Idag har jag sökt två jobb. Paniken infinner sig efter avslaget jag fick i morse. Viljan att söka VAD SOM HELST börjar komma. Inte alls bra. Att jobba med något jag absolut inte trivs med gör inte saken bättre.
Tur att min man är mycket mer avslappnad med sånthär. Hans attityd är mest "äsch, du kan väl gå hemma ett tag bara". Han väger upp min panik lite.
Jag har börjat med listor om vad jag ska göra om dagarna med, med klockslag, och tillhörande alarm, för att inte bara bli sittande. Idag blev jag lite mer sittande än vad jag skulle önska, men ändå bättre än utan listan. Men lite tid måste man väl få sörja när man inte fick sitt drömjobb efter 3 intervjuer. Jag kommer nog söka tjänsten som kommer ut om några veckor också, framförallt om det är ett vikariat. Vikariat känns inte lika läskigt - då fastnar man inte nånstans. Är ju lite meckigt att försöka få ihop det när mannen har så begränsat jobb.