Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Arbetsgivare brukar dock älska såna talare. Det är ju extremt mycket billigare om alla anställda bara tar all skit och är glada och lyckliga över det än tar sig friheten att bli klaga, bli ledsna, utbrända eller sjukskrivna av dåliga arbetsförhållanden.Jag HATAR såna grejer! Påminner mig om när vi var på en peppföreläsning där vi skulle kasta bollar på varandra av oklar anledning. Jag gömde mig på toaletten tills det var över.
En annan gång hade vi nån föreläsning om att ”tänka positivt” där föreläsaren sa att det enda som begränsar människan är bekvämlighet typ. Min kollega räckte upp handen och ifrågasatte detta med att tillexempel en gravid trettonåring i Kongo som blivit våldtagen har lite andra begränsningar än sin bekvämlighet när det gäller att få ett bra liv, men det viftade han bara bort och sa att han gillar att bli ifrågasatt men hittills har ingen övertygat honom om att det inte stämmer. Kändes så sjukt opassande med en föreläsning i positivt tänkande när vi jobbar med några av de mest utsatta människorna i vårt samhälle och dessutom var inne i en svacka där arbetsbelastningen bara ökade och vi inte hade tillräckligt med resurser. Så kränkande när det framstår som att det är vår attityd det är fel på.
För de tillfällena skulle jag aldrig använda benämningarna teambuilding och kickoff. Snarare typ Höstlunch/Vårlunch, resp Projektmöte.Jag tycker teambuilding och kickoffer är nästan helt nödvändiga i den kontext jag arbetar i. Men jag lägger inget fancy i orden.
Teambuilding är någon form av aktivitet som inte är vardagsjobbet som görs på arbetstid. Ju mindre konstruerat och klämkäckhet, desto bättre. Lunchutflykt med frivilligt deltagande i minigolf typ.
Kickoff är en slags ihopsamling inför start av nåt nytt, för att skapa en gemensam målbild.
Ska man ha föreläsning lyssnar jag hellre på en kollega som vill berätta om något inom/utom jobbet som de vill dela med sig av.
Jag HATAR såna grejer! Påminner mig om när vi var på en peppföreläsning där vi skulle kasta bollar på varandra av oklar anledning. Jag gömde mig på toaletten tills det var över.
En annan gång hade vi nån föreläsning om att ”tänka positivt” där föreläsaren sa att det enda som begränsar människan är bekvämlighet typ. Min kollega räckte upp handen och ifrågasatte detta med att tillexempel en gravid trettonåring i Kongo som blivit våldtagen har lite andra begränsningar än sin bekvämlighet när det gäller att få ett bra liv, men det viftade han bara bort och sa att han gillar att bli ifrågasatt men hittills har ingen övertygat honom om att det inte stämmer. Kändes så sjukt opassande med en föreläsning i positivt tänkande när vi jobbar med några av de mest utsatta människorna i vårt samhälle och dessutom var inne i en svacka där arbetsbelastningen bara ökade och vi inte hade tillräckligt med resurser. Så kränkande när det framstår som att det är vår attityd det är fel på.
Jag har inget emot möten, möten är också jobb. Något jag däremot har väldigt mycket emot är mötesförlängaren. Vilka grupper jag än har jag jobbat i så har det alltid funnits en sådan.
Mötesförlängaren kännetecknas av att göra ständiga utvikningar, ställa frågor irrelevanta för sammanhanget för att visa att hen hänger med (det gör hen inte), ta vara på varje bisats någon annan uttalar för att spåra vidare på den, göra besserwissriga påpekanden när någon annan redovisar vad hen håller på med (typ jaså du håller på med tomater, har du tänkt på att det är samma sak med akvariefiskar så att du borde titta på det också?) och, när andra redovisar vad de kommer att ägna sig åt under dagen, själv redovisar de kommande tre månadernas planerade arbete.
När jag senast bytte arbetsgrupp var jag själaglad över att slippa två sådana mötesförlängare. Nya gruppen är bara tre personer - och en av dem lägger typ 20 minuter till varje 15-minutersmöte![]()
Jag har tänkt mig att det i första hand är en grej i näringslivet. Och kanske då särskilt de grenar av näringslivet som vill se sig själva som typiskt "kreativa" och "innovativa". Men jag vet verkligen inget om det, då jag aldrig varit inne på en sådan arbetsplats, ens.@sjoberga Det är precis konstruktion och klämkäckhet jag relaterar till "kick off" och "teambuilding". Ofta med inslag av alkohol, tävlingar och fåniga försök till "inspiration", gärna med noll verklighetsförankring eller faktisk förankring till företaget. Känns som att det främst förekommer i branscher där prestation sätts före allt.
Jag har tänkt mig att det i första hand är en grej i näringslivet. Och kanske då särskilt de grenar av näringslivet som vill se sig själva som typiskt "kreativa" och "innovativa". Men jag vet verkligen inget om det, då jag aldrig varit inne på en sådan arbetsplats, ens.
Det viktigaste om man ska ha teambuilding och liknande är att hitta någon aktivitet som alla är bekväma med. I en arbetsgrupp jag hade tidigare fanns det de som ville ha fysiska aktiviteter och tävlingar, vilket verkligen inte är sånt som passar alla. Det kändes som att de bara var ute efter att få göra något som de själva tyckte var roligt, inte något som var för alla, och på så sätt förlorade aktiviteten sin mening.
För mig som gillar kultur hade en stadsvandring eller museibesök och lunch på ett trevligt ställe varit en perfekt aktivitet.
Jag hatar fysisk aktivitet tillsammans med folk. Även om jag är en träningsnörd, så tycker jag just nu att det är oerhört jobbigt att behöva försöka prestera fysiskt kring andra människor jag känner. Ska tvinga mig igenom en förmiddags padel med ett tjugtal vänner på lördag och har redan ångest.
Alltså är det bättre att arbetsplatser låter bli trivselaktiviteterVi är ju många som gör det, därför blir det ju kontraproduktivt när arbetsplatser vill fixa någon trivselaktivitet men den som väljs blir en otrivselaktivitet för många av oss.