Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Änterliiiigen har jag bestämt mig på riktigt. Och nu när beslutet är helt avgjort så gör det mig så ledsen. Men egentligen kanske inte för avslutet. Utan för det som aldrig kommer igen.
För det vackra och fina som långsamt vissnat.
Nu finns det inte mer.
Sakta, sakta ska jag resa mig.
Hej då P ❤️
 

Hade gärna velat träffa mormor och morfar men de gick bort tidigt och jag föddes senare.
Bebis kommer aldrig träffa sin morfar heller. Det känns sorgligt.
 
Allting försvinner. Inget varar för evigt.
Allt går runt, runt och runt.
Vår, sommar, höst och vinter.
Vi föds, vi överlever och lever ibland.
Sen dör vi.
Nästa generation samma samma.
Ett litet litet ögonblick sen aska, stoft.
Och vi blir bara ett minne. Ett minne som bleknar med tiden.
Fanns vi ens?
 
Kom att tänka på när min mamma berättade om när hon var liten. Alla var välkomna. Äta och även sova över. Ibland var det fullt då fick någon sova direkt på golvet.
Huset var aldrig låst.
Ibland hade någon gått in lagt sig och så märkte de det på morgonen.
Mamma och hennes bror sov i en bäddsoffa i köket. De hade inget eget rum då de var yngst.
Och det var jämförbart, det var en ensam kvinna med bebis som hade öppet hus? Det fanns inga män i familjen?

Det måste varit en ytterst ovanlig familj om din mamma växte upp så när hon var liten.
 
Kom att tänka på när min mamma berättade om när hon var liten. Alla var välkomna. Äta och även sova över. Ibland var det fullt då fick någon sova direkt på golvet.
Huset var aldrig låst.
Ibland hade någon gått in lagt sig och så märkte de det på morgonen.
Mamma och hennes bror sov i en bäddsoffa i köket. De hade inget eget rum då de var yngst.
Jag förstår kanske inte riktigt vad det har med dig att göra? Förhoppningsvis var det väl folk de kände väl som bara knatade in och lade sig där, annars låter det ytterst otryggt? Verkligen inte ett sätt jag skulle önska att leva på i vilket fall som helst.
 
Jag förstår kanske inte riktigt vad det har med dig att göra? Förhoppningsvis var det väl folk de kände väl som bara knatade in och lade sig där, annars låter det ytterst otryggt? Verkligen inte ett sätt jag skulle önska att leva på i vilket fall som helst.
Vadå med mig att göra??
Är det fel att skriva om henne också nu?
Sluta läs om det inte passar.
 
Fortfarande skitväder men bättre än tidigare. Eventuellt kommer en kompis hem till mig imorgon. Håller tummarna att det blir så 🤞🤞
P tror jag också kommer nån gång imorgon. Det är väl ok.
 
Och det var jämförbart, det var en ensam kvinna med bebis som hade öppet hus? Det fanns inga män i familjen?

Det måste varit en ytterst ovanlig familj om din mamma växte upp så när hon var liten.
Det behöver inte ha varit så ovanligt, om det var i Finland inom några decennier efter krigsslutet. (vilket jag misstänker kan vara vad som syftas på?)

Men oavsett är det inte jämförbart. I det fallet låter det snarast som att boendemiljön inte alls/i liten omfattning var en privat miljö. Vilket den är hemma hos Karamellen och de flesta svenskar idag. Och det är ju riskerna med att någon tas in i den privata miljön vi talar om här.
 
Det behöver inte ha varit så ovanligt, om det var i Finland inom några decennier efter krigsslutet. (vilket jag misstänker kan vara vad som syftas på?)

Men oavsett är det inte jämförbart. I det fallet låter det snarast som att boendemiljön inte alls/i liten omfattning var en privat miljö. Vilket den är hemma hos Karamellen och de flesta svenskar idag. Och det är ju riskerna med att någon tas in i den privata miljön vi talar om här.
Det är så intressant att det är som två olika världar. Vilket får mig att fundera över hur det blir om 50 år.
Hur bor folk då? Hur ser landsbygden ut? Städerna? Vad gör människorna?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Stort TACK i efterhand!
  • Min resa till läkning - ny gnista!
  • Ensam och ledsen

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp