.

Änterliiiigen har jag bestämt mig på riktigt. Och nu när beslutet är helt avgjort så gör det mig så ledsen. Men egentligen kanske inte för avslutet. Utan för det som aldrig kommer igen.
För det vackra och fina som långsamt vissnat.
Nu finns det inte mer.
Sakta, sakta ska jag resa mig.
Hej då P

 

[bettysmatte]

Fast jag menade inte tråden, utan situationen kring barnet.

Jag menar också situationen, som den beskrivs i tråden.

 

[Thaliaste]

Du är inte ensam. Jag förstår exakt vad du menar och håller med. Situationen är så urspårad att ”reflektion” är som att sätta bamseplåster på ett brutet ben.

Förändring måste komma inifrån, hur mycket folk här anmäler TS IRL kommer det inte heller leda till något bra slut om TS själv aldrig kommer till insikt om sin problematik och hur den visar sig.

Man kan tycka att det är fånigt att prata om lakan, men det är också väldigt konkret och handfast och kan vara lättare att prata om än ett allmänt "du har problem, skärp till dig". Men till syvende och sist kan vi här inte skydda TS dotter eller hjälpa TS. Det måste hon själv göra.

Om man ändå vill göra något om man kan, eller om man lämnar tråden, får man väl själv avgöra tänker jag. Trots allt vet man ju aldrig på nätet om vad som är på riktigt och inte, och vad som är tänkt att skapa reaktioner. Det får man också ha med sig, när man bestämmer sig för hur mycket energi man lägger ner på trådar.

 

[karamelldrottningen]

Hur mår du just nu?

Förutom alla negativa och missvisande kommentarer här så mår jag toppen!

 

[karamelldrottningen]

Det är inte bara många i tråden som menar att det är klokt att ta det lugnt med dejtandet medan du tar dig ur alkoholberoendet, utan också den samlade erfarenheten från beroendevården.

Att du själv inte fått höra det personligen i dina samtal är som sagts tidigare i tråden, för att du inte berättat om hela din situation.

Men om du hela tiden håller fast vid försvarsmekanismen att det är alla andra som skapar dina problem, så kommer vi inte att kunna ändra på det. Din bebis skriker om nätterna, dina män är kinkiga med att inte vilja sova i varandras lakan, skribenter i tråden vill att du städar mer och byter lakan oftare, och missbruksvården är mossiga som inte fattar att det finns inga som helst problem med att bjuda hem män du bara haft kontakt med i ett par veckor till din bebis, som då får sova i rummet bredvid.

Det verkar vara din bild av din situation. Att du bara försöker lösa situationen som andra skapat - att din bebis skriker på nätterna och din dejt inte kommer att palla det - men utan att inse att det är du själv som sätter dig i den här situationen genom att rusa in i en ny relation.

Du söker en livspartner - fine, inget problem med det på längre sikt. Men om detta är mannen som du ska leva lycklig med I många år, så kommer ni att finnas kvar för varandra även om ett halvår och ni tar det lugnt under den tiden. Och låter bebis ha sitt hem i fred om nätterna med sin mamma, tills att du lärt känna den nya mannen på djupet.

Sånt här gör mig bara alldeles matt. Du lägger in massa som inte stämmer.
Nej hon skriker inte på nätterna.

 

[Thaliaste]

Sånt här gör mig bara alldeles matt. Du lägger in massa som inte stämmer.
Nej hon skriker inte på nätterna.

Ok, jag rättar mig själv till de exakta orden eftersom du igen missar poängen:

Det är inte så bra med tanke på att hon låter om nättera. Jag har skrivit det. Läs gärna.
Så dels för hennes skull men även för hans. Lär ju vakna av alla ljud.

Hon skriker inte, hon låter om nätterna. Vilket J lär vakna av. Vilket leder till att du ser det som att du bara försöker göra andra nöjda, medan det egentligen är en situation du själv har satt er alla i.

Vänta med att låta nya män sova över, det finns ingen mening i att skapa problem som inte behöver finnas.

 

[Niyama]

Det var ett svar om produktion på mjölken. Dvs jag trodde inte det fanns nån direkt mjölk kvar längre. Alltså inga mängder.
Var det fel skriva om?

Det hade kunnat skrivas på andra sätt, vilket du nog vet. Jag förstår inte ens hur han kunde få i sig "massa mjölk av misstag" (önskar ingen förklaring heller). Jag tror du valde formuleringen för att skapa reaktioner, och när det inte funkade direkt så fortsatte det med kommentarerna om att nya stjärnan ska sova i Ps säng och helt onödiga detaljer om när lakan ska bytas eller inte. Du gör ju så här mellan varven, skriver något för att få igång folk, och sen när det blir "för mycket" och folk är för kritiska så tycker du det blir jobbigt.

 

[Otherside]

Nu minns jag inte åldern på LillKaramellen, men jag tänker också att även mycket små barn reagerar om en främmande man dyker upp i hemmet - och kanske gör konstiga saker med mamma. Det kan upplevas som skrämmande. Om mamma dessutom beter sig lite sig ovanligt (vilket vore helt normalt) och det händer kanske konstiga saker i sängen när det ska sovas. Även om inget är av våldsam art (får vi hoppas) är det ändå nåt ett litet barn mycket väl kan reagera på, med oro. Barns antenner är otroligt känsliga.

Det var en återkommande mardröm jag hade som liten - att mamma plötsligt betedde sig konstigt, skrattade underligt och inte var sig lik. Och det fanns absolut inga destruktiva inslag i min barndom, det var bara en mardröm som dök upp då och då. Det var ungefär det hemskaste jag kunde tänka mig (förutom död och elände): att mamma blev konstig och annorlunda och riktade sin uppmärksamhet bort från mig (skrattande, dessutom!).

Så, jag tänker, personligen, att allt har sin tid och detta kanske inte är rätt tid och plats för detta? Observera mitt frågetecken, jag vet ju inte. Mannen kanske kan hälsa på och äta påskmiddag men inte nödvändigtvis dra allt vidare hela vägen?

 

[karamelldrottningen]

Jag är alldeles för öppen om mitt liv. Det har ni rätt i. Men vill vara tydlig med att det jag skriver har inget att göra att jag vill ha några reaktioner.
Det kan jag i såfall få från annat håll om jag nu skulle vilja det. Vilket jag inte vill.
Däremot får de som vill skriva sjyst. Men inte så här som det är nu.

 

[Thaliaste]

Jag är alldeles för öppen om mitt liv. Det har ni rätt i. Men vill vara tydlig med att det jag skriver har inget att göra att jag vill ha några reaktioner.
Det kan jag i såfall få från annat håll om jag nu skulle vilja det. Vilket jag inte vill.
Däremot får de som vill skriva sjyst. Men inte så här som det är nu.

Vore det sjyst att ljuga mot dig då? Att egentligen tro att dina planer varken är bra för dig eller bebis, och riskerar att leda till ännu mer kaos och du till slut tappar greppet om allt helt, men att ändå heja på och uppmuntra dig, för att du inte ska ta illa upp? Vad är snällast i längden?

 

[Irrbloss]

Jag är alldeles för öppen om mitt liv. Det har ni rätt i. Men vill vara tydlig med att det jag skriver har inget att göra att jag vill ha några reaktioner.
Det kan jag i såfall få från annat håll om jag nu skulle vilja det. Vilket jag inte vill.
Däremot får de som vill skriva sjyst. Men inte så här som det är nu.

Men vad är schysst i det här sammanhanget? Att glatt heja på allt du gör oavsett hur många varningsflaggor som kommer flygande? Det gör inte en riktig vän, kan jag ju säga. Inte för att du lär definiera nån i tråden här som en vän men jag ser att flera skriver med samma sorts välvilja som om du varit det.

Jag undrar också varför du har så himla bråttom med allt? Så fort du ser en man som verkar halvt intressant så verkar plötsligt allt kretsa kring honom. Att du upplever att andra tycker du måste leva som en nunna är fultolkning och halmgubbande deluxe. INGEN har skrivit så, utan bara påtalat det kloka i att vänta med att blanda in nya män i ditt liv ett tag. Vill du inte lyssna på dom som skriver så lyssna åtminstone på vetenskapen som bevisar att det är klokt att vänta med sånt tills beroendesjukdomen är mer stabil.

Du kan inte på riktigt låtsas som att det är nåt annat än riskbeteende du håller på med. Ta hem en man du nyss träffat och känner högst ytligt för att sova över (eller ska jag skriva "sova", för det blir nog inte bara det som sker) i ditt hem, där din bebis finns? Du är väl ändå smartare än att blunda inför riskerna med det, eller hur?

 

[bettysmatte]

Jag är alldeles för öppen om mitt liv. Det har ni rätt i. Men vill vara tydlig med att det jag skriver har inget att göra att jag vill ha några reaktioner.
Det kan jag i såfall få från annat håll om jag nu skulle vilja det. Vilket jag inte vill.
Däremot får de som vill skriva sjyst. Men inte så här som det är nu.

Är du lika öppen inför de som behandlar dig? Psykolog/läkare? Familjepedagoger? Om inte, så är det kanske DÄR du skulle vara lite mer öppen så de förstår vidden av dina problem.

 

[Irrbloss]

Är du lika öppen inför de som behandlar dig? Psykolog/läkare? Familjepedagoger? Om inte, så är det kanske DÄR du skulle vara lite mer öppen så de förstår vidden av dina problem.

Håller med och tror det vore nyttigt för TS att visa tråden - eller åtminstone utvalda delar av den - för sina behandlare. Det är så lätt att lägga locket på och "spela normal" under ett kort besök, men då blir man också utan den hjälp som verkligen behövs.

 

[MiaMia]

@karamelldrottningen
Det var ett tag sedan jag skrev i tråden, men har läst allt. Jag ser också det som på olika sätt påpekats. Hur du talar, att det blir virrigare och mer hastat med vad som ska ske, ökat fokus på relationer med män.

Det har inte att göra med om den här mannen är bra eller inte, inte med om ditt långsiktiga mål är en stabil relation eller inte, inte med om du vill ha flera samtidigt eller inte (eller om vilka lakan som används, eller om det är P eller någon annan).

Men det jag ser är ett mönster i ditt beteende som brukar förebåda att det börjar dra iväg åt ett håll som inte är bra för varken din hälsa, ditt vardagsliv eller din nykterhet.

Typiskt sett brukar du själv lyfta ett överdrivet fokus på hur väl du sköter enskilda praktiska ytligheter, som städning, tvätt, gå på mammagrupp e.dyl. som en motbild till rörigheten i det mentala och relationella.

Du har kommit så långt nu, både i att kämpa på med nykterheten och med att börja bryta den dysfunktionella situationen med P.
Tappa inte det här nu. Se till att ta hand om dig.

Försök finna ro och stabilitet som du kan bottna i så att du inte behöver bli lockad till det här rastlösa, stirriga, tanklösa, impulsiva agerandet som du tar till för att fylla tomrum och döva frustration med.

Önskar dig en trevlig helg och hoppas du kan genomföra den balanserat och med respekt för ditt egenvärde. (oavsett vad det nu blir du gör)
Kramar

 

[Otherside]

Jag är alldeles för öppen om mitt liv. Det har ni rätt i. Men vill vara tydlig med att det jag skriver har inget att göra att jag vill ha några reaktioner.
Det kan jag i såfall få från annat håll om jag nu skulle vilja det. Vilket jag inte vill.
Däremot får de som vill skriva sjyst. Men inte så här som det är nu.

Samtidigt så vill du väl ha en konversation? En slags kontakt, med (klokt) folk utanför din vanliga krets? Kunna ta upp sånt som du kanske inte vill prata om med bekanta där hemma? Och då blir det svårt att undvika välment kritik och att man tar upp sånt som skaver lite när man läser.

Om det INTE vore så, skulle du ju lika gärna kunna skriva dagbok enbart för dig själv, skriva i datorn och spara, eller skriva för hand i en dagbok med pärmar osv. Ta fram och läsa då och då. Som man brukade skriva dagbok förr i tiden (eller folk skriver kanske dagbok fortfarande?). De dagböckerna hade ju lås på så ingen annan skulle komma åt att läsa ens innersta tankar. Men nu skriver du om dig själv och ditt liv på ett öppet forum och det måste väl finnas en anledning till det, tänker jag?

 

[karamelldrottningen]

Han känner fasiken massa folk både i byn och runtomkring.
- Känner du till xxx? Vi gick i samma skola.
Vet även om en del hästfolk fast han själv inte håller på med hästar.
Otippat och samtidigt inte alls.

 

[karamelldrottningen]

Bebis verkar gilla honom. Och han henne. Det är fint att se
Hon brukar annars vara mer avvaktande. Men med honom Snicksnackar hon med och skrattar.
Det känns som jag känt honom betydligt längre.
Fick en rosbukett och choklad i en sån där hjärtask. Alldeles för mycket men gulligt.
Jag ska snart gå ner igen men vill att hon somnar ännu mer först. Då blir det film

 

[Enya]

Det var precis sådär jag råkade ut för en riktigt hemskt händelse som traumatiserade mig.
Jag hade träffat en man via nätet, som kompis dock, och vi hade pratat jättemycket och jag tyckte jag kände honom så väl att jag bjöd hem honom.

Det ångrar jag djupt.

Så vill säga att du ska vara väldigt försiktig, speciellt när du har ett barn. Jag hör varningsklockorna ringa.

I mitt fall min mammas nya pojkvän som dessutom var pappas bror. Från jag var 11 till jag var 15. Min ena syster också.

Skulle också önska lite mer eftertanke här.

 

[Enya]

Alltså alla män är ju faktiskt inte vidriga monster (och tyvärr finns även de!) men jo jag förstår din tanke om försiktighet och framförallt när man har barn. Barnets väl och ve och trygghet går verkligen före ens egna behov och vilja, det är ju sånt man måste förstå när man väljer att skaffa barn, verkligen annars ska man absolut avstå föräldraskap, för barnets skull.

Hemskt det du varit med om .

Min sambo (för övrigt den enda jag träffat och stadigt sen över 10 år) fick komma hem direkt efter massa prat på datan men så var han välkänd i min bekantskapskrets, annars hade han verkligen inte fått det (och han är är världens snällaste!).

Undrar du lite mer varför man bör vara försiktig när man har barn så är Uppdrag Granskning Jakten ett bra tips.

 

[karamelldrottningen]

I mitt fall min mammas nya pojkvän som dessutom var pappas bror. Från jag var 11 till jag var 15. Min ena syster också.

Skulle också önska lite mer eftertanke här.

Fy vilken fruktansvärd uppväxt du haft

 

[karamelldrottningen]

Jag hade så gärna velat skriva nu om hur fel alla ni har. Men det kan jag inte.
Han är fantastisk. Alltså vettig. Men jag känner inte det där extra som måste finnas.
Det gör mig deppig. Här har jag hittat någon som är så bra på flera sätt och så känner jag inget
Jag vill så gärna känna mer för honom men det går inte tvinga fram såklart.
Så nu kan alla skriva mig på näsan om att jag borde fattat det.