Lite spännande ändå då, även om tvilligar i sig kanske är spännande nogHaha ja jag skickade mina bilder till Nub theory queens
På ettan sa de tjej, och tvåan dålig bild och svårt att se. Ettan har varit lättast att se på ultraljuden vilka också sagt tjej. Tvåan troligtvis tjej men mer osäkert
Ja det gjorde ju jag med haha, de var övertygade om tjej och på RUL sa hon ”jag ser blygdläppar här” så det verkar ju som att det var tydligt även dåHaha ja jag skickade mina bilder till Nub theory queens
På ettan sa de tjej, och tvåan dålig bild och svårt att se. Ettan har varit lättast att se på ultraljuden vilka också sagt tjej. Tvåan troligtvis tjej men mer osäkert
skulle bli lite chockad om en pojke kom ut tror jag.Ja det gjorde ju jag med haha, de var övertygade om tjej och på RUL sa hon ”jag ser blygdläppar här” så det verkar ju som att det var tydligt även då
Lite spännande ändå då, även om tvilligar i sig kanske är spännande nog
Ja, nu närmar det sig med stormsteg vilket är vääääldigt välkommet. Jag har ju inte varit så aktiv i tråden, mest pga att jag inte velat utsätta alla andra som läser för en massa gnällRUL på måndag,
Har ni andra tagit reda på kön? Vi kommer försöka spara det som en överraskning.
Inte helt enkekt förra graviditeten då vi hade säkert 6-7 UL pga först lågt liggande moderkaka och sen minskad tillväxt/ minskad cirkulation i moderkakan pga infarkter, och en hotande prematur förlossning. Får se hur många det blir nu, men säkert något extra för att kolla tillväxt och cirkulation.
Står på Trombyl förebyggande nu, så hoppas slippa för mkt "stök"
Det sprattlas för fullt i livmodern, så fort man sitter lite stilla. Är nog en minst lika busig unge till vi lyckats lillverka
Ligger lite efter här i tråden känner jag
@Beaatrice_ och @Sleepan ni är ju snart redo
illamåendet höll i sig till v. 25 tillsammans med ett otroligt lågt blodtryck och därefter tog foglossningen vid så jag har varit sjukskriven på deltid sedan september någon gång, heltid sedan någon månad tillbaka. Jag har också fått hepatos, vilket jag även hade förra graviditeten så det borde ha varit väntat men det hade jag förträngt Det innebär i alla fall att snittet troligen kommer att läggas någon vecka tidigare än standard, så inget ont som inte har nåt gott med sig om jag ska vara lite positiv också får också gå på extra kontroller och UL, dels pga hepatosen och dels pga att första barnet var tillväxthämmat. Mysigt att få se bebis så ofta 
kläder till mig och bebis, bedside crib, filtar, nappar mm mm. Så snällt. fick också ett par sjalar som jag testade knyta och stoppa ner hunden (5 kg) i, han tyckte det var helt okej men tröttnade ganska fort Jag har också känt ganska lite senaste dagarna. Det var ett himla liv varje kväll ett bra tag men nu sen i torsdags eller fredags har det varit mycket lugnare. Jag tänker att det är inom normalvariationenHar knappt känt av honom på hela helgen heller så blir orimligt glad av varenda liten rörelse. Han lever!! Försöker verkligen att inte gå in i panikläge för jag tror egentligen inte att något är fel. Men det är så lätt att bli orolig
det är ju från vecka 25 de säger att man ska känna regelbundet varje dag och att bebis börjar få en dygnsrytm. Innan dess kan väl allt möjligt hända, typ att dom lägger sig med ryggen utåt och sparkar inåt och då känns det ju mindre.Ja men precis det är vad jag har läst också. Det känns ändå läskigt. Vande mig så himla snabbt vid att det sparkat till.Jag har också känt ganska lite senaste dagarna. Det var ett himla liv varje kväll ett bra tag men nu sen i torsdags eller fredags har det varit mycket lugnare. Jag tänker att det är inom normalvariationen
). Men, jag tycker nog ändå det är lite läskigt fortfarande - jag är nog mer nervös för att något ska hända honom i magen och att han plötsligt inte mår bra där inne utan att det märks, än att förlossningen ska sätta igång för tidigt. Kanske inte helt rimligt, men men 
. Alltså, jag tycker inte alls om att vara gravid. Även om jag mår bra. Mådde strålande med ettan och hatade det.Varning för gnäll
Jag tycker inte alls att det är roligt att vara gravid just nu.
Jag vet egentligen inte varför, och att jag inte kan sätta ord på vad det är som känns så jobbigt gör att det känns ännu jobbigare. En anledning till att jag tycker det är jobbigt tror jag är att jag känner mig så ensam i graviditeten, det finns liksom ingen i min omedelbara närhet som jag kan prata med som på riktigt förstår vilket jag tycker är jobbigare än jag trodde.
Jag tycker att min sambo är störig mest hela tiden, vet inte heller varför det är så. Jag försöker förklara för honom vad det är jag tycker är jobbigt men lyckas inte på ett sätt så att han (som annars är väldig förstående och empatisk) förstår vad jag menar eller att/vad jag behöver för stöd. Det vet jag ju inte själv heller så inte så konstigt att han inte heller vet. Vi har båda varit sjuka/förkylda i princip hela hösten och när han gnäller på hur han mår är det enda jag kan tänka ”och så lägger du till en graviditet på det”
Utåt sett har jag nog en väldigt enkel graviditet, inga särskilda krämpor, inga synliga problem. Fortfarande inte en särskilt synlig mage vilket på nåt sätt gör att jag tänker att jag inte ”förtjänar” att tycka det är jobbigt för ingen ser ju ens att jag är gravid? Hur kan något som inte syns vara jobbigt eller förtjäna sympati? Hur kan någon ens visa sympati när de inte ens vet att jag är gravid? Senast idag berättade jag för en person att jag är gravid i vecka 24 och hon sa ”jag ser INGENTING på dig”. Och svärmor hör av sig och vill ”se bilder på magen” och jag fnyste tillbaka att ”det finns ingen mage att se”.
Tack för att ni lyssnat på mitt gnäll.
Tack @Sleepan och ni andra
En positiv grej med denna graviditet är i alla fall att jag slipper frysa, brukar frysa konstant den här årstiden när det är så mycket väderomslag hela tiden men nu är jag istället ganska lagom varm hela tiden
Nu är alla nära familjemedlemmar informerade så då kan jag hoppa in här. Jag väntar fjärde barnet och för första gången bad jag vid RUL om att få veta könet, och det är en liten pojke därinne. Yngsta dottern har pratat länge om att få en lillebror, så hon var mycket nöjd när vi berättade
Han är beräknad till slutet av april, men alla andra har gått över tiden så jag räknar kallt med ett majbarn! Men då kommer han säkert att vara tidig bara för det ...
December:
Beaatrice_, andra barnet, BF 28/12
Januari:
Sleepan, andra och tredje barnet, BF 28/1
Kommer dock senast mitten av januari.
Februari:
__sofia__, första barnet, BF 14/2
Mars:
Skuggviol, tredje barnet, BF 15/3
Glimra, första barnet, BF 24/3
niardasp, första barnet, BF 26/3
April:
Ponylove, andra barnet, BF 23/4
Jozze, fjärde barnet, BF 26/4
Tack!Grattis, vad kul
Ja, nu känns det roligt och härligt, men det var tufft första ca tre månaderna pga psykisk ohälsa. Men nu mår jag bättre, så nu har jag landat i det hela och ser verkligen fram emot det. i alla fall i jämförelse med mig ). Så jag har inte en massa rädsla eller stress eller liknande inför födelsen (eller inför tiden efter födelsen), mer än det praktiska att lösa hundpassning etc. För de här storgruppsföreläsningarna har det funnits en del datum tidigare i höst som jag inte gått på, och sen blir det ju ett juluppehåll troligtvis. Hur viktigt tänker ni att det är att gå på sådana?
