Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Änterliiiigen har jag bestämt mig på riktigt. Och nu när beslutet är helt avgjort så gör det mig så ledsen. Men egentligen kanske inte för avslutet. Utan för det som aldrig kommer igen.
För det vackra och fina som långsamt vissnat.
Nu finns det inte mer.
Sakta, sakta ska jag resa mig.
Hej då P ❤️
 

Är det bara jag som tycker inläggen är extremt tjatiga?
Det är väl mitt liv. Vill jag ha en traktor så ska jag ha en traktor. Svårare än så är det inte.
Snart (eller ja efter sommaren) kommer mer inkomst ser fram emot det!
Jag tänker att det kanske är ide att sälja traktorn och köpa en billigare? Kostar den 100k+ så kan du definitivt komma över en billigare som också fungerar. 😊
 
Okej att allt har ett pris mm. Men jag skulle personligen må rätt jävla skit av att göra våld på mig själv, ja strikt sett sälja mig själv, för 250 000 kr.

Särskilt om anledningen var en jävla traktor och jag skulle kunna köpa en annan traktor för 250 k (dvs sälj traktorn, dela på pengarna, ta sin del och köp en begagnad traktor)

Jag är dock inte så säker på hur mycket som är ärligt och äkta i tråden längre. Jag tror det handlar om mer än traktorn.
 
Ah! Jag tycker en hel del ifrågasättande (trots att vi är i en dagbokstråd) är relevant, jag är inte kritisk mot sådana inlägg bara för att. Utan det var just när känsliga ämnen som delvis nyligen avhandlats dras upp av "nya" användare jag ville lyfta. Jag är inte själv bra på att formulera sådana inlägg så kanske tolkas som att jag bara är ok med positiva inlägg och därför gick det inte fram, så är inte fallet iaf :)

Då förstår jag hur du menade 🙂
 
Okej att allt har ett pris mm. Men jag skulle personligen må rätt jävla skit av att göra våld på mig själv, ja strikt sett sälja mig själv, för 250 000 kr.

Särskilt om anledningen var en jävla traktor och jag skulle kunna köpa en annan traktor för 250 k (dvs sälj traktorn, dela på pengarna, ta sin del och köp en begagnad traktor)

Jag är dock inte så säker på hur mycket som är ärligt och äkta i tråden längre. Jag tror det handlar om mer än traktorn.
Självklart handlar det om mer :banghead:
Fattar inte varför du m.fl. går på om detta längre. Vad får nu ut av detta tjatet?
 
Självklart handlar det om mer :banghead:
Fattar inte varför du m.fl. går på om detta längre. Vad får nu ut av detta tjatet?
Jag har inget annat svar än det du fått av övriga. Omsorg i grunden. Vill du inte att jag ska svara säg det så lämnar jag tråden.

Och om det är mer än traktorn - hur ska vi veta det när du om och om igen säger det bara är traktorn, ni bara är vänner osv? Man får lite svar som man frågar tyvärr.
 
Jag har inget annat svar än det du fått av övriga. Omsorg i grunden. Vill du inte att jag ska svara säg det så lämnar jag tråden.

Och om det är mer än traktorn - hur ska vi veta det när du om och om igen säger det bara är traktorn, ni bara är vänner osv? Man får lite svar som man frågar tyvärr.
Jag bryr mig om honom. Vet inte om jag är beredd på det som blir efteråt.
Visst traktorn är en stor del. Men om det bara varit den hade det nog gått att lösa.
Jag har inte så många andra att vända mig till. Jag bollar med honom om allt möjligt.
Skulle sörja och jag vet inte om jag fixar det.
Därför tänkte jag om jag kan hitta någon annan kanske jag klarar av att släppa P på alla plan.
Jättesvårt detta. Och svårt att förklara också eftersom jag inte riktigt själv fattar.
Vi är inte ett par. Utan vänner. Samtidigt som han är mer än en vän.
Jag vet inte. Får ta det stegvis.
Lite mer oberoende är jag nu jämfört med tidigare. Hur det har varit.
Men det ändras. Jag ändras. Jag behöver inte honom i alla lägen.
Jag tycker mycket om honom. Som en vän. Ingenting annat.
 
Jag bryr mig om honom. Vet inte om jag är beredd på det som blir efteråt.
Visst traktorn är en stor del. Men om det bara varit den hade det nog gått att lösa.
Jag har inte så många andra att vända mig till. Jag bollar med honom om allt möjligt.
Skulle sörja och jag vet inte om jag fixar det.
Därför tänkte jag om jag kan hitta någon annan kanske jag klarar av att släppa P på alla plan.
Jättesvårt detta. Och svårt att förklara också eftersom jag inte riktigt själv fattar.
Vi är inte ett par. Utan vänner. Samtidigt som han är mer än en vän.
Jag vet inte. Får ta det stegvis.
Lite mer oberoende är jag nu jämfört med tidigare. Hur det har varit.
Men det ändras. Jag ändras. Jag behöver inte honom i alla lägen.
Jag tycker mycket om honom. Som en vän. Ingenting annat.

Det låter som att du inte är redo att lämna, men du behöver bestämma dig på så sätt att du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Du kan inte använda människor efter dina behov och ditt tycke, det är inte schysst. Vänner har vanligtvis separerad ekonomi, så nu behöver du styra upp din egen när ni hädanefter är vänner och du inte kan förlita dig på honom.

Du vill ha P kvar som försörjare, men han verkar inte vara nöjd med att bli utnyttjad för sina pengar > du kallar honom snål. Du har redan (minst) 3 partners, men tror att ytterligare fler kommer lösa dina problem.

Jag vet inte om du själv inser vilken skev verklighetsuppfattning du har, och det är uppenbart att tråden inte är någon bra hjälp på vägen. Tar du upp dessa frågor med de personer du pratar med inom vården? Varför du fortsätter i de mönster du gör. De verkar svåra att bryta men det är nödvändigt för din egen skull att du hittar något sätt att göra det. Du kan, om du vill och om du inser hur skev dina relationer till andra människor är, vilket du själv verkar ha normaliserat.
 
Det låter som att du inte är redo att lämna, men du behöver bestämma dig på så sätt att du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Du kan inte använda människor efter dina behov och ditt tycke, det är inte schysst. Vänner har vanligtvis separerad ekonomi, så nu behöver du styra upp din egen när ni hädanefter är vänner och du inte kan förlita dig på honom.

Du vill ha P kvar som försörjare, men han verkar inte vara nöjd med att bli utnyttjad för sina pengar > du kallar honom snål. Du har redan (minst) 3 partners, men tror att ytterligare fler kommer lösa dina problem.

Jag vet inte om du själv inser vilken skev verklighetsuppfattning du har, och det är uppenbart att tråden inte är någon bra hjälp på vägen. Tar du upp dessa frågor med de personer du pratar med inom vården? Varför du fortsätter i de mönster du gör. De verkar svåra att bryta men det är nödvändigt för din egen skull att du hittar något sätt att göra det. Du kan, om du vill och om du inser hur skev dina relationer till andra människor är, vilket du själv verkar ha normaliserat.
Vi har separat ekonomi.
 
Jag bryr mig om honom. Vet inte om jag är beredd på det som blir efteråt.
Visst traktorn är en stor del. Men om det bara varit den hade det nog gått att lösa.
Jag har inte så många andra att vända mig till. Jag bollar med honom om allt möjligt.
Skulle sörja och jag vet inte om jag fixar det.
Därför tänkte jag om jag kan hitta någon annan kanske jag klarar av att släppa P på alla plan.
Jättesvårt detta. Och svårt att förklara också eftersom jag inte riktigt själv fattar.
Vi är inte ett par. Utan vänner. Samtidigt som han är mer än en vän.
Jag vet inte. Får ta det stegvis.
Lite mer oberoende är jag nu jämfört med tidigare. Hur det har varit.
Men det ändras. Jag ändras. Jag behöver inte honom i alla lägen.
Jag tycker mycket om honom. Som en vän. Ingenting annat.
Jag förstår att situationen är jättesvår, och har massor med olika bottnar och lager. Och jag tjatar vidare om att jag tror du skulle vara hjälpt av att faktiskt prata med en terapeut om hela situation med både M, P, F och alla dina tankar. En terapeut kommer inte tvinga dig göra något eller pracka på dig en åsikt. Men hjälpa dig sortera i dina tankar, hjälpa dig (om du vill det) ta sunda, hållbara baby steps mot mer oberoende.

Du kommer fixa det galant över tid, glöm inte vara ärlig mot dig själv under tiden bara (och mot terapeuten) 💙
 
Jag förstår att situationen är jättesvår, och har massor med olika bottnar och lager. Och jag tjatar vidare om att jag tror du skulle vara hjälpt av att faktiskt prata med en terapeut om hela situation med både M, P, F och alla dina tankar. En terapeut kommer inte tvinga dig göra något eller pracka på dig en åsikt. Men hjälpa dig sortera i dina tankar, hjälpa dig (om du vill det) ta sunda, hållbara baby steps mot mer oberoende.

Du kommer fixa det galant över tid, glöm inte vara ärlig mot dig själv under tiden bara (och mot terapeuten) 💙
Det är möjligt. Jag har ingen sådan terapeut eller psykolog. Utan det är inom beroendevården jag är inskriven i så fokus ligger på det. Vill inte blanda in andra utom P pratar jag om. Våra problem. Men inte nämnt någon annan. Min ena vet om pappasitationen men min andra som jag går till har jag inte vågat berätta det för. Han jag gått till längst.
Det tar emot för mycket.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Stort TACK i efterhand!
  • Min resa till läkning - ny gnista!
  • Ensam och ledsen

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp