Ångesttråden, utbruten ur Vad gör vi? Del CCXXXIII

[EmmaW]

Jag känner inte alls igen mig i att alla människor har ångest och att vi som inte har det skulle ha nån slags empatibrist eller liknande @EmmaW men jag kan föreställa mig att det handlar en del om språkbruk och betydelse också.

Självklart kan jag känna oro och stress men jag skulle aldrig kalla det ångest, för mig betyder det något mycket värre och jag lider med dem som drabbas av det, för det kan ju naturligtvis alla göra.

Det är ju vedertaget av forskare. Anders Hansen förklarar det på ett bra sätt. Jag tänker inte gå in på detaljer i detta ämne jag har sagt mitt men om man nu ser avsnitt och läser Anders böcker som faktiskt forskat på det hela så inser man att ångest är brett, det är inte alltid vad vi tror och många har det utan att ens veta om det. Det jag hänvisade var psykopater, det tar han upp i ett avsnitt. Med det sagt betyder det inte att om du inte känner ångest att du inte har det, det betyder inte heller att du är en psykopat. Som sagt Anders förklarar det väldigt bra i olika kanaler.

 

[LenaH]

Det är ju vedertaget av forskare. Anders Hansen förklarar det på ett bra sätt.

Ja och nej.
Det är helt normalt att ha ångest men jag tycker det är över gränsen att stämpla folk som inte har ångest som mer eller mindre beteendestörda och Anders Hansen är ju mest noggrann med att vara tydlig med att det är normalt att ha ångest men inte motsatsen.

Men som sagt, det finns säkert någon som skulle kategorisera min oro eller stress som ångest men jag använder det ordet lika lite som jag kallar vanlig huvudvärk för migrän tex.

 

[saltakatten]

Ja och nej.
Det är helt normalt att ha ångest men jag tycker det är över gränsen att stämpla folk som inte har ångest som mer eller mindre beteendestörda och Anders Hansen är ju mest noggrann med att vara tydlig med att det är normalt att ha ångest men inte motsatsen.

Men som sagt, det finns säkert någon som skulle kategorisera min oro eller stress som ångest men jag använder det ordet lika lite som jag kallar vanlig huvudvärk för migrän tex.

Håller med dig. Min tolkning av ordet "ångest" är att ens kropp/själ försöker säga att något är fel. Det är inte en naturlig del av livet utan en varningssignal som ens undermedvetna vill göra en uppmärksam på.

 

[EmmaW]

Ja och nej.
Det är helt normalt att ha ångest men jag tycker det är över gränsen att stämpla folk som inte har ångest som mer eller mindre beteendestörda och Anders Hansen är ju mest noggrann med att vara tydlig med att det är normalt att ha ångest men inte motsatsen.

Men som sagt, det finns säkert någon som skulle kategorisera min oro eller stress som ångest men jag använder det ordet lika lite som jag kallar vanlig huvudvärk för migrän tex.

Dom orden får då stå för dig för jag har då aldrig stämplat någon för att vara beteendestörd. Det är dina ord, inte mina.
Och forskare kallar det en sak och du en annan. Gör precis vad du vill. Kalla det groda om du vill.
Jag tänker inte diskutera saken mer och inte i denna tråden.

 

[LenaH]

Dom orden får då stå för dig för jag har då aldrig stämplat någon för att vara beteendestörd. Det är dina ord, inte mina.
Och forskare kallar det en sak och du en annan. Gör precis vad du vill. Kalla det groda om du vill.
Jag tänker inte diskutera saken mer och inte i denna tråden.

Jag delar faktiskt din bild här. Sen tror jag dock att det finns fåtal individer som saknar förmågan, men dom saknar också andra förmågor som att känna kärlek, empati osv. Såg nåt om det i ett av Hansens program.

Jag läste det du skrev ovan och där skriver du ju just det om än med andra ord.

 

[EmmaW]

Jag läste det du skrev ovan och där skriver du ju just det om än med andra ord.

Nej det är inte vad jag menar, jag hänvisar till forskning, du hänvisar till vad du känner och tycker. Känn vad du vill och kalla det vad du vill. Det spelar ingen roll för min del. Jag kommer inte sätta nån stämpel på någon oavsett vad du försöker få det till. Och om du uppfattar det på annat sätt så får det stå för dig för jag hänvisar till forskningen och inget annat.

 

[JohannaB]

Jag tycker 1177 är bra på att definiera ångest och ger bra förklaringar och exempel på det. Och ångest påslag är ju något som räddar livet på oss med, det som gör att vi kan ta i eller vara snabbare än vi egentligen är när en katastrof inträffar. Sen finns det där onödiga ångesten, när kroppen reagerar som om en vanlig människa på trottoaren är en lönnmördare eller man känner hur hästen kommer skena hem trots att inget händer. Och till sist panikångesten, där ångest för att få ångest brukar finnas med i beskrivningen

Nu var det väl länka till 1177 jag skulle göra istället för att skriva dåliga exempel själv

https://www.1177.se/Vasternorrland/...-besvar/angest/angest--starka-kanslor-av-oro/

 

[LenaH]

Jag hade just en diskussion med en nära vän om detta just för att försöka definiera ångest.
Hon upplevde den som att kroppen rent fysiskt reagerar på ett känslomässigt tillstånd och det är just det jag inte kan relatera till?

När vi sedan rotade lite mer i våra skillnader i reaktioner så kom vi fram till att att en stor skillnad är just hur vi reagerar på just oro och stress - hon vänder de typerna av känslor inåt medan jag är utagerande.

Kan vi vara något på spåren här?

 

[LenaH]

Nej det är inte vad jag menar, jag hänvisar till forskning, du hänvisar till vad du känner och tycker. Känn vad du vill och kalla det vad du vill. Det spelar ingen roll för min del. Jag kommer inte sätta nån stämpel på någon oavsett vad du försöker få det till. Och om du uppfattar det på annat sätt så får det stå för dig för jag hänvisar till forskningen och inget annat.

Om jag citerar ett inlägg av dig där du skriver att du tror att ångestbefriade människor saknar förmåga att känna kärlek och empati tex så upplever jag det som rätt magstarkt att hänvisa till forskning.
Att du länkar till ett radioprogram styrker ju inte vad du själv skriver att du tror.

 

[EmmaW]

Om jag citerar ett inlägg av dig där du skriver att du tror att ångestbefriade människor saknar förmåga att känna kärlek och empati tex så upplever jag det som rätt magstarkt att hänvisa till forskning.
Att du länkar till ett radioprogram styrker ju inte vad du själv skriver att du tror.

Men vad är du ute efter? Bråk? För jag har sagt att jag inte vill diskutera saken och ändå fortsätter du gång på gång i stället för att respektera att jag inte vill.

Jag tror på det för att jag lärt mig det i min utbildning och även av Anders kanaler och just därför hänvisade jag till honom eftersom han är bra på att förklara.
Många vet inte ens vad ångest är eller hur det känns. Det betyder inte att dom inte har lättare ångest. Du har bestämt att du inte har det, visst fine! Det är säkert inget fel på dig för det. Jag har sagt att du får tycka vad du vill. Men om du tar det personligt att jag hänvisar till forskningen på ett sätt som du inte tycker är acceptabelt så får det stå för dig. Släpp och gå vidare nu.

 

[LenaH]

Men vad är du ute efter? Bråk? För jag har sagt att jag inte vill diskutera saken och ändå fortsätter du gång på gång i stället för att respektera att jag inte vill.

Jag tror på det för att jag lärt mig det i min utbildning och även av Anders kanaler och just därför hänvisade jag till honom eftersom han är bra på att förklara.
Många vet inte ens vad ångest är eller hur det känns. Det betyder inte att dom inte har lättare ångest. Du har bestämt att du inte har det, visst fine! Det är säkert inget fel på dig för det. Jag har sagt att du får tycka vad du vill. Men om du tar det personligt att jag hänvisar till forskningen på ett sätt som du inte tycker är acceptabelt så får det stå för dig. Släpp och gå vidare nu.

Men om du inte vill diskutera verkar det väl onödigt att svara?

Jag hänger upp mig på ditt rätt kategoriska uttalande om att du TROR att människor som inte upplevt ångest saknar förmåga att känna kärlek och empati och sen hänvisar du till forskning som du inte presenterar.

Du får jättegärna sluta diskutera men du kan inte skuldbelägga mig för att jag bemöter dina åsikter.
Vill du diskutera och backa upp dina åsikter eller vill du bara ha sista ordet?

 

[Fru_Tuvstarr]

Jaha, jag saknar väl något då
Har heller aldrig haft ångest, jag är mera som @sjoberga , ju värre kaos det blir desto lugnare blir jag.

Jag har haft ångest i 36 år och tillhör tyvärr den 1% som har syndromet.
Med det sagt så är jag extremt lugn i krissituationer. Lugnare än alla andra. Jag får ångest av ofarliga situationer som min hjärna tolkar som farliga. Vid en riktig fara är jag skarp som få.
Så att inte ha erfarenhet av ångest säger absolut ingenting om hur du fungerar i riktig fara.

Jag vet vad min ångest beror på. Adhd som varit odiagnostiserad i 34 år samt en väldigt hög kognitiv förmåga (det kan vara en förbannelse kan jag säga).
Ingen i hela världen utom min man och min direkta familj skulle kunna ana hur extremt mycket ångest jag har i perioder. Då jobbar jag ändå heltid med ett mycket ansvarsfullt arbete samt har hand om djur och gård.
Jag är en extremt driven person som vägrar låta ångesten ta över.
Man blir oerhört bra på att maska sitt mående.

 

[farin]

Jag förstår inte varför det är en fördel att alla ska kategoriseras att ha ångest?
Lite som jag tycker att ordet stress har förändrats och mist sin funktion att faktiskt signalera en fysisk reaktion på ett upplevt hot. Alla är stressade, så de som faktiskt har en stressreaktion som påverkar kropp och välmående tas inte riktigt på allvar, för alla är ju stressade...

Om alla som uttrycker oro för något kategoriseras ha ångest är jag rädd för att det kommer devalvera värdet av ordet och de som faktiskt upplever ångest riskerar att bemötas med en axelryckning. För alla har ju ångest...

Jag har själv inte upplevt ångest så som jag tolkar att det är. Jag är också väldigt sällan stressad. Däremot kan jag vara jäktad, ha bråttom, ha mycket att göra...
Och jag har ibland saker jag kan vara orolig för. Men det är inget som (hittills!) påverkat mig kroppsligt, jag kan enkelt rationellt tänka kring det som kan oroa mig och min oro känns alltid logisk. Jag är också helt säker på att jag kan känna både empati och kärlek. Trots avsaknad av ångest.

 

[SiZo]

Jag hade just en diskussion med en nära vän om detta just för att försöka definiera ångest.
Hon upplevde den som att kroppen rent fysiskt reagerar på ett känslomässigt tillstånd och det är just det jag inte kan relatera till?

När vi sedan rotade lite mer i våra skillnader i reaktioner så kom vi fram till att att en stor skillnad är just hur vi reagerar på just oro och stress - hon vänder de typerna av känslor inåt medan jag är utagerande.

Kan vi vara något på spåren här?

Men, menar att din kropp inte reagerar fysiskt på dina känslor alls?

Om du tar känslorna utåt så måste den väl det? Hur ter sig det annars när du reagerar utåt?

 

[LenaH]

Jag förstår inte varför det är en fördel att alla ska kategoriseras att ha ångest?
Lite som jag tycker att ordet stress har förändrats och mist sin funktion att faktiskt signalera en fysisk reaktion på ett upplevt hot. Alla är stressade, så de som faktiskt har en stressreaktion som påverkar kropp och välmående tas inte riktigt på allvar, för alla är ju stressade...

Om alla som uttrycker oro för något kategoriseras ha ångest är jag rädd för att det kommer devalvera värdet av ordet och de som faktiskt upplever ångest riskerar att bemötas med en axelryckning. För alla har ju ångest...

Jag har själv inte upplevt ångest så som jag tolkar att det är. Jag är också väldigt sällan stressad. Däremot kan jag vara jäktad, ha bråttom, ha mycket att göra...
Och jag har ibland saker jag kan vara orolig för. Men det är inget som (hittills!) påverkat mig kroppsligt, jag kan enkelt rationellt tänka kring det som kan oroa mig och min oro känns alltid logisk. Jag är också helt säker på att jag kan känna både empati och kärlek. Trots avsaknad av ångest.

Jag funderar ju också lite på om det delvis har med en devalvering av ordet att göra, lite som i min (något klumpiga kanske) liknelse vid att kalla vanlig huvudvärk för migrän?

 

[LenaH]

Men, menar att din kropp inte reagerar fysiskt på dina känslor alls?

Om du tar känslorna utåt så måste den väl det? Hur ter sig det annars när du reagerar utåt?

Jo delvis, just vid sorg kan jag få andnöd tex men det jag menar med utagerande är snarare att jag blir otrevlig mot omgivningen vid stress - jag märker det inte själv men andra gör. Jag är också typen som bråkar högljutt och även fysiskt på så sätt att jag drämmer igen dörrar o dyl.

 

[Fru_Tuvstarr]

Jag känner inte alls igen mig i att alla människor har ångest och att vi som inte har det skulle ha nån slags empatibrist eller liknande @EmmaW men jag kan föreställa mig att det handlar en del om språkbruk och betydelse också.

Självklart kan jag känna oro och stress men jag skulle aldrig kalla det ångest, för mig betyder det något mycket värre och jag lider med dem som drabbas av det, för det kan ju naturligtvis alla göra.

Folk kallar allt ångest idag tyvärr. Alla människor har känt av en gnagande oro och en känsla av olust men det är inte att ha diagnostiserad ångest. Man slänger sig gärna med just den diagnosen utan att verkligen ha den.
Så jag håller helt med dig.

 

[LenaH]

Folk kallar allt ångest idag tyvärr. Alla människor har känt av en gnagande oro och en känsla av olust men det är inte att ha diagnostiserad ångest. Man slänger sig gärna med just den diagnosen utan att verkligen ha den.
Så jag håller helt med dig.

Jag tänker väl att det är en viss skillnad på att ha diagnosticerat ångestsyndrom och att känna av ångest i vardagen som inte är av lika allvarlig art?

 

[Grazing]

Alltså, tycker och tror folk här pratar om lite olika saker. Ångest är en naturlig och livsviktig känsla för oss alla att ha, det som gör att det blir en sjuklig grej man kan behöva hjälp för är när ångesten blir orationell och kroppen går i en konstant stress och bryter ner än mer eller mindre av ingen naturlig anledning.

Jag har väldiga ångestproblem men har tex inte alls problem med panikångest, någon enstaka gång som jag drabbats av det men det är inget problem jag har riktigt.

Att påstå att man inte eller aldrig har någon ångest är inte helt friskt heller. Däremot så behöver man inte ha en sjuklig orationell ångest som hindrar än från att kunna leva normalt, det är det långt ifrån alla som har.

Känns som att vissa kanske inte riktigt vet vad ångest är..? Om någon frågar någon om den har ångest så bör svaret vara att absolut men den är rationell och inget problem. Att inte ha någon alls är ju lite lika med att inte känna någonting riktigt och det är inte sunt.

 

[Fru_Tuvstarr]

Jag tänker väl att det är en viss skillnad på att ha diagnosticerat ångestsyndrom och att känna av ångest i vardagen som inte är av lika allvarlig art?

Ja det är milsvid skillnad. Ångest i vardagen är något många känner och det är inget fel per se. Bara en känsla av obehag.
Så fungerar människor.
Ångestsyndrom och paniksyndrom är diagnoser som kan förlama en människas liv om det vill sig illa. Jag har tyvärr båda så jag vet vad jag pratar om. Önskar att jag inte gjorde det.