Att tacka nej till fika, mat osv. på ett trevligt sätt

[Midsommarblomster]

Tack för alla svar!
Har fått många idéer på hur jag kan jobba framöver.

Problemet finns inte på arbetsplatsen eller bland mina kollegor, de vet varför jag bara äter medhavd matlåda och det är nada problem.

Problemet ligger egentligen inte när jag träffar människor i arbetets lokaler. Där kan jag (oftast) få en frukt och alla som arbetar med mat vet att jag är allergisk mot det mesta.

Det stora problemet är hembesök där jag ofta möter människor som varit med om svåra saker. Det viktigaste jag har är mitt förtroendekapital.

Jag är där för deras skull, för att hjälpa, lyssna och vara en boxningsboll. Gränssättning är inte problemet.

Problemet är att mitt förtroendekapital blir lägre när jag inte äter det som bjuds.

Jag förstår absolut, mat och fika är (tyvärr) en komplicerad social grej. Jag tror lite på idén som kom tidigare i tråden, att förvarna. Då slipper personen ha ansträngt sig och frågan är ur världen redan när du kommer dit. Att till och med öppna sig och säga att du vet om att många vill anstränga sig för din skull och att du verkligen uppskattar omtanken, men att du inte kan på grund av ”komplicerade hälsoskäl/allegier” eller någon annan snitsig formulering kan ju till och med göra att du närmat dig den du ska träffa redan innan ni ses. Du har öppnat upp dig om en lite klurig social grej och din hälsa, förtroendet har stärkts redan där?

 

[Palermo]

Det kanske det är. Men man ska inte behöva äta om man inte vill.

Nej, det skrev jag ju inte heller. Tvärtom gav jag tidigare förslag på sätt att tacka nej.

 

[Palermo]

Grunden är jättebra med gemenskap men det behövs inte något att äta eller dricka för att ha gemenskap runt ett bord.
Att andra tycket det är jobbigt att jag inte dricka kaffe öht eller vill äta är något dessa får jobba med och fundera på varför dom tycker det är jobbigt.

Visst, deras jobbighet är deras jobbighet. Om du kan få dem att fundera på varför, så gärna för mig. Min gissning är att det helt enkelt har med vår kultur att göra. Hela grejen med att äta tillsammans är ju extremt välförankrad i mer eller mindre alla kulturer.

 

[ufot]

Jag förstår absolut, mat och fika är (tyvärr) en komplicerad social grej. Jag tror lite på idén som kom tidigare i tråden, att förvarna. Då slipper personen ha ansträngt sig och frågan är ur världen redan när du kommer dit. Att till och med öppna sig och säga att du vet om att många vill anstränga sig för din skull och att du verkligen uppskattar omtanken, men att du inte kan på grund av ”komplicerade hälsoskäl/allegier” eller någon annan snitsig formulering kan ju till och med göra att du närmat dig den du ska träffa redan innan ni ses. Du har öppnat upp dig om en lite klurig social grej och din hälsa, förtroendet har stärkts redan där?

Det är faktiskt en mycket bra idé.
Jag har länge tänkt säga redan i telefon något i stil med ”om ni har tänkt att bjuda på något tänkte jag bara meddela att jag tyvärr är allergisk mot det mesta, men det går jättebra med en frukt”.

Sen har du helt rätt i att jag faktiskt kan skapa förtroende genom att säga att jag har ”känslig mage” (eller något i den stilen) … jag har aldrig tänkt så, jag har alltid känt att min känsliga mage bara är till besvär och hindrar mig i min profession.

 

[Palermo]

Det är faktiskt en mycket bra idé.
Jag har länge tänkt säga redan i telefon något i stil med ”om ni har tänkt att bjuda på något tänkte jag bara meddela att jag tyvärr är allergisk mot det mesta, men det går jättebra med en frukt”.

Sen har du helt rätt i att jag faktiskt kan skapa förtroende genom att säga att jag har ”känslig mage” (eller något i den stilen) … jag har aldrig tänkt så, jag har alltid känt att min känsliga mage bara är till besvär och hindrar mig i min profession.

Jag håller med om att det låter bra, och jag tycker att du resonerar nyanserat (du är ju också den som kan detaljerna om din situation). Det enda jag ändå känner att jag vill "invända" är att jag kan föreställa mig personer/situationer då det skapar (mer) stress hos de du ska besöka om du tar upp det i förväg. Men jag tror att du kan hitta ordval och tonfall som löser det problemet.

 

[ufot]

Jag håller med om att det låter bra, och jag tycker att du resonerar nyanserat (du är ju också den som kan detaljerna om din situation). Det enda jag ändå känner att jag vill "invända" är att jag kan föreställa mig personer/situationer då det skapar (mer) stress hos de du ska besöka om du tar upp det i förväg. Men jag tror att du kan hitta ordval och tonfall som löser det problemet.

Detta är en jättebra invändning och något jag refererar mycket över. Jag möter människor vars liv gått sönder och jag vill definitivt inte lägga på de en till börda.

 

[Midsommarblomster]

Det är faktiskt en mycket bra idé.
Jag har länge tänkt säga redan i telefon något i stil med ”om ni har tänkt att bjuda på något tänkte jag bara meddela att jag tyvärr är allergisk mot det mesta, men det går jättebra med en frukt”.

Sen har du helt rätt i att jag faktiskt kan skapa förtroende genom att säga att jag har ”känslig mage” (eller något i den stilen) … jag har aldrig tänkt så, jag har alltid känt att min känsliga mage bara är till besvär och hindrar mig i min profession.

Jag tror absolut att du har möjlighet att vrida på perspektivet där. Du har chansen att starta kontakten med att dela med dig av något personligt och lite sårbart, det är ju om nåt en riktigt fin start som absolut kan bana väg för att personen känner sig trygg med dig redan från början.

 

[Islandshästryttare]

Det är faktiskt en mycket bra idé.
Jag har länge tänkt säga redan i telefon något i stil med ”om ni har tänkt att bjuda på något tänkte jag bara meddela att jag tyvärr är allergisk mot det mesta, men det går jättebra med en frukt”.

Sen har du helt rätt i att jag faktiskt kan skapa förtroende genom att säga att jag har ”känslig mage” (eller något i den stilen) … jag har aldrig tänkt så, jag har alltid känt att min känsliga mage bara är till besvär och hindrar mig i min profession.

Ja det låter som en väldigt bra ingång att skapa förtroende. Just att du delar med dig av något personligt kan ju verkligen vara en öppning.

 

[Lilla]

Är det bara jag som inte har ngr problem med ”Nej tack”?

 

[Motacilla]

Kan du själv ta med dig lite frukt i en ask?
Så om någon bjuder på kakor och sånt så kan du säga "tyvärr är jag jättekänslig mot gluten men jag har lite frukt med mig här i handväskan, jag kan äta det när vi fikar."

Jag tror att en av grejerna är att folk vill dela en gemenskap och då är ju ätandet ett sätt. Genom att lite smidigt ha med sig det man själv helst äter (om man verkligen inte kommer undan) tror jag att man vinner en hel del i social smidighet på.

 

[Eurydome]

Kan du själv ta med dig lite frukt i en ask?
Så om någon bjuder på kakor och sånt så kan du säga "tyvärr är jag jättekänslig mot gluten men jag har lite frukt med mig här i handväskan, jag kan äta det när vi fikar."

Jag tror att en av grejerna är att folk vill dela en gemenskap och då är ju ätandet ett sätt. Genom att lite smidigt ha med sig det man själv helst äter (om man verkligen inte kommer undan) tror jag att man vinner en hel del i social smidighet på.

Det tyckte jag var ett riktigt bra förslag! Av anledningen du nämner.

 

[Holdyourhorses]

Är det bara jag som inte har ngr problem med ”Nej tack”?

Det beror på situationen, tycker jag. När jag jobbade som revisor med många kundbesök hade jag inga problem att tacka nej när jag blev bjuden att ta del i ett företags ordinarie fika. Om jag däremot kom ut till ett mindre företag där det var uppenbart att de hade fixat något för just min skull var det betydligt svårare och då blev det ofta så att jag tackade ja. Om man som trådstartaren i det här fallet är hemma hos människor kan jag tänka mig att det blir ännu svårare.

 

[tara]

Tack för alla svar!
Har fått många idéer på hur jag kan jobba framöver.

Problemet finns inte på arbetsplatsen eller bland mina kollegor, de vet varför jag bara äter medhavd matlåda och det är nada problem.

Problemet ligger egentligen inte när jag träffar människor i arbetets lokaler. Där kan jag (oftast) få en frukt och alla som arbetar med mat vet att jag är allergisk mot det mesta.

Det stora problemet är hembesök där jag ofta möter människor som varit med om svåra saker. Det viktigaste jag har är mitt förtroendekapital.

Jag är där för deras skull, för att hjälpa, lyssna och vara en boxningsboll. Gränssättning är inte problemet.

Problemet är att mitt förtroendekapital blir lägre när jag inte äter det som bjuds.

Svåra trauman, möte. Först tänkte jag, det är kört, du har ingen möjlighet att tacka nej, sen tänkte jag om. Kan du vid initial kontakt ta upp dina problem på ett sätt som triggar igång ett samtal om deras trauma.

Jag vet inte men väldigt ofta när jag säger jag är förkyld så kommer tillbaka jag också och en skapar diskussion om deras förkylning. Liksom, det är synd om mig, hur synd är det inte om dig? Förstår någon vad jag menar? Kan du få problemet till ett förtroendeskapande kanske till på köpet gemensamt problem?

 

[SaraXX]

Jag förstår precis @ufo. När jag är ute och ska intervjua folk vill de ofta bjuda på något, och jag behöver deras förtroende (om än på en betydligt ytligare nivå än du). Jag tål inte gluten och dricker inte kaffe (tycker verkligen inte om det) vilket är värdelöst då. Jag brukar tvinga i mig kaffet så gott det går har hänt att jag har hällt ut det i en blomkruka i ett obevakat ögonblick.

En gång var jag ute i skogen och skulle träffa en äldre herre som byggde sitt eget hus, med virke som han tagit från sin egen skog och sågat osv själv. Han var så glad att jag kom och hade packat en fikakorg med omsorgsfullt bredda ostsmörgåsar och kanelbullar och en gammal plåttermos med kaffe. Vi satt i byggprojektet och han dukade upp och berättade om sina tankar kring olika träslag i olika rum och hur han skötte sin skog. Jag önskar så att jag hade kunnat ta en smörgås. Det fick bli ännu en kopp ruskigt otäck dryck iaf

Jag tycker att du har fått bra förslag. Lycka till!

 

[Pilot]

Bara spånar, du har inte möjlighet att ta med något själv som du kan äta?
Jag tänker en klementin eller något annat?
Jag tycker det är fullt rimligt att säga "tack det är bra, jag har redan druckit för många koppar kaffe idag, men jag tar gärna ett glas vatten" och kanske om de gärna vill bjuda på något lägga till att du har matallergier men att du har med dig en frukt du tänkt ha till mellanmål? (Eller bättre formulerat..)

Jag tänker att rent socialt så är det viktig del i vår kultur att fika, annars hade det inte funnits kaféer i varje håla och jag tror inte alltid vi själva kan sätta fingret på varför det blir jobbigt när någon avstår.

 

[Cattis_E]

Kan du själv ta med dig lite frukt i en ask?
Så om någon bjuder på kakor och sånt så kan du säga "tyvärr är jag jättekänslig mot gluten men jag har lite frukt med mig här i handväskan, jag kan äta det när vi fikar."

Jag tror att en av grejerna är att folk vill dela en gemenskap och då är ju ätandet ett sätt. Genom att lite smidigt ha med sig det man själv helst äter (om man verkligen inte kommer undan) tror jag att man vinner en hel del i social smidighet på.

Mycket bra förslag.
För jag reflekterade över just att om man tar upp innan att man gärna tar en frukt, så kan det skapa stress hos den som kanske inte har frukt hemma vanligtvis att införskaffa det.

 

[Palermo]

Är det bara jag som inte har ngr problem med ”Nej tack”?

Tråden handlar ju om en speciell typ av situation, i yrket. Såklart kan man säga nej tack. Men risken för att det i sin tur skapar ett avstånd är nog för dyr i den situation som tråden handlar om.

 

[Nepenthe]

"Tack men får tyvärr tacka nej pga en problematisk mage. MEN jag sitter gärna här en stund till med dig"

Tänker att de kanske vill ha lite mer tid? De vill såklart visa uppskattning även.
Att en svarar med ett nej tack men avslutar meningen med nått positivt? "sitter gärna en stund här med dig" t.ex?

Edit, såg nu svaren med att ha med egen frukt och tycker de är jättebra med "sitter gärna med dig här men tar ett äpple"

 

[Shaggy]

Kan du själv ta med dig lite frukt i en ask?
Så om någon bjuder på kakor och sånt så kan du säga "tyvärr är jag jättekänslig mot gluten men jag har lite frukt med mig här i handväskan, jag kan äta det när vi fikar."

Jag tror att en av grejerna är att folk vill dela en gemenskap och då är ju ätandet ett sätt. Genom att lite smidigt ha med sig det man själv helst äter (om man verkligen inte kommer undan) tror jag att man vinner en hel del i social smidighet på.

Jag tycker iden du nämner är bra men jag tror att TS ska hålla sig ifrån att nämna glutenintolerans som orsak. Det leder till att vid eventuellt återbesök så kommer den glutenfria kakan fram.
Att bara köra med komplicerad mage eller ospecificerad tarmsjukdom som kräver minutiös hantering stänger alla dörrar för kreativitet hos den som besöks.

 

[Badger]

Tack för alla svar!
Har fått många idéer på hur jag kan jobba framöver.

Problemet finns inte på arbetsplatsen eller bland mina kollegor, de vet varför jag bara äter medhavd matlåda och det är nada problem.

Problemet ligger egentligen inte när jag träffar människor i arbetets lokaler. Där kan jag (oftast) få en frukt och alla som arbetar med mat vet att jag är allergisk mot det mesta.

Det stora problemet är hembesök där jag ofta möter människor som varit med om svåra saker. Det viktigaste jag har är mitt förtroendekapital.

Jag är där för deras skull, för att hjälpa, lyssna och vara en boxningsboll. Gränssättning är inte problemet.

Problemet är att mitt förtroendekapital blir lägre när jag inte äter det som bjuds.

De kanske vill sitta ned tillsammans en stund och fika för sin mentala känslas skull, att det blir mer gemenskap över en måltid. Och att de blir mer avslappnade när någon säger ja än nej?

Vågar man fundera över om det går att tacka ja till en kopp te (och ett glas vatten) och (kanske en liten kaka och sedan fingra på den, bryta den i småbitar, eller ha med några fruktbitar själv) och bara liksom gå igenom ritualen med den.