Autistic meltdown

Bukefalos 30 år!

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?
 

Jag har haft så mycket ångest att jag inte sov i natt. Hela dagen har jag flutit runt i något slags moln där jag inte sover eller är vaken. Finns ingen energi alls och har feber. Jag får ofta höra att jag kan låta hundarna vila en dag men sen står jag alltid där sen och pressar mig ändå. Kan inte med att låta dom vila pga mig. Men idag mår jag så pass att det kanske är något som jag inte kan lyckas gå runt.

Trassel är pigg så vi går ut nu och ser vad jag orkar.
 
Jag behövde inte göra hela den läskiga undersökningen, hade ju inget blod men däremot fick jag höra samma som på jourcentralen. Min urinblåsa fungerar inte som den ska. Den tömmer sig inte. Så det är därför jag går runt och känner mig konstant kissnödig.

Men stolt att jag ens tog mig dit!

Att hitta till psykiatrin innan var omöjligt. Det stod att det skulle ta 15 minuter. Min gps fick mig att köra runt, runt på småvägar i 50 minuter tills jag gav upp och gissade lite själv. Frågade mamma om hjälp hur jag skulle ta mig hem för min gps gick uppenbarligen inte att lita på. Så hon kom dit och körde framför mig så jag kom hem. Får hitta någon lösning för att ta mig hem. Hatar att jag ska åka dit 1-2 gånger i veckan när det är så läskig väg också
 
Jag är less på att inte kunna äta ordentligt. Vissa saker har jag alltid haft problem med men nu kan jag knappt äta några vanliga matvaror eftersom jag finner dom helt vidriga och jag provar allt jag kan komma på men måste spotta ut det för att jag mår så illa. Inte ens det jag brukar älska fungerar. Så det blir liksom i princip inget alls ätit förutom näringsdryck och godis. Men man kan liksom inte göra som jag och springa runt med så lite energi. Vissa dagar märker jag det inte alls och kör på och glömmer bort tiden men andra märker jag det. Jag blir yr, ramlar lätt, darrig, stressad och trött och ofokuserad. Och ändå kan jag inte få i mig något. Jag är extremt frustrerad. Det handlar inte om nyttig eller onyttigt. Jag lever uppenbarligen inget perfekt liv utan det är bara konsistens, överraskningar, saker ändrar smak som tomat som smakar metall numera och jag drar mig för att äta min favorit frukt som är clementin ifall att den kanske skulle vara dålig på något sätt. Så jag köper hem clementiner men vågar inte äta.

Så ny plan
-Beställa fler näringsdrycker
- Göra en matsedel med näringsdrycker
- Ta upp en sak med min kurator på AST som min kompis sa till mig att det kanske kan vara någon form av Arfid. Att man har svårigheter med mat på olika sätt som inte är vanliga ätstörningar utan kopplat till autismen. Jag har läst lite och mycket stämmer in så jag ska läsa mer och ta upp det nästa vecka.

Jag själv tror att det här är någon sorts stressreaktion på allt som händer som jag inte vet något om alls, när och hur och var? Ibland önskar jag att något hemskt ska hända så jag inte kan men då blir jag ju direkt dubbelt så stressad eftersom det inte finns något alternativ. Och att allt ligger på mig. Ingen kan hjälpa mig som det ser ut nu.
 
IMG_1009.webp


Tillbringade hela kvällen på akuten eftersom det kommer massor av blod när jag går på toa, först med både blod i urinen och nu i nummer två har det gått till graden att varje gång sprutar det blod. Koncentrerat. Jag tänke att det kunde vänta till nästa vecka. Tyckte ingen annan så upp till akuten igen. Det här kommer låta konstigt men jag är så van vid sjukhus att jag alltid är förberedd på man ska ha med, något att äta och dricka, en powerbank, sina mediciner man brukar ta inom dom närmsta 10 timmar, headset för lugn och ro. Något att göra beroende på status på vad man orkar.


Jag var TRÖTT, mer än trött. Jag la mig i ett hörn av väntrummet och somnade där. Blev väckt en gång när dom skakade på mig och frågade om jag var Siri och det är jag ju inte. Ytterligare en stund senare väckte dom mig och gav mig ett eget rum och då somnade jag ytterligare igen. Antar att dom Inte tyckte jag skulle ligga halvt medvetslös väntrummet

Jag får vänta på den riktiga undersökningen till på tisdag men fick veta att jag är extremt förstoppad hela vägen i tarmen. Från över en månad så det var helt stopp. Klart jag märkt att jag knappat kan få ut något litet varannan vecka eller max en gång i veckan men tänkt att det bara är så det är.

Vet inte varför jag är så trött. Passar inget bra nu med tankar på flytten. Jag är mer död än levande.
 
Självklart att det inte kan vänta till nästa vecka! Jättebra du åkte in akut ❤️

Men det där med flytten. Kan du lämna över en bit av ansvaret på någon annan du litar på? Dina föräldrar?
I det skick du är i nu ska du inte göra sånt som stressar dig så.
 
Självklart att det inte kan vänta till nästa vecka! Jättebra du åkte in akut ❤️

Men det där med flytten. Kan du lämna över en bit av ansvaret på någon annan du litar på? Dina föräldrar?
I det skick du är i nu ska du inte göra sånt som stressar dig så.
Det var mina föräldrar som ”tvingade” mig att ringa 1177. Min plan var att låtsas säga att jag hade ringt och att det var lugnt. Sen tänkte jag att nå väl, jag kunde ringa och säga sanningen. Men sen tog dom det på allvar och jag reagerade typ så här :eek:

Sjuksköterskan på 1177, sen kopplade hon mig till vårdcentralen där två läkare sa att ejag måste söka akut. Fast på akuten kände jag mig bara fånig. Å andra sidan tog dom ju in mig till ett helt eget rum. Och jag var så glad att jag inte behövde ligga bland alla andra.

Eller så är det för att jag alltid förklarar att jag har autism och tycker der här är otroligt jobbigt och svårt med andra människor omkring så att dom kan behöva leta lite för jag kommer hålla mig i något hörn

Mina nya ANC hörlurar stängde ute allt förutom det jag hade på, mycket bra köp.
 
Eh,aha nu är jag uppe en ny nivå. Jag mår så illa och går runt med känslan att nu kräks jag. Och det gjorde jag. Definitivt inte med flit och det enda som kom ut var galla men det har ändå inte hjälpt. Alla var så glada igår när laxeringsmedlet fungerade, vet inte riktigt varför dom visste om det men alla sa att nu är du frisk och kan äta med men d det blev definitivt inte så så nu förstör jag mina föräldrars liv eftersom dom vill att jag ska må bra men det gör jag inte

Å andra sidan lyssnade inte mamma på mig när jag var orolig utan tittade på TV och jag fick ingen uppmärksamhet så jag sa typ ”Du lyssnar ändå inte ” och fick till svar att det så spännande med OS. Men jag är också rätt spännande. Jag oroar mig för att jag har cancer och börjar bli rädd nu.
 
Senast ändrad:
Och kroppen ha tappat massor på dom 3-4 veckor det pågått, inte normalt och hälsomässigt bra på något vis. Så kroppen blir bara svagare och jag har en hel flytt att ta mig igenom så kroppen behöver orka.

Har ingen som kan göra det åt mig,
 
Nu har jag lugnat ner mig, inget mer kräks efter det på förmiddagen. Tanken på cancer är helt borta, var visst lite väl dramatisk och tror inte jag är döende. Bara någon stressreaktion säkert. Är lite trött idag med och hade min bästa vän här, det var svårt att orka vara närvarande för jag var lite borta i huvudet men mycket skratt blev det. Fått i mig lite att äta i alla fall och det ska bli ännu mer nu på kvällen.
 
Något som är jobbigt är att jag har en medicin som gör mig törstig hela tiden men jag mår ju illa bara av att dricka också. Så jag får tvinga i mig dricka. Jag som alltid dricker dubbelt så mycket som alla andra i vanliga fall. Jag är noga med att få i mig vätska ändå för min medicin är väldigt känslig för det och jag har fått en medicinförgiftning en gång förra sommaren när jag inte hade druckit tillräckligt med tanke på värmen men inget jag själv märkte av utan det var läkarna på akuten som sa att jag var uttorkad. Den förgiftningen ledde till inläggning 3 dygn på akutvårdsavdelningen.
Men värme behöver jag definitivt inte oroa mig för nu. Och jag varierar dryck; vatten, cola Zero, juice, havremjölk, fläderdricka, smaksatt vatten.

Nu har jag precis tvingat i mig fast mat och då gör det så otroligt ont. Kan bara ligga ner på ryggen.
 

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Ensam och ledsen
  • Alkohol
  • Miumius stora flytt-tråd

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp