Alla jobb jag haft har börjat med en provanställning, ofta på 3 eller 6 månader. Det är en trygghet både för dig och för arbetsgivaren. Men att rekrytera kostar pengar och det ska mycket till att man inte förlänger, jag tror jag varit med om det en gång i hela mitt liv (då var jag chef men inte mer ansvar över just den personen) och då var det ganska grov misskötsel/frånvaro/skitsnack som gjorde att anställningen upphörde. Och med frånvaro menar jag alltså inte småbarnsförälder som vabbar/är sjuk lite mer än de som inte har vandrande smitthärdar hemma utan upprepad korttidsfrånvaro med kort varsel etc. T.o.m. diskuterade vi ändå att behålla personen mtp kostnaden för att starta ny rekryteringsprocess och upplärning. Så inget konstigt allsHelg är väl ändå underbart. Sura barn, i alla fall den stora verkar ha vaknat på fel sida. Puh!
Jag skrev avtal igår. En tre månaders provanställning. Snacka om att katastroftankarna kom tillbaka. Varför provanställning? Har jag inte skött mig? Jag är en övertänkare utan dess like men en kollega lugnade mig med att det är så de gör. För deras och din skull, ifall det inte fungerar. Men min hjärna gick på högvarv hela dagen sen. Tänk om jag inte får vara kvar?
grattis till jobbet!
Inte helt ovanligt att räkna bort tidigare anställningstid från provanställningen, tror jag?Jag tror jag jobbar inom samma koncern som dig @et_flickan och det är standard med 6 månaders provanställning när vi gör ett avtal i vårt HR system. Så se det istället som att du fick en väldigt kort period av provanställning eftersom din chef redan gått i god för dig
Vad bra, ja går man på vikariat (iaf inom offentlig sektor) så tar det ofta två år innan man är helt inlasad, så att du erbjuds en tillsvidareanställning med så kort provanställning är ett jättebra besked
Du är grym! Sagt det förut, men det är inte många som klarar att göra det du gjort, inte minst under småbarnsperioden. Otroligt starkt och så himla skönt att det finns vettiga chefer som ger chansen!
Jag har en fantastiskt bra chef. Det har jag sagt till henne också. Fler borde få ha såna chefer och dessutom är hon inte bara en chef utan även en bra kollega.
Fint av dig att fråga pappa hur din bror har det. Oerhört hemskt att det är så illa. Önskar han hade förmågan att komma ur den skit han lever i, måste vara hemskt även för honom även om han inte själv fattar.
Fint av dig att fråga pappa hur din bror har det. Oerhört hemskt att det är så illa. Önskar han hade förmågan att komma ur den skit han lever i, måste vara hemskt även för honom även om han inte själv fattar.
Förstår att du saknar den bror du hade som liten. En stor sorg som följer med hela livet. Och du behöver hålla dig ifrån hans kaos för att må så bra som möjligt själv. Speciellt nu när du gjort en otrolig resa själv! Imponerad av ditt driv.
Jag kan ju nånstans förstå att han fastnat i drogberoende, speciellt om det är normaliserat. (Jag har själv komplex PTSD och dissociativa svårigheter och kämpar med terapi efter terapi för att få tillbaka ett liv). Och så länge han själv inte inser att han behöver hjälp och är mottaglig för det så är det ju väldigt svårt att bearbeta trauman och han hittar en annan utväg för att i hans värld överleva även om det är en väldigt riskabel och tuff värld.
måste sluta prata med människor helt enkelt.Kan du sätta ord på hur kopplingen berätta för kompis om provanställning (?) och att det skulle vara lätt(are) att sparka dig hänger ihop? Jag tänker att om du kan formulera dina tankar kan du också lättare identifiera de tankar som är din oro och inte har något ursprung i verkligt hot, och därmed distansera dig från dem. Typ som "Jaha, där kom min oroliga sida med den här tanken. Jag vet att den inte är ett verkligt hot så den kan låta fara förbi."Jag orkar inte med mina katastroftankar. Nu är jag ännu en gång orolig att jag inte kommer få vara kvar efter min provanställning och blir så trött på mig själv. Bara för att jag berättade för en kompis. Nu är det tydligen lätt att sparka mig om man vill
