Alkohol

[karamelldrottningen]

Har ett sug. Så gick tillbaka i tråden bara några dagar tillbaka. Men känner mig mest ledsen. Klarar knappt av att läsa.
Dels vad jag själv har skrivit men också på att det bitvis känns som jag inte alls nådde ut med vad jag EGENTLIGEN ville säga.
Jag tror att det ibland hade varit bättre att jag inte skrev alls men samtidigt har den här tråden varit min största ögonöppnare.
Kanske ni inte märker det men tar till mig allas erfarenheter och kommentarer. Så mycket klokskap

Men jag klarar inte av att läsa mer av det som varit. Någon dag kan jag gå tillbaka men är verkligen inte redo för det ännu.

Hoppas suget ger med sig

 

[lizan]

Har ett sug. Så gick tillbaka i tråden bara några dagar tillbaka. Men känner mig mest ledsen. Klarar knappt av att läsa.
Dels vad jag själv har skrivit men också på att det bitvis känns som jag inte alls nådde ut med vad jag EGENTLIGEN ville säga.
Jag tror att det ibland hade varit bättre att jag inte skrev alls men samtidigt har den här tråden varit min största ögonöppnare.
Kanske ni inte märker det men tar till mig allas erfarenheter och kommentarer. Så mycket klokskap

Men jag klarar inte av att läsa mer av det som varit. Någon dag kan jag gå tillbaka men är verkligen inte redo för det ännu.

Hoppas suget ger med sig

Finns det inget möte att vara med på idag? Eftersom du känner ett sug?

 

[karamelldrottningen]

Finns det inget möte att vara med på idag? Eftersom du känner ett sug?

Skulle kunna vara med på ett lite senare

 

[Krålus]

Skulle kunna vara med på ett lite senare

Då är du med på det helt enkelt.....

 

[lizan]

Då är du med på det helt enkelt.....

@karamelldrottningen tänkte precis skriva samma sak!

 

[karamelldrottningen]

Tänker på livet. Vad vad det som hände och när? Det vet jag inte.

Jag har alltid klarat av att dricka mycket och ofta utan att bli så påverkad. Kunnat sköta uppgifter dagen efter utan några större problem.
Ungdomen och fest hör ju ihop. Jobba mycket och festa mycket.

Men det var då det. Nu klarar jag inte av att vare sig festa eller jobba mycket. Festa i synonym med att dricka oavsett mängd det går inte. Finns inte på kartan.
Jobba. Vad är det som har hänt? Jag älskar ju mitt jobb! Men bryter ihop för minsta lilla.

Klarar knappt av att några förhållanden. Har några långvariga vänskaper kvar
Som betyder så mycket för mig!

Att jag har en partner som stått ut med mig så pass länge förstår jag inte heller. Ingen annan har ju stått ut med mig i längden varför är detta annorlunda? Jag har alltid sett till att avsluta innan jag märkt att personen inte klarar av mig längre. Detta eftersom jag fullständigt skulle bryta ihop av att själv bli lämnad. Jag måste vara den personen som lämnar inte tvärtom.

 

[SaraXX]

Tänker på livet. Vad vad det som hände och när? Det vet jag inte.

Jag har alltid klarat av att dricka mycket och ofta utan att bli så påverkad. Kunnat sköta uppgifter dagen efter utan några större problem.
Ungdomen och fest hör ju ihop. Jobba mycket och festa mycket.

Men det var då det. Nu klarar jag inte av att vare sig festa eller jobba mycket. Festa i synonym med att dricka oavsett mängd det går inte. Finns inte på kartan.
Jobba. Vad är det som har hänt? Jag älskar ju mitt jobb! Men bryter ihop för minsta lilla.

Klarar knappt av att några förhållanden. Har några långvariga vänskaper kvar
Som betyder så mycket för mig!

Att jag har en partner som stått ut med mig så pass länge förstår jag inte heller. Ingen annan har ju stått ut med mig i längden varför är detta annorlunda? Jag har alltid sett till att avsluta innan jag märkt att personen inte klarar av mig längre. Detta eftersom jag fullständigt skulle bryta ihop av att själv bli lämnad. Jag måste vara den personen som lämnar inte tvärtom.

Supande i såna mängder slutade väl de flesta med efter tonåren eller några år till?
Har aldrig träffat någon som säger sig klara att dricka "oavsett mängd" som faktiskt har klarat det. Vuxna som gör så känns mest sorgliga i min värld. Sorry.

 

[karamelldrottningen]

Supande i såna mängder slutade väl de flesta med efter tonåren eller några år till?
Har aldrig träffat någon som säger sig klara att dricka "oavsett mängd" som faktiskt har klarat det. Vuxna som gör så känns mest sorgliga i min värld. Sorry.

Ja det är ingenting jag längtar tillbaka till heller direkt. Och frågar du mig så drack jag inte så mycket. Men det skulle nog ingen annan hålla med om. Jag märker nog inte när jag dricker. Det bara händer.

Det är när det blev mer sällan fest det blev problematiskt. Eller snarare som jag började ifrågasätta mina val mer. Men samtidigt var det just detta ”unna sig” kulturen som är så stark och ända in venerna på mig så det var så enkelt att bara skaka av sig sådana tankar om de dök upp.

Nu är det snarare så att jag tänker hur jag ska klara av att närvara vid de kommande fester och evenemang som livet erbjuder. Små som stora. Alltså utan att dricka alkohol.
Dit vill jag komma. Vill kunna festa helt nykter. Då kan jag vara stolt. Först då.

Nu är jag misär. Varje dag är en kamp. Så mycket negativitet inom mig. Kroppen SKRIKER efter ett glas. Eller vad som helst. Nånting.

 

[sjoberga]

Ja det är ingenting jag längtar tillbaka till heller direkt. Och frågar du mig så drack jag inte så mycket. Men det skulle nog ingen annan hålla med om. Jag märker nog inte när jag dricker. Det bara händer.

Det är när det blev mer sällan fest det blev problematiskt. Eller snarare som jag började ifrågasätta mina val mer. Men samtidigt var det just detta ”unna sig” kulturen som är så stark och ända in venerna på mig så det var så enkelt att bara skaka av sig sådana tankar om de dök upp.

Nu är det snarare så att jag tänker hur jag ska klara av att närvara vid de kommande fester och evenemang som livet erbjuder. Små som stora. Alltså utan att dricka alkohol.
Dit vill jag komma. Vill kunna festa helt nykter. Då kan jag vara stolt. Först då.

Nu är jag misär. Varje dag är en kamp. Så mycket negativitet inom mig. Kroppen SKRIKER efter ett glas. Eller vad som helst. Nånting.

Jag tycker du ska vara stolt över varje dag du inte dricker, en dag i taget. (att vara på fest där andra dricker är inte en rimlig målsättning tror jag förrän långt senare.)

Att umgås helt nykter är himla mycket trevligare än att umgås när allas förmåga att bedriva ett intressant samtal har tagit sig en ordentlig törn av dimma. Då brukar jag lämna tillställningen en bra stund innan det riskerar inträffa.

(Jag som fick barn tidigt slutade festa på det där mer destruktiva sättet (som också då var infrekvent) efter gymnasiet, så jag känner inte riktigt igen bilden av att alla ungdomar dricker och festar järnet. Men det är såklart olika i olika sammanhang. )

 

[karamelldrottningen]

Undrar hur hon reagerar. Mamma.
Jag vill inte såra henne men måste.
Minns kommentarer hon sagt om andra alkoholister.
Hon köpte ut vodka till farfar när han levde. När han gick bort var levern helt kaputt.

Jag har hela tiden trott att det är så man ska göra. Att det inte finns så mycket att göra åt saken. En full farfar är en glad farfar som sjunger och mår bra.
En farfar som inte får dricka blir arg och trotsig. Och hör absolut ingenting. Och mår skit.
Vilken farfar vill man ha? Den glada eller den arga?

Jag minns de gånger vi gick till systemet han och jag när jag var liten. Han var så fint klädd. Såg verkligen inte ut som den typiska alkoholisten. Han hade byggt två hus. Fått två fina barn. Hade en superfin fru. Bra jobb osv.

Men det var ju kaos.
Min pappa som inte tålde honom och bara bråkade med alla så jag fick skämmas och säga till honom.
Sen massor med år utan kontakt.

Farfar tyckte jag om. Säkert farmor också. Hon var så strikt och benhård men samtidigt känslig och rolig och smart men dog för tidigt. Säkert pga all stress med kriminell son och alkoholiserad make.
Allt såg ju så bra ut utifrån men jag vet om misären. Den upprepar sig gång på gång. JAG måste bryta den!

Det som har varit det har varit men det som kommer kan jag forma.

 

[Piaff]

Ja det är ingenting jag längtar tillbaka till heller direkt. Och frågar du mig så drack jag inte så mycket. Men det skulle nog ingen annan hålla med om. Jag märker nog inte när jag dricker. Det bara händer.

Det är när det blev mer sällan fest det blev problematiskt. Eller snarare som jag började ifrågasätta mina val mer. Men samtidigt var det just detta ”unna sig” kulturen som är så stark och ända in venerna på mig så det var så enkelt att bara skaka av sig sådana tankar om de dök upp.

Nu är det snarare så att jag tänker hur jag ska klara av att närvara vid de kommande fester och evenemang som livet erbjuder. Små som stora. Alltså utan att dricka alkohol.
Dit vill jag komma. Vill kunna festa helt nykter. Då kan jag vara stolt. Först då.

Nu är jag misär. Varje dag är en kamp. Så mycket negativitet inom mig. Kroppen SKRIKER efter ett glas. Eller vad som helst. Nånting.

Jag vet inte om det hjälper, men jag vill bara säga att det går jättebra att festa nykter, du kommer kunna komma dit, så småningom. Du kommer kunna vara på roliga fester och umgås med vänner, utan alkohol. Men för att komma dit måste du jobba vidare från där du är nu, och där ingår för det första att själv förlika dig med att du är alkoholist, och med det också inse att det inte är skamligt att vara det, det är inget fult! Ingen kommer döma dig om du är i sociala sammanhang senare och inte dricker.

 

[Mineur]

Tänker på livet. Vad vad det som hände och när? Det vet jag inte.

Jag har alltid klarat av att dricka mycket och ofta utan att bli så påverkad. Kunnat sköta uppgifter dagen efter utan några större problem.
Ungdomen och fest hör ju ihop. Jobba mycket och festa mycket.

Men det var då det. Nu klarar jag inte av att vare sig festa eller jobba mycket. Festa i synonym med att dricka oavsett mängd det går inte. Finns inte på kartan.
Jobba. Vad är det som har hänt? Jag älskar ju mitt jobb! Men bryter ihop för minsta lilla.

Klarar knappt av att några förhållanden. Har några långvariga vänskaper kvar
Som betyder så mycket för mig!

Att jag har en partner som stått ut med mig så pass länge förstår jag inte heller. Ingen annan har ju stått ut med mig i längden varför är detta annorlunda? Jag har alltid sett till att avsluta innan jag märkt att personen inte klarar av mig längre. Detta eftersom jag fullständigt skulle bryta ihop av att själv bli lämnad. Jag måste vara den personen som lämnar inte tvärtom.

Spontant tänker jag att många av sakerna du tar upp här mycket väl kan komma att bli bättre när du blir frisk från din sjukdom, din alkoholism. Nu har jag ingen som helst erfarenhet av det själv, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om du blir bättre på att hantera både jobb, relationer och mycket annat när du lyckas befria dig från den sjukdom som just nu tar massor av din energi - både mentalt och fysiskt. Det kommer inte att vara lätt, men det kommer att vara värt det.

 

[Valerianovna]

Undrar hur hon reagerar. Mamma.
Jag vill inte såra henne men måste.
Minns kommentarer hon sagt om andra alkoholister.
Hon köpte ut vodka till farfar när han levde. När han gick bort var levern helt kaputt.

Jag har hela tiden trott att det är så man ska göra. Att det inte finns så mycket att göra åt saken. En full farfar är en glad farfar som sjunger och mår bra.
En farfar som inte får dricka blir arg och trotsig. Och hör absolut ingenting. Och mår skit.
Vilken farfar vill man ha? Den glada eller den arga?

Jag minns de gånger vi gick till systemet han och jag när jag var liten. Han var så fint klädd. Såg verkligen inte ut som den typiska alkoholisten. Han hade byggt två hus. Fått två fina barn. Hade en superfin fru. Bra jobb osv.

Men det var ju kaos.
Min pappa som inte tålde honom och bara bråkade med alla så jag fick skämmas och säga till honom.
Sen massor med år utan kontakt.

Farfar tyckte jag om. Säkert farmor också. Hon var så strikt och benhård men samtidigt känslig och rolig och smart men dog för tidigt. Säkert pga all stress med kriminell son och alkoholiserad make.
Allt såg ju så bra ut utifrån men jag vet om misären. Den upprepar sig gång på gång. JAG måste bryta den!

Det som har varit det har varit men det som kommer kan jag forma.

Det låter som att din mamma var väldigt medberoende med farfar. Jag känner/kände dem såklart inte, men vi pratade mycket om medberoende under min behandling, och även om "bubblan av tystnad" som bildas i ett hem eller en familj där det finns missbruk. Det är väldigt vanligt att anhöriga inte vill lämna den beroende i sticket genom att bryta kontakten utan tar på sig ansvaret för den beroendes mående. Man försöker göra rätt men det blir tokigt, som du säger om farfar, att en full farfar var glad och "mår bra" medan en abstinent farfar förpestade tillvaron för de runt omkring. Kanske är du med på vad som menas med "bubblan av tystnad" också? Den som finns där alla vet om problemen men man talar inte om dem, och inför andra låtsas man som att de inte finns. Vi pratade om hur barn och även andra anhöriga kan känna det som att det finns två helt olika personer som bor i samma kropp, och att man aldrig vet när den andra kommer fram, man till och med försöker göra allt man kan för att den glada, fina personen skall komma ut och stanna kvar. Känner du igen något av detta kanske?

Det finns ställen där din mamma också kan få stöd om hon behöver det. Till exempel Al-anon, men även andra medberoendegrupper eller samtalskontakter där man kan ge varandra stöd. Likväl som din mamma inte skall behöva ta ansvar för ditt beroende utan endast hantera det, så skall inte du behöva ta ansvar för din mammas känslor inför ditt beroende. Jag tycker lite det låter som att du är minst lika rädd för hur din mamma skall ta att du har alkoholproblem, som du är för att hon skall döma dig för dina problem. Eller har jag fel?

Tänker på livet. Vad vad det som hände och när? Det vet jag inte.

Jag har alltid klarat av att dricka mycket och ofta utan att bli så påverkad. Kunnat sköta uppgifter dagen efter utan några större problem.
Ungdomen och fest hör ju ihop. Jobba mycket och festa mycket.

Men det var då det. Nu klarar jag inte av att vare sig festa eller jobba mycket. Festa i synonym med att dricka oavsett mängd det går inte. Finns inte på kartan.
Jobba. Vad är det som har hänt? Jag älskar ju mitt jobb! Men bryter ihop för minsta lilla.

Klarar knappt av att några förhållanden. Har några långvariga vänskaper kvar
Som betyder så mycket för mig!

Att jag har en partner som stått ut med mig så pass länge förstår jag inte heller. Ingen annan har ju stått ut med mig i längden varför är detta annorlunda? Jag har alltid sett till att avsluta innan jag märkt att personen inte klarar av mig längre. Detta eftersom jag fullständigt skulle bryta ihop av att själv bli lämnad. Jag måste vara den personen som lämnar inte tvärtom.

Att du bryter ihop och inte orkar med det du älskar, och att du inte fixar att hålla liv i dina förhållanden är något ALLA beroende går igenom. Det blir så eftersom beroendet tar allt större plats och all den kraft man har i anspråk. Din kropp är trött helt enkelt, den har jobbat på högvarv ett längre tag nu. Din hjärna är trött och orkar inte med stressen längre (utmattning är ganska vanligt bland beroende). Du behöver vila, sova och läka. Mycket av det du tappat kommer tillbaka om du uppnår stabil nykterhet, men inte före. Alla dessa negativa känslor och tankar du har är helt normala, men tillåt dig inte att fastna i dem. I AA pratar man mycket om tacksamhet, för att tacksamhet är positivt, det ger kraft till de behövande. Så istället för att tänka att "hur tusan står han ut med mig" så klappa till den där djäveln du har på axeln så den blir tyst, och tänk istället "jag är så tacksam att min partner är med mig på resan och försöker stötta" och "från och med nu skall jag ta tillbaka mitt liv, jag ska bli lycklig för att jag är värd det".
Vi fick i hemläxa av mina beroendepedagoger att säga 10 affirmationer till oss själva framför spegeln VARJE DAG. Det var skitläskigt först men det var väldigt bra. Du är just nu i en fas där du behöver fästa blicken framåt, tänka positivt, vara snäll mot dig själv, och göra det som krävs för att du skall vara nykter.

 

[Mabuse]

Undrar hur hon reagerar. Mamma.
Jag vill inte såra henne men måste.
Minns kommentarer hon sagt om andra alkoholister.
Hon köpte ut vodka till farfar när han levde. När han gick bort var levern helt kaputt.

Jag har hela tiden trott att det är så man ska göra. Att det inte finns så mycket att göra åt saken. En full farfar är en glad farfar som sjunger och mår bra.
En farfar som inte får dricka blir arg och trotsig. Och hör absolut ingenting. Och mår skit.
Vilken farfar vill man ha? Den glada eller den arga?

Jag minns de gånger vi gick till systemet han och jag när jag var liten. Han var så fint klädd. Såg verkligen inte ut som den typiska alkoholisten. Han hade byggt två hus. Fått två fina barn. Hade en superfin fru. Bra jobb osv.

Men det var ju kaos.
Min pappa som inte tålde honom och bara bråkade med alla så jag fick skämmas och säga till honom.
Sen massor med år utan kontakt.

Farfar tyckte jag om. Säkert farmor också. Hon var så strikt och benhård men samtidigt känslig och rolig och smart men dog för tidigt. Säkert pga all stress med kriminell son och alkoholiserad make.
Allt såg ju så bra ut utifrån men jag vet om misären. Den upprepar sig gång på gång. JAG måste bryta den!

Det som har varit det har varit men det som kommer kan jag forma.

Det är inte så att din mamma hanterar alkoholiserade släktingar genom att förse dem med alkohol så att de inte blir arga och jobbiga? Tänker på att hon köpte vodka till din farfar, och nu vin till dig - känns som det finns ett mönster där kanske. Eller har hon för vana att alltid ha med sig alkohol till alla (också lite märkligt, i så fall)?

 

[karamelldrottningen]

Campral nu för första gången. Hämtade medicinen nyligen så kunde inte ta den tidigare.
Vet inte om det är önsketänkande eller om det faktiskt funkar men känns lite mer stabilt redan. Värsta suget har lagt sig. Är inte lika manisk i tanken.

 

[Krålus]

Campral nu för första gången. Hämtade medicinen nyligen så kunde inte ta den tidigare.
Vet inte om det är önsketänkande eller om det faktiskt funkar men känns lite mer stabilt redan. Värsta suget har lagt sig. Är inte lika manisk i tanken.

Hur ser det ut inför helgen? Kommer gästerna?

 

[karamelldrottningen]

Det är inte så att din mamma hanterar alkoholiserade släktingar genom att förse dem med alkohol så att de inte blir arga och jobbiga? Tänker på att hon köpte vodka till din farfar, och nu vin till dig - känns som det finns ett mönster där kanske. Eller har hon för vana att alltid ha med sig alkohol till alla (också lite märkligt, i så fall)?

Väldigt intressant tanke. Plus @Valerianovna s inlägg precis innan. Har inte tänkt på det tidigare att det skulle kunna vara så. Måste fundera över båda dessa inlägg.

 

[escodobe]

Tänker på livet. Vad vad det som hände och när? Det vet jag inte.

Jag har alltid klarat av att dricka mycket och ofta utan att bli så påverkad. Kunnat sköta uppgifter dagen efter utan några större problem.
Ungdomen och fest hör ju ihop. Jobba mycket och festa mycket.

Men det var då det. Nu klarar jag inte av att vare sig festa eller jobba mycket. Festa i synonym med att dricka oavsett mängd det går inte. Finns inte på kartan.
Jobba. Vad är det som har hänt? Jag älskar ju mitt jobb! Men bryter ihop för minsta lilla.

Klarar knappt av att några förhållanden. Har några långvariga vänskaper kvar
Som betyder så mycket för mig!

Att jag har en partner som stått ut med mig så pass länge förstår jag inte heller. Ingen annan har ju stått ut med mig i längden varför är detta annorlunda? Jag har alltid sett till att avsluta innan jag märkt att personen inte klarar av mig längre. Detta eftersom jag fullständigt skulle bryta ihop av att själv bli lämnad. Jag måste vara den personen som lämnar inte tvärtom.

Det blir bättre. Det kommer ta ett tag, mer eller mindre lång tid, men efter ett tag kommer det blir bättre. Du kommer kunna ha bättre relationer med vänner och partners, du kommer kunna jobba helhjärtat och du kommer kunna ha roligt på fester. 'Men det tar tid.

 

[karamelldrottningen]

Hur ser det ut inför helgen? Kommer gästerna?

Jo de kommer. Mamma kommer göra det mesta och fixa med maten och så sen får vi se. Hon vet ju att jag mått uruselt så förväntar sig inte att jag ska vara på topp.
Tänkte gå ifrån om det känns jobbigt men förhoppningsvis går det bra. Jag tänkte vi kunde grilla lite och eventuellt elda kanske. Inte värsta brasan utan lite småkvistar och sånt.
Kanske. Det blir vad det blir. Ska iaf oavsett inte dricka

 

[Pinus]

Jo de kommer. Mamma kommer göra det mesta och fixa med maten och så sen får vi se. Hon vet ju att jag mått uruselt så förväntar sig inte att jag ska vara på topp.
Tänkte gå ifrån om det känns jobbigt men förhoppningsvis går det bra. Jag tänkte vi kunde grilla lite och eventuellt elda kanske. Inte värsta brasan utan lite småkvistar och sånt.
Kanske. Det blir vad det blir. Ska iaf oavsett inte dricka

Om det känns så motigt att berätta för din mamma kanske du ändå kan säga till henne i förväg att du inte vill dricka någon alkohol och inte vill ha några påtryckningar eller frågor om det?