Sv: Abortmotståndare - jag?
Jag har läst lite i tråden om barnmorskan och tänkte skriva där men känner att detta håller för en alldeles egen tråd.
Jag ser mig själv som en hyffsat "modern" människa; socialliberal, inte speciellt religiös och allt annat än konservativ. Därtill är jag feminist och har en fast övertygelse om kvinnans rätt att göra som hon vill med sin kropp. Därför blir det en sån fenomenal frontalkrock med mina etiska värderingar när det gäller aborter - och då sena sådana. Det är något som vänder sig i mig när jag "ska" eller "måste" tycka att det är rätt att ta det här lilla lilla barnet som det ju nästan är, se hens små händer och fötter, veta att det lilla hjärtat slår.
Döda det och sen slänga det i en sophink. Det går liksom inte. Jag har nog aldrig varit med om ett sånt etiskt/moraliskt dilemma. Jag övervägde själv abort men valde att föda - något jag aldrig ångrat och jag älskar mitt barn över allt annat, men jag skulle aldrig få för mig att döma en kvinna som väljer att göra annorlunda. Men ändå känns det så fruktansvärt fel.
Hur tänker ni kring detta. Är det något ni kan "vifta bort" eller är det något som berör djupt? Känns det ändå okej?
Jag håller helt med dig. Tyvärr verkar det så att här på Buke så är man antingen för all slags abort eller så är man emot all slags abort. Finns liksom inget däremellan.
Alltid kommer det upp sånna löjliga och barnsliga "frågor" som tex "Men det obefruktade ägget då? Är det synd om det också?" Eller "Då måste du ju tycka att dagen efter piller också är abort".
Ibland tycker jag också att folk förnekar vad ett litet foster är, nämligen början på ett litet människoliv. Att kalla det för en cellklump och jämföra det med en cancertumör låter mer för mig som att man försöker rättfärdiga handlingen med att förminska föremålet till något totalt oviktigt för att på så sätt rättfärdiga en abort.
Sen när det kommer till befruktade ägg vid IVF (som nästan alltid också kommer upp). Jag har en hel del vänner och det är faktiskt inte ovanligt att man har ångest över de befruktade äggen som är kvar i frysen men som inte kommer till användning. Att välja vilken utav dom som skall få chansen att bli en människa och vilka som bara kasseras. Det är ett vanligt problem.
Jag är för dagen efter piller. Tycker det är en jättebra uppfinning och jag blev väldigt glad när de blev receptfria.
Jag tycker det är bra att vi har fria aborter. Tillgången till säkra legala aborter är viktigt för kvinnor. Tycker inte att de kvinnor som gör abort gör något fel. Just då i deras situation är abort det rätta valet. Och jag tycker det är bra att det valet finns.
Det jag har problem med är att jag tycker att gränserna är för generösa. Fri abort fram till vecka 12 känns mer okej för mig än fram till vecka 18 som det är nu.
Detta för att de för tidigt födda barn som vi kan rädda idag är så små som vecka 23-24. För 40 år sedan när dessa gränser sattes så kunde man rädda barn som var födda i vecka 30.
Egentligen skulle 12 veckors gränsen inte göra så stor skillnad då majoriteten av aborterna ändå utförs innan vecka 10.
Det är sena aborter på friska foster som jag har problem med. Och ja det finns sånna. Psykosociala själ brukar det då kallas. Jag tycker då att det är bättre att mamman får stöd och hjälp av samhället och sedan adopteras barnet bort efter födseln.
Så visst har kvinnan rätt att bestämma över sin kropp. Problemet är bara att det tyvärr är så att även fostret är beroende av kvinnans kropp. Och någonstans måste även fostrets rättigheter skyddas. Det är detta som är det eviga moraliska dilemmat.
Alltid kommer sedan folk dragandes på det ena hemska scenariot efter det andra. Våldtäkt och incest och jag vet inte vad allt möjligt. Men dessa extrema situationer är faktiskt extremt få här i Sverige (enligt P1 i alla fall). Men det går ju alltid att söka dispens så jag ser inte riktigt problemet.
Tydligen anses jag vara en abortmotståndare på Buke pga av de åsikter jag har. Men för mig är allt inte svart eller vitt utan det finns en gråzon.
Ju tidigare för födda barn vi kan rädda och detta utan att barnen får några men ju mer kommer diskussionen om abortgränserna att komma upp. Att tro något annat är bara naivt. Nu tror jag inte att det kommer ske idag eller imorgon men om kanske 5-10 år.
