Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Lillefrun]

Och jag komm

Svarar alla och mig själv. Jag har svårt att se att jag lyckats med något. Att vara manisk och hypoman många gånger under sitt liv gör att man inte alltid tänker klart. Jag preppade för den stora kollapsen, apokalypsen en period för jag var säker på att jorden höll på att gå under och köpte massor av allt som förberedelse och fixade dunk efter dunk med vatten men också olika filter om jag skulle vara tvungen dricka ur en bäck och triangiakök, kläder, typ 10 powerbanks, flera radior, mat, osv osv och många fler olika saker jag fått för mig i perioder.

Som när jag kommit igång med yogan köpte jag fler än10 böckerom yoga, massor av yogamattor och bolster och filtar till mattorna och tillbehör och yogade 2 gånger per dag plus oftast 1 gång nattetid också.

Och en gång fick jag för mig att jag skulle bli lärare i lågstadiet och mellanstadiet och gjorde upp en detaljerad plan för hur jag skulle jobba i alla ämnen i 5 år för att nå läroplanen. Tyckte jag var toppen så var tvungen att ringa mamma en dag när hon var på jobbet och hon blev helt perplex tills hon sa att jag ju inte ens gillar barn särskilt mycket. Jag sa att jag ju älskar barn.

Fast när jag var ur den fasen så kom ju mina vanliga tankar tillbaka och jag förstår mig inte alls på barn så skulle jag nu blivit lärare skulle det varit gymnasiet men jag hade inte haft några tankar på att bli lärare innan. Det dök bara upp från ingenstans.

Otroligt vilken tankekraft man har ändå som lyckas göra en sån sak. Låter osannolikt men ta det med några veckor med minimalt behov av sömn och en hjärna som jobbar tio gånger snabbare än vanligt och man kanske släpper allt annat man brukar ha i huvudet, hyperfokus helt enkelt.

Jag är liksom inte mig själv i dom här perioderna.

 

[Lillefrun]

Du har inte förstört allt . Livet är så här, det går hit och dit, saker händer. Du har kämpat på i en svårt situation, det är ju inte lätt att vara sjuk, du gör ditt bästa i den situation du är i just nu och du gör det bra tycker jag.
De kommunala bostadsbolagen brukar acceptera sjukpenning/sjukersättning som inkomst, äldre lägenheter har oftast lägre hyra än äldre eftersom man får höja hyran vid renovering/"kvalitetshöjning". Jag hade kollat efter en bostad i ett lite äldre område från tex 50-70-talet. Det är oftast ganska oattraktiva hus på utsidan men väldigt välplanerade lägenheter invändigt och brukar ligga i gröna områden. Ibland har de dåligt rykte men när man väl lär känna området är det oftast inte så illa som ryktet säger.

Ja det är Hyresbostäder som är det kommunala som jag pratat med och fått. godkänt. Ska kolla på lägenhet hos Heimstaden på måndag och enligt deras beräkningar så är jag inte berättigad men jag har fått erbjudande att titta och man ska på plats kunna visa upp inkomst så visar bara mina beslut i Kivra från FK.

Jag har sökt och tittat på mindre orter. Och hittat bra. Nu finns inget. Men jag har ju aldrig kunnat ta någon lägenhet eftersom affären inte var avklarad förrän i tisdags och mäklaren tydligt har avrått mig från att ta en lägenhet eftersom det kunde ta hur lång tid som helst att sälja. Så allt bra är borta men kanske dyker det upp fler snart

 

[monster1]

Och jag komm

Och en gång fick jag för mig att jag skulle bli lärare i lågstadiet och mellanstadiet och gjorde upp en detaljerad plan för hur jag skulle jobba i alla ämnen i 5 år för att nå läroplanen. Tyckte jag var toppen så var tvungen att ringa mamma en dag när hon var på jobbet och hon blev helt perplex tills hon sa att jag ju inte ens gillar barn särskilt mycket. Jag sa att jag ju älskar barn.

Fast när jag var ur den fasen så kom ju mina vanliga tankar tillbaka och jag förstår mig inte alls på barn så skulle jag nu blivit lärare skulle det varit gymnasiet men jag hade inte haft några tankar på att bli lärare innan. Det dök bara upp från ingenstans.

Otroligt vilken tankekraft man har ändå som lyckas göra en sån sak. Låter osannolikt men ta det med några veckor med minimalt behov av sömn och en hjärna som jobbar tio gånger snabbare än vanligt och man kanske släpper allt annat man brukar ha i huvudet, hyperfokus helt enkelt.

Jag är liksom inte mig själv i dom här perioderna.

Precis du är inte dig själv i de perioderna, det är ju en del av hypomanin. Det är en del av sjukdomen.

 

[Lillefrun]

Precis du är inte dig själv i de perioderna, det är ju en del av hypomanin. Det är en del av sjukdomen.

Fast jag haft diagnosen i 14 år är det svårt att acceptera och förstå varje gång det händer. Kan känna att det börjar dra i väg ibland men ha svårt att stoppa ändå. Därför jag verkligen hoppas att Haldolen ska hålla mig stabil nu. Har flera stabiliserande som Litium, Lamotrogin, Abilify, Olanzapin och Haldol plus antidepressiva, ångest och sömn. Men jag tycker att mina stabiliserande sks kunna hålla mig på banan nu framöver.

 

[Lillefrun]

Precis du är inte dig själv i de perioderna, det är ju en del av hypomanin. Det är en del av sjukdomen.

Ja det är verkligen så, jag tycker det är väldigt obehagligt och jag är rädd mellan skoven för att hamna i dom. Jag har blivit inlagd på slutenvården några gånger och läkarna har försökt få mig dit många till. Men jag vet av erfarenhet att jag blir ännu sjukare på sjukhuset.

Jag önskar mig mest av allt i världen att jag inte var så här, att jag var normal, frisk och inte förstörde allt hela tiden. Och jag har sen jag var riktigt liten vetat att jag inte passade in.

Vet också att jag så länge jag kunnat förstå varit säker på att jag inte är gjord för att leva, att något gick fel när jag föddes, att jag inte borde leva.

 

[Lillefrun]

Jag kommer ihåg när jag förstod ordet deprimerad. Jag skrev om det i min dagbok när jag var 10 år. Sen dess har jag tillbringat största delen i mitt liv där i

 

[monster1]

Ja det är verkligen så, jag tycker det är väldigt obehagligt och jag är rädd mellan skoven för att hamna i dom. Jag har blivit inlagd på slutenvården några gånger och läkarna har försökt få mig dit många till. Men jag vet av erfarenhet att jag blir ännu sjukare på sjukhuset.

Jag önskar mig mest av allt i världen att jag inte var så här, att jag var normal, frisk och inte förstörde allt hela tiden. Och jag har sen jag var riktigt liten vetat att jag inte passade in.

Vet också att jag så länge jag kunnat förstå varit säker på att jag inte är gjord för att leva, att något gick fel när jag föddes, att jag inte borde leva.

Jag vet inte hur du tänker kring borde och inte borde. Nu lever du ju och är en älskad dotter, vän och matte. Du är just nu inne i en väldigt intensiv och jobbig period som varat i en långtid utöver dina vanliga svårigheter. Måendet kastar sig upp och ned vad det verkar. Jag är inte så kunnig inom bipolaritet men det mesta mående brukar börja "bete sig" när livet svajar och man mår sämre ännu sämre än man kanske skulle gjort om resten av livet var lite mer stabilt. Hjärnan är oftast inte till någon större hjälp i de här perioderna för den gillar att lista upp alla tidigare liknande tillfällen för att visa en och då tänker man att livet alltid är så här. Jag kan känna likadant när jag är i perioder av nedstämdhet att jag är dålig på att leva helt enkelt. Jag har alla förutsättningar för att vara en lycklig och funktionsduglig person och ändå misslyckas jag kapitalt med det. Det är sjukdomen som pratar, man får ignorera den. Försök vila lite i att huset är sålt, du kommer att hitta en bostad, du har en fast inkomst om än liten, du har dina hundar, du har din vän och dina föräldrar. Det är bara en skitperiod just nu, lite extra skit helt enkelt.

Jag håller tummarna för att du får tag in någon av dina stödpersoner i vården på måndag, det brukar alltid hjälpa att få någon som sorterar tankarna åt en i sådana här lägen.

 

[Lillefrun]

Jag vet inte hur du tänker kring borde och inte borde. Nu lever du ju och är en älskad dotter, vän och matte. Du är just nu inne i en väldigt intensiv och jobbig period som varat i en långtid utöver dina vanliga svårigheter. Måendet kastar sig upp och ned vad det verkar. Jag är inte så kunnig inom bipolaritet men det mesta mående brukar börja "bete sig" när livet svajar och man mår sämre ännu sämre än man kanske skulle gjort om resten av livet var lite mer stabilt. Hjärnan är oftast inte till någon större hjälp i de här perioderna för den gillar att lista upp alla tidigare liknande tillfällen för att visa en och då tänker man att livet alltid är så här. Jag kan känna likadant när jag är i perioder av nedstämdhet att jag är dålig på att leva helt enkelt. Jag har alla förutsättningar för att vara en lycklig och funktionsduglig person och ändå misslyckas jag kapitalt med det. Det är sjukdomen som pratar, man får ignorera den. Försök vila lite i att huset är sålt, du kommer att hitta en bostad, du har en fast inkomst om än liten, du har dina hundar, du har din vän och dina föräldrar. Det är bara en skitperiod just nu, lite extra skit helt enkelt.

Jag håller tummarna för att du får tag in någon av dina stödpersoner i vården på måndag, det brukar alltid hjälpa att få någon som sorterar tankarna åt en i sådana här lägen.

Tack, du är så snäll som tar dig tid att skriva till mig. Det blir som du säger att livets vanliga svängningar, där kanske alla skulle tycka att livet var rätt dåligt och jobbigt blåses upp och blir 10 gånger värre eftersom jag är skör för känslor och sen ibland blir jag djupt deprimerad eller hyper/manisk.

Och jag ältar, vilket min terapi går ut på inte göra, till exempel att mitt körkort som kommer kommer vara förskräckligt för den väldigt sura tanten valde ju namnteckning och bild som jag inte hade sett för jag hade ju inga glasögon så hade inte sett bilden. Som du skriver letar min hjärna efter något att må väldigt dåligt över. Det kan alla men inte så att det känns som man ska kräkas och jorden gå under.

 

[Lillefrun]

Mina föräldrar var här en liten stund och efter en liten stund sa mamma att jag börjar bli väldigt uppe i varv. Det går inte att höra vad jag säger för att jag pratar så snabbt och osammanhängande och hoppat mellan ämnen lite hej vilt och snart rivit ut halva mitt sovrum. Planen var att när det blir så här ska mina föräldrar ha kontakt med min psykolog så att vi kan stoppa det i tid men han har semester i 6 veckor.

Jag har ju känt mig väldigt stressad och känt att jag inte kan prata för alla orden vill ut samtidigt men mina föräldrar säger att jag är hypoman igen och jag bad faktiskt själv om hjälp idag om det drar ihop sig rejält så ska dom ta kontakt med öppenvården för hjälp även om jag inte vill. Jag hatar tanken men försöker se pragmatiskt på det hela

 

[Lillefrun]

Jag har inte tänkt mig som hypoman, bara att tankarna rusar och jag tar snabba beslut som den stor utställningen man inte kan avboka… Fast vi inte alls egentligen är duktiga nog att göra något mer än springa runt en fotbollsplan typ.

Har inte kunnat prata förståeligt på några dagar för att det inte kommer ut hela meningar med orden i rätt mening eller bara ljud och något sladdrigt eller så snabbt att ingen hör.

Ingen hänger med i mitt tempo men jag har inte tänkt att jag är hypoman igen. Det var mamma som tog upp det utifrån ingenstans tyckte jag. Trodde hon pratade med någon annan fast det bara var vi bara var vi där.

Tanken är ju att mina föräldrar ska prata med psykologen och psykologen ska höra av sig till mina föräldrar och psykologen pratar eventuellt pratar med läkaren.

Nåja, jag är lite stirrig och hyper men inte så pass att det är något att oroa sig än så länge. Jag har inte tänkt på det som något utöver det vanliga så blev lite förvånad över att mamma sa det rakt ut från ingenstans.

 

[manda]

Mina föräldrar var här en liten stund och efter en liten stund sa mamma att jag börjar bli väldigt uppe i varv. Det går inte att höra vad jag säger för att jag pratar så snabbt och osammanhängande och hoppat mellan ämnen lite hej vilt och snart rivit ut halva mitt sovrum. Planen var att när det blir så här ska mina föräldrar ha kontakt med min psykolog så att vi kan stoppa det i tid men han har semester i 6 veckor.

Jag har ju känt mig väldigt stressad och känt att jag inte kan prata för alla orden vill ut samtidigt men mina föräldrar säger att jag är hypoman igen och jag bad faktiskt själv om hjälp idag om det drar ihop sig rejält så ska dom ta kontakt med öppenvården för hjälp även om jag inte vill. Jag hatar tanken men försöker se pragmatiskt på det hela

Men vad bra att hon lyfte det. Sådär som ni tidigare kom överens om och som du kände dig lite sviken över att de inte lyft med dig sist. Hoppas du kan ta deras hjälp/tillåta dem att få till en bra plan b, nu när psykologen har semester.

 

[dobbis]

Jag har inte tänkt mig som hypoman, bara att tankarna rusar och jag tar snabba beslut som den stor utställningen man inte kan avboka… Fast vi inte alls egentligen är duktiga nog att göra något mer än springa runt en fotbollsplan typ.

Har inte kunnat prata förståeligt på några dagar för att det inte kommer ut hela meningar med orden i rätt mening eller bara ljud och något sladdrigt eller så snabbt att ingen hör.

Ingen hänger med i mitt tempo men jag har inte tänkt att jag är hypoman igen. Det var mamma som tog upp det utifrån ingenstans tyckte jag. Trodde hon pratade med någon annan fast det bara var vi bara var vi där.

Tanken är ju att mina föräldrar ska prata med psykologen och psykologen ska höra av sig till mina föräldrar och psykologen pratar eventuellt pratar med läkaren.

Nåja, jag är lite stirrig och hyper men inte så pass att det är något att oroa sig än så länge. Jag har inte tänkt på det som något utöver det vanliga så blev lite förvånad över att mamma sa det rakt ut från ingenstans.

Det är ingen större skillnad mellan den utställningen du var på och den du ska till, du kommer klara det utmärkt!

 

[Lillefrun]

Men vad bra att hon lyfte det. Sådär som ni tidigare kom överens om och som du kände dig lite sviken över att de inte lyft med dig sist. Hoppas du kan ta deras hjälp/tillåta dem att få till en bra plan b, nu när psykologen har semester.

Ja det var väldigt, väldigt bra. Att dom ser fast jag inte förstod. Något var ju fel, jag har inte riktigt kunnat prata normalt och dragit igång enorma projekt. Mitt hus ser ut som att en orkan dragit fram. Boendestödet kommer om en halvtimme så min plan är att organisera här inne innan jag börjar rensa i bodarna och resten av huset för jag står inte ut i röran.

Sen ska jag på visning av en lägenhet. Men jag är trött. Inte sovit i natt

 

[manda]

Ja det var väldigt, väldigt bra. Att dom ser fast jag inte förstod. Något var ju fel, jag har inte riktigt kunnat prata normalt och dragit igång enorma projekt. Mitt hus ser ut som att en orkan dragit fram. Boendestödet kommer om en halvtimme så min plan är att organisera här inne innan jag börjar rensa i bodarna och resten av huset för jag står inte ut i röran.

Sen ska jag på visning av en lägenhet. Men jag är trött. Inte sovit i natt

Du kanske ska vara öppen med boendestödet om läget så hen kan hjälpa dig bedöma vad som är bra projekt med tanke på sömnbrist och vad ni tror om hypomani på gång?

Låt folk hjälpa dig att bromsa nu när du vet att du är i ett läge där du själv inte ser det behovet.

 

[MiaMia]

Ja det var väldigt, väldigt bra. Att dom ser fast jag inte förstod. Något var ju fel, jag har inte riktigt kunnat prata normalt och dragit igång enorma projekt. Mitt hus ser ut som att en orkan dragit fram. Boendestödet kommer om en halvtimme så min plan är att organisera här inne innan jag börjar rensa i bodarna och resten av huset för jag står inte ut i röran.

Sen ska jag på visning av en lägenhet. Men jag är trött. Inte sovit i natt

Som Manda säger; och prioritera ork, lugn och fokus till lägenhetsvisningen.

 

[Lillefrun]

Du kanske ska vara öppen med boendestödet om läget så hen kan hjälpa dig bedöma vad som är bra projekt med tanke på sömnbrist och vad ni tror om hypomani på gång?

Låt folk hjälpa dig att bromsa nu när du vet att du är i ett läge där du själv inte ser det behovet.

Jag pratade med boendestödet idag. Problemet är att jag fortfarande inte fått min andra dag i veckan så vi ses ju bara en gång i veckan. Men hon sa att det var bra att jag berättade så dom checkar läget lite extra mycket.

 

[Lillefrun]

Som Manda säger; och prioritera ork, lugn och fokus till lägenhetsvisningen.

Ja nu blev det rensning i hela huset i nästan 1,5 timme med boendestödet och sen visning och sen handla i två olika affärer och sen var jag sugen på en långpromenad med grabbarna grus här emellan störtskurarna.

Gillade inte lägenheten alls, sunkig och vanskött. Ingen av oss som var där särskilt imponerade. Alla frågade om renoveringar för det var lite allmän misär.

 

[Lillefrun]

Det finns inga vettiga bostäder ute just nu här antingen jätte, jätte dyra, inflytt längre fram än vad jag har på mig, dyrt fast misär, billigt fast misär, fel områden eftersom jag inte vill bo mitt inne i stan igen, vissa bolag hyr inte ut till mig eftersom jag har sjukersättning och för låg inkomst.

Jag har tittat på några och bara en har varit godkänd men då hade jag inte sålt huset och kunde inte ta den, den i byn var inflytt redan två veckor efter visningen som jag aldrig gick på eftersom jag inte sålt huset.

Så jag försöker ha lite is i magen och inte kasta mig på något. Det är inte panik än.

Har två på gång bara felet att dom är på första våningen vilket jag inte trivdes med i förra lägenheten. Men en har en väldigt låg och bra hyra. Nära till brukshundsklubben vilket jag som oftast går kurs 1-2 gånger i veckan och åker dit utöver det ser som ett stort plus. Väntar på att få veta om jag får komma på visning av den eller på en annan som jag tror är min drömlägenhet.

 

[Lillefrun]

Plötsligt släpper det, jag är bjuden på visning på två lägenhet och troligtvis den tredje också. Det är svårt för att jag måste ta en risk och tacka nej till dom två som är intressanta om jag vill satsa på den ena som jag vill helst och då förlorar jag tid om jag inte får den jag vill ha. Stor press men jag måste hitta stället att bo på resten av livet typ

 

[bettysmatte]

Plötsligt släpper det, jag är bjuden på visning på två lägenhet och troligtvis den tredje också. Det är svårt för att jag måste ta en risk och tacka nej till dom två som är intressanta om jag vill satsa på den ena som jag vill helst och då förlorar jag tid om jag inte får den jag vill ha. Stor press men jag måste hitta stället att bo på resten av livet typ

Varför tänker du att det måste vara stället där du bor resten av livet? Den pressen känns helt orimlig.