Att inte vara familjens projektledare

[starcraft]

Hur blir man inte det?

Vi hade ett rätt jämställt förhållande innan barn. Vi hjälptes åt med matplanering och storhandling, tvättade varannan gång, jag lagade lite mer mat, men han fixade med disken i större omfattning osv. Vi levde ett väldigt friktionsfritt liv. Och så skaffade vi barn. Vi pratade enormt mycket om jämställt föräldraskap och jämställd relation innan barn och under graviditeten. Vi visste om våra fallgropar och min man är en väldigt närvarande pappa och mycket mån om mig. Han gör mycket av det synliga arbetet fortfarande, men det här "osynliga" planerandet, förberedandet och fixandet.. ja det har ju landat på mig om jag vill ha det gjort. Jag trivs verkligen inte i rollen och försöker få med honom på tåget och prata om vad vi till exempel vill ha för barngrind för att hindra barnet att trilla ner i trappen, vad vi ska ha för åkpåse i vagnen osv, men han tar inga såna initiativ själv och även när vi bestämt typ åkpåse så ligger det på något sätt på mig att researcha och beställa. Visst kan jag be honom fixa och han gör det, men då är jag fortfarande projektledaren.

Jag vet att det är så vanligt att kvinnan blir projektledare för familjen, men har ni något supertips på hur man kan bli av med rollen så att säga?

Att bara strunta i sakerna kommer jag inte göra. Mitt barn och i viss mån jag hamnar i kläm. Jag kommer liksom inte vänta på att barnet trillar ner för trappen för att mannen ska vakna och faktiskt beställa en grind om man ska dra det så långt. Och visst kan jag beställa grinden, åkpåsen, overallen, haklappen och allt annat som behövs, men jag känner mig ensam i föräldraskapet och det var ju inte tanken när vi skaffade barn. Och ja, vi har pratat om det och pratar regelbundet.

Jag låter gärna tråden vara lite mer allmän diskussion om det här med projektleda familjen, ojämställda roller i relationer när barn kommer in i bilden och behöver så att säga inte en lösning på just min situation, men tänker att det kanske hjälper med en utgångspunkt. Så vad har ni för tips och erfarenheter för att minska risken att vara ojämställda i relationen och föräldraskapet?

 

[strawberrysylt]

Vad bra med en sån här tråd.
Vi har också pratat en del om det här innan vi försökte bli gravida.
Jag känner också att jag inte vill bli projektledare, som mamman nog ofta blir ja, men känner också som du, det är klart att jag gör sakerna om de inte blir gjorda annars.

Vi har precis gjort en städlista, eftersom vi (jag) märkte att vissa områden blivit eftersatta (vi hade olika områden innan också, men inte svart på vitt). (Sen har vi legat lågt med städningen sen han kom, men nu vill vi (jag) ta tag i det igen, mår bättre om det är ok städat.)

Kanske en lista kan vara något, att man har sina olika områden gällande bäbisen, du har tex kläder och ser till att det finns kläder i kommande storlek och han är tvättansvarig och tvättar kläderna?
Jag tänker att på jobbet tex har man ju olika områden.

Vet inte om det funkar, vi har inte gjort så, men känner att vi kanske skulle försökt uttala det mer så, så att en inte känner att den gör mer. Så har man sina egna områden.
Eller så blir det inte bra och någon annan har bättre tips, följer tråden

Jag har sett två "test/listor" på nätet också där man kan kryssa i och är hur jämställd man är, där kan man ju få syn på såna "osynliga" sysslor. Vi har inte gjort dem ännu.

 

[skiesabove]

Min man gör en mycket större del av det synliga hushållsarbetet. Jag tar en mycket större del av planerandet, undersökandet osv. Men allt eftersom han kommer in mer i samhället och lär sig mer avancerad svenska så lägger jag medvetet och tydligt över mer av de "abstrakta sysslorna" på honom, och i utbyte tar en bit fysisk syssla istället.

Eftersom du inte verkar trivas i rollen men jag antar att han är fullt integrerad i svenska samhället/är född här, så tycker jag att du i klarspråk ska säga åt han att nu måste du fixa det här och det här.

En familjekalender på hallväggen hjälper vår familj mycket, och ett anteckningsblock precis bredvid. Då kan den som kommer på något som ska göras gå dit direkt och skriva ner, och eftersom det är i hallen så kommer alla ihåg att titta på kalendern och blocket regelbundet.

Exempelvis, dottern säger "det är slut mjölk!", då säger jag "skriv ner det i blocket" och så slipper jag försöka hålla det i huvudet. När vi sen ska åka och handla är listan oftast redan klar.

Men ja, prata med honom. Tydligt. Super-rakt, inte inlindat.

 

[kit]

Vi har löst det genom att jag lägger över allt jag tycker är tråkigt/jobbigt på min partner och så tar jag helt enkelt hand om allt det osynliga. Så jag har gett honom alla fysiskt tunga grejer jag inte riktigt orkar än (pga tunga graviditeter med lång återhämtning), all disk, allt kring inköp av mat/förbereda recept och det viktigaste av allt: all social kontakt med förskola, BVC, tandläkare osv och all kontakt med barnens kompisars föräldrar. Vi delar 50/50 på städ och jag tar tvätten.

Jag mådde skit i mammarollen innan vi delade upp det så. Nu mår jag bra och känner att vi har det jämställt igen.

 

[Askur2017]

För oss har det gått i perioder tycker jag. Och vi har alltid haft olika områden att projektleda över som jag ser det. Vi delade föräldraledigheten lika och då var det naturligt att den som var hemma hade bättre koll på när det behövdes en trappgrind osv. Just där och i den fasen var vi nog som minst jämlika när jag tänker tillbaka. När den ena var hemma och den andra jobbade.

När barnen började med idrott var min man den naturliga föreningspersonligheten och tog på sig tränar och ledarroller osv. Han är fortfarande den som har stenkoll på vilken utrustning som behöver uppgraderas, vilka ställen man ska beställa från, när träningstider ändras och vilka cuper som ska in i kalendern. I detta får han projektleda och säga till om jag ska hämta, lämna eller behöver ta ledigt om vi ska iväg.

Det där är alltså inte min grej men jag njuter till exempel av att planera hur trädgården och odlingarna ska se ut kommande säsong eller hur vi kan optimera vårt hem med inredning och smarta lösningar. Så när det gäller det är det JAG som projektleder

Bara det jämnar ut sig på det stora hela och över tid tycker jag det är helt okej om man har lite olika ansvarsområden ändå. Men det farliga är väl om det blir någon som fastnar ensam i ett ”projekt” ingen vill ha… Skulle så vara fallet hade jag försökt hitta system runt det. Varannan gång, skriva på familjekalender, du gör alltid x så gör jag alltid y osv.

 

[soom]

Är i precis samma situation och hur man löser det vet jag inte. Det är precis som att han inte ser att sakerna behöver göras. Samtidigt vet jag att förmågan finns, han har för bövelen jobbat som projektledare. Säger jag till honom att ”nu får du ansvara för det här kalaset, säg till mig vad jag ska göra” så gör han det. Men jag måste ta initiativet. Det hjälper inte att prata om det. Jag är övertygad om att barnen hade haft både kläder och presenter med sig på kalas om jag inte varit med i bilden. En del i problemet är nog att jag vill ha åtminstone viss framförhållning, han skjuter gärna på saker till sista sekund.

 

[starcraft]

Vad bra med en sån här tråd.
Vi har också pratat en del om det här innan vi försökte bli gravida.
Jag känner också att jag inte vill bli projektledare, som mamman nog ofta blir ja, men känner också som du, det är klart att jag gör sakerna om de inte blir gjorda annars.

Vi har precis gjort en städlista, eftersom vi (jag) märkte att vissa områden blivit eftersatta (vi hade olika områden innan också, men inte svart på vitt). (Sen har vi legat lågt med städningen sen han kom, men nu vill vi (jag) ta tag i det igen, mår bättre om det är ok städat.)

Kanske en lista kan vara något, att man har sina olika områden gällande bäbisen, du har tex kläder och ser till att det finns kläder i kommande storlek och han är tvättansvarig och tvättar kläderna?
Jag tänker att på jobbet tex har man ju olika områden.

Vet inte om det funkar, vi har inte gjort så, men känner att vi kanske skulle försökt uttala det mer så, så att en inte känner att den gör mer. Så har man sina egna områden.
Eller så blir det inte bra och någon annan har bättre tips, följer tråden

Jag har sett två "test/listor" på nätet också där man kan kryssa i och är hur jämställd man är, där kan man ju få syn på såna "osynliga" sysslor. Vi har inte gjort dem ännu.

Kul att någon annan också uppskattade tråden Städlista är ju absolut en idé. Vi har haft en på sånt man gör mer sällan, men inte fördelat den mellan oss så blev lätt att jag gjorde mer. Men det får vi kika på. Även att fördela sysslor kring barnet kan vara en god idé. Jag ogillar egentligen sånt, men om resten av livet blir smidigare så kan det vara värt det. Tack för tipset!

Min man gör en mycket större del av det synliga hushållsarbetet. Jag tar en mycket större del av planerandet, undersökandet osv. Men allt eftersom han kommer in mer i samhället och lär sig mer avancerad svenska så lägger jag medvetet och tydligt över mer av de "abstrakta sysslorna" på honom, och i utbyte tar en bit fysisk syssla istället.

Eftersom du inte verkar trivas i rollen men jag antar att han är fullt integrerad i svenska samhället/är född här, så tycker jag att du i klarspråk ska säga åt han att nu måste du fixa det här och det här.

En familjekalender på hallväggen hjälper vår familj mycket, och ett anteckningsblock precis bredvid. Då kan den som kommer på något som ska göras gå dit direkt och skriva ner, och eftersom det är i hallen så kommer alla ihåg att titta på kalendern och blocket regelbundet.

Exempelvis, dottern säger "det är slut mjölk!", då säger jag "skriv ner det i blocket" och så slipper jag försöka hålla det i huvudet. När vi sen ska åka och handla är listan oftast redan klar.

Men ja, prata med honom. Tydligt. Super-rakt, inte inlindat.

Vi har en familjekalender, men han har varit dålig att fylla i den, men blivit bättre. Ett anteckningsblock är bra och något vi har typ för situationer "mjölken är slut". Vi är ungefär lika dåliga på att kolla på den dock så där kan vi båda förbättras.

Som jag skrev så pratar vi. Jag är rätt dålig på att linda in saker generellt och ännu sämre när jag är upprörd... så han vet! Men jag får också uppfattningen av ditt inlägg att du ändå projektleder? Om jag säger att han måste beställa X innan deadline Y så kommer han göra det. Det är inga problem, men jag vill inte vara den som gör det om du förstår? Jag vill inte vara den som fördelar sysslorna. Men kanske måste det finnas en projektledare i varje hem för att det ska funka?

Vi har löst det genom att jag lägger över allt jag tycker är tråkigt/jobbigt på min partner och så tar jag helt enkelt hand om allt det osynliga. Så jag har gett honom alla fysiskt tunga grejer jag inte riktigt orkar än (pga tunga graviditeter med lång återhämtning), all disk, allt kring inköp av mat/förbereda recept och det viktigaste av allt: all social kontakt med förskola, BVC, tandläkare osv och all kontakt med barnens kompisars föräldrar. Vi delar 50/50 på städ och jag tar tvätten.

Jag mådde skit i mammarollen innan vi delade upp det så. Nu mår jag bra och känner att vi har det jämställt igen.

Ja, det är ju också en lösning. Tack. Ska fundera på den om det funkar för oss. Han har faktiskt tagit i allt med bvc, förskola osv så det verkar vara lättare för honom att ta tag i och något jag gärna slipper. Än har vi inte haft så mycket på det området eftersom barnet fortfarande är hemma, men det blir ju mer med åren.

För oss har det gått i perioder tycker jag. Och vi har alltid haft olika områden att projektleda över som jag ser det. Vi delade föräldraledigheten lika och då var det naturligt att den som var hemma hade bättre koll på när det behövdes en trappgrind osv. Just där och i den fasen var vi nog som minst jämlika när jag tänker tillbaka. När den ena var hemma och den andra jobbade.

När barnen började med idrott var min man den naturliga föreningspersonligheten och tog på sig tränar och ledarroller osv. Han är fortfarande den som har stenkoll på vilken utrustning som behöver uppgraderas, vilka ställen man ska beställa från, när träningstider ändras och vilka cuper som ska in i kalendern. I detta får han projektleda och säga till om jag ska hämta, lämna eller behöver ta ledigt om vi ska iväg.

Det där är alltså inte min grej men jag njuter till exempel av att planera hur trädgården och odlingarna ska se ut kommande säsong eller hur vi kan optimera vårt hem med inredning och smarta lösningar. Så när det gäller det är det JAG som projektleder

Bara det jämnar ut sig på det stora hela och över tid tycker jag det är helt okej om man har lite olika ansvarsområden ändå. Men det farliga är väl om det blir någon som fastnar ensam i ett ”projekt” ingen vill ha… Skulle så vara fallet hade jag försökt hitta system runt det. Varannan gång, skriva på familjekalender, du gör alltid x så gör jag alltid y osv.

Hmm kanske är det så att det känns som ojämställt för att som du skriver, jag är föräldraledig just nu. Vi delar också på föräldraledigheten så jag börjar snart jobba igen. Så jag hoppas det jämnar ut sig nu

Och spelar barnet fotboll eller något sånt när hen blir äldre lär mannen få ta det

 

[animalasia]

Jag tror verkligen att det är ett viktigt ämne. Jag blev sjuk i utmattningssyndrom för några år sedan och då blev det väldigt tydligt hur mycket jag projekt ledde hela familjen. Mina barn är stora och både dem och min man var tvungna att börja kommunicera på ett helt annat sätt när jag inte var där och kunde medla. Jag var jättesjuk och var tydlig med att tänka och planera var något som jag inte kunde längre så nu fick andra ta vid.

Och det gjorde dem, väldigt bra, många gånger på ett annat sätt än jag gjort och där var jag noga med att gilla läget. Så här i efterhand tror jag det var nyttigt för hela familjen även om jag naturligtvis hade önskat att det kunde skett utan min sjukdom.

 

[starcraft]

Är i precis samma situation och hur man löser det vet jag inte. Det är precis som att han inte ser att sakerna behöver göras. Samtidigt vet jag att förmågan finns, han har för bövelen jobbat som projektledare. Säger jag till honom att ”nu får du ansvara för det här kalaset, säg till mig vad jag ska göra” så gör han det. Men jag måste ta initiativet. Det hjälper inte att prata om det. Jag är övertygad om att barnen hade haft både kläder och presenter med sig på kalas om jag inte varit med i bilden. En del i problemet är nog att jag vill ha åtminstone viss framförhållning, han skjuter gärna på saker till sista sekund.

Känner igen mig. Tråkigt att fler har samma, men skönt också att inte vara ensam. Följer ett konto på insta som tog upp det här med anticipation work och reactive work. Där ena parten planerar och fixar i god tid till exempel köper vinteroverall innan vintern och den andra köper vinteroverallen när barnen klagar på att det är kallt. tyvärr presenterade inte kontot någon lösning på det, men kände mig väldigt träffad.

Och min man är också kapabel för jag vet ju att han klarar att tänka ut sånt i sin yrkesroll, men upplever att han har som en blind fläck när det gäller hemmet.

Vi har delat upp att jag ansvarar för presenter och att vi kommer iväg på firanden osv till min familj och han till hans och det kan jag säga är väldigt skönt att slippa tänka på det. Vi hjälper ju så klart att spåna presentidéer, men ansvaret ligger på respektive part och än har vi inte gått på kalas utan present, men har ju hänt att det handlats typ på vägen. Men det kan jag bidra med som tips om man inte redan gör det.

 

[skiesabove]

Kul att någon annan också uppskattade tråden Städlista är ju absolut en idé. Vi har haft en på sånt man gör mer sällan, men inte fördelat den mellan oss så blev lätt att jag gjorde mer. Men det får vi kika på. Även att fördela sysslor kring barnet kan vara en god idé. Jag ogillar egentligen sånt, men om resten av livet blir smidigare så kan det vara värt det. Tack för tipset!


Vi har en familjekalender, men han har varit dålig att fylla i den, men blivit bättre. Ett anteckningsblock är bra och något vi har typ för situationer "mjölken är slut". Vi är ungefär lika dåliga på att kolla på den dock så där kan vi båda förbättras.

Som jag skrev så pratar vi. Jag är rätt dålig på att linda in saker generellt och ännu sämre när jag är upprörd... så han vet! Men jag får också uppfattningen av ditt inlägg att du ändå projektleder? Om jag säger att han måste beställa X innan deadline Y så kommer han göra det. Det är inga problem, men jag vill inte vara den som gör det om du förstår? Jag vill inte vara den som fördelar sysslorna. Men kanske måste det finnas en projektledare i varje hem för att det ska funka?


Ja, det är ju också en lösning. Tack. Ska fundera på den om det funkar för oss. Han har faktiskt tagit i allt med bvc, förskola osv så det verkar vara lättare för honom att ta tag i och något jag gärna slipper. Än har vi inte haft så mycket på det området eftersom barnet fortfarande är hemma, men det blir ju mer med åren.


Hmm kanske är det så att det känns som ojämställt för att som du skriver, jag är föräldraledig just nu. Vi delar också på föräldraledigheten så jag börjar snart jobba igen. Så jag hoppas det jämnar ut sig nu

Och spelar barnet fotboll eller något sånt när hen blir äldre lär mannen få ta det

Ja, jag projektleder majoriteten, av språkbarriärskäl + det är ofta lättare för mig att ta icke-fysiska sysslor pga en del kroppsliga problem. Sen har jag inget emot det heller. Ringer hellre sotaren än dammsuger liksom.

Det han kan ta ansvar för, det tar han. Ibland får jag förklara processen först eller så har det varit byråkrati ivägen (exempelvis betala räkningar innan man har svenskt bankkonto och bank-ID är rätt knepigt), men när dörren väl är öppen är det inget problem. Hans mammas födelsedag och gåvor till henne håller han själv koll på, jag lägger noll minnesutrymme på det.

Jag tror att man måste komma överens liksom, sen släppa kontrollen över de sysslor man inte har på sin egen lista. Och utvärdera regelbundet.

Om du inte vill projektleda och hellre vill dammsuga mer (bara som exempel) så säg det, och sen provar ni det en period.

 

[starcraft]

Jag tror verkligen att det är ett viktigt ämne. Jag blev sjuk i utmattningssyndrom för några år sedan och då blev det väldigt tydligt hur mycket jag projekt ledde hela familjen. Mina barn är stora och både dem och min man var tvungna att börja kommunicera på ett helt annat sätt när jag inte var där och kunde medla. Jag var jättesjuk och var tydlig med att tänka och planera var något som jag inte kunde längre så nu fick andra ta vid.

Och det gjorde dem, väldigt bra, många gånger på ett annat sätt än jag gjort och där var jag noga med att gilla läget. Så här i efterhand tror jag det var nyttigt för hela familjen även om jag naturligtvis hade önskat att det kunde skett utan min sjukdom.

Åh va tråkigt att du blev så dålig, men va nyttigt och bra att de steppade upp. Tror det är först vid såna lägen som det verkligen blir tydligt hur mycket som andra personer löser. Min man löser massa saker som jag inte tänker så klart också, som tekniska prylar. Och det får man ju inte glömma bort. Sen trycker du på en viktig punkt som jag absolut kan bli bättre på - att gilla läget även när min man löser saker på ett annat sätt än jag hade gjort.

 

[Tantan]

Ärligt gick det svindåligt. Jag övertygade länge mig själv och stora delar av omgivningen att det gick bra men nej. Jag löste allt. Även när jag inte fattade det var jag projektledare och medlare och fixare. Sen sade jag upp mig från det, och nu hanterar jag efterdyningarna med en apsur exman även snart 6 år efter skilsmässan.

 

[Midsommarblomster]

Vi försöker mötas just nu i att jag arbetar på att släppa mitt kontrollbehov, och han tar fler initiativ. Vi har pratat mycket om det här och jag kan se hur vi båda varit delaktiga i att förskjuta projektledarrollen mot mig. Jag måste vara ärlig mot mig själv och inse att jag har velat ha saker på mitt sätt, och kritiserat hans initiativ. Så jag arbetar på att sänka min ribba något, den behöver inte ligga där den har legat, och acceptera att saker kan bli bra utan att det blir på pricken som jag själv hade valt. Han har blivit bekväm i att det är jag som styr. Men sen får jag flippen över det. Så nu har han börjat arbeta mer med sin egen kalender för att inte förlita sig på att jag har allt i huvudet, och brukar börja kvällen (efter att barnen har somnat) med att ta upp morgondagen och om det är något annat praktiskt vi behöver prata om innan vi sjunker in i en serie eller annan distraktion.

En idé kanske vore att ta en kväll i veckan då man alltid planerar ihop? Typ söndagar, eller måndagar. Hur ser veckan ut? Vad behöver göras? Har vi något annat vi behöver planera eller köpa, och i så fall vem gör det och när?

Vi har också pratat om att dela upp hushållssysslor mellan oss rakt av. Min del är min, den görs när jag vill och på mitt sätt. Hans del är hans, den görs när han vill och på hans sätt. Vi har haft faser då jag städat som en tok (100% cooping) och han haft dåligt samvete som slänger sig på soffan på kvällen. Det blir ju destruktivt. Om man delar upp det så kan man ju vara lugn i vad man ansvarar för, och inte. Och om jag rage-städar kl. 21.30 en kväll så är det liksom min grej. Och han gör på sitt sätt.

 

[starcraft]

Ja, jag projektleder majoriteten, av språkbarriärskäl + det är ofta lättare för mig att ta icke-fysiska sysslor pga en del kroppsliga problem. Sen har jag inget emot det heller. Ringer hellre sotaren än dammsuger liksom.

Det han kan ta ansvar för, det tar han. Ibland får jag förklara processen först eller så har det varit byråkrati ivägen (exempelvis betala räkningar innan man har svenskt bankkonto och bank-ID är rätt knepigt), men när dörren väl är öppen är det inget problem. Hans mammas födelsedag och gåvor till henne håller han själv koll på, jag lägger noll minnesutrymme på det.

Jag tror att man måste komma överens liksom, sen släppa kontrollen över de sysslor man inte har på sin egen lista. Och utvärdera regelbundet.

Om du inte vill projektleda och hellre vill dammsuga mer (bara som exempel) så säg det, och sen provar ni det en period.

Jag förstår att vissa saker som ringa sotaren är svårare när språket inte är där. Nu har vi inte de språkliga problemen, men mycket av det jag tänker på är språk inte ett hinder. Det kan ju vara att rensa ut för små kläder för barnet (och se till att sälja eller skänka vidare) och se till att nästa storlek är tvättad och i garderoben som exempel. Jag ser det inte heller som projektledning att ringa sotaren om den andra parten kommer "det är dags att sota, skulle du kunna ringa och boka en tid eftersom jag har svårt att göra mig förstådd/svårt dagtid/annan anledning?" Då har ju den parten faktiskt projektlett och delegerat. Och det är väl det jag vill få till att vi gör växelvis utan att jag sammankallar ett familjeråd och listar vad som ska göras och fördelar uppgifter (dvs är projektledare).

 

[starcraft]

Vi försöker mötas just nu i att jag arbetar på att släppa mitt kontrollbehov, och han tar fler initiativ. Vi har pratat mycket om det här och jag kan se hur vi båda varit delaktiga i att förskjuta projektledarrollen mot mig. Jag måste vara ärlig mot mig själv och inse att jag har velat ha saker på mitt sätt, och kritiserat hans initiativ. Så jag arbetar på att sänka min ribba något, den behöver inte ligga där den har legat, och acceptera att saker kan bli bra utan att det blir på pricken som jag själv hade valt. Han har blivit bekväm i att det är jag som styr. Men sen får jag flippen över det. Så nu har han börjat arbeta mer med sin egen kalender för att inte förlita sig på att jag har allt i huvudet, och brukar börja kvällen (efter att barnen har somnat) med att ta upp morgondagen och om det är något annat praktiskt vi behöver prata om innan vi sjunker in i en serie eller annan distraktion.

En idé kanske vore att ta en kväll i veckan då man alltid planerar ihop? Typ söndagar, eller måndagar. Hur ser veckan ut? Vad behöver göras? Har vi något annat vi behöver planera eller köpa, och i så fall vem gör det och när?

Vi har också pratat om att dela upp hushållssysslor mellan oss rakt av. Min del är min, den görs när jag vill och på mitt sätt. Hans del är hans, den görs när han vill och på hans sätt. Vi har haft faser då jag städat som en tok (100% cooping) och han haft dåligt samvete som slänger sig på soffan på kvällen. Det blir ju destruktivt. Om man delar upp det så kan man ju vara lugn i vad man ansvarar för, och inte. Och om jag rage-städar kl. 21.30 en kväll så är det liksom min grej. Och han gör på sitt sätt.

Åh detta träffade. Jag tror absolut att mitt sätt att vara är en del av anledningen till att det blivit som det blivit och han blivit bekväm att åka med.

Vi har tanken att vara primärförälder varannan vecka sen när barnet är äldre. Då är det den som fixar så barnet har matsäck, skjutsar till aktiviteter osv och den andra är lite mer fri att jobba över, träffa vänner, träna eller vad man nu behöver. Det tror vi kan funka, men vi har ju inte haft barn tidigare så vi vet inte om det går att dela så.

 

[skiesabove]

Jag förstår att vissa saker som ringa sotaren är svårare när språket inte är där. Nu har vi inte de språkliga problemen, men mycket av det jag tänker på är språk inte ett hinder. Det kan ju vara att rensa ut för små kläder för barnet (och se till att sälja eller skänka vidare) och se till att nästa storlek är tvättad och i garderoben som exempel. Jag ser det inte heller som projektledning att ringa sotaren om den andra parten kommer "det är dags att sota, skulle du kunna ringa och boka en tid eftersom jag har svårt att göra mig förstådd/svårt dagtid/annan anledning?" Då har ju den parten faktiskt projektlett och delegerat. Och det är väl det jag vill få till att vi gör växelvis utan att jag sammankallar ett familjeråd och listar vad som ska göras och fördelar uppgifter (dvs är projektledare).

Hmm, det där med kläderna är sånt som åtminstone vi alltid gör tillsammans. Vi body-doublar varandra, eftersom det är så emotionellt och mentalt tungt att rensa ut saker (vare sig det är ett barns eller ens egna).

Om du tycker att det är jobbigt att rensa kläder, så kanske han också tycker det? Och det är något ni kanske kan göra tillsammans, med musik och snacks till om så behövs?

Sälja eller skänka vidare är ganska höga krav att göra direkt, om ni har förrådsutrymmet kan det väl det som är helt få åka i en låda tills ni kan ta er tiden att sätta ut annonser, köra till donationscentral osv?

 

[Midsommarblomster]

Åh detta träffade. Jag tror absolut att mitt sätt att vara är en del av anledningen till att det blivit som det blivit och han blivit bekväm att åka med.

Vi har tanken att vara primärförälder varannan vecka sen när barnet är äldre. Då är det den som fixar så barnet har matsäck, skjutsar till aktiviteter osv och den andra är lite mer fri att jobba över, träffa vänner, träna eller vad man nu behöver. Det tror vi kan funka, men vi har ju inte haft barn tidigare så vi vet inte om det går att dela så.

Vår äldsta fyller ju 4 år snart, och det är först nu som vi har börjat förstå det här mönstret, så det kan ju absolut ta tid. Jag tror det viktiga är att prata om det och hur båda upplever det. Jag har också först nu förstått att min man inte förstår vad jag önskar av honom när jag pratar om mina känslor. Han kan inte omsätta det till vad han konkret ska göra. Så det har också hjälpt oss, att jag har börjat kommunicera mer i konkreta önskemål. Något som jag förut tyckt har känts ”hårt”, men inte är för honom (vi har pratat om NPF-utredning). Det behöver inte betyda att jag delegerar sysslor, men kan exempelvis vara att ”jag vill att du för vår gemensamma planering på tal regelbundet”.

Vi är hopplösa på våra olika sätt, haha. Jag har nog inte heller varit så enkel att ha att göra med när jag ber honom göra mer saker och sen med en handvändning vill ha det gjort annorlunda. Jag arbetar på det, för det är verkligen inte okej. Mina preferenser är inte lag i vårt gemensamma hushåll. Han bor här lika mycket som jag, han är lika mycket förälder som jag. Hans sätt att göra saker bidrar med diversitet. Det är viktigt. (Och jag tänker inte bränna ut mig över att soporna slängdes ut en dag senare än vad jag själv gjort).

 

[soom]

Känner igen mig. Tråkigt att fler har samma, men skönt också att inte vara ensam. Följer ett konto på insta som tog upp det här med anticipation work och reactive work. Där ena parten planerar och fixar i god tid till exempel köper vinteroverall innan vintern och den andra köper vinteroverallen när barnen klagar på att det är kallt. tyvärr presenterade inte kontot någon lösning på det, men kände mig väldigt träffad.

Och min man är också kapabel för jag vet ju att han klarar att tänka ut sånt i sin yrkesroll, men upplever att han har som en blind fläck när det gäller hemmet.

Vi har delat upp att jag ansvarar för presenter och att vi kommer iväg på firanden osv till min familj och han till hans och det kan jag säga är väldigt skönt att slippa tänka på det. Vi hjälper ju så klart att spåna presentidéer, men ansvaret ligger på respektive part och än har vi inte gått på kalas utan present, men har ju hänt att det handlats typ på vägen. Men det kan jag bidra med som tips om man inte redan gör det.

Vad gäller presenter så har vi samma fördelning, jag ansvarar för min sida och han för sin. Hans sida är mycket mindre så det blir skevt ändå, men just det kan jag leva med. Det är alla de otaliga kompiskalasen jag syftar på. Det ska svaras på inbjudningar, skaffas presenter och kommas ihåg när barnen ska dit, och har vi presentpapper? För att inte tala om när barnen själva fyller år och kalasen ska arrangeras, även om man försöker hålla det enkelt så är det mycket att ordna.

Och kläder som ska sorteras ut och skaffas nya (tack kära vän med några år äldre barn som vi får ärva av så det mesta finns att hämta i källaren), aktiviteter som ska anmälas till, gympapåsar som ska packas och kommas ihåg, läxor som ska göras, veckopeng som det ska finnas kontanter till. Kompostpåsar som behöver fyllas på genom att lägga ut en på soptunnan när det är tömning, försök kom ihåg det, bilar som ska besiktigas (han kommer ihåg sin när körförbudet kommer), när går ränterabatten på bolånet ut, mediciner som ska förnyas recept på, och hur löser vi barnen när det är studiedag?

Inser när jag skriver detta att han klarar av att administrera hunden, både med veterinärbesök, receptförnyelse och medicinhämtning. Alltihop sker med obefintlig marginal. Så kanske är hela förklaringen för vår del att jag behöver mer marginal än honom. Jag kanske bara behöver skita i saker och tänka att det löser sig, så gör det det.

 

[Dorinda]

Hur blir man inte det?

Vi hade ett rätt jämställt förhållande innan barn. Vi hjälptes åt med matplanering och storhandling, tvättade varannan gång, jag lagade lite mer mat, men han fixade med disken i större omfattning osv. Vi levde ett väldigt friktionsfritt liv. Och så skaffade vi barn. Vi pratade enormt mycket om jämställt föräldraskap och jämställd relation innan barn och under graviditeten. Vi visste om våra fallgropar och min man är en väldigt närvarande pappa och mycket mån om mig. Han gör mycket av det synliga arbetet fortfarande, men det här "osynliga" planerandet, förberedandet och fixandet.. ja det har ju landat på mig om jag vill ha det gjort. Jag trivs verkligen inte i rollen och försöker få med honom på tåget och prata om vad vi till exempel vill ha för barngrind för att hindra barnet att trilla ner i trappen, vad vi ska ha för åkpåse i vagnen osv, men han tar inga såna initiativ själv och även när vi bestämt typ åkpåse så ligger det på något sätt på mig att researcha och beställa. Visst kan jag be honom fixa och han gör det, men då är jag fortfarande projektledaren.

Jag vet att det är så vanligt att kvinnan blir projektledare för familjen, men har ni något supertips på hur man kan bli av med rollen så att säga?

Att bara strunta i sakerna kommer jag inte göra. Mitt barn och i viss mån jag hamnar i kläm. Jag kommer liksom inte vänta på att barnet trillar ner för trappen för att mannen ska vakna och faktiskt beställa en grind om man ska dra det så långt. Och visst kan jag beställa grinden, åkpåsen, overallen, haklappen och allt annat som behövs, men jag känner mig ensam i föräldraskapet och det var ju inte tanken när vi skaffade barn. Och ja, vi har pratat om det och pratar regelbundet.

Jag låter gärna tråden vara lite mer allmän diskussion om det här med projektleda familjen, ojämställda roller i relationer när barn kommer in i bilden och behöver så att säga inte en lösning på just min situation, men tänker att det kanske hjälper med en utgångspunkt. Så vad har ni för tips och erfarenheter för att minska risken att vara ojämställda i relationen och föräldraskapet?

Men sen resaearcha åkpåse? Är det inte bara att beställa typ första rimliga? För mig är inte det något jag lägger många minuter på.

Vi delar upp mycket, jag köpte vagn, han babyskydd. Det var mitt förslag men tog ju 10 sekunder att föreslå och komma överens om, sen fick man researcha sitt eget område.

Är det din man som är lite väl reaktiv eller är det du som är lite väl proaktiv?

Just nu köper jag lite mer till barnen, men 8 av 10 gånger är det han som beställer hem maten.

 

[starcraft]

Hmm, det där med kläderna är sånt som åtminstone vi alltid gör tillsammans. Vi body-doublar varandra, eftersom det är så emotionellt och mentalt tungt att rensa ut saker (vare sig det är ett barns eller ens egna).

Om du tycker att det är jobbigt att rensa kläder, så kanske han också tycker det? Och det är något ni kanske kan göra tillsammans, med musik och snacks till om så behövs?

Sälja eller skänka vidare är ganska höga krav att göra direkt, om ni har förrådsutrymmet kan det väl det som är helt få åka i en låda tills ni kan ta er tiden att sätta ut annonser, köra till donationscentral osv?

Ja kanske behöver vi göra mer tillsammans. Vi gjorde så innan barn. Nu finns varken tid eller möjlighet oftast. Men barnet blir ju större så då kommer det finnas möjlighet igen. Har absolut inget krav på att det ska säljas vidare direkt. Det klarar inte jag heller. Jag har inga problem att rensa kläder, ringa sotare, beställa trappgrind och vad det nu mer kan vara.. jag vill bara inte göra allt sånt och jag vill att det mesta blir gjort ändå utan att jag ska be om det eller göra en lista och fördela uppgifter.