Bukefalos 25 år!

Vinterföräldrar 17/18 del 7

L fortsättet prata om Agnes, det är väldigt mycket Agnes. Har fått telnr till mamman, personalen frågade om dom fick lämna det till mig. Skickade ett sms för en vecka sen, men har inte fått nåt svar. Jättekonstigt tycker jag, är det ett nej då? Om det är det, varför sa hon då ja till att lämna ut nr? Är det för påstridigt att försöka igen? Ska jag bara släppa det och säga att det inte går varje gång L pratar om allt dom ska göra när Agnes kommer hit? Ska jag skicka ett sms till? Ska jag ringa (usch)?
Jag hade nog ringt, även om jag förstår om det är jobbigt. Bästa sättet att veta säkert tänker jag :)
 
1,5 vecka tog det innan E fick till nr 2 på toaletten, på eget initiativ efter att ha haft ganska mycket åsikter om att det kändes jobbigt och därför helt enkelt gömt sig i trädgården när det var dags. Stolt mamma! :love:

Stackaren fick nog en riktig aha-upplevelse och sa även han trodde att han "bara hade en snopp och inget hål" och då fattar jag att det inte är helt lätt att begripa hur det ska gå till att bajsa på kommando :laugh:
 
Imorgon är det dags för vardag igen. L vill inte till föris. Hon har varit dämpad hela dagen och grät vid läggning 💔
Tror det handlar dels om att hon har svårt med omställning just nu och dessutom är väldigt mammig, dels om att det var längesen hon var där. Och så det där som skaver för mig: det är ganska rörigt, med många barn och personal som kanske inte riktigt räcker till, vilket jag tror gör att hon inte känner sig helt trygg. Men hon har roligt när hon är där och vill inte åka hem, så jag är inte så bekymrad, önskar bara jag kunde hjälpa henne med det jobbiga på nåt sätt.
 
Imorgon är det dags för vardag igen. L vill inte till föris. Hon har varit dämpad hela dagen och grät vid läggning 💔
Tror det handlar dels om att hon har svårt med omställning just nu och dessutom är väldigt mammig, dels om att det var längesen hon var där. Och så det där som skaver för mig: det är ganska rörigt, med många barn och personal som kanske inte riktigt räcker till, vilket jag tror gör att hon inte känner sig helt trygg. Men hon har roligt när hon är där och vill inte åka hem, så jag är inte så bekymrad, önskar bara jag kunde hjälpa henne med det jobbiga på nåt sätt.
Stackars L! Hoppas omställningen går bra och att hon får roligt idag :heart

E är tvärtom, han har sagt i en månads tid att han saknar förskolan och fröknarna, och då känner jag mig hemsk eftersom det dröjer ytterligare ett par veckor innan han får gå tillbaka, och sen blir det bara 3dagar i veckan pga bebis. Undrar om han kommer nöja sig med det. Ständigt dåligt samvete för något...
 
Imorgon är det dags för vardag igen. L vill inte till föris. Hon har varit dämpad hela dagen och grät vid läggning 💔
Tror det handlar dels om att hon har svårt med omställning just nu och dessutom är väldigt mammig, dels om att det var längesen hon var där. Och så det där som skaver för mig: det är ganska rörigt, med många barn och personal som kanske inte riktigt räcker till, vilket jag tror gör att hon inte känner sig helt trygg. Men hon har roligt när hon är där och vill inte åka hem, så jag är inte så bekymrad, önskar bara jag kunde hjälpa henne med det jobbiga på nåt sätt.
Stackars L, hoppas att hon känner sig lite tryggare på förskolan snart. Man lider så med barnen. Det är svårt stt veta vad man som förälder kan göra för att göra det bättre.
 
Hon har haft det bra, på jättebra humör vid hämtning och säger att hon haft roligt. I morse pendlade hon mellan "jag vill inte, det är inte kul" till "när ska vi åka, jag längtar". Men det tar på krafterna för henne, hon har kraschat när vi kommit hem.

Ja, ständigt dåligt samvete för nåt... @FeatherCloud . Tycker det är jättesynd att dom bara får vara där 15 timmar vid föräldraledighet, jag tycker att förskolan ger så mycket, och att man - iaf här - har noll flexibilitet i tiderna (min kollega fick först gå till skolan med alla barnen för att lämna skolbarnet kl 8, sen hem igen, sen tillbaka med resterande två för att lämna förskolebarnet kl 9, sen hem igen med bebisen, och sen samma visa vid hämtning. Kul.)
 
Hon har haft det bra, på jättebra humör vid hämtning och säger att hon haft roligt. I morse pendlade hon mellan "jag vill inte, det är inte kul" till "när ska vi åka, jag längtar". Men det tar på krafterna för henne, hon har kraschat när vi kommit hem.

Ja, ständigt dåligt samvete för nåt... @FeatherCloud . Tycker det är jättesynd att dom bara får vara där 15 timmar vid föräldraledighet, jag tycker att förskolan ger så mycket, och att man - iaf här - har noll flexibilitet i tiderna (min kollega fick först gå till skolan med alla barnen för att lämna skolbarnet kl 8, sen hem igen, sen tillbaka med resterande två för att lämna förskolebarnet kl 9, sen hem igen med bebisen, och sen samma visa vid hämtning. Kul.)
Det är jätteoflexibelt här också... En i min närhet fick avboka läkartider eftersom hen inte fick hämta 12:15 istället för 12 under en period...
 
Hur går det för alla ungar nu?

E blev storebror för 1,5 vecka sen, bebis tog tid på sig så pga olika omständigheter har han nu varit hemma från förskolan i 2,5 månad. Inte alls optimalt,kan jag känna.. Känns som att vi ägnat hela sommaren åt konflikter och vi kan i princip inte be om/säga till om något utan att han gör tvärtom, skriker, slåss eller springer iväg. Sen lillasyster kom är han dessutom inte torr längre utan kissar i byxorna i princip varje gång... (Efter vad jag läst är det en normal reaktion på att få syskon, men inte desto mindre slitigt och frustrerande :arghh:)

För tre veckor sen trillade E dessutom ner från ett träd och föll så illa att han bröt några revben. Han har återhämtat sig väldigt bra, men det resulterade också i en orosanmälan. Även om det inte blev någon följd och jag vet åt sjukvården har skyldighet att anmäla kändes det riktigt jobbigt... Lär nog se tillbaka på den här sommaren som en av de jobbigaste perioderna i livet, helt ärligt. Tur mitt i allt att lillasyster är en nöjd bebis på det stora hela.

På uppsidan är han mellan konflikterna en påhittig kille som gillar att måla naglarna, ha fina halsband, kan spika nästan lika bra som jag, är väldigt kär i sin syster och pratar oavbrutet med ett ordförråd utan dess like :love: :D

Nu har vi en vecka kvar innan sambon börjar jobba och E får gå lite på förskolan igen, tror och hoppas livet blir lättare med lite rutiner igen.
 
Hur går det för alla ungar nu?

E blev storebror för 1,5 vecka sen, bebis tog tid på sig så pga olika omständigheter har han nu varit hemma från förskolan i 2,5 månad. Inte alls optimalt,kan jag känna.. Känns som att vi ägnat hela sommaren åt konflikter och vi kan i princip inte be om/säga till om något utan att han gör tvärtom, skriker, slåss eller springer iväg. Sen lillasyster kom är han dessutom inte torr längre utan kissar i byxorna i princip varje gång... (Efter vad jag läst är det en normal reaktion på att få syskon, men inte desto mindre slitigt och frustrerande :arghh:)

För tre veckor sen trillade E dessutom ner från ett träd och föll så illa att han bröt några revben. Han har återhämtat sig väldigt bra, men det resulterade också i en orosanmälan. Även om det inte blev någon följd och jag vet åt sjukvården har skyldighet att anmäla kändes det riktigt jobbigt... Lär nog se tillbaka på den här sommaren som en av de jobbigaste perioderna i livet, helt ärligt. Tur mitt i allt att lillasyster är en nöjd bebis på det stora hela.

På uppsidan är han mellan konflikterna en påhittig kille som gillar att måla naglarna, ha fina halsband, kan spika nästan lika bra som jag, är väldigt kär i sin syster och pratar oavbrutet med ett ordförråd utan dess like :love: :D

Nu har vi en vecka kvar innan sambon börjar jobba och E får gå lite på förskolan igen, tror och hoppas livet blir lättare med lite rutiner igen.

Men fy usch vad tufft med orosanmälan, kan verkligen förstå att det känns otroligt obehagligt - även om sjukvården såklart förstår att det inte fanns någon grund i ert fall så har de ju rutiner som måste följas. Hoppas ni får lite mer lugn och ro när storebror får gå lite på förskolan så ni kan landa i tvåbarnslivet allihop. :heart
 
Men fy usch vad tufft med orosanmälan, kan verkligen förstå att det känns otroligt obehagligt - även om sjukvården såklart förstår att det inte fanns någon grund i ert fall så har de ju rutiner som måste följas. Hoppas ni får lite mer lugn och ro när storebror får gå lite på förskolan så ni kan landa i tvåbarnslivet allihop. :heart
Ja det var tufft. Soc ringde när vi var på bb så det tog liksom ner oss på jorden igen. Systemet är ju bra såklart, men känslan var riktigt jobbig. Anmälan tog dels upp att E haft två fall nu (ett förra sommaren från en låg stege , men då fick han inga skador även om vi åkte till akuten) men också en del annat om hur E inte verkat orolig för att åka till röntgen utan pappa,men blivit ledsen när de skulle tillbaka (dvs att han skulle vara rädd för honom) samt att han sökt vård för flera pigluxationer (som främst skett på förskolan ) så det kändes ganska jobbigt med de slutsatser som drogs...

Jag och sambon har inte riktigt samma bild av vilka risker som man bör undvika med en 3,5åring som gärna gör allt vi vuxna gör, och det var också medskicket soc gav när vi träffade dom, vilket är helt rimligt. Så nu ska jag försöka lägga det bakom mig...
 
Ja det var tufft. Soc ringde när vi var på bb så det tog liksom ner oss på jorden igen. Systemet är ju bra såklart, men känslan var riktigt jobbig. Anmälan tog dels upp att E haft två fall nu (ett förra sommaren från en låg stege , men då fick han inga skador även om vi åkte till akuten) men också en del annat om hur E inte verkat orolig för att åka till röntgen utan pappa,men blivit ledsen när de skulle tillbaka (dvs att han skulle vara rädd för honom) samt att han sökt vård för flera pigluxationer (som främst skett på förskolan ) så det kändes ganska jobbigt med de slutsatser som drogs...

Jag och sambon har inte riktigt samma bild av vilka risker som man bör undvika med en 3,5åring som gärna gör allt vi vuxna gör, och det var också medskicket soc gav när vi träffade dom, vilket är helt rimligt. Så nu ska jag försöka lägga det bakom mig...

Men fy fasiken att få det samtalet i det läget. 💔 Ja, bara lägg det bakom dig och förhoppningsvis utvecklas även barnets riskmedvetenhet allt eftersom han blir ännu äldre.
 
Hur går det för alla ungar nu?

E blev storebror för 1,5 vecka sen, bebis tog tid på sig så pga olika omständigheter har han nu varit hemma från förskolan i 2,5 månad. Inte alls optimalt,kan jag känna.. Känns som att vi ägnat hela sommaren åt konflikter och vi kan i princip inte be om/säga till om något utan att han gör tvärtom, skriker, slåss eller springer iväg. Sen lillasyster kom är han dessutom inte torr längre utan kissar i byxorna i princip varje gång... (Efter vad jag läst är det en normal reaktion på att få syskon, men inte desto mindre slitigt och frustrerande :arghh:)

För tre veckor sen trillade E dessutom ner från ett träd och föll så illa att han bröt några revben. Han har återhämtat sig väldigt bra, men det resulterade också i en orosanmälan. Även om det inte blev någon följd och jag vet åt sjukvården har skyldighet att anmäla kändes det riktigt jobbigt... Lär nog se tillbaka på den här sommaren som en av de jobbigaste perioderna i livet, helt ärligt. Tur mitt i allt att lillasyster är en nöjd bebis på det stora hela.

På uppsidan är han mellan konflikterna en påhittig kille som gillar att måla naglarna, ha fina halsband, kan spika nästan lika bra som jag, är väldigt kär i sin syster och pratar oavbrutet med ett ordförråd utan dess like :love: :D

Nu har vi en vecka kvar innan sambon börjar jobba och E får gå lite på förskolan igen, tror och hoppas livet blir lättare med lite rutiner igen.

Grattis till lillasyster 😍

Låter tufft med orosanmälan och timingen när de ringde.. men som du säger har ju vården sina riktlinjer, bra att det tas på allvar ändå för de som behöver det. Men förstår att det inte alls känns kul för en själv, hoppas ni kan släppa det ❤️

Här är det mycket trots vissa dagar, mycket känslor i en 3,5 åring 😅🤷‍♀️ Jag är fortfarande hemma med båda barnen men storasyster börjar snart förskolan igen, det behövs verkligen just nu för oss alla. Och jag hoppas att det går bättre denna gången, med våran erfarenhet i bagaget är man ju väldigt nervös… men tror det kommer blir bättre denna gången. Hon är definitivt redo själv åtminstone. Annars har flickorna väldigt kul tillsammans redan, lillasyster tycker syrran är absolut roligast och vill vara med henne på allt hon gör om dagarna. Inte länge kvar tills hon går efter och inte bara kryper 😅

Annars väntar vi mest på att bostadsbristen häruppe ska bli bättre så vi kan få ett vettigt boende.. compact living är inte så kul med två småbarn 🤪
 
Ja det var tufft. Soc ringde när vi var på bb så det tog liksom ner oss på jorden igen. Systemet är ju bra såklart, men känslan var riktigt jobbig. Anmälan tog dels upp att E haft två fall nu (ett förra sommaren från en låg stege , men då fick han inga skador även om vi åkte till akuten) men också en del annat om hur E inte verkat orolig för att åka till röntgen utan pappa,men blivit ledsen när de skulle tillbaka (dvs att han skulle vara rädd för honom) samt att han sökt vård för flera pigluxationer (som främst skett på förskolan ) så det kändes ganska jobbigt med de slutsatser som drogs...

Jag och sambon har inte riktigt samma bild av vilka risker som man bör undvika med en 3,5åring som gärna gör allt vi vuxna gör, och det var också medskicket soc gav när vi träffade dom, vilket är helt rimligt. Så nu ska jag försöka lägga det bakom mig...
Så jobbigt med anmälan, som om det inte räckte med olyckan och skadan i sig :( Och att få reda på den på BB när hormoner och känslor är i kaos också.

G är ju också en fysisk unge som gärna klättrar och hoppar runt på det mesta. Det känns som om det hela tiden är en balansgång mellan att hindra honom från att göra för farliga saker och att tillåta att han leker och utmanar sina förmågor. Funderar ofta på ”kommer han skada sig allvarligt eller bara få ont om han ramlar/misslyckas med det han gör” och om det är det senare så får han köra på. Annars hade vi nog knappt låtit honom göra någonting känns det som ibland :meh:
 
Vi tycker nog att trotset eller vad man ska kalla det lugnat ner sig något under sommaren. Jag tror att det delvis beror på att jag trots sömnbrist och bebis ändå har lite mer ork nu. Både att leka och aktivera men också sätta gränser när det behövs. Det är med det sagt fortfarande en del konflikter, han har en stark egen vilja och den går inte alltid samma väg som vår :angel:

G blev ju storebror i somras och det har gjort att han mognat en del. Han älskar sin lillebror och har än så länge aldrig tagit ut sin ilska och frustration på honom. Han låter lillebror vara med och leka och vill visa upp honom för alla vi möter. Konflikterna dem emellan lär väl öka när lillebror visar mer egen vilja dock :devil:
 
Ls humör är helt ok för tillfället. De stora utbrotten kommer ganska sällan, oftast blir det inte mer än "då får du inte x! Fnys :mad:" och så klampar hon iväg med armarna i kors. Det händer flera gånger om dagen, men det är ju inte så farligt.
Hon är fortsatt väldigt mammig och vill inte göra nånting själv, vilket kan bli en aning påfrestande.
Väldigt intresserad av bokstäver och siffror. Har ett bokstavspussel som är väldigt populärt, med hjälp av det har hon lärt sig bokstäverna och skriver gärna sitt namn med dem. "Läser" gärna, dvs bokstav för bokstav, hur det hänger ihop med ljuden har hon inte greppat. Har en bok med bilder och så står ordet under. Vi bokstaverade G-R-Ä-V-M-A-S-K-I-N och vad blir det? Traktor! :laugh:
Räknar till 12, sen kommer sjuttinitti och ettiett.

Jag är (äntligen) gravid, och mår inte jättebra. Hunden hade ätit gräs och sedan kräkt. Dagen efter var det min tur, när jag berättade det för mannen säger L "har du kräkt? Varför? Har du ätit gräs?!" :laugh:
 
Ls humör är helt ok för tillfället. De stora utbrotten kommer ganska sällan, oftast blir det inte mer än "då får du inte x! Fnys :mad:" och så klampar hon iväg med armarna i kors. Det händer flera gånger om dagen, men det är ju inte så farligt.
Hon är fortsatt väldigt mammig och vill inte göra nånting själv, vilket kan bli en aning påfrestande.
Väldigt intresserad av bokstäver och siffror. Har ett bokstavspussel som är väldigt populärt, med hjälp av det har hon lärt sig bokstäverna och skriver gärna sitt namn med dem. "Läser" gärna, dvs bokstav för bokstav, hur det hänger ihop med ljuden har hon inte greppat. Har en bok med bilder och så står ordet under. Vi bokstaverade G-R-Ä-V-M-A-S-K-I-N och vad blir det? Traktor! :laugh:
Räknar till 12, sen kommer sjuttinitti och ettiett.

Jag är (äntligen) gravid, och mår inte jättebra. Hunden hade ätit gräs och sedan kräkt. Dagen efter var det min tur, när jag berättade det för mannen säger L "har du kräkt? Varför? Har du ätit gräs?!" :laugh:
Grattis till graviditeten! Och klockren slutledningsförmåga hos L :rofl:
 
J
Grattis till lillasyster 😍

Låter tufft med orosanmälan och timingen när de ringde.. men som du säger har ju vården sina riktlinjer, bra att det tas på allvar ändå för de som behöver det. Men förstår att det inte alls känns kul för en själv, hoppas ni kan släppa det ❤️

Här är det mycket trots vissa dagar, mycket känslor i en 3,5 åring 😅🤷‍♀️ Jag är fortfarande hemma med båda barnen men storasyster börjar snart förskolan igen, det behövs verkligen just nu för oss alla. Och jag hoppas att det går bättre denna gången, med våran erfarenhet i bagaget är man ju väldigt nervös… men tror det kommer blir bättre denna gången. Hon är definitivt redo själv åtminstone. Annars har flickorna väldigt kul tillsammans redan, lillasyster tycker syrran är absolut roligast och vill vara med henne på allt hon gör om dagarna. Inte länge kvar tills hon går efter och inte bara kryper 😅

Annars väntar vi mest på att bostadsbristen häruppe ska bli bättre så vi kan få ett vettigt boende.. compact living är inte så kul med två småbarn 🤪
Hoppas förskolan går bättre denna gång! Och att ni hittar större bostad, kan tänka mig att det blir påfrestande! Kul ändå att tjejerna har glädje av varandra :heart
 
Så jobbigt med anmälan, som om det inte räckte med olyckan och skadan i sig :( Och att få reda på den på BB när hormoner och känslor är i kaos också.

G är ju också en fysisk unge som gärna klättrar och hoppar runt på det mesta. Det känns som om det hela tiden är en balansgång mellan att hindra honom från att göra för farliga saker och att tillåta att han leker och utmanar sina förmågor. Funderar ofta på ”kommer han skada sig allvarligt eller bara få ont om han ramlar/misslyckas med det han gör” och om det är det senare så får han köra på. Annars hade vi nog knappt låtit honom göra någonting känns det som ibland :meh:
Jag brukar tänka liknande, vill att E (till skillnad från tex mig) ska lära sig använda kroppen och vad den kan, men det får ju inte bli farligt. När det går bra är ju E nästan för kapabel för sitt eget bästa, men inom rimliga gränser tror jag på att faktiskt lära sig konsekvenser av det man tar sig för...

Kul att G gillar sitt syskon! Här är storebror också jättefin med sin syster, men det blir såklart säkert jobbigaste när hon ska börja konkurrera mer om leksaker och annat :p
 

Liknande trådar

Gravid-1år Inte sett någon tråd så tar och startar en :bump: Gammal användare men nytt nick då det är tidigt i graviditeten än så länge, är i...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 111
Gravid-1år Jag har väntat på att en sån här tråd ska startas, men nu startar jag en själv 😊 Jag väntar tredje barnet, v 10 nu. Har sedan innan två...
46 47 48
Svar
951
· Visningar
44 146
Svar
1 999
· Visningar
107 732
  • Låst
Tjatter Ny tråd! Jag äter frukost och funderar på vad jag ska ha för kläder för att inte frysa i stallet.
99 100 101
Svar
2 006
· Visningar
51 743

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Varde mörker

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Upp