn än att personligen köra och hämta dom så fort de är lite upprörda över någonting?

 

[Palermo]

Det är klart. Men det behovet behöver inte yttra sig som ”Kom och hämta mig!!” För många finns aldrig just det behovet. Utan kanske snarare att man avlastar med markservice, hjälper till att organisera en vardag som är rimlig och varken tråkig eller alltför stressande, pratar med dem, håller ett öga på hur de mår. Som ett stöd i bakgrunden.

Men tonåringars tillvaro behöver ju inte kantas av katastrofer och alarmberedskap. Det kan vara så, men som nån skrev i tråden, en stilla vardagslunk (om än tryfferad av stora känslor) är väl också ett ganska vanligt sätt att vara tonåring.

Gamla föräldrar - jäpp, där är det ständig beredskap. På en helt annan nivå än med många tonåringar, enligt min erfarenhet. Om de ringer från akuten, så är det troligare att det gäller den åldriga föräldern, än tonåringen.

Ja, det är sällsynt att tonåringarna får hjärtinfarkt. För att nämna ett tillfälle då jag ryckt ut för gammal förälder.

 

[Enya]

Men det finns väl ändå bra många mer sätt att vara ett stöd för sina barn än att personligen köra och hämta dom så fort de är lite upprörda över någonting?

Inte någonstans har jag uttryckt det du skriver här, och inte heller på det viset.

 

[Mabuse]

Tråden handlar ju lite om just "kom och hämta" så det är ju vad jag åsyftar.

Ok. Men just behovet av ”kom och hämta” är för många snudd på obefintligt. Alltså, självklart kan de vilja ha skjuts ibland, antingen för att få ihop logistiken en ovanligt hektisk dag eller av vanlig bekvämlighet. Men det är ju något annat än ”Kris! Kom mamma, nu!!”.

De råkar liksom inte ut för så mycket. Jag inser att de säkert är lyckligt lottade på det sättet, men jag tänker också att det är ganska många som har en sån lott.

 

[Lingon]

Här finns flera Caféer öppna till 22 och 23.

Och varför ska minderåriga överhuvudtaget vara där vid de tiderna?

 

[Badger]

Och varför ska minderåriga överhuvudtaget vara där vid de tiderna?

Varför 16-17 åringar ska vara på stan och gå på bio till 21 och sedan fika? Eller fika till 21 och sedan gå på Bio. Ja jag tycker det känns helt naturligt att göra det och jag tycker det är mycket bra att ungdomscaféet finns.

Det var självklart helt naturligt för mig att vara ute med kompisar till klockan 22 -23 en helg när jag gick på gymnasiet. Likaså var det helt naturligt för mig att cykla hem från en kompis klockan 22 en vardag när jag gick på högstadiet.

 

[Tantan]

Och varför ska minderåriga överhuvudtaget vara där vid de tiderna?

För att det är kul? För att de är 16-17-18 och inte alltid vill tillbringa kvällen med att spela uno med en förälder? För att det nånstans är rimligt, i mina ögon. Men jag fattar inte hela grejen med att sitta inne och glo på tv från kl 18 till läggdags kl 21-22. Jag och minsta barnet har precis ätit middag, hen är 9. Det har vi gjort i en timme ungefär, för det är kul. Troligen kommer vi cykla lite innan läggdags, det är tyvärr slut på semester nu.

Vi som bodde 8 km från centrum roade oss med långa, nattliga promenader som inte sällan startade 22 och slutade två timmar senare när vi babblat klart. Eller sena kvällsbion, nattbuss och kvälls/nattöppna fiket med dåligt men billigt kaffe.

 

[Palermo]

Och varför ska minderåriga överhuvudtaget vara där vid de tiderna?

För att det är härligt att sitta och fika med kompisarna på kvällen. Till exempel.

 

[Sel]

Och varför ska minderåriga överhuvudtaget vara där vid de tiderna?

Jag håller med övriga om att det låter jättetrevligt! Varför skulle de inte vara där?
Hellre det än att hänga på Max som var det enda som var öppet när jag jobbade där. Vi hade ofta studenter som satt hos oss till stängning, det kändes lite tragiskt. De fick dock välja musik om det var lugnt den kvällen, och vi brukade ge bort sista batchen med pommes till dem i en Minimålslåda.

 

[Palermo]

Jag håller med övriga om att det låter jättetrevligt! Varför skulle de inte vara där?
Hellre det än att hänga på Max som var det enda som var öppet när jag jobbade där. Vi hade ofta studenter som satt hos oss till stängning, det kändes lite tragiskt. De fick dock välja musik om det var lugnt den kvällen, och vi brukade ge bort sista batchen med pommes till dem i en Minimålslåda.

Där jag växte upp fanns det ett fik med takservering. Vi satt där och när innehavaren skulle stänga kom han med det som fanns kvar av kaffet och sa åt oss att se till att dörren blir låst när vi går hem. Jag blir helt lycklig när jag tänker på det!