Fast är det alltså en rättighet att kunna utföra alla tjänster överallt? Att kunna hantera sina bankärenden på toaletten? Att köpa tågbiljett till frukosten?
Eller är det tänkbart att det ändå underlättar att ha tekniken på fickan, även om man får passa på att göra telefonens/datorns bankärenden där det faktiskt finns täckning? Om man är på jobbet, i butiken, eller vad man nu sysslar med hyggligt regelbundet.
Nu blir det intressant.
Endera har vi ett samhälle i Sverige, med lika rättigheter för alla medborgare, eller så anser vi vissa medborgare har mer rättigheter än andra.
Det är klart att vi kan lägga ner landsbygden, det är ju så besvärligt att bygga och vidmakthålla infrastruktur utanför de tätbefolkade områdena, eller så anser vi att viss infrastruktur är så viktigt för att få ett fungerande, så att samhället (vi alla skattebetalare), ser till att den finns tillgänglig.
När jag läste nationalekonomi, så fick vi lära oss att viss infrastruktur är viktig för att samhället, marknaden, och människor ska kunna fungera, ska beslutas om, byggas av, och finansieras samt underhållas med gemensamma pengar.
Det gäller sådan infrastruktur som säkerställer hälsa, samfärdsel, kommunikation och utbildning.
Och för att vara mer konkret kan det gälla sådant som dricksvatten, avloppssystem och reningsverk i tätorter, möjlighet att få elektricitet, järnvägar och vägar, telefonnät, sophämtning och tillgång till skolor för barnen.
Vi byggde också upp allt det här, huvudsakligen under 1900-talet, men både järnväg och vatten- och avloppsnät började byggas tidigare. Uppbyggandet av infrastruktur inkluderade elnät och telefonnät som kunde nå alla fastboende i Sverige. (möjligtvis fanns det någon extremt isolerad fjällgård som inte fick el)
När de första generationerna av både datorer och mobiltelefoner kom, så hängde inte politiken riktigt med.
Till att börja med var datorerna inte uppkopplade mot något alls, Internet som praktiskt användbar plattform, är ungefär 20 är gammalt, E-handel värd namnet, E-tjänster hos myndigheter och Internetbanker är nyare än så.
Då, var det ingen i politiken som tänkte sig, att vi skulle kunna använda mobiltelefoner för att sköta våra bankaffärer, ha kontakt med myndigheter och till att ersätta kontanter, inom bara några år.
Komihåg uttalandet "Internet är bara en fluga".
När 3g licenserna började auktioneras ut i mitten av 1990-talet, så fick operatörerna licens mot löften att bygga ut nät som skulle täcka hela Sverige.
Jag kommer ihåg hur jag då deltog i debatten och sa att: "Med den här strukturen av operatörer och de avtal som tecknas, så är det osannolikt att mer än delar av Sverige (=städer och tätorter) får tillgång till 3g". Och så blev det också.
Idag har vi nått ett läge där det börjar bli svårt att inte ha tillgång till fungerande mobilnät för Internetaccess.
Då är det dags att se på mobilnäten på samma sätt som vi (=samhället) sett på elnät eller kopparnätet för telefon för flera decennier sedan, nämligen som viktig infrastruktur, som ska styras av politiken.
Observera att ingen är tvungen att ha el, åka tåg eller ha en mobiltelefon, oavsett om man är "teknikfientlig" eller bara inte har råd, men alla ska ha möjlighet att ha en mobiltelefon, om vi anser att det är viktigt infrastruktur.
Men javisst finns det fiber på väg, det löjliga är i vårat fall att vi inte ens bor i obygden utan väldigt centralt längs med en riksväg med 11 km till den mindre staden och 26 km till den större staden men det är för krångligt att få tillstånd att gräva fiber längs med vägen utan fibern får lov att gå bakvägar där det bor en stor mängd äldre/ointresserade människor som inte vill vara med och dela på kalaset, alltså blir det än så länge orimligt dyrt för oss...
