Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Niyama]

Jag vet inte hur jag ska göra. Buss går till mina föräldrar men ingenting annat. Jag hoppas att jag kanske kan vänja mig vid att köra den vägen. Jag åkte ju ändå längre än så under en lång period. Ja ska köra motorväg för första gången på typ 15 år idag.

Jag har bott på 37 och 44 kvm innan huset och aldrig trivts. Kanske går det bättre om jag har en balkong.

Om buss går till dina föräldrar bör det ju innebära att det går att åka buss till stan? Är ju sällan bussförbindelsen bara är mellan byar på landet men inte till stan?

Tänker på den ekonomiska stressen, att det kanske är skönt att veta att man klarar sig även om bilen rasar.

Jag bodde i en lägenhet på drygt 20 kvm som jag trivdes jättebra i, sen på 30 kvm som jag inte trivdes i. Om man trivs har nog ganska lite med storleken att göra så länge det inte är pyttelitet (jag skulle inte vilja bo på 20 kvm igen även om jag trivdes där). 48 kvm är ju ändå gott om plats när man bor själv med små hundar

 

[Lillefrun]

Tt

Om buss går till dina föräldrar bör det ju innebära att det går att åka buss till stan? Är ju sällan bussförbindelsen bara är mellan byar på landet men inte till stan?

Tänker på den ekonomiska stressen, att det kanske är skönt att veta att man klarar sig även om bilen rasar.

Jag bodde i en lägenhet på drygt 20 kvm som jag trivdes jättebra i, sen på 30 kvm som jag inte trivdes i. Om man trivs har nog ganska lite med storleken att göra så länge det inte är pyttelitet (jag skulle inte vilja bo på 20 kvm igen även om jag trivdes där). 48 kvm är ju ändå gott om plats när man bor själv med små hundar

Nej det går ina bussar dit jag vill. Det krävs en timme med flera olika bussar och sen minst en halvtimmes promenad. Det blir 3 timmar resa plus det jag ska göra. På tok för länge för hundarna att vara ensamma och jag orkar inte resa 3 timmar plus det jag ska göra och speciellt inte i ösregn eller på vintern

 

[Lillefrun]

Det blir ingen affär, dom tänkta köparna kom på att trädgården var för stor Känns hemskt. Jag hade börjat tänka mig ett kliv där i natt när jag inte kunde sova. Så nu ska det bli visningar igen och jag behöver plocka undan lite igen för att kunna ha visning närsomhelst typ. Så det ska jag pyssla med idag och klippa gräset.

Jag orkade inte träna så mycket som jag hade planerat med hundarna för jag fick ett jätte bra tips inför utställningen som jag såg fram emot att lära lillen. Vi provade lite och jag körde ett jätte roligt rally pass med andra hunden. Tur jag har dom. Kom ner mycket i stressnivå och skrattade.

När värsta chocken och stressen lagt sig började jag längta och planera. Promenera ner till havet, köpa en glass och sätta mig på något fint ställe. Alla sjöar, skog åt alla håll. Jag ska fortsätta titta på lägenheter och hoppas att det vid rätt tidpunkt dyker upp något som passar mig.

Jag är jätte stressad och besviken nu

 

[manda]

Det låter fullständigt naturligt att luften går ur dig lite nu. Att någon som ville köpa när du köpte nu kommer på att trädgården är för stor är såklart lite otippat, milt sagt.

Samtidigt låter det här nya eventuella boendet med såpass knöliga kommunikationer inte idealiskt och nu finns lite tid att hitta något bättre nästa boende så du slipper dubbla flyttar?

Självklart hade det varit guld att affären blivit klar nu, men att det inte gick hela vägen betyder inte att det är kört, bara att det inte hände just nu. Vet att det är en futtig tröst.

 

[Lillefrun]

Det har gått 3 veckor sen pappa opererades och han är fortfarande inte bra nog för att få lämna specialistvårds avdelningen för hjärtfel. Att fixa inför visningar, ta hand om trädgården, att fixa allt i huset, att oroa mig så mycket för pappa, öva inför utställningen på lördag, att vakna klockan 3 varje natt och att jag är så trött och ledsen.

Jag har sett fram emot utställningen i flera månader ändå misslyckas jag med allt för jag kan ju inte något. Och så orkar jag inte träna nu när jag behöver det. Men det känns mindre viktigt efter besöket på sjukhuset idag. Pappa blir bara mindre och mindre, han krymper, han är ledsen och har jätte ont och inte vanliga pappa.

Usch, börjar gråta nu när jag skriver. Jag nojjar över hundens ben hit och dit men så är pappa så dålig, jag orkar inte ta hand om allt här hemma, visningar, oroligheter, mig själv. Om det inte vore för att mina föräldrar behöver mig skulle jag bara vilja ge upp nu.

Men det går liksom inte, dom behöver mig och jag ser saker från den andra sidan där jag inte är den som är inlagd utan den som är utanför och bara vill ha honom frisk och levande och få komma hem.

 

[dobbis]

Det har gått 3 veckor sen pappa opererades och han är fortfarande inte bra nog för att få lämna specialistvårds avdelningen för hjärtfel. Att fixa inför visningar, ta hand om trädgården, att fixa allt i huset, att oroa mig så mycket för pappa, öva inför utställningen på lördag, att vakna klockan 3 varje natt och att jag är så trött och ledsen.

Jag har sett fram emot utställningen i flera månader ändå misslyckas jag med allt för jag kan ju inte något. Och så orkar jag inte träna nu när jag behöver det. Men det känns mindre viktigt efter besöket på sjukhuset idag. Pappa blir bara mindre och mindre, han krymper, han är ledsen och har jätte ont och inte vanliga pappa.

Usch, börjar gråta nu när jag skriver. Jag nojjar över hundens ben hit och dit men så är pappa så dålig, jag orkar inte ta hand om allt här hemma, visningar, oroligheter, mig själv. Om det inte vore för att mina föräldrar behöver mig skulle jag bara vilja ge upp nu.

Men det går liksom inte, dom behöver mig och jag ser saker från den andra sidan där jag inte är den som är inlagd utan den som är utanför och bara vill ha honom frisk och levande och få komma hem.

Ta en sak i sänder, börja med utställningen som är i helgen och huset/trädgården efter det.

 

[Lillefrun]

Ta en sak i sänder, börja med utställningen som är i helgen och huset/trädgården efter det.

Jag ska försöka. Jag måste ta mig för att klippa gräsmattan men det är tungt när det är blött och regnar, blir så tungt och gräset lägger seg ner. Sen är det visning dagen efter utställningen men jag tänker ta det mesta samma på visningsdagen för den börjar inte inte förrän 17.

Jag kommer aldrig lyckas lära Trassel det jag vill på tre dagar när han precis fattat grejen med target men inte skulle fatta ett jota utan den. När jag ska iväg så mycket.

Positiva jag ser oss utkörda direkt ur ringen

 

[dobbis]

Jag ska försöka. Jag måste ta mig för att klippa gräsmattan men det är tungt när det är blött och regnar, blir så tungt och gräset lägger seg ner. Sen är det visning dagen efter utställningen men jag tänker ta det mesta samma på visningsdagen för den börjar inte inte förrän 17.

Jag kommer aldrig lyckas lära Trassel det jag vill på tre dagar när han precis fattat grejen med target men inte skulle fatta ett jota utan den. När jag ska iväg så mycket.

Positiva jag ser oss utkörda direkt ur ringen

Nej då, du både kan o vet hur man gör, det kommer gå bra

 

[dobbis]

Och klipp inte blött gräs

 

[Lillefrun]

Jag brukar vara orolig för så mycket, nervös och nervig och orolig och rädd och älta saker innan utan att kunna sluta oroa mig. Men det går ändå så pass mycket bättre sen jag började med Haldol att det är otroligt. Det plus terapin. Jag brukar vara ett vrak inför läkarsamtal och oroa mig i veckor innan, skriva ner vad jag ska säga och rabbla upp det utantill. Nu har jag vetat om mötet men valt att inte gå in i det utan tänkt att jag löser det när det är dags. Jag var till och med så lugn att jag kunde ta en tupplur precis innan. Vem har tagit bort den gamla Lillefrun och ersatt henne med den här versionen?

Samtalet gick jätte bra. Läkaren var väldigt noggrann och det känns som att planen nu är precis så som den ska vara. Det känns så skönt.

 

[Lillefrun]

Pappa är hemma från sjukhuset nu

 

[dobbis]

Jag brukar vara orolig för så mycket, nervös och nervig och orolig och rädd och älta saker innan utan att kunna sluta oroa mig. Men det går ändå så pass mycket bättre sen jag började med Haldol att det är otroligt. Det plus terapin. Jag brukar vara ett vrak inför läkarsamtal och oroa mig i veckor innan, skriva ner vad jag ska säga och rabbla upp det utantill. Nu har jag vetat om mötet men valt att inte gå in i det utan tänkt att jag löser det när det är dags. Jag var till och med så lugn att jag kunde ta en tupplur precis innan. Vem har tagit bort den gamla Lillefrun och ersatt henne med den här versionen?

Samtalet gick jätte bra. Läkaren var väldigt noggrann och det känns som att planen nu är precis så som den ska vara. Det känns så skönt.

Vi behåller gärna Lillefrun 2.0

 

[Lillefrun]

Vi behåller gärna Lillefrun 2.0

Samma här! Innan Haldolen var det som att mina tankar for runt så snabbt i huvudet att det bara blev rörigt och dom krockade hela tiden, tankar 20 gånger snabbare än ”normalt”. Nu är jag väl nere på 7 gånger så snabbt bara ich der är amazing att få uppleva det här. Är nog första gången i mitt liv.

Och jag har fattat vad min terapi går ut på och har börjat hantera saker helt annorlunda, det var super svårt i början, jag klarade det inte. Jag är inte i mål men skillnaden är enorm här med.

Det kanske kommer bli en människa av mig också.

Visst, jag är lite deprimerad just nu men det är inget mot hur det brukar vara. Risken finns att jag blir sämre men Lillefrun 2.0 struntar i det och tänker på hur det är nu.

Den är så pass jobbig att den stör i vardagen men jag försöker att låta den finnas där men förlåt ordvalet men skita i den. Jag försöker leva på så som jag skulle om jag vore fri. Med strategier jag lärt mig i terapin.

Lite jobbigt dock att jag sällan har ”neutrala” perioder eller att dom då är korta. Att jag pendlar mellan upp och ner hela tiden.

Men jag hoppas Lillefrun 2.0 ska ta sig igenom det också

 

[Lillefrun]

Idag skulle jag klippa gräset men det är en liten smatt kvar och min hundhage med agilityhindren men jag bestämde mig för att inte göra det. Jag har redan för mycket mot vad jag orkar.

Ska packa Milous saker för han ska ha pyjamasparty hos mina föräldrar som hämtar upp honom vid fem så jag slipper ha honom med på utställningen. Han skulle tycka det var jätte långtråkigt och jag vill fokusera på Trassel.

Förbereda lite inför visningen av huset på söndag, det mesta går ju inte göra nu, gå igenom Trassel och se till att han inte har minsta lilla hårstrå där det inte ska vara det och bada honom.

Jag behöver packa Trassels väska och min väska. Borsta Milous crest. Träna en sista gång med Trassel, duscha mig själv och vill färga håret. Prova kläder till imorgon.

Bada Trassel ikväll, fixa matsäck till imorgon. Uppfödaren sa att jag ska föna cresten efter badet men jag provade det sist och han tycker inte om det och han har så lite päls att det inte finns mycket att föna och han blev fin av bara vanlig kamning sist också.
Och däremellan behöver jag vila.

Känner mig lat eftersom dom flesta gör dom här sakerna utöver jobbet men jag fixar knappt det här.

 

[grodan21]

Idag skulle jag klippa gräset men det är en liten smatt kvar och min hundhage med agilityhindren men jag bestämde mig för att inte göra det. Jag har redan för mycket mot vad jag orkar.

Ska packa Milous saker för han ska ha pyjamasparty hos mina föräldrar som hämtar upp honom vid fem så jag slipper ha honom med på utställningen. Han skulle tycka det var jätte långtråkigt och jag vill fokusera på Trassel.

Förbereda lite inför visningen av huset på söndag, det mesta går ju inte göra nu, gå igenom Trassel och se till att han inte har minsta lilla hårstrå där det inte ska vara det och bada honom.

Jag behöver packa Trassels väska och min väska. Borsta Milous crest. Träna en sista gång med Trassel, duscha mig själv och vill färga håret. Prova kläder till imorgon.

Bada Trassel ikväll, fixa matsäck till imorgon. Uppfödaren sa att jag ska föna cresten efter badet men jag provade det sist och han tycker inte om det och han har så lite päls att det inte finns mycket att föna och han blev fin av bara vanlig kamning sist också.
Och däremellan behöver jag vila.

Känner mig lat eftersom dom flesta gör dom här sakerna utöver jobbet men jag fixar knappt det här.

Nu har inte jag samma ork som alla andra, men det du räknar upp är mer än vad jag oftast orkar göra en ledig dag. Så skulle inte säga att du är lat!

 

[Lillefrun]

Nu har inte jag samma ork som alla andra, men det du räknar upp är mer än vad jag oftast orkar göra en ledig dag. Så skulle inte säga att du är lat!

Då är vi två alltså, jag sköt upp hårfärgningen, lät mamma borsta Milou, orkade inte duscha, orkade inte fixa matsäck utan gjorde en fralla på lördag morgon och åt glass vid utställningen istället, med kläderna tog jag fram tre blusar, tittade på dom och valde en utan att prova några av dom.

Så så blev det med skillnad mellan energi och vilja och vad jag faktiskt orkade. På kvällen hade jag extrem spännings huvudvärk och stod bara inte ut. Gick och la mig vid 21.

 

[Lillefrun]

Jag funderar på en sak som stör mig. Jag har noll självförtroende och när jag gör något blir jag till ett asklöv och börjar skaka och få svårt att prata. Jag vet att jag kan sakerna men så fort någon tittar känner jag mig nervig och rädd. Som på utställningen igår. Domaren var mer konfunderad över mig än hunden. Jag hade dessutom glömt att ta min 13 medicin så var väl inte så kartig.

 

[Lillefrun]

Jag är så korkad, varför anmälde jag mig till en riktigt riktigt stor utställning med över 1000 hundar, ibland mycket mer än så. Hur ska detta gå ihop sig? Måste få råd med något billigt tält, det kommer bli stressigt med alla hundar. Vi ärju liksomhelt nybörjare men det är den enda utställningen häromkring och jag vill så gärna göra om det för det var så kul i lördags. Men jag har ju ingen aning om hur saker fungerar. Dum jag är när jag är glad.

 

[Nepenthe]

Jag är så korkad, varför anmälde jag mig till en riktigt riktigt stor utställning med över 1000 hundar, ibland mycket mer än så. Hur ska detta gå ihop sig? Måste få råd med något billigt tält, det kommer bli stressigt med alla hundar. Vi ärju liksomhelt nybörjare men det är den enda utställningen häromkring och jag vill så gärna göra om det för det var så kul i lördags. Men jag har ju ingen aning om hur saker fungerar. Dum jag är när jag är glad.

När är utställningen?
Kan ni inte ha något krypit till hundarna och paraplyn till er själva?

De kan ju bli jättekul med en erfarenhet.

 

[manda]

Jag är så korkad, varför anmälde jag mig till en riktigt riktigt stor utställning med över 1000 hundar, ibland mycket mer än så. Hur ska detta gå ihop sig? Måste få råd med något billigt tält, det kommer bli stressigt med alla hundar. Vi ärju liksomhelt nybörjare men det är den enda utställningen häromkring och jag vill så gärna göra om det för det var så kul i lördags. Men jag har ju ingen aning om hur saker fungerar. Dum jag är när jag är glad.

Vad skulle hända om du inte etiketterade dig själv med nedsättande tankerelaterade ord utan låt dig känna som du känner bara? Du säger till och med själv att drivet var glädje. Det är inte dumhet. Kolla vad du behöver för att kunna möta det osäkra och läskiga i situationen och förbered dig själv lika noggrant, stöttande, pedagogiskt och kompetent som du stöttat och guidat Trassel för att genomföra utställningen så fint som han gjorde. Du har pedagogiken! Du har tålamodet! Tänk om du riktade det mot dig själv också? Jag vet att du aldrig skulle drömma om att kalla Trassel dum om han blev rädd för något eller behövde träna en gång till på något svårt.

Edit: fixade stavfel bara