Arbetsintervju

Bukefalos 30 år!

Om tre timmar ska jag på intervju. Är jätte nervös men också taggad. Det är första intervjun på väldigt länge. Hoppas hoppas hoppas så på att jag får det här jobbet.

Det är deltid dessutom så skulle vara perfekt nu när det ändå var ett par år sedan som jag gjorde mitt sommarjobb.
 

Jag har sån ångest just nu. Tänk om jag överreagerade? Min man tyckte det var bra att jag sa ifrån. Men jag känner mig så himla elak. Hon som hjälpt mig så mycket, känner mig otacksam, sur och gnällig.
Förstår att det känns jättejobbigt! Men om du tänker på din egen roll som mamma till en dotter, och funderar på hur du vill att er relation ska se ut när hon är vuxen… vad tänker du att hon ska kunna förvänta sig av dig, sin mamma då? Vilken typ av mamma tycker du hon förtjänar och borde få i dig när hon är vuxen?

Du förtjänar inget mindre :heart
 
Jag har sån ångest just nu. Tänk om jag överreagerade? Min man tyckte det var bra att jag sa ifrån. Men jag känner mig så himla elak. Hon som hjälpt mig så mycket, känner mig otacksam, sur och gnällig.
Det var jättebra att du sa ifrån. Sen om du upplevde det som onödigt hårt kan man också be om ursäkt för det i efterhand, tex, jag brusade upp, det var dumt , men jag vill inte att du lägger dig i hur jag gör med mina barn när jag är med (är hon själv med dottern kan hon ju ha sina regler resonerar jag med mina föräldrar/svärföräldrar). Men man måste få säga ifrån. Och ibland får man t.o.m. tappa det lite utan att det är någon fara. Men jag tror som sagt det kanske är något som händer i er relation när du inte ”behöver” henne lika mycket längre, från båda håll och det måste få sätta sig. Tänk hur du utvecklats och växt sen trådens start, och det har sannolikt inte hon på samma sätt, det blir liksom en ny balans som ni måste hjälpas åt att hitta :)
 
Det var jättebra att du sa ifrån. Sen om du upplevde det som onödigt hårt kan man också be om ursäkt för det i efterhand, tex, jag brusade upp, det var dumt , men jag vill inte att du lägger dig i hur jag gör med mina barn när jag är med (är hon själv med dottern kan hon ju ha sina regler resonerar jag med mina föräldrar/svärföräldrar). Men man måste få säga ifrån. Och ibland får man t.o.m. tappa det lite utan att det är någon fara. Men jag tror som sagt det kanske är något som händer i er relation när du inte ”behöver” henne lika mycket längre, från båda håll och det måste få sätta sig. Tänk hur du utvecklats och växt sen trådens start, och det har sannolikt inte hon på samma sätt, det blir liksom en ny balans som ni måste hjälpas åt att hitta :)

Det jobbigaste är att dottern själv hörde allt. Det har jag otroligt dåligt samvete över.

Jag tror hon på ett sätt kan vara lite avundsjuk. Jag har kunnat vara hemma mycket med mina barn. Hon jobbade ihjäl sig, var uppe tidigt för att sköta stallet och hästarna på morgonen. Våra liv har varit så himla olika. Vi har som du säger blivit olika, vi har olika värderingar och åsikter och har utvecklats mycket båda två. Hon har gått samma hårda terapi som jag och det har liksom varit vi. Nu är det inte det på samma vis längre. Och jag håller inte längre tyst och inte heller sväljer allt på samma sätt som förut. Jag kommer troligen be om ursäkt men först tänker jag låta detta lugna sig lite, se vad som händer från hennes håll.
 
Jag är halv krasslig. Vaknade igår med halsont. Det är värst morgon och kväll. Och på kvällen kommer en rätt så jobbigt hosta. Än så länge är det hanterbart så länge jag inte börjar hosta.

Gjorde mina fyra timmar på jobbet sen fick jag skjuts av en kollega hem. La mig i soffan under en varm filt då jag frös och somnade nästan direkt. Vaknade efter nån timme av att sonen vaknade från sin vila. Helt färdig.

Pratade om att eventuellt gå upp några timmar i arbetstid då jag tänker för mycket när jag går hemma. Gör hellre hela veckor än avbrott på tisdagar. Det är skönt att vara ledig men som sagt, jag tänker för mycket hemma och får ångest över allt. Kanske att det blir bättre med medicin igen. Fick avslag på min egna vårdbegäran till psykiatrin så får vända mig till vc.
 
Fredag! Ska bli gött med helg och lugna mornar. Jag ska inte göra något annat än ta det lugnt. Fortfarande ont i halsen och väldigt förkyld. Men jobbat en hel vecka ändå trots allt 💪 jag gillar verkligen inte att gå till jobbet sjuk. Det känns olagligt typ, jag lever fortfarande i den där pandemi bubblan även fast det är sju!!! år sen i år. Men jag vill verkligen ha en hel månad utan en karensdag, för en gång skull.
 
Fredag! Ska bli gött med helg och lugna mornar. Jag ska inte göra något annat än ta det lugnt. Fortfarande ont i halsen och väldigt förkyld. Men jobbat en hel vecka ändå trots allt 💪 jag gillar verkligen inte att gå till jobbet sjuk. Det känns olagligt typ, jag lever fortfarande i den där pandemi bubblan även fast det är sju!!! år sen i år. Men jag vill verkligen ha en hel månad utan en karensdag, för en gång skull.
Var inte pandemin för 6 år sedan, år 2020?
 
Blir smått tokig på min svärmor. Behöver bara skriva av mig för blir knäpp.

Vi har en del problem med dotterns sömn. Hon är en orolig själ och avskyr att gå och lägga sig. Det har gått så långt ibland att vissa kvällar bli totalt kaos och både hon och jag sitter i varsitt hörn och lipar. Är bättre när pappan tar kvällsrutinerna och vi har börjat ge henne tandborsten när hon väl ligger i sängen annars blir det skrik och gap då också.

Vi har kämpat med det här sen hon var rätt så liten, är 9 år nu och inget fungerar. Det tar flera timmar innan hon somnar och det ska kissas, äta en smörgås, ställa hundra frågor och säger man till att nu räcker det så blir hon arg och skriker. Igår senast fick hon världens utbrott och jag tappade det fullständigt för är så less på det här. Vi har testat melatonin efter samtal med läkare och ser en skillnad. Från att somna runt 23 till att faktiskt kunna somna runt 21.30. Hon gillar dock fortfarande inte att sova och ja det blir ibland bråk.

Svärmor hade tydligen frågat henne när hon går och lägger sig förra gången hon var där och när vi var där i helgen frågade hon varför hon somnar så sent. Jag sa att ja, vad vi än gör kan hon inte somna tidigare än såhär. Enligt henne ska hon sova runt 20 och det skulle aldrig fungera. Jag sa att vi nu ger melatonin och att det nu fungerat och då blev hon väldigt förvånad över att vi drogar barnet till att sova.

Jag har redan dåligt samvete över att behöva ge en 9 åring medicin för att kunna somna men nu är det ju såhär det är och eftersom vi alla upplever mindre stress över att gå och sova så kommer vi fortsätta såhär.
 
En hel månad utan sjukfrånvaro. En hel månad utan magont och magras. Fick ny medicin för ett tag sedan och den har gjort underverk för just magen. Nu ska jag bara orka ta mig tid för att fixa ny medicin mot ångesten också. Har haft kontakt med vc angående sonen som snarkar och har korta andningsuppehåll på nätterna så det har tagit upp all min tid och energi. Han fick en remiss till ÖNH så nu kanske jag orkar ta tag i mig själv.

Nu är dock äldsta dottern sjuk. Hade hög feber tidigare idag. Så blir intressant att se om man klarar sig denna gång. Ligger ett par kompisar med influensa också och en av dom har vi varit nära innan han blev sjuk. Håller andan här.
 
Igår jobbade jag kväll. Var gött att slippa gå upp klockan 6 för att hinna med allt innan jobb. Det där med att få barnen till skola/förskolan tycker jag är värre än att bara gå upp och gå till jobbet. Stressen innan vi kommit iväg alltså.

Nu i helgen har jag tänkt mycket. Vilken jävla dunder utveckling jag gjort alltså. Jag har blivit så himla social sen jag började jobba. Livet är liksom inte svart längre. Visst det var det inte innan jobbet kom heller men just ekonomiskt var det nattsvart. Det har hjälpt så fruktansvärt mycket att bara få en inkomst, för självförtroendet och självkänslan. Jag gillar att träffa människor nu, både kända och okända.

Men jag har insett mer och mer att jag troligen aldrig kommer kunna jobba heltid. Eller i alla fall inte så länge minstingen är liten. Stressen är för påtaglig. Jag behöver verkligen vilan mellan passen. Jag höll ut i somras för att jag var tvungen och då gjorde jag en vecka 48 timmar. Den veckan minns jag knappt något av. Visst tjänade jag bra, men det var inte värt det när det kommer till hälsan.

Men jag har också insett att jag mår uselt av att vara ledig för mycket. Att bara sitta hemma ger mig ångest. Jag behöver jobba, jag behöver det sociala och det där att få känna sig behövd. Nu håller vi på att lära upp sommarjobbare och det är så roligt. Tänk att det snart är ett år sedan jag var där och skulle läras upp. Otroligt!
 
Har börjat svara i telefonen på jobbet nu. Första gångerna var jag lite skakis efteråt. Nu börjar jag bli varm i kläderna även där.

Och ja, jag har en lätt fobi för att prata med okända/ringa samtal till personer jag inte känner. Det har blivit hästlängder mycket bättre sen jag fick barn och var tvungen att KBTa mig själv. Samma med min höjdrädsla. Kunde inte stå på en stege på jobbet utan att få svindel och den har bara tre steg, det är ju självklart ett enormt problem eftersom vi jobbar med överhyllor, vi har i princip aldrig varor på lager utan enbart på överhyllor där vi tar upp och ner varor hela tiden, alltså är det väldigt mycket upp och ner. Nu hoppar jag upp och ner på den utan några som helst problem faktiskt.
 

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Stort TACK i efterhand!
  • Mamma
  • Att leva och inte bara överleva

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp