Att hitta glädjen

[Magiana]

Jag har varit nedstämd och ledsen rätt länge nu, men är inte deprimerad. Åtminstone så uppfyller jag inte kriterierna. Jag fungerar på mitt jobb, kan läsa en text och förstå den, jag sköter min hygien, sömnen är det väl sådär med då jag ofta vaknar på nätterna, jag har inga planer på att ta livet av mig men kan i vissa lägen känna att det kvittar, jag äter när jag ska och ofta vettigt, jag gör saker för att försöka må bättre.

Men. Jag har sällan särskilt långt till gråten och det mesta känns rätt meningslöst. Jag känner mig otillräcklig och ensam. För ett tag sen så insåg jag att om jag plötsligt skulle falla ihop död så skulle ingen sakna mig förrän jag inte dök upp på jobbet. Om det skulle hända under en ledighet så kan det ju dröja några veckor innan man hittas. Det kändes inge vidare att komma till insikt om det. För övrigt vet jag inte vad jag drömmer om längre. Det känns som om jag bara är, jag kliver upp på morgonen, har en dag och går sen och lägger mig igen.

Hur tar man sig vidare? Hur hittar man glädjen när man fastnat i negativt tänk? Jag försöker att skriva ner lite positiva tankar i en bok, men det går väl sådär...

 

[makarontanten]

Sv: Att hitta glädjen

Kan till viss del känna igen mig, men jag känner mig inte gråtfärdig och inte heller ensam, jag VILL vara ensam istället, orkar inte med folk en längre tid.

I mitt fall tror jag det handlar om att man en dag bara kommer till insikt om att man inte har några drömmar ( som man kan uppnå i det normala livet iallafall), inga mål, att allt känns meningslöst och trist med det mesta.

Jag har det egentligen ganska bra, sitter inte i någon kris med något, har allt det "viktiga" i livet såsom bil, jobb, ekonomi, hund, vänner mm, men ändå känns saker bara meningslösa för det mesta. Precis som du beskriver, man går upp, gör det som förväntas ( jobbar, diskar, städar, tvättar, rastar hund, umgås ibland), men utan glädje. Jag är singel, men letar inte efter kärlek just nu heller, vill inte ha barn, så känner ingen tidspress för ändamålet.

Jag kan ju bara svara för mig själv, men i mitt fall tror jag att det är så att jag under lång tid ( år) levt under ganska mycket stress och press från "allt och alla", att jag dessutom ställer väldigt höga krav på mig själv och pga nattjobb sover för lite och oregelbundet, vilket även gäller mathållning och övrigt i mitt liv. Jag tvingar mig att ha middagsbjudningar med vänner för att jag "ska" vara mitt normala jag, jag tvingar mig att göra saker för att jag brukade göra det, jag vägrar dra ner på ett tempo som känns för högt idag, allt ska hinnas med även om lusten inte finns längre och då blir det, ja, meningslöst som du säger...

Jsg vet inte hur det är för dig, men mitt råd är ändå att försöka varva ner, låta saker ta sin tid, göra sådant som är roligt och givande och trappa ner på måsten. Kan tänka mig att du som känner dig ensam skulle vilja träffa vänner, så försök ta tag i dig själv och börja en kurs eller liknande där du kan träffa likasinnade att umgås med. Jag har aldrig haft svårt för att träffa folk, men bjud på dig själv och försök prata och ta för dig i situationer som uppstår i vanliga livet

 

[Magiana]

Sv: Att hitta glädjen

Stress och press från "allt och alla", känner jag så väl igen. När jag tänker på den livsresa jag gjort under de senaste åren så är det verkligen inte konstigt att energin inte är på topp. Jag tror faktiskt att jag ändå är mer helskinnad efter allt än vad man egentligen kan förvänta sig. Så jag får väl helt enkelt ge det tid och grina när jag behöver det, även om det tar tid.

Det där med vänner är ju däremot ett svårt kapitel. Jag har inga problem med ytliga kontakter men vänskap är svårt. Jag är för misstänksam och rädd för att bli sårad. Tänker att det nog egentligen inte är någon som vill umgås med mig.

 

[tigerflicka]

Sv: Att hitta glädjen

Jag har under några veckor också känt mig nedstämt och mått halvdåligt. Inte hela tiden varje dag, men grundkänslan har inte varit särskilt positiv. Jag brukar vanligtvis mest tänka positivt och när jag inte hittade en tydlig anledning till mitt dåliga mående försökte jag framtvinga positiva tankar vilket fick mig att må sämre. När jag accepterade att jag mår dåligt och att jag får göra det har det börjat kännas bättre bara av det.
Har känt mig ensam samtidigt som jag inte orkar träffa vänner, knappt så jag varit sugen på att rida. Dock har jag mått bättre både efter att ha träffat vänner och ridit.
Jag tror man i lagom dos får försöka tvinga sig till att göra saker man tycker är roliga, även om de inte lockar innan.

Jag har dock stora planer på gång vad gäller byte både av jobb och stad. Jag tror att när detta närmar sig kommer gnistan tillbaka. Det känns lite svårt bara att söka jobb när självförtroendet är i botten och motivationen är noll.

Idag ringde de dock från ett jobb jag sökt som verkar jätteintressant. Tyvärr hade jag inte telefonen med mig då och fick inte tag på dem senare. Men imorgon ska jag försöka igen. Känner redan hur detta missade samtal har gjort massor för mitt humör och välmående!

Hoppas du hittar gnistan igen, det är värdelöst att må dåligt!

 

[Kilauea]

Sv: Att hitta glädjen

Vet du hur det står till med vitaminer och annat?
D-vitaminbrist kan göra att man blir trött. Sköldkörtelproblem kan göra att man får symtom liknande depression.

Gå en kurs i yoga eller någon avslappning?

I värsta fall, sök hjälp hos läkare.

 

[Billy]

Sv: Att hitta glädjen

Jag tror att du sätter ett finger på en viktig punkt själv. Du är misstänksam mot andra och tror inte att någon vill umgås med dig.

Alla är, ofta ganska omedvetet, duktiga på att läsa signaler eller energi skulle jag vilja kalla det, från andra. Hur vågar man närma sig en person som utstrålar misstänksamhet mot andra?

Du skriver att du haft en tuff period som du trots allt klarat dig ganska helskinnad från. Sådant lämnar en ändå inte utan vissa spår. Du kanske behöver mer tid att smälta det eller rent av lite profs-hjälp?

Sedan tror jag att det är ganska normalt att inte gå omkring i ett ständigt lyckorus. Livet har sina upp och nergångar.

 

[Magiana]

Sv: Att hitta glädjen

Jag jobbar på ett yogacenter och har en friskvårdstimme i veckan då jag deltar i en klass. Jag gör lite yoga hemma också men det är mest en övning för att hålla ordning på mensen. Lite annat blir det också men sällan hela program.

Jag tror inte att jag har vitaminbrist. Det här är något annat än fysisk trötthet. Mitt förhållande kraschade nämligen i somras och efter två veckors toklipande så har jag hankat mig fram. Jag ville verkligen inte flytta men var tvungen. Det har varit tufft redan innan så mitt mående är sannolikt en reaktion på allt som hänt under de senaste åren.

Jag var faktiskt till läkaren igår så jag tog upp den här biten. Denne ville skicka mig på provtagning (för att kolla just sköldkörteln) men det är en fullständig omöjlighet för mig. Jag klarar inte det på andra villkor än att jag sövs (med gas).

 

[Magiana]

Sv: Att hitta glädjen

Jag har sett på min nedstämdhet som något normalt, men den har hängt i ett halvår nu (egentligen mer) och jag har börjat misstänka att jag fastnat. Helst skulle jag vilja ha en samtalskontakt för att reda ut tankarna men det verkar inte som om jag kan få det eftersom jag inte är deprimerad.

 

[Hyacinth]

Sv: Att hitta glädjen

Du låter deprimerad. Jag är högfungerade med en av läkare fastställd svår depression. Jag sköter mitt jobb, hem och familj samt är aktiv, men ändock deprimerad. Jag fick KBT via vc, det gick rasande snabbt när jag sökte hjälp.

 

[Billy]

Sv: Att hitta glädjen

Om du tänker på din nedstämdhet som en kurva under detta halvår - är det mer, mindre eller lika mot t ex 3 månader sedan?

Att du börjar fundera på att du fastnat och kanske behöver någon hjälp att reda ut tankarna tycker jag tyder på ett visst tillfrisknande.

 

[tott]

Sv: Att hitta glädjen

Fortsätter på hemligs linje. D-vitaminer är för många (bl.a mig) ett "måste" under den mörka årstiden. Har ätit det några vintrar nu och har märkt en stor skillnad.

Ett annat tips är Rosenrot! Det äter jag också då jag känner mig nere och på 2 dagar känner jag mig lite piggare till mods. Äter det för tillfället...

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Att hitta glädjen

Jag har varit nedstämd i 1½ år. I höstas kom jag till VC och går en KBT-sjuksköterska för att få verktyg att hantera stress och deppigheter, har fungerat bra tills julen kom och inskolning.

Känner att jag börjar dippa igen. Det är inget som är roligt längre, men häromdagen började jag äta D-vitamin så jag hoppas det kan hjälpa en del. Solar solarie ibland och det brukar få mig att må bättre.

 

[Enya]

Sv: Att hitta glädjen

Jag känner så väl igen mig i det du skriver! Att allt känns meningslöst och ensamt. Jag saknar inte drömmar, men känner att jag inte kan nå dit. Jag har bestämt mig för att flytta, men jag oroar mig för att det ska bli så att jag inte kan flytta på nåt vis. Oro äter upp. Känslan av att inte vara omtyckt äter upp. Att vara sviken äter upp. jag har inte heller planer på att ta livet av mig men har ibland känt att det hade varit en bra lösning på mina problem och min oro att det inte ska bli som jag vill. Universallösningen och problem är ju till för att lösas. Men det är inte det jag vill, därför gör jag inte det. Och jag borde inte ha tänkt så, men när jag mådde som sämst så kunde jag inte låta bli. Knappt jag vågar berätta det här, det är lätt att få "skäll" för det, misstänker jag.

Jag tror du är deprimerad och borde få samtalshjälp. Och testa D-vitamin. Sedan jag började med B-vitamin känner jag mig gladare och inte lika ofta nedstämd på det viset längre! Kanske värt att testa det också? Det har kanske inget samband för mig egentligen, men jag vågar inte sluta ta det Jag hade brist, mitt hår och naglar är bättre igen, så vem vet vad B-vitaminbrist kan ställa till det för humöret!

 

[mino]

Sv: Att hitta glädjen

Ett sätt att åtminstone få en paus från negativa känslor kan vara att gå emot sin egen intuition och göra saker. Allt från att gå på bio till att åka till simhallen. Vad brukar du må okej av? Jag har själv en tendens att undvika sociala situationer och närhet när jag är nere men det är verkligen det sämsta jag kan göra.

 

[taccotad]

Sv: Att hitta glädjen

Håller med vissa andra här om d-vitamin. Jag har i flera år varit lite halvt nedstämd, psykiskt trött och inte riktigt tyckt att något varit roligt.

Har nu tagit d-vitamin ett par månader och skillnaden är enorm! Sen är kanske inte det lösningen på allt men det kanske kan ge en liten skjuts i rätt riktning.

 

[Magiana]

Sv: Att hitta glädjen

Du låter deprimerad.

Läkaren som jag träffade igår tyckte inte det. Jag satt där med en klump i halsen men ville inte börja grina inför en främmande människa så då gjorde jag inte det. Jag försökte bara att sakligt tala om läget. Men jag kommer i alla fall få hjälp med min blodfobi, vilket faktiskt stör mig ännu mer än nedstämdheten.

Om du tänker på din nedstämdhet som en kurva under detta halvår - är det mer, mindre eller lika mot t ex 3 månader sedan?

Läget är ungefär samma. När jag jobbar mår jag lite bättre. Julledigheten var hemsk.

Fortsätter på hemligs linje. D-vitaminer är för många (bl.a mig) ett "måste" under den mörka årstiden. Har ätit det några vintrar nu och har märkt en stor skillnad.

Ett annat tips är Rosenrot! Det äter jag också då jag känner mig nere och på 2 dagar känner jag mig lite piggare till mods. Äter det för tillfället...

Jag var likadan i somras. Trots solsken. Det var då separationen blev ett faktum och jag grinade hejdlöst i två veckor. Jag kunde få ett gråtanfall precis när som helst under dygnet. Sen var jag bara tvungen att ta mig i kragen och fungera.

Även om jag blir lite tröttare på vintern av ljusbristen så brukar mitt humör inte vara annorlunda jämfört med sommaren. Nu känner jag att det är tankarna som sänker mig.

Ett sätt att åtminstone få en paus från negativa känslor kan vara att gå emot sin egen intuition och göra saker. Allt från att gå på bio till att åka till simhallen. Vad brukar du må okej av? Jag har själv en tendens att undvika sociala situationer och närhet när jag är nere men det är verkligen det sämsta jag kan göra.

Det här gör jag redan. Jag promenerar/löptränar när kroppen känns okej. Ibland köper jag hem lite godare mat och dukar fint med tända ljus. Jag färgade håret nyligen. Jag försöker skriva ner positiva tankar på kvällen i en bok för att ändra tankarna. Jag skulle deltagit i två ridkurser över jul och nyår men den första kunde jag knappt delta i p.g.a. ett sår jag hade. Den andra kunde jag inte heller delta i för att hästen blev halt och ridskolan hade ingen annan som var ledig. Nu när den vanliga terminen på ridskolan börjat igen rider jag två gånger i veckan. Jag yogar och mediterar också men inte så mycket som jag borde.

Så jag försöker ta hand om mig, men det räcker inte hela vägen.

Jag undviker inte sociala situationer men är rädd för närhet. Så har det alltid varit. Jag känner mig ofta dum och vill bara krypa ner under en sten och aldrig komma fram igen.

 

[tuaphua]

Sv: Att hitta glädjen

Jag tror ju att de flesta mår dåligt av att inte släppa in folk. Oavsett hur många man träffar per dag kommer man känna sig ensam IOM att man inte släpper in folk och inte får uppleva riktig kontakt.

Jag har själv haft otroligt svårt att släppa in folk. Det har jag kanske lite mer än gemene man även idag.
Men WOW vad mycket bättre man mår av att göra det!
Det är en verklig aha-upplevelse i början när man väl vågat.

När jag deppar till det har jag idag valt att just försöka ringa mina vänner. Förr drog jag mig alltid undan.
Antingen umgås vi och bara undviker det deppiga. För att man vill släppa det en stund. Eller så pratar vi om nojor, sorger etc och grinar och skrattar åt hur tragiska vi känner oss.
Förr hade jag inte vågat visa den sårbara sidan, mina brister etc. Men det känns faktiskt mycket enklare att bära när man delat det.
Man går på nitar med folk och blir sårad ibland -ja! Men utan att våga gå på dem får man inte uppleva samma lycka tror jag.
Love is only as deep as the risk you take, gäller även vänner..

Långsiktigt försöker jag se till att underhålla relationer, testa nya saker, uppleva(se, känna, lukta, smaka) och se till att klara av små mål, lära mig nya saker etc.
Jag försöker tänka på vad jag gillat förr, då jag mått bättre, och tvingat mig till det.
Jag försöker se dokumentärer om folk som har det svårt men finner inspirerande lösningar och grejar stora ting trots ev begränsningar.
Jag försöker se tramsiga serier eller filmer, för att få skratta.
Jag gosar med djur och får energi och lugn av det.

Jag kan ärligt talat också supa mig full, dansa hela natten och flirta med nån snygg man och kanske hångla upp honom.

Det som funkar för mig behöver inte vara rätt för alla. Men kanske kan det hjälpa någon.

 

[Korven]

Sv: Att hitta glädjen

Lättare att bära när man delat på det.

Kan ligga väldigt mycket i det tuaphua

 

[EmmaW]

Sv: Att hitta glädjen

Jag tror ju att de flesta mår dåligt av att inte släppa in folk. Oavsett hur många man träffar per dag kommer man känna sig ensam IOM att man inte släpper in folk och inte får uppleva riktig kontakt.

Jag har själv haft otroligt svårt att släppa in folk. Det har jag kanske lite mer än gemene man även idag.
Men WOW vad mycket bättre man mår av att göra det!
Det är en verklig aha-upplevelse i början när man väl vågat.

När jag deppar till det har jag idag valt att just försöka ringa mina vänner. Förr drog jag mig alltid undan.
Antingen umgås vi och bara undviker det deppiga. För att man vill släppa det en stund. Eller så pratar vi om nojor, sorger etc och grinar och skrattar åt hur tragiska vi känner oss.
Förr hade jag inte vågat visa den sårbara sidan, mina brister etc. Men det känns faktiskt mycket enklare att bära när man delat det.
Man går på nitar med folk och blir sårad ibland -ja! Men utan att våga gå på dem får man inte uppleva samma lycka tror jag.
Love is only as deep as the risk you take, gäller även vänner..

Långsiktigt försöker jag se till att underhålla relationer, testa nya saker, uppleva(se, känna, lukta, smaka) och se till att klara av små mål, lära mig nya saker etc.
Jag försöker tänka på vad jag gillat förr, då jag mått bättre, och tvingat mig till det.
Jag försöker se dokumentärer om folk som har det svårt men finner inspirerande lösningar och grejar stora ting trots ev begränsningar.
Jag försöker se tramsiga serier eller filmer, för att få skratta.
Jag gosar med djur och får energi och lugn av det.

Jag kan ärligt talat också supa mig full, dansa hela natten och flirta med nån snygg man och kanske hångla upp honom.

Det som funkar för mig behöver inte vara rätt för alla. Men kanske kan det hjälpa någon.

Det kunde ha varit skrivet av mig

Jag vill tipsa om att äta rätt för att få kraft och energi att må bra.
B- vitamin, D- vitamin, magnesium, zink och omega 3 är verkligen jätteviktigt för kroppen för att få kraft och energi. Det finns absolut en sanning i att du är vad du äter för mat. Ett annat tips är även msm.
Sen tror jag att man ofta mår bra av att prata om saker och ting. Ibland kan man fastna lite för mycket i sina egna destruktiva tankar när man umgås för mycket med sig själv, inte mår bra och dessutom drar sig undan andra människor.
Varje morgon frågar jag mig själv vad jag behöver just i dag för att må bra och det hjälper i alla fall mig en hel del.

 

[tuaphua]

Sv: Att hitta glädjen

Absolut är mat viktigt! Rätt kost, rätt träning och lagom med sömn gör mycket!

En annan sak jag tycker är viktigt är att skapa sig förutsättningar att må bra genom den miljö man vistas i.
Jag sorterar bort energitjuvar ur mitt liv, har lärt mig säga nej och försöker att se till att ha ett jobb jag trivs med.
Jag försöker också se till att mitt hem ser trevligt ut, för mig då. Det behöver inte vara vad någon annan gillar.

Just att varje dag göra saker som gör en glad tycker jag är viktigt.

Jag tycker att en otroligt viktig sak är att fokusera på det bra man har. Och inte på alla brister, det man inte har/klarar och på det alla andra har/gör etc.