Vinterföräldrar 17/18 del 7

[soom]

Hur äter era barn? Jag tycker att L äter väldigt dåligt. Hon vägrar bli matad. När hon får plocka själv hamnar det mesta på golvet, det mesta smakar hon inte ens på. Känns som att det enda hon äter är frukt och spannmål (gröt, bröd, pasta). Börjar bli lite stressad över det.

 

[FeatherCloud]

Hur äter era barn? Jag tycker att L äter väldigt dåligt. Hon vägrar bli matad. När hon får plocka själv hamnar det mesta på golvet, det mesta smakar hon inte ens på. Känns som att det enda hon äter är frukt och spannmål (gröt, bröd, pasta). Börjar bli lite stressad över det.

Här varierar det lite vad favoriterna är, men från att ha varit ganska petig med maten under senvintern är han nu ganska matglad.

Äter fil med müsli, typ 1/3 macka och äggula (vitan betraktas som ett roligt paket) till frukost. Keso eller turkisk yoghurt med banan är vanligt mellis, sen lunch, burk eller rester, nytt mellis med frukt eller hemgjord grötklämmis eller macka, och sen kvällsmat, antingen samma som vi eller gröt.

Matmässigt är det nog inte direkt en fulländad kostcirkel men jag är inte så stressad. Han älskar pannkakor, pasta och mackor med smör, äter gärna ost eller kalkonpålägg, morötter, och har precis förstått att man KAN äta kyckling eller annat kött trots lite tuggmotstånd... Ärtskott är kul, annars är nog grönsaker svårast. Frukt däremot är alltid supergott och slinker ner i mängd.

Han äter själv med bestick eller fingrar, får nästan aldrig mata länge. Däremot kan jag ta upp en bit och "påminna" om vad som finns för att han ska börja äta igen när han kommer av sig. Och visst ja, om vi matar med vuxenbestick får vi göra det ibland, tydligen är det allra bäst att äta med en gigantisk gaffel!

Viktmässigt stannade han ju av lite mellan 10-12 månader så det ska iofs bli Intressant vad som hänt till 18 månader.

Ursäkta romanen

 

[FeatherCloud]

Älskar för övrigt medvetenheten som kommer nu i full fart. Hur han vill visa oss saker, "berättar" (eller ja, han berättar ju faktiskt, bara vi som inte fattar ) vad han och pappa gjort i trädgården under dagen mm. Imorse satte jag på honom min mössa innan jobbet på skoj, och han ville direkt springa och spegla sig

Han pratar massor, iallafall när han inte har napp så det har vi börjat begränsa ganska mycket. Inte så mycket igenkännbara ord dock, utan mest ljud. Han säger där och jobbajobbajobba och svarar på var magen och pappa är. Att det är jag som är mamma har han dock glömt
Alla djurläten är Bää fast med lite olika tonfall. Fåglar (pip pip) är mer bibi och kossor är bröliga BÄÄÄÄ

 

[soom]

Här varierar det lite vad favoriterna är, men från att ha varit ganska petig med maten under senvintern är han nu ganska matglad.

Äter fil med müsli, typ 1/3 macka och äggula (vitan betraktas som ett roligt paket) till frukost. Keso eller turkisk yoghurt med banan är vanligt mellis, sen lunch, burk eller rester, nytt mellis med frukt eller hemgjord grötklämmis eller macka, och sen kvällsmat, antingen samma som vi eller gröt.

Matmässigt är det nog inte direkt en fulländad kostcirkel men jag är inte så stressad. Han älskar pannkakor, pasta och mackor med smör, äter gärna ost eller kalkonpålägg, morötter, och har precis förstått att man KAN äta kyckling eller annat kött trots lite tuggmotstånd... Ärtskott är kul, annars är nog grönsaker svårast. Frukt däremot är alltid supergott och slinker ner i mängd.

Han äter själv med bestick eller fingrar, får nästan aldrig mata länge. Däremot kan jag ta upp en bit och "påminna" om vad som finns för att han ska börja äta igen när han kommer av sig. Och visst ja, om vi matar med vuxenbestick får vi göra det ibland, tydligen är det allra bäst att äta med en gigantisk gaffel!

Viktmässigt stannade han ju av lite mellan 10-12 månader så det ska iofs bli Intressant vad som hänt till 18 månader.

Ursäkta romanen

Gillar romaner!

Vi ligger ju hela tiden steget efter er utvecklingsmässigt, så det låter lovande att han gått från ganska petig till ganska matglad - då finns det hopp för oss också

 

[soom]

Älskar för övrigt medvetenheten som kommer nu i full fart. Hur han vill visa oss saker, "berättar" (eller ja, han berättar ju faktiskt, bara vi som inte fattar ) vad han och pappa gjort i trädgården under dagen mm. Imorse satte jag på honom min mössa innan jobbet på skoj, och han ville direkt springa och spegla sig

Han pratar massor, iallafall när han inte har napp så det har vi börjat begränsa ganska mycket. Inte så mycket igenkännbara ord dock, utan mest ljud. Han säger där och jobbajobbajobba och svarar på var magen och pappa är. Att det är jag som är mamma har han dock glömt
Alla djurläten är Bää fast med lite olika tonfall. Fåglar (pip pip) är mer bibi och kossor är bröliga BÄÄÄÄ

Visst är det häftigt med kommunikationen! Djurläten tränar vi också på, hon kan mjau, voffvoff och muuu. Hon förstår ganska många ord och kan peka när man frågar/göra det man ber om, men säger inga riktiga ord än.

Allra bäst är tittut, det har hon uppskattat länge men det blir tydligen aldrig tråkigt Har nyligen börjar säga DADA med stort eftertryck när hon gömmer sig, och så fnissar hon förväntansfullt

Vad brukar han och pappa göra i trädgården? Jobbajobbajobba? Får de nåt "riktigt" gjort?

 

[FeatherCloud]

Visst är det häftigt med kommunikationen! Djurläten tränar vi också på, hon kan mjau, voffvoff och muuu. Hon förstår ganska många ord och kan peka när man frågar/göra det man ber om, men säger inga riktiga ord än.

Allra bäst är tittut, det har hon uppskattat länge men det blir tydligen aldrig tråkigt Har nyligen börjar säga DADA med stort eftertryck när hon gömmer sig, och så fnissar hon förväntansfullt

Vad brukar han och pappa göra i trädgården? Jobbajobbajobba? Får de nåt "riktigt" gjort?

Tittut är bästa leken! Igår började han själv leka tittut genom hålet i haklappen, och tyckte han var jätterolig

Ibland blir det saker gjorda i trädgården, ibland inte vi har en ganska vildvuxen historia så mycket tid går åt att köra ris, då får kotten ofta åka med på skottkärran.

Annars är han oftast nöjd bara han får gräva i en odlingslåda eller ha något av verktygen, helst det man själv behöver mest  eller leka med skruvar. Allra roligast är att bli upplyft på arbetsbänken i verkstaden och inspektera skruvmejslar och tänger som hänger där, kotten behöver utan tvekan få en egen hörna där i framtiden!
Klippa gräs var också kul, i knät på pappa på åkgräsklipparen. Enda gången han hittills accepterat hörselkåpor

 

[FeatherCloud]

@soom Jobbajobbajobba (eller jubbjubbjubb) tror vi mest kommer av favoritboken med maskiner som heter något i stil med Jobba jobba jämt Plus att jag ju ofta säger att jag ska åka och jobba om morgnarna. Gulligt hursom

 

[leoparden]

Vi har häst och katt hemma, och dottern säger numera ”äst!” både när hon ser hästarna live, och när hon ser en häst på bild. Idag berättade sambon att de träffat en stoor hund på stan, varpå dottern pekar och säger ”äst!”

Det är lite fascinerande vilka ord/ljud som fastnar. Härom dagen sade jag ”usch!” När jag bytte blöja, varpå dottern direkt började härma. Nu säger hon ”usch!” varje gång man säger så.

 

[FeatherCloud]

Kotten har lärt sig smacka/klicka med tungan mot gommen. Vi skojar lite om att han egentligen pratar ett hemligt urinvånarspråk

Samma unge gick för övrigt fram till en annan förälder på öppna förskolan idag och puttade bort dennes barn för att HAN skulle sitta i knät

 

[Sofie_B]

Vi är också sjuka fram och tillbaka, trodde vuxnas förmodat bättre immunförsvar skulle göra att vi klarade oss undan ibland, men icke. Småbarnsbaciller är giftiga!

Ang sömnen så varierar det, men nuförtiden oftast till det bättre. Kotten vaknar mellan 5.30-7, han har börjat krypa över till mig runt femtiden och sen somna om(!) vilket är en himmelsk förbättring, även om jag oftast inte somnar om speciellt mycket när man har en unge som tar all kudde och slår en i ansiktet i sömnen

Hoppas denna nya sömnrutin sätter sig och inte bara är en fas

Usch, stackare! Ja, dom är väldigt giftiga.. inser att det här bara är början också.

Skönt att sömnen blivit bättre! Hoppas att det fortsätter så!

 

[Sofie_B]

L har skaffat sig ungefär samma sömnrutin som John, före 6 ska man tydligen gå upp. 520 i morse... saknar tiden när hon sov till 6 (och då drömde jag om tiden när hon sov till 7 - aldrig nöjd).

Krya på er!

Stackare! För mig gör det stor skillnad att kliva upp före eller efter 6, egentligen oavsett när jag somnar. Det är verkligen som att kroppen tycker att det är natt före 06. Jag har hängt för filtar för fönstren så att det verkligen är MÖRKT i sovrummet nu och då sover han längre igen, så kanske kan det fungera för er också?

Tack!

 

[Sofie_B]

Hur äter era barn? Jag tycker att L äter väldigt dåligt. Hon vägrar bli matad. När hon får plocka själv hamnar det mesta på golvet, det mesta smakar hon inte ens på. Känns som att det enda hon äter är frukt och spannmål (gröt, bröd, pasta). Börjar bli lite stressad över det.

John har ju varit matglad hela tiden så jag vet inte om han är någon bra "jämförelse". Men han äter i stort samma som mig. Till frukost äter vi gröt, bananpannkakor eller leverpastejssmörgås. Sen äter han mellis, ofta en matig smoothie (det är en stor favorit. Kör i frysta bär, banan, avocado, havregryn, mycket rapsolja och havremjölk) och ibland en banan till. Sen sover han och efter det äter han lunch. Han äter det mesta vi äter. Det enda vi har testat som han inte alls gillade var tacos och en pastasås med kyckling och curry. Sen äter han mellis igen, ofta mer smoothie. Sen middag, återigen samma som oss (favoriträtterna är pannbiff med stekt lök, brunsås och potatis och ugnsstekt falukorv med potatismos. Då äter han mer än mig ). Sen äter han kvällsmål, typ en grötklämmis, innan han ska sova.

Försök att inte stressa upp dig! Intresset för mat kommer komma och hon får ju i sig mycket vettigt i det där. Jag lyssnar jättemycket på poddar om barn och igår lyssnade jag på en dietist som gästade Föräldrakollen och själv blev jag väldigt lugnad av det. Hon menade på att barnen inte behöver äta sånt som vi anser vara "nyttigt" i så stor utsträckning, till och med att det inte är bra för dom för att deras magar inte klarar av det. När dom äter samma som oss kan dom äta fullkorn eller grövre varianter men dom behöver ljust bröd, ljus pasta osv.

 

[Sofie_B]

Jag skrev ju tidigare att John på eget bevåg börjat sova hela nätter och att jag var rädd att det innebar slutet på vår amningsresa då vi under en längre tid bara hade haft nattamningen. Well... det blev tvärtom. Nu har jag en tuttgalning här hemma. Det första han säger när han vaknar är "mamma, amma!". Han sliter i kläderna, igår stekte jag pannkakor med honom i famnen och han slet själv fram tutten och började amma. Han vill amma HELA tiden, jag upplever honom som helst låst vid tanken. Det är lite obekvämt, dels vill jag inte amma såhär ofta och sen vill jag gärna känna att jag själv äger rätten att bestämma över när och om mina bröst ska fram. Skrev om det i amningshjälpen på facebook och fick mycket bra hjälp, verkar vara vanligt i den här åldern och verkar som att det går över av sig självt.

 

[FeatherCloud]

Jag skrev ju tidigare att John på eget bevåg börjat sova hela nätter och att jag var rädd att det innebar slutet på vår amningsresa då vi under en längre tid bara hade haft nattamningen. Well... det blev tvärtom. Nu har jag en tuttgalning här hemma. Det första han säger när han vaknar är "mamma, amma!". Han sliter i kläderna, igår stekte jag pannkakor med honom i famnen och han slet själv fram tutten och började amma. Han vill amma HELA tiden, jag upplever honom som helst låst vid tanken. Det är lite obekvämt, dels vill jag inte amma såhär ofta och sen vill jag gärna känna att jag själv äger rätten att bestämma över när och om mina bröst ska fram. Skrev om det i amningshjälpen på facebook och fick mycket bra hjälp, verkar vara vanligt i den här åldern och verkar som att det går över av sig självt.

Jag tycker mig märka ett begynnande behov av att styra/påverka och bestämma här hemma. Iom att i inte ammar blir det ju på andra sätt, typ att kotten sliter min macka ur handen på mig. Så jag tror du tänker rätt i att det hör till åldern.

 

[Sofie_B]

Jag tycker mig märka ett begynnande behov av att styra/påverka och bestämma här hemma. Iom att i inte ammar blir det ju på andra sätt, typ att kotten sliter min macka ur handen på mig. Så jag tror du tänker rätt i att det hör till åldern.

Så är det i övrigt här hemma också. Herregud vilken viljestark bebis vi har! Dom flesta bebisar är säkert såhär, men det kommer lite som en chock för mig. John är dessutom rätt utåtagerande när han inte får som han vill, att bitas och nypas försöker han i stort sett dagligen och idag testade han att spotta på mig när han inte fick som han ville. Mamma mia.. så säger dom att det ska bli värre vid 2 och värst vid 3.

 

[FeatherCloud]

Kotten har börjat krypa över till vår säng framåt morgonkvisten och somna om och gosa. Jättemysigt såklart, och jag vaknar ändå tidigt så det gör inte så mycket att det blir trångt. Inatt kom han dock över redan strax efter midnatt, han grät men tystnade tvärt när han lagt sig tillrätta vid mig
Han sov gott i drygt fem timmar till, jag sov... Inte eller kanske en halvtimme x2 fram till halv 6. Men hade ju inte hjärta att flytta honom eller byta sovrum.

Då är det tur att jag kan flexa och jobba hemifrån så jag kunde sova ikapp några timmar när kotten och sambon gått upp...

 

[FeatherCloud]

Idag har kotten svarat på två frågor jag ställde, inte så stort kanske, men blir helt förundrad över hur mycket han förstår!

Först hade han lekt med en nyckel till ett skåp på förmiddagen. Frågade sen vid 17-tiden var nyckeln var. Först sprang han till hallen och pekade på nycklarna där, men när jag sa att det var nyckeln till skåpet jag letade efter gick han till ett element och sa Dää! När sambon tog av fronten på elementet lite senare låg nyckeln mycket riktigt där!

Senare vid matbordet frågade jag vad han tittade på (eftersom han satt och tittade ut genom fönstret) och då svarade han Bipbip eftersom det var fåglar i trädet

Okej, lite intresseklubben antecknar men det är så häftigt att börja kunna prata och få lite mer svar!

 

[soom]

Idag har kotten svarat på två frågor jag ställde, inte så stort kanske, men blir helt förundrad över hur mycket han förstår!

Först hade han lekt med en nyckel till ett skåp på förmiddagen. Frågade sen vid 17-tiden var nyckeln var. Först sprang han till hallen och pekade på nycklarna där, men när jag sa att det var nyckeln till skåpet jag letade efter gick han till ett element och sa Dää! När sambon tog av fronten på elementet lite senare låg nyckeln mycket riktigt där!

Senare vid matbordet frågade jag vad han tittade på (eftersom han satt och tittade ut genom fönstret) och då svarade han Bipbip eftersom det var fåglar i trädet

Okej, lite intresseklubben antecknar men det är så häftigt att börja kunna prata och få lite mer svar!

Inte så stort? Det är ju jättestort! Häftigt!

 

[Sofie_B]

Idag har kotten svarat på två frågor jag ställde, inte så stort kanske, men blir helt förundrad över hur mycket han förstår!

Först hade han lekt med en nyckel till ett skåp på förmiddagen. Frågade sen vid 17-tiden var nyckeln var. Först sprang han till hallen och pekade på nycklarna där, men när jag sa att det var nyckeln till skåpet jag letade efter gick han till ett element och sa Dää! När sambon tog av fronten på elementet lite senare låg nyckeln mycket riktigt där!

Senare vid matbordet frågade jag vad han tittade på (eftersom han satt och tittade ut genom fönstret) och då svarade han Bipbip eftersom det var fåglar i trädet

Okej, lite intresseklubben antecknar men det är så häftigt att börja kunna prata och få lite mer svar!

Ja visst är det häftigt vad mycket dom förstår och kan svara på! Min favorit är när jag frågar John vart mammas gullhjärta är och han stolt pekar på sig själv. Känns bra att han har fattat det.

Hörrni, en sak som jag känner är svårt kring barn är det här med den kroppsliga integriteten. John är jättefascinerad av kön nu, både sitt egna och andras. Han pekar och vill gärna titta nära och till och med ta på andras kön. Det får han inte göra utan vi säger bara att det är pappas snopp eller det är mammas snippa och så pratar vi lite om att killar och tjejer ser olika ut. Men jag vet liksom inte på vilken nivå man ska lägga det. Jag vill ju inte ignorera intresset helt så att han känner att det är något konstigt kring det, samtidigt vill jag inte uppmuntra det heller om ni förstår hur jag tänker. Igår när han badade med storebror så var han väldigt intresserad av hans snopp, tittade nära och sen gjorde han konstiga "slickningar" med munnen. Tänker att det för någon utomstående kan se väldigt konstigt ut att han gör den associationen, men samtidigt vet ju jag att det inte är något märkligt med det utan att det bara var ett sammanträffande. Vet att det finns bra barnböcker att läsa tillsammans med barnet som behandlar det här ämnet som jag tänkt att läsa för honom när han blir äldre.

Vad har ni för tankar och reflektioner? Hur har ni som har äldre barn hanterat nyfikenheten?

 

[pollex]

Ja visst är det häftigt vad mycket dom förstår och kan svara på! Min favorit är när jag frågar John vart mammas gullhjärta är och han stolt pekar på sig själv. Känns bra att han har fattat det.

Hörrni, en sak som jag känner är svårt kring barn är det här med den kroppsliga integriteten. John är jättefascinerad av kön nu, både sitt egna och andras. Han pekar och vill gärna titta nära och till och med ta på andras kön. Det får han inte göra utan vi säger bara att det är pappas snopp eller det är mammas snippa och så pratar vi lite om att killar och tjejer ser olika ut. Men jag vet liksom inte på vilken nivå man ska lägga det. Jag vill ju inte ignorera intresset helt så att han känner att det är något konstigt kring det, samtidigt vill jag inte uppmuntra det heller om ni förstår hur jag tänker. Igår när han badade med storebror så var han väldigt intresserad av hans snopp, tittade nära och sen gjorde han konstiga "slickningar" med munnen. Tänker att det för någon utomstående kan se väldigt konstigt ut att han gör den associationen, men samtidigt vet ju jag att det inte är något märkligt med det utan att det bara var ett sammanträffande. Vet att det finns bra barnböcker att läsa tillsammans med barnet som behandlar det här ämnet som jag tänkt att läsa för honom när han blir äldre.

Vad har ni för tankar och reflektioner? Hur har ni som har äldre barn hanterat nyfikenheten?

Lilla A är inte så jättefascinerad av sin egen snopp, den har han liksom insett att finns och han ser den ju ”hela dagarna”, men ser han brorsornas så skrattar han och pekar och vill ibland dit och peta. Jag säger bara ”det är x:s snopp, inte peta/inte röra”, jag känner inte att det behövs så mycket förklaring utöver det utan att den här fascinationsperioden lär gå över och att djupare förklaringar får vänta tills det uppstått funderingar från hans sida. Jag har dock aldrig haft snopp=pojke- och snippa=flicka-prat med mina barn, när de tagit upp diskussionen på eget initiativ har jag mer konstaterat att det förvisso är vanligt att personer med snopp känner sig som pojkar och att personer med snippa känner sig som flickor, men att det bara är man själv som kan känna om man känner sig som pojke, flicka, både och eller inget alls.