Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Änterliiiigen har jag bestämt mig på riktigt. Och nu när beslutet är helt avgjort så gör det mig så ledsen. Men egentligen kanske inte för avslutet. Utan för det som aldrig kommer igen.
För det vackra och fina som långsamt vissnat.
Nu finns det inte mer.
Sakta, sakta ska jag resa mig.
Hej då P ❤️
 

Jag hade så gärna velat skriva nu om hur fel alla ni har. Men det kan jag inte.
Han är fantastisk. Alltså vettig. Men jag känner inte det där extra som måste finnas.
Det gör mig deppig. Här har jag hittat någon som är så bra på flera sätt och så känner jag inget 😞
Jag vill så gärna känna mer för honom men det går inte tvinga fram såklart.
Så nu kan alla skriva mig på näsan om att jag borde fattat det.
Men alltså hur många gånger har ni träffats? Två? SNÄLLA låt saker ta tid.
Vore det så fel att lyssna på det i princip ALLA i tråden plus alla kunniga säger och lugna dig och landa i dig själv. Bli trygg och glad och låt dig trivas i att bara vara du i din lilla familjeenhet med dottern. Om du vill kan du ha den här andra personen på sidan av och ni kan lära känna varandra i lugn och ro också, men släpp det annars. Varför måste du så Desperat (för du framstår verkligen som desperat, min bror var likadan efter uppbrott) ha en partner just nu? Du har ju mer än fullt upp.
 
Men alltså hur många gånger har ni träffats? Två? SNÄLLA låt saker ta tid.
Vore det så fel att lyssna på det i princip ALLA i tråden plus alla kunniga säger och lugna dig och landa i dig själv. Bli tryg och glad och låt dig trivas i att bara vara du i din lilla familjeenhet med dottern. Om du vill kan du ha den här andra personen på sidan av och ni kan lära känna varandra i lugn och ro också, men släpp det annars. Varför måste du så desperat ha en partner just nu? Du har ju mer än fullt upp.
Tre gånger. Jag vet att det inte är mycket i sammanhanget men ändå.
Jag trivs med bebis. Jag älskar henne mest i hela världen, universum, alla galaxer och andra universum (finns säkert fler än den vi lever i).
 
Du jämför alltså detta med att köra påverkad? Helt otroligt.

Ja, det gör jag. Jag tycker parallellerna är ganska många. Skapa en väldigt riskfylld situation utan att något kräver detta, men blunda och hoppas på det bästa, med fara för inte bara dig utan även andra som inte kan påverka situationen alls.

Om det är omedveten självdestruktivitet som spelar in där eller inte vill jag inte spekulera kring, men det är tydligt att du saknar sunda perspektiv för vad som är rimliga risker att ta, och vad som utgör farliga situationer. Både för din egen och andras del.

Din dotter är jätteliten och sårbar. Hon har ingen annan än dig och hon är totalt utlämnad de beslut du fattar och det liv du skapar åt er. Du är också väldigt sårbar, bland annat pga. den blind spot jag beskrev ovan. Personer som vill andra illa eller själva är dysfunktionella söker sig inte till folk med tydliga gränser, stabila liv, bra konsekvens- & risktänk och stor självbevarelsedrift. De söker sig just till sårbarhet, utsatthet och kaos. Att just den här mannen kanske är jättebra är inte poängen. Det handlar om risken du är beredd att ta och risken din dotter inte kan välja bort.

Men man kan lära sig att få bättre grepp om sitt högriskbeteende, och man kan utveckla sundare perspektiv och starkare gränser. Önskar er som sagt allt gott. Var rädd om er.
 
Tre gånger. Jag vet att det inte är mycket i sammanhanget men ändå.
Jag trivs med bebis. Jag älskar henne mest i hela världen, universum, alla galaxer och andra universum (finns säkert fler än den vi lever i).
Tre gånger är ju ingenting. Jag vet att vi alla fungerar olika men vad förväntar du dig?
Sen ska man givetvis inte fortsätta om man tror det är kört, men jag blir stressad bara av att läsa dina inlägg om dejting och relationshets. Jösses. Vad är det du saknar så otroligt i livet att du MÅSTE ha en karl? Vilken lucka skulle det fylla tänker du?
Du har ett barn, en gård, hästar, vänner (?), en egen personlig kamp också. Kan inte det få räcka en stund?
 
Ja, det gör jag. Jag tycker parallellerna är ganska många. Skapa en väldigt riskfylld situation utan att något kräver detta, men blunda och hoppas på det bästa, med fara för inte bara dig utan även andra som inte kan påverka situationen alls.

Om det är omedveten självdestruktivitet som spelar in där eller inte vill jag inte spekulera kring, men det är tydligt att du saknar sunda perspektiv för vad som är rimliga risker att ta, och vad som utgör farliga situationer. Både för din egen och andras del.

Din dotter är jätteliten och sårbar. Hon har ingen annan än dig och hon är totalt utlämnad de beslut du fattar och det liv du skapar åt er. Du är också väldigt sårbar, bland annat pga. den blind spot jag beskrev ovan. Personer som vill andra illa eller själva är dysfunktionella söker sig inte till folk med tydliga gränser, stabila liv, bra konsekvens- & risktänk och stor självbevarelsedrift. De söker sig just till sårbarhet, utsatthet och kaos. Att just den här mannen kanske är jättebra är inte poängen. Det handlar om risken du är beredd att ta och risken din dotter inte kan välja bort.

Men man kan lära sig att få bättre grepp om sitt högriskbeteende, och man kan utveckla sundare perspektiv och starkare gränser. Önskar er som sagt allt gott. Var rädd om er.
Jag är riskmedveten. Undviker och förbygger smittor. Som vid tex ny häst.
Ångstädar vid behov.
Spritar händerna efter handtvätt ganska ofta. Inte bra för naglarna.
Sådana saker är jag väldigt noga med.
 
Tre gånger är ju ingenting. Jag vet att vi alla fungerar olika men vad förväntar du dig?
Sen ska man givetvis inte fortsätta om man tror det är kört, men jag blir stressad bara av att läsa dina inlägg om dejting och relationshets. Jösses. Vad är det du saknar så otroligt i livet att du MÅSTE ha en karl? Vilken lucka skulle det fylla tänker du?
Du har ett barn, en gård, hästar, vänner (?), en egen personlig kamp också. Kan inte det få räcka en stund?
Såklart jag inte måste ha någon. Det kan vara skönt att bara vara själv också.
Ska hitta någon som förgyller mitt liv annars får det va.
 
Såklart jag inte måste ha någon. Det kan vara skönt att bara vara själv också.
Ska hitta någon som förgyller mitt liv annars får det va.
Låt det vara en stund då? Det känns verkligen som att du jagar någonting och det låter så otroligt utmattande.

Dejtingappar och sjuka mess från främmande män, P som dyker in och ut och kräver specialbehandling och ni är inte riktigt överens om hur förhållandet funkar, M som kikar förbi, lilla dottern som behöver sova ifred... alltihop är så himla rörigt.
 
Jag är riskmedveten. Undviker och förbygger smittor. Som vid tex ny häst.
Ångstädar vid behov.
Spritar händerna efter handtvätt ganska ofta. Inte bra för naglarna.
Sådana saker är jag väldigt noga med.
Men kära nån. I det här sammanhanget måste det sägas: du blev gravid utan att ens veta vem pappan var!

Ditt handspritande hjälper inte ett skit när du utsätter dig och dottern för så mycket större risker. Det är helt absurt att du tar upp att du använder handsprit samtidigt som du bjuder in en främmande man att sova hos dig och dottern.
 
Jag är riskmedveten. Undviker och förbygger smittor. Som vid tex ny häst.
Ångstädar vid behov.
Spritar händerna efter handtvätt ganska ofta. Inte bra för naglarna.
Sådana saker är jag väldigt noga med.

Du kan gärna svara mig sådär. Jag känner inte dig och hur du lever ditt liv påverkar inte mig. Jag kommer strax logga ut och sen är det bra med det. Men din dotter kan inte välja bort dig. Hon kan inte sluta följa dina trådar, och de mekanismer som får dig att dra till med den här sortens respons och prioritera bort hennes säkerhet på de plan vi faktiskt pratar om kommer påverka henne om du inte slutar sidesteppa. Det är jättelätt att sprita händerna. Det här är svårare, och jag förstår det.
 
Jag hade så gärna velat skriva nu om hur fel alla ni har. Men det kan jag inte.
Han är fantastisk. Alltså vettig. Men jag känner inte det där extra som måste finnas.
Det gör mig deppig. Här har jag hittat någon som är så bra på flera sätt och så känner jag inget 😞
Jag vill så gärna känna mer för honom men det går inte tvinga fram såklart.
Så nu kan alla skriva mig på näsan om att jag borde fattat det.
Hur många vuxna känner det där extra efter 3 träffar? Det är väl mer tonåringar som gör (eller tror sig göra i alla fall). Man kan ju känna direkt att det är kört men det gjorde du uppenbarligen inte eftersom du träffade honom igen.

Sen skulle jag inte vara så säker på att han är vettig om jag var du. Du känner honom inte.
 
Såklart jag inte måste ha någon. Det kan vara skönt att bara vara själv också.
Ska hitta någon som förgyller mitt liv annars får det va.

Men det kan du inte tvinga fram genom att dejta hejvilt för att springa ifrån dina demoner. Här förtvivlar du över att det inte känns perfekt efter tre träffar och allt jag kan tänka är hur otroligt desperat och stressat det låter.

Personligen kan jag bara bli attraherad till personer jag redan är vän med och att ens komma dit kan ta åratal. Jag vet att dom flesta inte funkar så men jag tycker att det ger en del perspektiv. Man kan inte tvinga fram nåt bra. Man ska inte ens försöka.

Det man måste göra är att hitta lugnet inom sig och en verklig trygghet i att vara själv. Inte som du gör gång på gång, skriver fint om att du inte måste ha nån ena dagen men så fort det blir lite för tråkigt så hamnar du där i att scrolla bland män igen. Det gör knappast en som verkligen är tillfreds med singellivet och tycker att en partner bara vore en bonus.
 
Låt det vara en stund då? Det känns verkligen som att du jagar någonting och det låter så otroligt utmattande.

Dejtingappar och sjuka mess från främmande män, P som dyker in och ut och kräver specialbehandling och ni är inte riktigt överens om hur förhållandet funkar, M som kikar förbi, lilla dottern som behöver sova ifred... alltihop är så himla rörigt.
Jag sover med henne. Hon och jag. Vill inte sova nån annanstans än nära henne.
 
Du kan gärna svara mig sådär. Jag känner inte dig och hur du lever ditt liv påverkar inte mig. Jag kommer strax logga ut och sen är det bra med det. Men din dotter kan inte välja bort dig. Hon kan inte sluta följa dina trådar, och de mekanismer som får dig att dra till med den här sortens respons och prioritera bort hennes säkerhet på de plan vi faktiskt pratar om kommer påverka henne om du inte slutar sidesteppa. Det är jättelätt att sprita händerna. Det här är svårare, och jag förstår det.
Nej såklart. Det var bara exempel på ordet riskmedveten. Känner inte igen mig i beskrivningen
 
Jag är riskmedveten. Undviker och förbygger smittor. Som vid tex ny häst.
Ångstädar vid behov.
Spritar händerna efter handtvätt ganska ofta. Inte bra för naglarna.
Sådana saker är jag väldigt noga med.
Jag tycker ofta att du uppvisar ett väldigt pedantiskt beteende, som om städning är något som du tar till för att dämpa ångest och stress? För mig är det inte att vara riskmedveten alls. Det är något helt annat.
 
Jag tycker ofta att du uppvisar ett väldigt pedantiskt beteende, som om städning är något som du tar till för att dämpa ångest och stress? För mig är det inte att vara riskmedveten alls. Det är något helt annat.
Under förkyldningstider och om det är något speciellt men inte annars.
Jag trivs bättre när det är rent. Men att ha det nitiskt rent går inte. Inte på landet när halva stallet kommer in så fort man tar av sig skorna :cautious:
 
Jag hade så gärna velat skriva nu om hur fel alla ni har. Men det kan jag inte.
Han är fantastisk. Alltså vettig. Men jag känner inte det där extra som måste finnas.
Det gör mig deppig. Här har jag hittat någon som är så bra på flera sätt och så känner jag inget 😞
Jag vill så gärna känna mer för honom men det går inte tvinga fram såklart.
Så nu kan alla skriva mig på näsan om att jag borde fattat det.
Måste/brukar du känna det direkt?

Det enda jag själv känner sådär direkt är fysisk attraktion. Det ”lilla extra” som krävs för en långvarig relation det behöver tid och att man på riktigt lär känna varandra för det ska komma.
 
Kom att tänka på när min mamma berättade om när hon var liten. Alla var välkomna. Äta och även sova över. Ibland var det fullt då fick någon sova direkt på golvet.
Huset var aldrig låst.
Ibland hade någon gått in lagt sig och så märkte de det på morgonen.
Mamma och hennes bror sov i en bäddsoffa i köket. De hade inget eget rum då de var yngst.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Stort TACK i efterhand!
  • Min resa till läkning - ny gnista!
  • Ensam och ledsen

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp