.

Änterliiiigen har jag bestämt mig på riktigt. Och nu när beslutet är helt avgjort så gör det mig så ledsen. Men egentligen kanske inte för avslutet. Utan för det som aldrig kommer igen.
För det vackra och fina som långsamt vissnat.
Nu finns det inte mer.
Sakta, sakta ska jag resa mig.
Hej då P

 

[karamelldrottningen]

Kan erkänna att jag blev oproportionerligt arg. Men det handlar egentligen inte om dagens små saker. Det är allt som allt.
Däremot vet han inte att jag är less på honom nu. Det har jag iaf hållt inom mig. För det hjälper exakt noll att säga vissa saker jag tänker.
Nu har jag dock lugnat ner mig tack och lov. Kanske hjälper lite att skriva om det.

 

[karamelldrottningen]

Den här veckan lär oavsett bli lugn hoppas jag. M är sjuk, en god vän till mig har magsjuka, F vet jag inte om jag vill träffa just nu. Han kommer för nära mig på något sätt.
Tinder har jag undvikit nu på helgen. Inbillar mig att det är bättre vardagar. Men som det känns nu har jag ingen lust ens.
Jag ska göra så mycket som möjligt annat istället hemma.

 

[tott]

Kan erkänna att jag blev oproportionerligt arg. Men det handlar egentligen inte om dagens små saker. Det är allt som allt.
Däremot vet han inte att jag är less på honom nu. Det har jag iaf hållt inom mig. För det hjälper exakt noll att säga vissa saker jag tänker.
Nu har jag dock lugnat ner mig tack och lov. Kanske hjälper lite att skriva om det.

Att skriva av sig brukar hjälpa.

 

[EmmaBovary]

Kan erkänna att jag blev oproportionerligt arg. Men det handlar egentligen inte om dagens små saker. Det är allt som allt.
Däremot vet han inte att jag är less på honom nu. Det har jag iaf hållt inom mig. För det hjälper exakt noll att säga vissa saker jag tänker.
Nu har jag dock lugnat ner mig tack och lov. Kanske hjälper lite att skriva om det.

Det blir väl så när du av olika skäl fortsätter ha någon nära som du i grund och botten är less på? Det är nog svårt att komma ifrån att man når bristningsgränsen och allt man försökt tränga bort slår till som en blixt ibland. Rent långsiktigt så är det ju inte hållbart, och något som ingen av er kan må bra av. Även om saker och ting är som de är nu.

 

[karamelldrottningen]

Ibland känns det som att jag inte får vara mig själv. Och det är ganska jobbigt. Speciellt i ens egna hem.
Han har ju hjälpt mig mycket tidigare. Men jag vet inte. Känner en lättnad när han åker. Jag får andas ut mer.

 

[Masqueradee]

Ibland känns det som att jag inte får vara mig själv. Och det är ganska jobbigt. Speciellt i ens egna hem.
Han har ju hjälpt mig mycket tidigare. Men jag vet inte. Känner en lättnad när han åker. Jag får andas ut mer.

Det låter ju helt klart som att du gjort rätt beslut att börja avveckla hans närvaro. Oavsett hur mycket folk i din närhet hjälper dig så ska du ju inte må dåligt i deras närhet eller behöva stå i någon slags tacksamhetsskuld. En vän kommer på inbjudan eller förfrågan, inte på eget bevåg utan klart medgivande!

 

[karamelldrottningen]

Nu har jag planerat veckan. Kommer ha en del att göra. Vilket är bra. Och med fokus på att inte ha så mycket kontakt med P utan göra mitt.

 

[karamelldrottningen]

Och nu börjar den där sedvanliga kvällssorgsenheten infinna sig. Nu har jag massor med tid att göra vad jag vill så länge jag är i närheten men känner inte för att göra nånting alls. Ska göra mina övningar igen. Skulle kunnat ha en ansiktsmask också men har redan smort in mig så det går inte.
Tänk om det fanns ett piller man kunde ta om dagen och må bra sen i 24 timmar framåt och det utan minsta lilla biverkning.

 

[karamelldrottningen]

Har lite idéer om hur utöka intäkterna lite. Handlar inte om några enorma summor alls men tror det kan bli bra. Kräver dock en del jobb innan jag kan skrida till verket.

 

[karamelldrottningen]

De är sån full rulle på henne så hinner knappt med ibland. Lägger henne på madrassen på golvet och helt plötsligt är hon långt borta. Hur gick det ens till

Hon har en tand och den andra är på gång men syns bara lite vitt ännu.
Så gulligt
Men undrar när det är dags börja borsta tänderna. Måste läsa på om det.

 

[karamelldrottningen]

Väldigt skönt idag och alla dagar få vara nykter och se världen så. Till och med mina jobbigaste tankar är bättre nyktra.
Ett glas blir aldrig ett glas heller. Det går ju inte och knappt gått nån gång.
Riskera allt för att dricka är det dummaste som finns.

Jag är tacksam och när suget kommer känns det inte lika intensivt och att mina verktyg fungerar.
Väldigt tacksam.
Jag får nu chansen att uppleva livet i fler nyanser. Jag bryr mig även mer genuint om allt. När inte alkoholen tar över.
Skulle jag någonsin dricka igen vilket jag aldrig kommer att göra så är risken stor för ett inre kaos. Men som även drabbar andra.
Fort fort in på systembolaget. Ju fortare desto bättre. Jag gick aldrig in där och flanerade bland hyllorna. Måste gå fort. Köpa lagom mängd varken mer eller mindre.
Det smått maniska börjar ta över och det innan jag ens druckit en droppe.
Klarar jag av vänta. Nja bäst gå in på en offentlig toalett. Dricka, dricka, dricka.
Känna värmen. Men också besviken. Dricka mer. Sudda bort besvikelsen.
Jag förtjänar alla droppar. Jag förtjänar att må bra och leva.
Men det är just det jag aldrig gjorde. Jag mådde aldrig bra. Och jag levde inte.

 

[Blyger]

Hon har en tand och den andra är på gång men syns bara lite vitt ännu.
Så gulligt
Men undrar när det är dags börja borsta tänderna. Måste läsa på om det.

Så fort de dyker upp har jag lärt mig

 

[underensten]

Så fort de dyker upp har jag lärt mig

Helt rätt hälsar den snart färdiga tandhygienisten

 

[underensten]

Har lite idéer om hur utöka intäkterna lite. Handlar inte om några enorma summor alls men tror det kan bli bra. Kräver dock en del jobb innan jag kan skrida till verket.

Hade du inte rensat ut massa kläder fick jag för mig? Du önskade ju nått att göra på kvällen och du behöver mer inkomst. Om du inte skänkt bort redan, kan du använda tiden till att lägga ut kläder på Vinted?

 

[underensten]

Väldigt skönt idag och alla dagar få vara nykter och se världen så. Till och med mina jobbigaste tankar är bättre nyktra.
Ett glas blir aldrig ett glas heller. Det går ju inte och knappt gått nån gång.
Riskera allt för att dricka är det dummaste som finns.

Jag är tacksam och när suget kommer känns det inte lika intensivt och att mina verktyg fungerar.
Väldigt tacksam.
Jag får nu chansen att uppleva livet i fler nyanser. Jag bryr mig även mer genuint om allt. När inte alkoholen tar över.
Skulle jag någonsin dricka igen vilket jag aldrig kommer att göra så är risken stor för ett inre kaos. Men som även drabbar andra.
Fort fort in på systembolaget. Ju fortare desto bättre. Jag gick aldrig in där och flanerade bland hyllorna. Måste gå fort. Köpa lagom mängd varken mer eller mindre.
Det smått maniska börjar ta över och det innan jag ens druckit en droppe.
Klarar jag av vänta. Nja bäst gå in på en offentlig toalett. Dricka, dricka, dricka.
Känna värmen. Men också besviken. Dricka mer. Sudda bort besvikelsen.
Jag förtjänar alla droppar. Jag förtjänar att må bra och leva.
Men det är just det jag aldrig gjorde. Jag mådde aldrig bra. Och jag levde inte.

Nyttiga insikter. Start jobbat av dig!

 

[monster1]

Och nu börjar den där sedvanliga kvällssorgsenheten infinna sig. Nu har jag massor med tid att göra vad jag vill så länge jag är i närheten men känner inte för att göra nånting alls. Ska göra mina övningar igen. Skulle kunnat ha en ansiktsmask också men har redan smort in mig så det går inte.
Tänk om det fanns ett piller man kunde ta om dagen och må bra sen i 24 timmar framåt och det utan minsta lilla biverkning.

Det går inte att tänkta tvärtom? Att liksom omfamna sorgsenheten lite och acceptera den. Den gör ju ingenting bara är där. Jag och min terapeut har någon övning där jag bara ska liksom känna känslorna inte försöka göra något åt dom (som man ju så gärna gör). Att liksom acceptera att livet består av massor av känslor som kommer och går och låta dom göra det. För du vet ju att imorgon så känns det bättre igen, så du kan lika gärna umgås med den där sorgsna känslan på kvällen (om det känns rimligt och någorlunda ok). Tanken bakom är att känslor växer och återkommer när man försöker skyffla bort dom.

 

[karamelldrottningen]

Det går inte att tänkta tvärtom? Att liksom omfamna sorgsenheten lite och acceptera den. Den gör ju ingenting bara är där. Jag och min terapeut har någon övning där jag bara ska liksom känna känslorna inte försöka göra något åt dom (som man ju så gärna gör). Att liksom acceptera att livet består av massor av känslor som kommer och går och låta dom göra det. För du vet ju att imorgon så känns det bättre igen, så du kan lika gärna umgås med den där sorgsna känslan på kvällen (om det känns rimligt och någorlunda ok). Tanken bakom är att känslor växer och återkommer när man försöker skyffla bort dom.

Omfamna? Nja…
Accepterar väl den hyfsat och gör lite annat.

 

[Fjordfrälst]

Det går inte att tänkta tvärtom? Att liksom omfamna sorgsenheten lite och acceptera den. Den gör ju ingenting bara är där. Jag och min terapeut har någon övning där jag bara ska liksom känna känslorna inte försöka göra något åt dom (som man ju så gärna gör). Att liksom acceptera att livet består av massor av känslor som kommer och går och låta dom göra det. För du vet ju att imorgon så känns det bättre igen, så du kan lika gärna umgås med den där sorgsna känslan på kvällen (om det känns rimligt och någorlunda ok). Tanken bakom är att känslor växer och återkommer när man försöker skyffla bort dom.

Precis, stanna kvar i det snarare än fly från det- som tex med ångestkänslor.

 

[karamelldrottningen]

Jag kommer samtidigt sörja honom om vi avslutar all kontakt.
Ena stunden står jag inte ut med honom och nästa stund vill jag ändå inte släppa honom helt.
Men jag kan ju inte leva så här. Kommer väl dö ensam. Vilket iofs de flesta gör. Någon måste lämna först.

 

[karamelldrottningen]

Jag tycker nästan bättre om honom på avstånd. Prata i telefon och skriva.
Jag hinner andas emellan.