Är det 1½ år ner i toaletten??

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Så en relation är för dig en uppofring? Du offrar egen tid som du kunnat göra vad du vill med (skapa exklusiva minnen) mot ett löfte om att stanna för evigt? För delade minnen är inget värda om personen i fråga inte finns kvar vid din sida? Gör det nån skillnad om han inte finns kvar för att han gått bort elr om ni valt att gå isär och vari ligger isf skillnaden?

Jag fattar inte heller resonemanget, därför undrar jag.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Hade jag haft en kristallkula som visade mig en framtid där jag och sambon skulle gå isär om 20 år skulle jag börja packa mina grejer i detta nu för att inte kasta bort en enda sekund mer än jag anser mig ha råd att förlora.

Eller är det för att du då tror att det finns någon bättre för dig där ute?
Är "någon bättre" någon som stannar till livet tar slut eller är "någon bättre" den som älskar, respekterar och behandlar dig väl i 20år?

Kanske använder vi olika parametrar för att bestämma vad ett bra förhållande är. För mig är längden på det rätt oviktigt.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Så en relation är för dig en uppofring? Du offrar egen tid som du kunnat göra vad du vill med (skapa exklusiva minnen) mot ett löfte om att stanna för evigt? För delade minnen är inget värda om personen i fråga inte finns kvar vid din sida? Gör det nån skillnad om han inte finns kvar för att han gått bort elr om ni valt att gå isär och vari ligger isf skillnaden?

Jag fattar inte heller resonemanget, därför undrar jag.

Eller är det för att du då tror att det finns någon bättre för dig där ute?
Är "någon bättre" någon som stannar till livet tar slut eller är "någon bättre" den som älskar, respekterar och behandlar dig väl i 20år?

Kanske använder vi olika parametrar för att bestämma vad ett bra förhållande är. För mig är längden på det rätt oviktigt.


Så länge jag älskar den jag är tillsammans med så är det ingen uppoffring, han/vi/oss är ett aktivt val.
Däremot så innebär relationen i sig uppoffringar, relationen kostar en massa tid, en massa pengar och jag väljer bort sådant jag inte hade valt bort om jag hade varit singel.

Det handlar inte om att ge en annan man någon chans utan om att jag isf lika gärna hade kunnat lagt tid, pengar och kärlek på mig själv.

Skulle vi säras pga döden skulle jag minnas honom och vår tid med glädje och sorg, jag antar att han inte valde att dö för att slippa mig.



Fö så är det ingen som behöver avlägga några löften men när jag inleder en relation så är min ambition att relationen skall vara livsvarig. Jag lägger således ned just omsorg, tid och pengar i strävan att göra det möjligt. Många relationer skiter sig för att en eller bägge parter misskött relationen och i dessa fall så kan jag tänka att man kanske inte upplever sig ha förlorat så mycket eftersom investeringarna var ringa.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Jag hade lika gärna kunnat vara själv och skapat egna exklusiva minnen som jag inte delar med någon annan.

Hade jag haft en kristallkula som visade mig en framtid där jag och sambon skulle gå isär om 20 år skulle jag börja packa mina grejer i detta nu för att inte kasta bort en enda sekund mer än jag anser mig ha råd att förlora.

Men någon kristallkula har vi inte - och tur är väl det (kanske?) för då skulle vi ha alla svar färdiga utan att behöva lära oss själva och därmed få visdom och inte bara färdiga svar.

Och exklusiva minnen... Jag vet inte. Lite som att äta världens godaste middag ... ensam!
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Men någon kristallkula har vi inte - och tur är väl det (kanske?) för då skulle vi ha alla svar färdiga utan att behöva lära oss själva och därmed få visdom och inte bara färdiga svar.


Jag har bara svarat upp för varför jag ser kraschade förhållanden som meningslösa/bortkastad tid.

Kristallkulan hade för min del kunnat få vara men efter en poänglös kraschad relation hade det varit fint att erbjudas chansen att göra det ogjort ;)


Och exklusiva minnen... Jag vet inte. Lite som att äta världens godaste middag ... ensam

Nej då, jag har aldrig lidit under min singeltid. Då har egot och jaget fått fullt spelutrymme och det har absolut varit med viss njutning.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Jo jag förstår hur du menar. Jag kanske inte alltid håller med, eller tvekar lite.

Det jag, som jag skrev tidigare, kan hålla med om som "bortkastat" är ifall man gett upp mycket av sig själv i ett förhållande som sedan sprack. Då kan jag känna att man slösat bort tid och sig själv på något man kunde använt klokare. För - livet är begränsat. Och man borde göra det bästa man kan av den begränsade tiden.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Så en relation är för dig en uppofring? Du offrar egen tid som du kunnat göra vad du vill med (skapa exklusiva minnen) mot ett löfte om att stanna för evigt? För delade minnen är inget värda om personen i fråga inte finns kvar vid din sida? Gör det nån skillnad om han inte finns kvar för att han gått bort elr om ni valt att gå isär och vari ligger isf skillnaden?

Jag fattar inte heller resonemanget, därför undrar jag.

Men om du tänker dig att du ska orientera. Ut i skogen med karta och kompass och hitta ett antal kontroller. Men nu gör dom det lite svårare för du får ingen karta och kompass!

Du springer där och söker och så springer du åt fel håll. Du springer flera kilometer fel. Då måste du kanske springa tillbaka hela vägen du sprang fel. Och då tycker man att det suger.

Förvånansvärt många verkar ändå resonera på det sättet att har man ändå sprungit åt fel håll så länge så är det lika bra att fortsätta!
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Det där beror ju på om man ser livet som ett prestationsrace. I så fall blir jag alltid lika nyfiken på om man med den inställningen ser döden som målet.

Snabbast dit har vunnit? Själv skulle jag aldrig delta i orientering, jag är i naturen för att njuta, strosa runt och se vad jag stöter på - och glädjas åt det. Där och då och kanske inte mer. Glädjen är för mig inte mindre bara för att jag vet att den är tillfällig.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Förvånansvärt många verkar ändå resonera på det sättet att har man ändå sprungit åt fel håll så länge så är det lika bra att fortsätta!

Nej, det misstaget tror jag till och med är vanligare om man säger att värdet av en relation är grundat på att det ska vara för evigt. Då kan man springa ända in i döden åt fel håll, istället för att se att man lärt sig något och vill något annat i dag än för 20 år sedan.

Rätt håll ändrar sig genom hela livet och ibland ändrar sig människor åt olika rätt håll. Även om man var ett par som var helt överens om riktningen för 20 år sedan.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Men om du tänker dig att du ska orientera. Ut i skogen med karta och kompass och hitta ett antal kontroller. Men nu gör dom det lite svårare för du får ingen karta och kompass!

Du springer där och söker och så springer du åt fel håll. Du springer flera kilometer fel. Då måste du kanske springa tillbaka hela vägen du sprang fel. Och då tycker man att det suger.

Förvånansvärt många verkar ändå resonera på det sättet att har man ändå sprungit åt fel håll så länge så är det lika bra att fortsätta!

Jag utgår ifrån att jag orienterar för att jag gillar att springa i skogen, få motion och frisk luft och springer jag vilse så får jag ju allt det ändå?
Eller orienterar du bara för att vinna och komma först...?

Inte fortsätter jag att springa åt fel håll om jag vet att det är fel, och det är det väl ingen som säger heller? Tvärtom, det jag menar är att om man inte vet om man är vilse eller på väg åt rätt håll så är del dumt att sluta springa? Och när man vet att man springer åt fel håll, då ändrar man riktning.

Saknar man karta och kompass är man tvungen att utgå ifrån att det är en chansning och att bli sur och besviken för att man sprang åt fel håll är ju bara... dumt...? Vad hade du förväntat dig liksom?
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Det där beror ju på om man ser livet som ett prestationsrace. I så fall blir jag alltid lika nyfiken på om man med den inställningen ser döden som målet.

Snabbast dit har vunnit? Själv skulle jag aldrig delta i orientering, jag är i naturen för att njuta, strosa runt och se vad jag stöter på - och glädjas åt det. Där och då och kanske inte mer. Glädjen är för mig inte mindre bara för att jag vet att den är tillfällig.

Nu skjuter du nog över målet för jag är minst av allt någon tävlingsmänniska!
Det har man ju bittert fått erfara många gånger när man har försökt att få igång mig på tävlingsinstinkten!

Däremot så är jag målinriktad, och det är en stor skillnad som jag tror att många har svårt att uppfatta.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Saknar man karta och kompass är man tvungen att utgå ifrån att det är en chansning och att bli sur och besviken för att man sprang åt fel håll är ju bara... dumt...? Vad hade du förväntat dig liksom?

Om man orienterar så vill man i första hand hitta relevanta kontroller så fort som möjligt. Även om jag tvingas att chansa så är målet att komma till kontrollen.
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Om man orienterar så vill man i första hand hitta relevanta kontroller så fort som möjligt. Även om jag tvingas att chansa så är målet att komma till kontrollen.

Men vill du vara 100% säker på att inte springa vilse ska du inte orientera alls, utan hålla dig hemma.

Sen kan jag inte låta bli att undra om det här med "livet ut" bara gäller förhållanden eller över huvud taget. Både min man och jag har haft hästar och ridning som vårt allt uppslukande intresse. Vi har båda varit tvungna att sluta helt, främst av hälsoskäl. Ska vi då se alla år med häst som bortkastade? Eller vara glada över alla fina minnen av en väldigt rolig tid?

Dessutom undrar jag hur man kan veta, i början av ett förhållande om det kommer att hålla livet ut. Ha det som målsättning och jobba för det, visst. Men hur veta?
 
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Fast du måste ju sätta det i perspektiv till vad som har hänt i deras relation.

Jag uppfattar det som att det är vid upprepade tillfällen som han faktiskt har ljugit om vart han befinner sig och med vem..lägger man då till ekvationen att han varit med en person han finner attraktiv och intressant vid dessa tillfällen så är det väl inte konstigt om man börjar ana ugglor i mossen?

Det här är väl återigen lite typiskt bukefalos..

Om man läser grundinlägget igen så har deras förhållande blivit sämre och sämre och ts blev sårad då pojkvännen ljugit om vart han varit och med vem..
Sen har han berättat att han finner denna personen attraktiv och intressant..
Där anser jag att det är lurt just för att han ljugit ihop ngt annat för att umgås med den personen..
Sen är det givetvis värst med lögnen som sådan för varför är den ens nödvändig, varför säger man att man är på plats A med x när man egentligen är på plats B med Y?

Vart har jag skrivit att man inte springer på attraktiva människor, vart har jag skrivit att man ska undvika attraktiva människor?? Vart har jag skrivit att man inte kan ha en relation om man finner andra attraktiva?

Däremot så ja jag skulle själv bli orolig om min sambo började ljuga om vem han umgås med och råkar det nu vara en både intressant och attraktiv kvinna med i den kontexten så tror jag inte han ljuger om sitt umgänge för att jag inte ska veta att han ätit glass.

Måste säga att jag tycker att ni är bra otrevliga och har en översittarattityd som stinker för att göra narr av folk är inte trevligt.
 
Senast ändrad:
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

nu såg jag att jag skrivit såhär..
" man som ljuger för dig och umgås med andra som han finner attraktiva?"

för att vara övertydlig så menar jag givetvis inte att man inte kan umgås med attraktiva människor, de finns överallt.

Tyvärr är jag inte riktigt lika duktig som er andra på att formulera mig med skrivna ord och ibland blir meningsuppbyggnaden inte som den ska..
Jag menar givetvis när den där lögnen är förknippad med umgänget med den som är attraktiv.

Men jag tror faktiskt att flera av er ändå förstod vad jag försökte få fram, ibland känns det verkligen som folk här ute vill missförstå och vränga på saker man skriver och gärna på ett sätt som får den andre att framstå som en jubelidiot.. kan man inte istället fråga vad menar du med den här meningen egentligen?

Men för att förtydliga ännu mer
ni skulle alltså inte alls bry er om er pojkvän/flickvän sa att han skulle över till Sten för att ta en öl och titta på fotboll för att sedan visat sig varit på bio med Sten, Anna och Lisa varav han sen berättar att jo han tycker att Lisa är attraktiv och intressant. Ni skulle inte alls finna det märkligt eller störande på ngt sätt?
Lägg till ekvationen att det normalt sett är en ärlig person som vad ni vet inte brukar ljuga om saker och ting.
Isf är det bara att säga Grattis, jag vet inte om jag känner många personer som inte skulle bli en gnutta undrandes över den där lögnen och om den ev hade med attraktiva Lisa att göra..
 
Senast ändrad:
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Skillnaden oss emellan är att jag inte anser att man alltid ljuger och döljer saker bara för att man inte talar om det.

Jag är övertygad om att både jag och min kille regelbundet träffar folk vi tycker är attraktiva.
Ibland talar vi om det, som den gången jag kom hem full i skratt efter en incident där jag vände mig om för att spana in rumpan på en snygging och han uppenbarligen gjorde exakt samma :D Det var ju hysteriskt roligt.

Men att rapportera varje gång skulle ju vara jättekonstigt och lika relevant som om man skulle rapportera allt annat "kaffet är varmt" "idag såg jag en fågel" osv:eek:
Det skulle ju vara jättekonstigt...


Upprepar mig igen, jag syftar på det ts skrev om sin pojkvän och den lögnen samt i kombination med att relationen redan blivit sämre och sämre.

Det var en aktiv lögn och inget annat.

och nej vem har sagt att man ska rapportera allt? Hur kan du få det till det?

Samt hur kan du jämställa det med ett par som ser snygga rumpor på stan?
 
Senast ändrad:
Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Däremot så innebär relationen i sig uppoffringar, relationen kostar en massa tid, en massa pengar och jag väljer bort sådant jag inte hade valt bort om jag hade varit singel.

Så fungerar då rakt inte mina relationer.
Om det vore så så skulle jag ha varit singel.

I mina relationer så får jag mer av allt.
Jag har alltid tjänat på dem både ekonomiskt och upplevelsemässigt.
De har givit mig möjligheter som jag annars inte skulle ha haft.

Och det har varit likadant för mina partners.
Tillsammans så har vi haft det så mycket bättre än vi hade kunnat ordna var och en för sig.

Helt ärligt så begriper inte jag hur dina relationer har fungerat.
 

Liknande trådar

S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
4 176
Senast: Sassy
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 105
Senast: Whoever
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
3 4 5
Svar
87
· Visningar
6 027
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 364

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Airtags, selar etc
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp