Är så less på min kropp (gnällig)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Och det är just det att ingen har underkännt det.
Du tolkar in massor av saker, som ingen heller har vare sig sagt eller skrivit.

Och exakt VAD är det här då:

Och jag tror att alla föräldrar till adoptivbarn känner sig oerhört kränkta av tanken på att någon, i detta fall ni, på något vis underkänner adoptivbarn som barn.

Så du menar att du inte har skrivit det stycket? Vem har skrivit det då? Tomten? Eller storken kanske? Du kanske ska kolla igenom vad du skrivit innan du anklagar folk för att:

Du tolkar in massor av saker, som ingen heller har vare sig sagt eller skrivit.

I rest my case, som vi säger på Skånska. ;) :devil:

Det här blev en liten parentes, eftersom jag inte gärna står falskeligen anklagad utan att bemöta det. Hädanefter betackar jag mig för vidare diskussioner med Dig i den här tråden.
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Xeline skrev:
Tänk att jag visste att du skulle svara precis så.

Du kan aldrig godkänna något annat tänkade än ditt eget.
Ja jag är väl en hemsk människa då.
Som inte ställer mig och sjunger med i "Tycka synd om" kören.

Min mamma säger att det är "Okvinnligt" att bete sig så att man hellre vill "ordna till" och "reda ut" än att instämma i klagosången.
Och då så är det väl det då.

Men här är ofta mycket gnäll och så massor av "men det går inte" och alldeles för mycket av att "min man/sambo vill inte".
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Francess skrev:
Och exakt VAD är det här då:

Och jag tror att alla föräldrar till adoptivbarn känner sig oerhört kränkta av tanken på att någon, i detta fall ni, på något vis underkänner adoptivbarn som barn.

Så du menar att du inte har skrivit det stycket? Vem har skrivit det då? Tomten? Eller storken kanske?
Jo det har jag skrivit.
Och det är vad jag tror.
Jag vet att adoptivföräldrar är mycket känsliga i den frågan.
Och jag vet också många som inte ser adoptivbarn som "riktiga egna" barn.

Och att då skriva "adoptivbarn är inte ett alternativ för oss", det kan då såra en känslig adoptivförälder.

Finns det ingen plats i ditt liv för andra känslor än dina egna?
Får andras behov och känslor absolut inte plats i ditt liv?
Tycker du att den här tråden bara skall handla om dig så att det bara är dina känslor som skall tas hänsyn till?
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Avundsjuka eller olyckliga människor kan bli mycket elaka.

Jag måste få säga emot dig Inte_Ung. Att vara avundsjuk är väl i viss mån en form av olycka? (bara en tanke...) Du är för övrigt rätt elak mot Francess som utnyttjar hennes sårbarhet, bara därför att det är så "intressant" att provocera människor som eldar upp sig.

Rent allmänt så har du en förmåga att reta livet ur folk, vilken du är mycket väl medveten om.

Känner du inte själv att du i vissa lägen är onödigt provokativ? Det är inte så enkelt att man måste bli en jamsig medhållar-typ bara för att man inte antar din position.

Dessutom är det inte heller nödvändigt att ifrågasätta precis allt!

Du har vissa poänger och vissa frågor som du ställer är onekligen intressanta. Både frågan och Francess svar, men jag uppskattar inte att det blir på Francess bekostnad. Argumentet att man minsann inte skall "behöva linda in" allt håller inte - därför att det spelar ingen roll hur intressant en fråga är om den som blir utfrågad tar illa vid sig. Jag tycker att du visar prov på mycket dåligt omdöme.

Du skriver ofta att man skall tåla att diskutera. Min stilla undran är - varför skall man tåla allt? Varför är sanningen så helbrägdagörande? Att ständigt hävda sin rättframhet och ärlighet är också att visa brist på empati och förståelse. Varför är rakryggheten mer värd än empatin? Att vara empatisk är inte per definition att vara oärlig eller en lögnhals.

Jag tycker att det är strongt att Francess att svara dig och inte förrän i slutet visar hon att hon tappar humöret. Då har du dessutom mage att ifrågasätta det. Du är inte lite klurig du... :crazy:

Ditt personliga nöje i att provocera och bortse från medkänsla och empati är ganska osmakligt, tycker jag. Observera nu att det inte handlar om att du skall säga "stackars Francess - vad synd att ni inte har råd att adoptera." Visst är det en prioriteringssak, vilken Francess också skriver under på. Jag tror att jag skulle kunna ifrågasätta Francess livsval lika bra som du, men utan att hon blir arg på mig. Kanske skulle hon dessutom reflektera lite över de svar hon gav mig och någonstans kanske ompröva och fundera över sina ställningstaganden. Kanske skulle hon också ble än mer säker på sin sak, vilket också hade varit ett positivt resultat.

Men Inte_Ung, du har inte åstadkommit något i den riktningen. Det allra mest osmakliga i din framställning är att du ser dig själv som någon Jesus-gestalt som faktiskt bryr sig om Francess. :eek: Du bryr dig allra mest om dig själv, för hade du brytt dig om Francess så hade inte diskussionen utmynnat i att Francess anser att du "sjunkit lågt". Du har bara lyckats få ur Francess ett antal svar som du, för ditt höga nöjes skull, kan analysera och fundera på. Kanske kan du dessutom lära dig lite om dig själv. Grattis! :smirk:

Men Francess då? Var visar du att du tar henne på allvar? Hjälper du henne vidare i sina resonemang? Vill Francess öht egentligen dela med sig till dig? Nu har du lyckats reta upp henne och lyckats provocera fram en hel del svar på dina frågor (som dessutom är integritetskränkande och närgångna). Sannolikheten är inte stor att Francess på allvar funderar igenom varför hon uttrycker sig som hon gör eller att hon tar sig en extra funderare på var hon egentligen står.

Jag tycker att du är dum och plump och synnerligen självisk som ägnar dig åt detta tvivelaktiga nöje. Du sitter i en lyxig situation där du inte avslöjar någon sårbarhet eller något känsligt ämne i ditt liv. Därför är det omöjligt att låta dig smaka på egen medicin, vilket möjligen skulle hjälpa dig att få något mer av en klädsam ödmjukhet.

Men vi är olika. Vissa bjuder på sig själva och deras generositet med sina känslor borde inte missbrukas av sådana som dig. Andra gör som du själv, gömmer sig bakom stora, tunga och vattenfasta murar.

Båda sidorna är ok, men jag tycker att det är fegt att skjuta med kanoner på den som inte har något beskydd samtidigt som man själv sitter i en garanterad säkerhet.
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jag trodde faktiskt att jag kunde komma att hjälpa Francess att bättre förstå både sig själv och sin situation.
Men jag hade fel, för hon var inte mottaglig och jag var tydligen för plump.

Dessutom så visste jag inte att Francess i princip varje tråd hon är med i tappar humöret och morrar, men det vet jag nu efter att ha tittat efter.
Det var också en missbedömning från min sida.
Annars så brukar det vara så att just när någon blir sur, det är då som man har nått fram.
Ett känt fenomen bland alla tonårsföräldrar.

Eftersom jag anser Fracess vara alldeles vuxen, så anser jag att hon nog kan ta vara på sig själv, och även sålla vad hon vill dela med sig utav.
Detta är ett HELT ÖPPET forum, vem som helst kan läsa här.
Det kan ju vara klokt att inte skriva sådant som man inte vill ha ut på nätet till allas beskådande.

Och jag sitter inte bakom murar, allt är öppet om man kan läsa det.
Jag brukar svara mycket generöst på alla frågor som jag får utom vissa som allt för mycket kan avslöja min identitet.

Och jag ifrågasätter inte alls Francess livsval, det är faktiskt en missuppfattning.
Jag tycker bara att det verkar som om valet är oklart för henne själv, och det ser jag då sannerligen som ett problem för henne.

Och den här diskussionen var inte alls rolig, den är djupt tragisk.
Men inte på det vis som du tror.
Usch, jag ångrar att jag gav mig in på det hela.
Allt var så mycket värre än jag hade befarat.
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Det här är helt sanslöst. Här sitter man i god tro och svarar lugnt och sansat på hutlösa frågor och sen får man höra att man är sur och tvär och morrar! Man ska visst dessutom bara gapa stort och be om mer när man blir provocerad och utsatt för elaka påhopp. Tydligen är somliga inte ens tillräckligt ödmjuka för att kunna be om ursäkt när de blir ertappade med lögner och falska anklagelser. Är det kanske så att I_U inte tål att någon säger emot och står för sina egna åsikter och inte gärna tar emot hennes? Inte_Ung kanske skulle byta nick till Inte_Tillräckligt_Gammal.

Att först mer eller mindra tvinga ur mig svar på vissa känsliga frågor och sen rycka på axlarna och säga att man får skylla sig själv för att man skriver på ett öppet forum...sånt är snudd på psykopatiskt. Eller heter det kanske sociopatiskt? Var tog det personliga ansvaret vägen? Var tog moralen vägen?

"Jag trodde faktiskt att jag kunde komma att hjälpa Francess att bättre förstå både sig själv och sin situation. Men jag hade fel, för hon var inte mottaglig."

Det där uttalandet är så otroligt sanslöst kränkande att jag baxnar. Vem har gett dig rätt att sätta dig över mig? JAG har inte bett dig om hjälp, jag har istället försökt svara på dina (oförskämda) frågor men inser att du inte är intresserad av att sätta dig in en annan människas tankegångar. Du vill uppenbarligen bara provocera och ställa till det utan att ta ansvar. Snacka om dåligt föredöme för allt och alla. Vad är det jag ska förstå egentligen? Jag är synnerligen väl insatt i mitt eget liv! Jag vill dessutom vara så fräcka att jag påstår att jag känner mig själv och min situation så mycket bättre än du. Men det är väl det du inte kan smälta? Bara för att jag gjort och gör andra val än du, så behöver inte jag din sk "hjälp" för att komma in på "rätt väg" igen. Nej tack så mycket. Vad får dig att tro att dina val är så mycket bättre och mer lämpliga än mina? Jag är inte intresserad av att leva ditt liv och du behöver inte leva mitt.

Jag har aldrig vare sig krävt eller ens velat att någon ska tycka synd om mig. Det trodde jag framgick av allt jag skrivit? Men det kanske också stör? Att jag inte behöver andras medlidande? Att jag är nöjd med mitt liv i övrigt och inte kommer att gå under om vi inte får barn? Det är självklart en stor sorg, men jag kommer inte att ta livet av mig pga av det. Jag kommer inte heller att vissna bort och bli bitter och avsky alla som fått och får barn. Jag är bara inte sån! Men det sticker väl också i ögonen på somliga?

OM jag hade haft barn så hade jag inte bytt bort det mot något i hela världen. Och jag hade gjort de uppoffringarna som krävdes, för barnets skull. Men jag är inte där! Jag har inget barn att uppoffra mig för! Och jag kan inte uppoffra mitt liv NU mot något som kanske aldrig inträffar. Jag kan inte hålla andan och sluta leva tills vi får barn, OM vi någonsin får något. Jag kan bara leva HÄR och NU. Och försöka stå ut med att somliga är så inskränkta och småaktiga att de måste försöka trycka ner och såra till varje pris.

Först blev jag också mycket sårad och kränkt över det I_U skrev. Men ju mer jag tänker på det ju mer inser jag hur bortkastad den energin är och helt till ingen nytta. Nu tycker jag nästan det är skrattretande istället. Det är så löjligt att sitta och skriva sånt mög som I_U gör och sen försöka framställa det som någon slags sanning. Vissa är tydligen helt utan självinsikt och så självrättfärdigande att de inte kan ta åt sig av andras synpunkter.

Vet du, jag tycker snarare synd om Dig, Inte_Ung, för att du saknar förmågan att se ett problem ur fler än ett håll. Det är synd om dig, för du kan inte sätta dig in i hur andra har det. Det är synd om dig, för du saknar empati och du vet inte ens om det. Det är synd om dig och du har mitt djupaste medlidande. Kanske Jag kan hjälpa Dig istället? För jag tror du behöver få upp ögonen för både dig själv och din sitation.
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jösses vilken sågning.

Vet du, att allt här i världen inte snurrar kring just dig.
Du är inte så intressant att det kan ge mig något nöje.

Jag tycker fortfarande att du verkar oförmögen att se något eller någon annan än dig själv.
Du ser faktiskt fortfarande inte mig, trots att jag har försökt att visa mig för dig.

Och jag kan inte förstå vad mitt personliga ansvar skulle vara i denna fråga.
Det personliga ansvaret för vad du skriver här är ju bara ditt.
Och just moral har väl inget med detta att göra?

Nej det är inte synd om mig.
Och jag ångrar så att gav mig in i denna diskussion.
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Tjohoo! Nu har jag ringt infertilitetskliniken och satt upp oss på väntelistan! De trodde ca ett halvår och då har vi förtur pga åldern. Tills vi ska dit ska jag beställa kopior på våra gamla journaler.

Du hade så rätt! De tyckte inte jag skulle behöva undersökas igen, utan vi går direkt på nya spermaprov. Effektivt och bra!

Och om ett halvår är jag ju nere i normalvikt igen, så ingen ska kunna neka oss behandling pga en sån sak i alla fall.

Jag är så glaaaaad!!! Tack så oerhört mycket för råd, info och peppning!!! :bow: :bow: :bow:
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Så BRAAAA :banana:

Det är alltid bra att vara förberedd och kunna "genvägarna" då blir det ju smidigare för alla parter :) I ert fall är ju väntetiden perfekt :bow: Se nu bara till att få lämna spermaprov snarast ifall de vill ta om dem flera ggr, det kan ni ju då göra under väntetiden !
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Vad skönt att ni kommer igång igen! Jag hade missat att tråden spårade ur annars hade jag kommit stöttat dig för du fick ta väldigt mycket stryk! Kramar till er båda! ;)
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Francess skrev:
Frivilligt barnlösa har väl oftast avstått från barn just för att de inte tycker om barn?
Mjaaaaa..... det håller jag inte nödvändigtvis med om! Alla som skyddar sig till den dagen de börjar försöka få barn är väl "frivilligt barnlösa" fram till dess?

Jag är än så länge "frivilligt barnlös" får man väl kalla det. Ja, jag skulle gärna HA barn, har alltid haft det som EN målsättning i livet. Men rätt tillfälle har inte funnits. Första samboförhållandet sprack innan vi hann så långt, sen har jag bott själv tills för ett halvår sedan. Och nu är jag 35. Nuvarande sambon är yngre än mig och vill inte ha barn nu; inte än i alla fall. Men både han och jag inser att vi nog lär försöka inom ett par år om det ska bli något. Inte ens NU är det ju säkert att det funkar. Jag äter frivilligt mina p-piller och tycker liksom han att Vi inte ska ha barn nu (vi är för "nya" som par). Så; jag ser mig som frivilligt barnlös än så länge, men det handlar inte ALLS om att jag inte tycker om barn. Det handlar mer om omständigheter och att barn inte är det "allena saliggörande" för mig. Jag har börjat tänkt att jag vill inte försöka förrän "läget är rätt" och båda vill. Nu kommer läget bli ganska sent i livet och då kanske det inte går. Vi får se hur jag gör då, men de senaste 5 åren har jag börjat tänkt att "det kanske inte blir några barn ALLS och då kan jag vara lycklig ändå".
Jag kan dessutom ha nära kontakt med barn ändå om jag vill och önskar; har många vänner som har barn och om jag vill kan jag säkerligen engagera mig mer i dem!
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Vad hade vi gjort utan dig? :bow:

Men jag förstod nog inte riktigt vad du menade? Ska vi göra spermaprover NU, medan vi väntar på första besöket? Det lär de väl aldrig gå med på...först måste de ju se vad vi är för ena. Och journalerna skulle vi ta med på första besöket. Inget lär ju ske före dess?

Men du kanske menade att vi skulle ta med ett purfärskt spermaprov till första besöket? ;) :D

Så här känner jag mig just nu: :bump:
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Tack för ditt stöd! *kram tillbaka*
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Mjaaaaa..... det håller jag inte nödvändigtvis med om! Alla som skyddar sig till den dagen de börjar försöka få barn är väl "frivilligt barnlösa" fram till dess?

Jag är än så länge "frivilligt barnlös" får man väl kalla det. Ja, jag skulle gärna HA barn, har alltid haft det som EN målsättning i livet. Men rätt tillfälle har inte funnits. Första samboförhållandet sprack innan vi hann så långt, sen har jag bott själv tills för ett halvår sedan. Och nu är jag 35. Nuvarande sambon är yngre än mig och vill inte ha barn nu; inte än i alla fall. Men både han och jag inser att vi nog lär försöka inom ett par år om det ska bli något. Inte ens NU är det ju säkert att det funkar. Jag äter frivilligt mina p-piller och tycker liksom han att Vi inte ska ha barn nu (vi är för "nya" som par). Så; jag ser mig som frivilligt barnlös än så länge, men det handlar inte ALLS om att jag inte tycker om barn. Det handlar mer om omständigheter och att barn inte är det "allena saliggörande" för mig. Jag har börjat tänkt att jag vill inte försöka förrän "läget är rätt" och båda vill. Nu kommer läget bli ganska sent i livet och då kanske det inte går. Vi får se hur jag gör då, men de senaste 5 åren har jag börjat tänkt att "det kanske inte blir några barn ALLS och då kan jag vara lycklig ändå".
Jag kan dessutom ha nära kontakt med barn ändå om jag vill och önskar; har många vänner som har barn och om jag vill kan jag säkerligen engagera mig mer i dem!

Det har du naturligtvis rätt i. Så långt tänkte jag inte! :o

Men såklart får man ju säga att alla som skyddar sig "i väntan på den rätte eller rätt tillfälle" också är frivilligt barnlösa. Tack för att du fick mig att tänka till. :bow:

För mig har frivillig barnlöshet endast handlat om de som tagit ställning och inte vill ha barn alls. Men det stämmer ju inte alltid.

Hoppas ni kommer i fas och får ert barn vid ett lämpligt tillfälle!

Hmmm, tänk att nåt så enkelt kan bli så svårt?
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Ni kan mycket väl lämna ett spermaprov under tiden. Det lämnar man liksom på labbet. Om det är tveksamheter är det nämligen nödvändigt med flera prov med typ någar månader emellan. Därför är det ju smart att de svaren finns INNAN besöket så ni direkt vet om ni måste gå vidare med ICSI eller inte och i så fall kan få remiss för det med en gång då.

Du ringer mottagningen igen och berättar att det var tveksamheter kring förra provet (även av teknisk art om jag förstår rätt) och ber att få lämna nytt under tiden ni väntar så svaren finns vid ert besök. Det behöver ni inget läkarbesök för utan bara smita in med en burk på labbet så det tar inga resurser direkt som kräver väntetid.

Om ni däremot inte lämnar något prov innan besöket finns ju risk att ni behöver ett NYTT besök senare bara för att få information om svaret på spermaprovet. DET är ju jobbigare för mottagningen så det är i allas intresse att svaren finns klara vid ert första besök :idea:
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Francess skrev:
Det har du naturligtvis rätt i. Så långt tänkte jag inte! :o

Men såklart får man ju säga att alla som skyddar sig "i väntan på den rätte eller rätt tillfälle" också är frivilligt barnlösa. Tack för att du fick mig att tänka till. :bow:

För mig har frivillig barnlöshet endast handlat om de som tagit ställning och inte vill ha barn alls. Men det stämmer ju inte alltid.

Hoppas ni kommer i fas och får ert barn vid ett lämpligt tillfälle!

Hmmm, tänk att nåt så enkelt kan bli så svårt?
Ingen fara! Jag tog inte illa upp så det är lugnt. :)
Jag tror att även den som tar ställning att de ALDRIG vill ha barn kan vara nog så barnkära! Har en kompis som nog kommer bli både singel och barnlös hela livet. Hon har alltid sagt att hon vill ha det så. Den tjejen är grundskollärare och har nu utbildat sig för att hjälpa barn med dyslexi och andra inlärningsproblem. Så; nog gillar hon barn även om hon inte vill ha egna!
 
Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

jag går juu i sjuan nu och i sexan hade vi sexualkunnskap
(fick självklart alla rätt på slutprovet :devil: :p ) haha närå
men iaf så lärde vi oss att spermier-rackarna kan leva upp till en vecka i en kvinnas livmoder :p
så du akn mkt väl vara gravid
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ För 1 år sen ganska precis opererade jag bort en stooor hjärntumör. Vid inskrivandet vägde jag nästan 63kg. Efter 2 mån började jag...
Svar
7
· Visningar
1 000
Senast: tanten
·
Kropp & Själ Hur pratar man med vårdcentralsläkare så att man faktiskt får hjälp? Jag har inte sökt vård på VC på många år nu eftersom de aldrig...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
9 205
Senast: Raderad medlem 68338
·
Relationer Min pappa fyller snart 76, och vi ses tyvärr sällan, ca 1-2 ggr om året, senast var vid jul. Vi pratar dock i telefonen iallafall minst...
Svar
9
· Visningar
1 461
Senast: Fibusen
·
Hundhälsa AAaaaahhhh denna beslutsångest. Jag har bokat den sista veterinärtiden. Två dygn kvar. Försökte få tiden redan förra veckan men veten...
Svar
10
· Visningar
2 457
Senast: Pancakes
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp