Bukefalos 28 år!

Abortmotståndare - jag?

Sv: Abortmotståndare - jag?

Ska vi alls prata om fri abort och kvinnans rätt till sin egen kropp, kan man inte särskilja behöver och vill ha. För då blir vill ha något kvinnan ska bedöma och behöver nåt, någon annan ska bedöma.

Då har vi inte fri abort längre.

Det har vi inte i dag heller.
Inte efter vecka 18.
Efter vecka 18 så är det en medicinsk bedömning om kvinnan behöver en abort.


Jag skulle vilja sänka den tiden till vecka 12.

Aborten är fortfarande fri, men bara inte lika sent i graviditeten.
Skillnaden är 6 veckor.
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Prova med att söka litet på nätet.
Det borde finnas där.
Jag har f.ö. läst samma krönika som någon annan i tråden nämnde.
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Jag kan absolut förstå den känslan som både du och barnmorskan i exemplet beskriver, men är det en rationell känsla? Att fostret i sällsynta fall lever när det efter en abort har stötts ut ur livmodern är beskrivet som ett arbetsmiljöproblem hos den personal som arbetar med aborter och det ska inte underskattas som ett problem. Fostret ser ut som en liten människa, vilket så klart väcker starka känslor. Det i sin tur tycker jag är ett alldeles utmärkt skäl för att reflektera över abortfrågan. Däremot tycker jag inte att det är samma sak som att abort bör förbjudas.

Känslor kan självklart påverka vad vi tycker om olika saker, men de är otillförlitliga när vi ska forma en reflekterad uppfattning om något är rätt eller fel. Vad är t.ex. en foster? Barnmorskan i ditt exempel säger att det är en människa? Är det verkligen det? Hon tycks ju basera det på det faktum att det ser ut som en liten bebis. Men när blir då ett foster en människa? Är det vid konceptionsögonblicket? Är det (som barnmorskan verkar tycka) när det börjar likna en människa? Eller är det efter födseln när fostret får status som ett rättsubjekt?

Eller så är det inte ens frågan om huruvida fostret är en människa relevant. Ingångarna till hur vi kan argumentera för eller mot abort är många och det finns en hel del intressant litteratur kring det. Kolla t.ex. i diverse grundböcker i etik.

Min egen uppfattning är att abort inom de ramar som lagen idag föreskriver är moraliskt rimlig trots att det är en människoliknande varelse som aborteras. Det människoliknande fostret är ingen person och har vare sig förmåga att känna eller uppfatta vad som händer. Dess förmåga att utvecklas till en människa är helt och hållet avhängig det faktum att det befinner sig i en annan persons livmoder. Den senare personen är - till skillnad från fostret - ett rättsubjekt som både har förmågan att både känna och uppleva vad som händer.

Nej det är inte en rationell känsla. Och jag vet inte vart jag ville med tråden. Kanske att få läsa argument som jag inte sett förr, av andra, som jag kan använda för att rättfärdiga detta inför mig själv. Jag läser och beaktar och det hjälper, även det du skriver.
Jag har aldrig tänkt tanken att jag kan läsa mig till det i generella böcker om etik (?) men tipsa mig gärna om en sådan så ska jag kolla upp!
Men jag tvivlar på att jag någonsin kommer känna - innerst inne - att det är okej att "slänga" ett levande barn på soporna, oavsett vad man väljer att kalla det. De sällsynta fall där det förekommer.
 
Senast ändrad:
Sv: Abortmotståndare - jag?

Börjar med att säga att jag inte är emot abort av den enkla anledningen att ett barn behöver så mycket mer än bara livet för att må bra och leva ett gott liv. Sen så är jorden överbefolkad-behövs inga mer tok som min mamma säger angående abort..

Men annars håller jag med dig. Särkilt sena aborter. När man kan rädda allt yngre dessutom. jag känner nog lika här.
jag skulle ha svårt att göra abort. Inte alls som jag är/har det nu,men livet kan ändras man vet aldrig. Och att valet då skulle ligga hos mig är skönt att veta.

Fick första barnet när jag var 16 år. jag och min sambo/pappan är fortfarande ihop. jag fick åka in akut och då upptäcktes det att jag var i 5e eller 6.e veckan
och tyckte inte att jag bara kan vifta bort det med det där att det är bara en cellklump, den såg ut som en lite baby-liten människa och tom sparkade och rörde huvudet. jag blev näst in till tvingad till göra abort och skulle säkert gjort det då man rätt påverkningbar om jag inte sett den lilla.
Fick i den 8e månaden akut havandeskapsförgitning blev snittad och varit mamma sen dess-och har nu ett vuxet barn-allt blev bra jag ångrar inget!.

Tycker att man har rätt till sina åsikter. Men inte påverka eller trycka på sina åsikter.
 
Senast ändrad:
Sv: Abortmotståndare - jag?

Det har vi inte i dag heller.
Inte efter vecka 18.
Efter vecka 18 så är det en medicinsk bedömning om kvinnan behöver en abort.


Jag skulle vilja sänka den tiden till vecka 12.

Aborten är fortfarande fri, men bara inte lika sent i graviditeten.
Skillnaden är 6 veckor.

Tja, du och Tora får väl bilda politiskt parti! Ni verkar ju rörande överens.

Personligen tycker jag att det är hemskt att se att de abortmotståndarvindar som blåser i övriga Europa fått fäste även i Sverige, på kvinnors bekostnad.
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Prova med att söka litet på nätet.
Det borde finnas där.
Jag har f.ö. läst samma krönika som någon annan i tråden nämnde.

Du bygger en stor del av ditt resonemang på hur dåligt vårdpersonalen mår, men kan inte komma med en enda vettig källanvisning. Lite tunt, kan man tycka.
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Prova med att söka litet på nätet.
Det borde finnas där.
Jag har f.ö. läst samma krönika som någon annan i tråden nämnde.

Jag kan banne mig inte hitta den.. om jag bara mindes något exakt citat från den så hade jag försökt googla på det, men nej... :(
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Jag vet inte. Kanske tills fostret på egen hand är livskraftigt utanför kvinnokroppen. Men det är ju också en godtycklig gräns, vad innebär livskraftigt? Jag vet att jag generellt betraktar sådant som lever i en livmoder (vare sig det ska bli/är barn, kattungar eller valpar) som mer en del av mammans kropp än som enskilda individer. Tills jag vet mer säkert om vid vilken tidpunkt som fostret förvandlas till en människa (vilket jag kanske aldrig kommer att veta) så nöjer jag mig med de gränser vi har idag. Det tycks mig som att de allra flesta som vill göra abort får möjlighet till det. Det är bra och så ska det vara. Om vi får (eller har) medborgare som vill göra abort men som hindras av lagstiftning, då har vi ett problem som måste analyseras och åtgärdas.

Det finns de som menar att den enda vettiga abortlagstiftningen är ett blankt papper. Kanske har de rätt.
 
Senast ändrad:
Sv: Abortmotståndare - jag?

Personligen tycker jag att det är hemskt att se att de abortmotståndarvindar som blåser i övriga Europa fått fäste även i Sverige, på kvinnors bekostnad.

Hur kan du se min åsikt som abortmotstånd?

Jag är för fri abort till vecka 12, jag skulle kunna slåss för den rätten.

Men jag är osäker på när jag anser att fostret skall få egna rättigheter son person.
I dag är det i vecka 22.
Och den fria aborten är satt 4 veckor innan.

Vad är så problematiskt med att sänka den gränsen med några veckor?
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Problemet är att man inskränker på den fria aborten. Vad är problemet med dagens lagstiftning?
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Hur kan du se min åsikt som abortmotstånd?

Jag är för fri abort till vecka 12, jag skulle kunna slåss för den rätten.

Men jag är osäker på när jag anser att fostret skall få egna rättigheter son person.
I dag är det i vecka 22.
Och den fria aborten är satt 4 veckor innan.

Vad är så problematiskt med att sänka den gränsen med några veckor?

Dina argument, i första hand. Baserade på hur jobbigt det är för andra, som exempelvis vårdpersonal; hur inhumant det är att ta livet av foster (även foster som inte är livsdugliga). Exakt samma argument används framgångsrikt för att hindra kvinnor att få fri abort över huvud taget i många delar av världen.
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Jag funderar mkt som du, men jag fastnar hela tiden på när cellklumpen ska betraktas som ett barn. Om man anser att ett barn blir till i befruktningsögonblicket så kan man ju inte vara för abort eftersom ingen vill döda ett barn. Men om man anser att det blir ett barn först efter v 12 så kan man ju tillåta abort fram till dess. Argumenten går liksom förbi varandra här, kvinnor har självklart rätt till sina kroppar men barnen har också rätt till sina liv. Man pratar förbi varandra, tycker jag. Det är jättesvårt och i alla fall jag vill inte använda samma arguemnt som den kristna högern eftersom jag är vänster, men ändå hamnar jag där hela tiden. Ingen vill ha illegala aborter, ingen vill att barn ska födas oönskade, ingen vill utsättas för livsfarliga risker under en graviditet, ingen vill föda barn efter en våldtäkt med sin farbror (om man nu ska gå till ytterligheter) men ingen vill heller döda barn. Så var 17 landar man???
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Nej det är inte en rationell känsla. Och jag vet inte vart jag ville med tråden. Kanske att få läsa argument som jag inte sett förr, av andra, som jag kan använda för att rättfärdiga detta inför mig själv. Jag läser och beaktar och det hjälper, även det du skriver.
Jag har aldrig tänkt tanken att jag kan läsa mig till det i generella böcker om etik (?) men tipsa mig gärna om en sådan så ska jag kolla upp!
Men jag tvivlar på att jag någonsin kommer känna - innerst inne - att det är okej att "slänga" ett levande barn på soporna, oavsett vad man väljer att kalla det. De sällsynta fall där det förekommer.

Jag kan bland annat tipsa om Torbjörn Tännsjös bok Du skall understundom dräpa. Den tar upp frågan om dödande, rätt till liv och frågan om det finns ett särskilt människovärde utifrån flera olika perspektiv, och där abortfrågan utgör ett kapitel.

Jag tror att bokens upplägg kan tilltala dig eftersom jag från ditt första inlägg får uppfattningen om att du är mån om att dina värderingar "hänger ihop" med varandra och heller inte kommer i konflikt med dina moraliska intuitioner (vilket är en berömvärd inställning). Eftersom boken tar upp frågan om människovärde och dödande ur olika perspektiv så får du möjlighet att reflektera över hur pass väl dina intuitioner och känslor kring abort hänger ihop med dina intuitioner och känslor kring andra former av dödande. Det tror jag kan hjälpa dig en bit på vägen.

Boken brukar vara mycket uppskattad av mina studenter, vare sig de är abortmotståndare eller inte.
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Börjar med att säga att jag inte är emot abort av den enkla anledningen att ett barn behöver så mycket mer än bara livet för att må bra och leva ett gott liv. Sen så är jorden överbefolkad-behövs inga mer tok som min mamma säger angående abort..

Men annars håller jag med dig. Särkilt sena aborter. När man kan rädda allt yngre dessutom. jag känner nog lika här.
jag skulle ha svårt att göra abort. Inte alls som jag är/har det nu,men livet kan ändras man vet aldrig. Och att valet då skulle ligga hos mig är skönt att veta.

Fick första barnet när jag var 16 år. jag och min sambo/pappan är fortfarande ihop. jag fick åka in akut och då upptäcktes det att jag var i 5e eller 6.e veckan
och tyckte inte att jag bara kan vifta bort det med det där att det är bara en cellklump, den såg ut som en lite baby-liten människa och tom sparkade och rörde huvudet. jag blev näst in till tvingad till göra abort och skulle säkert gjort det då man rätt påverkningbar om jag inte sett den lilla.
Fick i den 8e månaden akut havandeskapsförgitning blev snittad och varit mamma sen dess-och har nu ett vuxet barn-allt blev bra jag ångrar inget!.

Tycker att man har rätt till sina åsikter. Men inte påverka eller trycka på sina åsikter.

Samma hände mig (fast mycket senare i livet) - jag upptäckte det också i 5:e veckan. Jag hade inte alls tänkt att skaffa barn och jag är än idag ingen "barnmänniska"; urusel på att leka och ägnar mer tid i stallet än i lekparken :o
Jag fick göra ett ultraljud för att säkerställa graviditeten. Och där så visade läkaren mig den lilla... cellklumpens hjärta som slog och slog. Inte fasen visste jag att hjärtat fanns och kunde slå redan i 5:e veckan?! :crazy: Det blev väldigt verkligt för mig då. Men det var ändå mest min sambo som ville behålla det, själv var jag för rädd för att förlora mig själv. Jag som alltid varit en självständig person med många intressen och ett stort socialt umgänge skulle förvandlas till en tråkig, inskränkt person som bara kan prata om sina barn och allt runtomkring dom. :yuck: Nu hade jag sån tur att några av mina vänner fått barn innan mig, och de visade att man inte behövde bli sån. Så då vågade jag också. Och jag ångrar mig inte heller en sekund; jag älskar mitt barn över allt annat.

Ja, just det, det är nog inte alls ovanligt att man försöker påverka unga tjejer att just göra abort. Fastän de själva inte egentligen vill.

Och jag skriver verkligen under på det sistnämnda. Jag blir galen på det här att folk genast vill stoppa in en i ett fack bara man yttrar minsta lilla tanke som man i någon tusendels grad verkar ha gemensamt med en religiös/konservativ extremistgrupp! Snacka om att försöka tysta ner och censurera! Jag har inte annat än understrukit gång på gång att jag INTE är emot aborter, att jag INTE vill inskränka på kvinnans frihet - men jag vill också ha min frihet att få tänka FRITT och utan att bli inslängd i fack. Då kan man liksom inte diskutera längre, man har effektivt kväst sin meningsmotståndare. Vad är poängen med det? Vad vill man vinna?
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Hjärtat börjar slå i v7.

Men räknar man embryots ålder från befruktning så skulle man kunna säga att hjärtat börjar slå i v5 men man räknar från sista mensens första dag.
 
Sv: Abortmotståndare - jag?

Jag kan bland annat tipsa om Torbjörn Tännsjös bok Du skall understundom dräpa. Den tar upp frågan om dödande, rätt till liv och frågan om det finns ett särskilt människovärde utifrån flera olika perspektiv, och där abortfrågan utgör ett kapitel.

Jag tror att bokens upplägg kan tilltala dig eftersom jag från ditt första inlägg får uppfattningen om att du är mån om att dina värderingar "hänger ihop" med varandra och heller inte kommer i konflikt med dina moraliska intuitioner (vilket är en berömvärd inställning). Eftersom boken tar upp frågan om människovärde och dödande ur olika perspektiv så får du möjlighet att reflektera över hur pass väl dina intuitioner och känslor kring abort hänger ihop med dina intuitioner och känslor kring andra former av dödande. Det tror jag kan hjälpa dig en bit på vägen.

Boken brukar vara mycket uppskattad av mina studenter, vare sig de är abortmotståndare eller inte.

Tack! Jag ska definitivt läsa den. Jag tror du har fått rätt uppfattning. Jag vill inte övertyga någon annan. Jag vill kunna övertyga mig själv.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 876
Senast: Gunnar
·
Hemmet Sitter här och funderar på min boendesituation, vad som är mest strategiskt... snäll buke, hjälp mig tänka <3 Jag har länge drömt om...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
15 688
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 468
Senast: alazzi
·
Samhälle Jag är relativt "nyfödd" feminist, har väl egentligen alltid haft tankarna/känslorna men först de sista åren fattat att det är feminism...
Svar
11
· Visningar
1 219
Senast: vallhund
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp