Anonym

[åke]

Buke visar återigen upp sitt allra fulaste tryne!

Måste kännas bra att ihop med gruppen ge sig på en uppenbart väldigt osäker tjej.

Mår ni bättre själva då eller vad handlar det om? Vidrigt!

Kan bara hålla med. Bedrövligt.

 

[Hyacinth]

Nåt man ska ha med sig är att folk är ruskigt lyhörda för ändringar i relationer på arbetsplatser. Folk som börjar luncha, dricka kaffe osv skapar skvaller rätt omgående. Det är svårt att hålla sånt hemligt för de flesta, särskilt i relationen chef/underställd.

 

[Modest]

Nåt man ska ha med sig är att folk är ruskigt lyhörda för ändringar i relationer på arbetsplatser. Folk som börjar luncha, dricka kaffe osv skapar skvaller rätt omgående. Det är svårt att hålla sånt hemligt för de flesta, särskilt i relationen chef/underställd.

Jamen eller hur. Det känns ganska naivt att tro att något sådant här passerar obemärkt, särskilt med tanke på att TS skrivit rakt ut att hon betedde sig märkligt på jobbet i flera dagar efter att ha varit sist kvar på en mycket blöt AW.

 

[ricca]

Igen: Kan någon hitta trådarna om relationer på arbetsplatsen? Jag lyckades inte söka men tror att ts skulle ha behållning av att läsa.

Någon av dessa? Ska finnas en till också men den hittar jag inte...
http://www.bukefalos.com/threads/foralskad-i-kollegan-eller-vad.1430855/
http://www.bukefalos.com/threads/det-har-med-karlek.1422617/
http://www.bukefalos.com/threads/jag-vet-inte-vad-jag-vill.1419015/

 

[Björk]

Ok, jag säger bara så här: Vad är policyn inom företaget om det här kommer fram i efterhand? Många företag har som policy att man inte tillåter relationer av detta slaget. Det är du som ryker, tänker jag.
Är det ett företag du vill fortsätta jobba på, och vill du fortsätta inom samma bransch? Är det en framtidsbransch som du vill fortsätta inom så hade jag dragit öronen åt mig ännu mer om jag var du, och ifall ni trots allt bestämmer er för att fortsätta så hade jag nog sett mig om efter en annan arbetsplats, om inte han gör det.

Är du ung och färsk på jobbet så har du betydligt mer att förlora än han, tänker jag. Och jag kan bara råda dig att försöka hålla ryggen fri, om inte av känslomässiga skäl så av praktiska.

Tar ett inlägg i farten och vill ge mig in i diskussionen om relationer på jobbet.
Företag kan ha policys om relationer, ja. Men, det innebär inte att en arbetsgivare kan välja att säga upp någon (eller båda) för att de inlett en relation på jobbet. Däremot kan det finnas en policy om hur man hanterar det; troligen framförallt rörande överordnad och underställd. Förmodligen innebärande att den underställde ifråga får byta chef så att det inte finns risk för särbehandling (vare sig positivt eller negativt).

Och, ja, i just det HÄR fallet (förutsatt att sådan policy finns) så blir det sannolikt ts som får flytta på sig, inte den här chefen/flörten/älskaren/pojkvännen. Att man däremot "ryker" är osannolikt.

Sen ska man vara medveten om att många organisationer INTE har sådana policys och de flesta nog är medvetna om att saker händer med människor. Folk kan bli kära på arbetsplatsen och det behöver inte innebära katastrof, men det KAN vara olämpligt beroende på om man är kollegor eller överställd-underställd.
Jag håller med alla här om att en relation som man går in i via jobbet bör man tänka både en och två gånger omkring, är man beredd på de problem som KAN skapas.

TS> gällande problemet med hon som ger sig på dig så håller jag med alla övriga; om du har ett sånt problem så ska DU ta det med din chef, eller om jag förstår rätt så är hon din chef; då bör DU ta det med hennes chef, facket eller HR/personalfunktion. DU ska kunna berätta vad som hänt, DU är den källa som chefen bör/ska prata med. Dessutom måste DU vara beredd på att om de sköter detta professionellt så måste det lyftas med henne att det är just DU som signalerat att du blir utsatt.

Med det sagt så träffade jag min man via jobbet, vi jobbade på olika avdelningar, men i min roll (jobbar med personal/HR-frågor) så tänkte jag till rätt noga; jag hade ju bland annat i uppdrag att stötta hans chef i HR- frågor. För mig var det "värt det" - det har helt enkelt varit andra inom vår funktion som fått stötta den chefen om det gällt den grupp som min man jobbar i. (Jag o mannen har nu varit ihop omkring 13 år och har två barn).

 

[Björk]

En helt annan sak att tänka på TS.

Det finns oavsett hur er relation slutar föralltid en risk att du kommer att undra om du fick/inte fick den där löneförhöjningen/semestern/befordran/projektet på grund av er historik.

Jag blev som jag skrev tvångshånglad mot en vägg av min närmsta chef. Min lönesättande chef. Jag var inte med på hånglet. Han skämdes och bad om ursäkt och vi redde ut det.

Men efter det. Jag fick alltid igenom allt. Lön. Semester. Passbyten. Allt.

Och jag undrade alltid om det var för det som hänt. Att han skämdes. Eller om det var för jag var värd högre lön, var bra på att förhandla etc.

Det var en jäkligt otrevlig känsla. Och då slapp jag att kollegorna undrade i alla fall. Hade de gått och trott - hur fel det än varit - att jag fick semester/löneökning/etc pga att jag "hånglat med chefen" hade jag troligen sagt upp mig.

Det är också här problemet med relation mellan chef - underordnad är. Att det aldrig går att bli av med misstanken att det påverkar.

Klokt sagt!
Och även om två parter som har någon slags relation (kärlekspar, ons, förälder-barn) faktiskt KAN vara professionella på jobbet och faktiskt INTE låter det påverka så vet ju inte andra runtomkring att det är så. Det påverkar andra, vare sig man vill det eller inte. Och jag tror egentligen inte att någon enda människa kan vara objektiv gällande sina närmaste.

Om t ex en chef och en underställd är ett par så kommer det att påverka de övriga i gruppen. Punkt.

 

[Alexandra_W]

En av mina vänner tillika fd arbetskamrater möttes på jobbet. Företaget har en policy "mot" relationer på arbetsplatsen. När deras förhållande kom fram så fick de frågan - fast vänligare - om de ville avsluta relationen eller om den ena skulle omplaceras inom företaget till annan arbetsplats. De valde att fortsätta och den i paret som var sist in omplacerades.

Hade det gällt chef - underställd hade det varit uteslutet dock.

Den tvångshånglande chefen hade om det kommit fram just "rykt" så det visslat om det, ansetts uppenbart olämplig.

Så mycket spelar roll VILKA som har en relation och hur det kommer fram. Alltså "vi är kära och vill fortsätta tillsammans" kontra "hen lämnar mig inte ifred/jag kan inte samarbeta med hen för vi haft sex/hen trakasserar mig".

Och det är ju tyvärr inte alltid det kommer fram direkt. Och inte alla företag har möjlighet att låta en byta chef eller liknande heller.

 

[Alexandra_W]

Klokt sagt!
Och även om två parter som har någon slags relation (kärlekspar, ons, förälder-barn) faktiskt KAN vara professionella på jobbet och faktiskt INTE låter det påverka så vet ju inte andra runtomkring att det är så. Det påverkar andra, vare sig man vill det eller inte. Och jag tror egentligen inte att någon enda människa kan vara objektiv gällande sina närmaste.

Om t ex en chef och en underställd är ett par så kommer det att påverka de övriga i gruppen. Punkt.

Jag jobbar statligt, och där är det enormt kinkigt med allt som kan "rubba förtroendet". Dvs det spelar INGEN roll om jag kan hålla mig hyperprofesionell. Det som spelar roll är hur NÅGON ANNAN kan tänkas uppfatta det och vad den kan tro.

Dvs det avgörande är inte hur jag egentligen agerar utan vad andra kan inbilla sig. Tog ett tag att vänja sig vid, men det är faktiskt rätt rimligt. För det är nästan alltid "tredje/utomstående part" som man måste ta hänsyn till. Och vad den just kan tänkas tro/misstänka

Edit: det ovan gäller alltså inte specifikt relationer på arbetet utan mer generellt. Drar man det till sin spets kan jag eg inte riktigt umgås hur jag vill med vem jag vill på fritiden utan att det kan ha påverkan på mitt jobb, inte ens om personen jobbar nån annanstans åt någon annan. För kan vänskapen/umgänget med den där personen som är tex offentligt biträde leda till ens blotta misstanken att jag förordnat denna pga vänskapen så är förtroendet rubbat.

 

[Björk]

En av mina vänner tillika fd arbetskamrater möttes på jobbet. Företaget har en policy "mot" relationer på arbetsplatsen. När deras förhållande kom fram så fick de frågan - fast vänligare - om de ville avsluta relationen eller om den ena skulle omplaceras inom företaget till annan arbetsplats. De valde att fortsätta och den i paret som var sist in omplacerades.

Hade det gällt chef - underställd hade det varit uteslutet dock.

Den tvångshånglande chefen hade om det kommit fram just "rykt" så det visslat om det, ansetts uppenbart olämplig.

Så mycket spelar roll VILKA som har en relation och hur det kommer fram. Alltså "vi är kära och vill fortsätta tillsammans" kontra "hen lämnar mig inte ifred/jag kan inte samarbeta med hen för vi haft sex/hen trakasserar mig".

Och det är ju tyvärr inte alltid det kommer fram direkt. Och inte alla företag har möjlighet att låta en byta chef eller liknande heller.

Tvångshånglande chef = sexuella trakasserier. Så det är ju såklart en helt annan sak rent arbetsrättsligt.

 

[Björk]

Jag jobbar statligt, och där är det enormt kinkigt med allt som kan "rubba förtroendet". Dvs det spelar INGEN roll om jag kan hålla mig hyperprofesionell. Det som spelar roll är hur NÅGON ANNAN kan tänkas uppfatta det och vad den kan tro.

Dvs det avgörande är inte hur jag egentligen agerar utan vad andra kan inbilla sig. Tog ett tag att vänja sig vid, men det är faktiskt rätt rimligt. För det är nästan alltid "tredje/utomstående part" som man måste ta hänsyn till. Och vad den just kan tänkas tro/misstänka.

Ja, det går ju rakt av att kalla det att man är jävig när/om ett ärende på något sätt kan misstänkas hanteras annorlunda.

Oftast är det bra för den person som det rör om man slipper ha hand om frågor där man är jävig; så slipper man bli misstänkt för något.

 

[Alexandra_W]

Tvångshånglande chef = sexuella trakasserier. Så det är ju såklart en helt annan sak rent arbetsrättsligt.

Ja. Men läs resten. Allt läggs inte fram ärligt. OM TS eller chefen plötsligt hävdar att den andra trakasserar denne. Då blir plötsligt allt något annat. Med andra följder. Just för det är två helt olika saker. Och att bevisa att man INTE gjort något är ursvårt.

 

[Alexandra_W]

Ja, det går ju rakt av att kalla det att man är jävig när/om ett ärende på något sätt kan misstänkas hanteras annorlunda.

Oftast är det bra för den person som det rör om man slipper ha hand om frågor där man är jävig; så slipper man bli misstänkt för något.

Haken är att det även är "allmänheten" som förtroendet inte får rubbas gentemot. Just statligt då. Så blir lite annorlunda. Blir inte förordna biträden alls tex.

Men själva "tänket" att det är annans uppfattning och inte ens egna egentliga agerande som avgör är ju allmängiltigt. Men det är ovant tänka i de banorna. Ofta tänker man (när man inte jobbar statligt) att det ju räcker att man vet att man.. Men det gör inte det och det är ju just vad andra tror som gör att en hel arbetsplats, precis som du skev, påverkas varesig man vill det eller inte.

 

[Seabaz]

En helt annan sak att tänka på TS.

Det finns oavsett hur er relation slutar föralltid en risk att du kommer att undra om du fick/inte fick den där löneförhöjningen/semestern/befordran/projektet på grund av er historik.

Jag blev som jag skrev tvångshånglad mot en vägg av min närmsta chef. Min lönesättande chef. Jag var inte med på hånglet. Han skämdes och bad om ursäkt och vi redde ut det.

Men efter det. Jag fick alltid igenom allt. Lön. Semester. Passbyten. Allt.

Och jag undrade alltid om det var för det som hänt. Att han skämdes. Eller om det var för jag var värd högre lön, var bra på att förhandla etc.

Det var en jäkligt otrevlig känsla. Och då slapp jag att kollegorna undrade i alla fall. Hade de gått och trott - hur fel det än varit - att jag fick semester/löneökning/etc pga att jag "hånglat med chefen" hade jag troligen sagt upp mig.

Det är också här problemet med relation mellan chef - underordnad är. Att det aldrig går att bli av med misstanken att det påverkar.

Fast det där har jag varit med om, inte tvånghånglandet men en av mina chefer frågade om vi skulle gå hem tillsammans efter en firmajagare och jag skrattade, klappade om honom och sa att nej det ska vi inte. Vi var båda jättefulla!
Under natten och morgonen efter händer lite otippade saker och eftersom vi hade en väldigt bra relation så fick jag veta vad som hade hänt. Han berättade dock att det var enbart jag och en till (VDn) som visste om detta och han hoppades jag inte skulle prata vidare om det för han skämdes. Och sedan frågade han om han behövde skämmas över något mer och då sa jag ja, du frågade om vi skulle gå hem tillsammans, det kan du skämmas en stund över. Han bad om ursäkt.

Efter det fick jag igenom allt jag ville, ledighet, löneförhöjning osv.. Jag misstänkte alltid att det var för att han fortf skämdes men vet du, det struntade jag i. Jag tycker alltid ändå att jag är värd mer lön än jag alltid har fått och jag tog bara ut extra ledighet när jag verkligen behövde det. Jobbade alltid extra när ingen annan ville för dom hade tex familjer och barn att åka hem till...

Så inget dåligt samvete här inte, tvärt om faktiskt

 

[Björk]

Ja. Men läs resten. Allt läggs inte fram ärligt. OM TS eller chefen plötsligt hävdar att den andra trakasserar denne. Då blir plötsligt allt något annat. Med andra följder. Just för det är två helt olika saker. Och att bevisa att man INTE gjort något är ursvårt.

Ja.. Jag gav bara en reflektion på din berättelse om tvångshånglaren.
Men, det blir ju alltid något annat om någon ljuger och hävdar trakasserier även om det inte skett. Jag ser dock inga tecken just här och nu på att TS eller den här mannen skulle vända det så. De allra flesta människor är ju inte lögnare som vill sätta dit någon de valt att gå till sängs med.

 

[Björk]

Haken är att det även är "allmänheten" som förtroendet inte får rubbas gentemot. Just statligt då. Så blir lite annorlunda. Blir inte förordna biträden alls tex.

Men själva "tänket" att det är annans uppfattning och inte ens egna egentliga agerande som avgör är ju allmängiltigt. Men det är ovant tänka i de banorna. Ofta tänker man (när man inte jobbar statligt) att det ju räcker att man vet att man.. Men det gör inte det och det är ju just vad andra tror som gör att en hel arbetsplats, precis som du skev, påverkas varesig man vill det eller inte.

Ja, såklart. Jag jobbar själv inom en kommun, dock inom intern service (HR):

 

[Raderad medlem 6459]

@Alexandra_W Jag har fått för mig att jag vet vilken myndighet du arbetar på och en vän till mig arbetar inom samma. Hen säger att de inte har nån policy alls gällande relationer på jobbet, och det kom upp just för att hen hade en crush på en kollega.

Kan givetvis vara så att min vän har dålig koll, vore inte första gången .

 

[Alexandra_W]

Fast det där har jag varit med om, inte tvånghånglandet men en av mina chefer frågade om vi skulle gå hem tillsammans efter en firmajagare och jag skrattade, klappade om honom och sa att nej det ska vi inte. Vi var båda jättefulla!
Under natten och morgonen efter händer lite otippade saker och eftersom vi hade en väldigt bra relation så fick jag veta vad som hade hänt. Han berättade dock att det var enbart jag och en till (VDn) som visste om detta och han hoppades jag inte skulle prata vidare om det för han skämdes. Och sedan frågade han om han behövde skämmas över något mer och då sa jag ja, du frågade om vi skulle gå hem tillsammans, det kan du skämmas en stund över. Han bad om ursäkt.

Efter det fick jag igenom allt jag ville, ledighet, löneförhöjning osv.. Jag misstänkte alltid att det var för att han fortf skämdes men vet du, det struntade jag i. Jag tycker alltid ändå att jag är värd mer lön än jag alltid har fått och jag tog bara ut extra ledighet när jag verkligen behövde det. Jobbade alltid extra när ingen annan ville för dom hade tex familjer och barn att åka hem till...

Så inget dåligt samvete här inte, tvärt om faktiskt

Jag hade inget dåligt samvete - jag hade ju inte gjort något fel. Men jag tyckte det var obehagligt att inte veta om det var "på egna meriter" eller inte jag fick igenom allt. Även om jag aldrig utnyttjade det så var det likförbannat inte något jag tyckte om.

Jag vill i arbetet få cred för arbetsrelaterade saker. Inget annat. Oavsett om det "andra" gagnar mig.

 

[Alexandra_W]

@Alexandra_W Jag har fått för mig att jag vet vilken myndighet du arbetar på och en vän till mig arbetar inom samma. Hen säger att de inte har nån policy alls gällande relationer på jobbet, och det kom upp just för att hen hade en crush på en kollega.

Kan givetvis vara så att min vän har dålig koll, vore inte första gången .

Jag har ingen aning alls om det finns någon policy kring relationer på varken Migrationsverket i stort eller förvarsenheten. Det jag skrev där det fanns var tidigare i arbete (för privat AG inom LSS för övrigt).

Det finns garanterat ingen "allmän" förbudspolicy mot relationer på nuvarande jobb, eftersom arbetsplatsen kryllar av vänner och släktingar och äkta makar Men vad som händer om överordnad och underordnad inleder relation vet jag inte. Så kan säkerligen stämma att det saknas policy.

Om jag ligger med min chef rubbas ju heller inget förtroende utåt. Men för enkelhetens skull bör man nog låta bli att ligga med beslutsfattaren kanske

Dock så är det som sagt kinkigt kring nära vänskap med tex offentliga biträden etc just för det kan rubba förtroendet utifrån. Eller att ha tolkuppdrag. Eller att i mitt fall ge juridisk rådgivning i migrationsrättsliga frågor (ge juridisk rådgivning till allmänheten åt annan aktör var okej som bisyssla så länge jag inte gjorde det inom migrationsrätt).

Att ha en relation med en asylsökande (jag jobbar inte på asyl men ändå) är t ex inget som "rekommenderas", däremot är det inte förbjudet. Däremot ska den personen såklart inte handlägga den personens ärende. Så det vore avigt om det var förbjudet ha en relation med en kollega tex.

Det är ju dock enkelt komma runt ev besvär "utifrån sett" med relationer mellan jämställda kollegor. Har jag en relation med en kollega får man helt enkelt se till att han och jag tex inte tillsammans gör en kroppsvisitation, eller att vi två inte tillsammans fattar ett tvåmannabeslut. Utan man ser till att jag gör det med någon annan, så kontrollfunktionen upprätthålls.

 

[Raderad medlem 6459]

ah okej @Alexandra_W då fattade jag fel!

 

[athena_arabians]

Jag hade inget dåligt samvete - jag hade ju inte gjort något fel. Men jag tyckte det var obehagligt att inte veta om det var "på egna meriter" eller inte jag fick igenom allt. Även om jag aldrig utnyttjade det så var det likförbannat inte något jag tyckte om.

Jag vill i arbetet få cred för arbetsrelaterade saker. Inget annat. Oavsett om det "andra" gagnar mig.

Gudars ja. Något annat vore väldigt förminskande och skulle iaf göra mig väldigt osäker ("gjorde jag verkligen det där bra?" osv).