Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Niyama]

Nästa gång jag får en dipp ska jag ringa iallafall för alla andra ställen är enligt mig värdelösa för dom "kan inte prata om sådana allvarliga saker" osv säger dom jämt till mig och att "det är bättre att åka in till psykiatrin" trots att jag bara behöver prata med någon. Så dom har jag gett upp. Men dom präster jag pratat med oavsett situation egentligen har alla varit fantastiska att prata med, dom är ju ofta bra med människor och känslor. Inte alla såklart, finns dårar överallt men antar att om dom jobbar som jourhavande så vet dom ofta vad dom ger sig in på.

Det är min erfarenhet också. Förutom att det är svårare att komma fram till andra ställen så har de blivit uppenbart obekväma om jag pratat om för svåra saker. Nåt ställe var väldigt inriktat på att ge råd om var jag skulle vända mig IRL men jag hade redan all hjälp jag kunde få. Med jourhavande präst får jag prata om vad som helst, det jag behöver just då och de har heller inte låtit så chockade som andra ibland har gjort.

Dock skulle jag inte kalla andra ställen värdelösa, men det var inte vad jag behövde. Skulle jag någon gång i framtiden behöva ringa nåt sånt igen så skulle jourhavande präst vara första alternativet.

@Lillefrun
Det är bara att säga "hej jag vill prata med jourhavande präst"
De brukar svara nåt "jag kopplar" eller liknande och sen är samtalet med 112 över.

 

[Grazing]

Det är min erfarenhet också. Förutom att det är svårare att komma fram till andra ställen så har de blivit uppenbart obekväma om jag pratat om för svåra saker. Nåt ställe var väldigt inriktat på att ge råd om var jag skulle vända mig IRL men jag hade redan all hjälp jag kunde få. Med jourhavande präst får jag prata om vad som helst, det jag behöver just då och de har heller inte låtit så chockade som andra ibland har gjort.

Dock skulle jag inte kalla andra ställen värdelösa, men det var inte vad jag behövde. Skulle jag någon gång i framtiden behöva ringa nåt sånt igen så skulle jourhavande präst vara första alternativet.

@Lillefrun
Det är bara att säga "hej jag vill prata med jourhavande präst"
De brukar svara nåt "jag kopplar" eller liknande och sen är samtalet med 112 över.

Dom är ju såklart inte värdelösa för problem som passar dom, dom är säkerligen bra för "lättare" problem så att säga som inte är så tunga men jag får känslan lite att dom inte vågar ta ansvar för något svårt eller tungt. Dom borde tycker jag skriva det att det är dom här och dom här problemen som passar så man slipper känna sig så dum när man ringer.

 

[Lillefrun]

Jag fick det tipset på psykiatrin igår att om det inte går att nå andra hjälplinjer och man mår dåligt så är det bara att ringa 112 och säga att man vill prata med jourhavande präst och dom svarar nästan alltid garanterat tydligen. Jag har inte testat själv för det känns drastiskt att ringa 112 men som hon som jag pratade med igår sa så är det kris när man behöver prata när man mår dåligt.

Nästa gång jag får en dipp ska jag ringa iallafall för alla andra ställen är enligt mig värdelösa för dom "kan inte prata om sådana allvarliga saker" osv säger dom jämt till mig och att "det är bättre att åka in till psykiatrin" trots att jag bara behöver prata med någon. Så dom har jag gett upp. Men dom präster jag pratat med oavsett situation egentligen har alla varit fantastiska att prata med, dom är ju ofta bra med människor och känslor. Inte alla såklart, finns dårar överallt men antar att om dom jobbar som jourhavande så vet dom ofta vad dom ger sig in på.

Det är för mig ofta bättre än att åka in till psykiatrin iallafall där man faktiskt sällan får prata med en enda person när det är kris..konstigt nog..

Jag tycker det är svårt att veta när jag ska ringa för är det kris kris så har jag väldigt svårt att söka hjälp eftersom deras hjälp går emot vad mitt huvud säger. Så jag måste söka innan det blir akut och då vet inte jag när det är läge. Men ganska bra riktlinje att tänka att om man känner att man behöver prata för att man mår dåligt är det okej att ringa.

Dom gångerna jag lyckats komma fram till Mind har dom varit super bra. En riktigt hemsk natt lovade volontären att hen skulle hålla mig sällskap hela passet ut. Så från typ 23-04 fanns hen med och sa att om jag ville kunde jag kontakta hens avbytare direkt när vi skrivit klart. Det underlättar att skriva och inte prata, är så osäker på mitt tal, har svårt att få det att fungera problemfritt. Jag tog mig igenom natten tack vare den volontären. Jag vill testamentera pengar dit för tänk om dom kunde nå fler. Jag har aldrig upplevt att dom varit rädda för det svåra.

 

[Lillefrun]

Jag fick det tipset på psykiatrin igår att om det inte går att nå andra hjälplinjer och man mår dåligt så är det bara att ringa 112 och säga att man vill prata med jourhavande präst och dom svarar nästan alltid garanterat tydligen. Jag har inte testat själv för det känns drastiskt att ringa 112 men som hon som jag pratade med igår sa så är det kris när man behöver prata när man mår dåligt.

Nästa gång jag får en dipp ska jag ringa iallafall för alla andra ställen är enligt mig värdelösa för dom "kan inte prata om sådana allvarliga saker" osv säger dom jämt till mig och att "det är bättre att åka in till psykiatrin" trots att jag bara behöver prata med någon. Så dom har jag gett upp. Men dom präster jag pratat med oavsett situation egentligen har alla varit fantastiska att prata med, dom är ju ofta bra med människor och känslor. Inte alla såklart, finns dårar överallt men antar att om dom jobbar som jourhavande så vet dom ofta vad dom ger sig in på.

Det är för mig ofta bättre än att åka in till psykiatrin iallafall där man faktiskt sällan får prata med en enda person när det är kris..konstigt nog..

Precis, akutpsykiatrin och slutenvården har sällan intresse för att prata med sina patienter. Synd eftersom tanken är bra att man ska få hjälp där.

 

[Niyama]

Det underlättar att skriva och inte prata, är så osäker på mitt tal, har svårt att få det att fungera problemfritt.

Har det skett någon försämring med ditt tal? När vi pratat i telefon har jag absolut inte reagerat på något med ditt tal

 

[Lillefrun]

Har det skett någon försämring med ditt tal? När vi pratat i telefon har jag absolut inte reagerat på något med ditt tal

Ja det började för flera år sedan. Ibland går det bra men jag kan prata så snabbt och tyst att ingen hänger mig. Sluddrar och hakar upp mig och tappar ord och folk har svårt att hänga med och förstå. Men i andra situationer går det bra.

 

[ii-ssa]

Precis, akutpsykiatrin och slutenvården har sällan intresse för att prata med sina patienter. Synd eftersom tanken är bra att man ska få hjälp där.

Jag hade absolut testat ringa jourhavande präst så fort du känner behovet.
De 2 olika jag pratade med för 3 år sen var väldigt inkännande och lyssnade på de jag sa.

 

[Lillefrun]

Jag hade absolut testat ringa jourhavande präst så fort du känner behovet.
De 2 olika jag pratade med för 3 år sen var väldigt inkännande och lyssnade på de jag sa.

Jag ska försöka våga mig på det. Minds telefon fick man prata med i en timme ungefär men som jag skrev så var det ju en person i chatten som höll mig sällskap hela natten nästan, i 5 timmar. Antar att dom som chattar kan ha fler dialoger igång samtidigt.

Har det skett någon försämring med ditt tal? När vi pratat i telefon har jag absolut inte reagerat på något med ditt tal

Var tvungen att gå till en logoped ett tag men det hjälpte inte så mycket men jag har lärt mig hantera det bättre. Om jag känner att det behövs kan jag säga rakt ut att jag pratar lite snabbt ibland och kan stamma så om hen inte förstår är det bara att säga till eller fråga vad jag sa utan att jag blir ledsen. Jag sluddrar på vissa ljud och ord och kan inte få till det. Jag har svårt att säga min nya adress. Istället för fullkomlig panik när det bråkar försöker jag stanna upp, andas och börja om från början.

Nyligen ringde Telia och jag var trött och inte beredd så han sa att han inte förstod mig och sa att han skulle återkomma en annan gång. Det gjorde lite ont, det har hänt förr och jag är rädd att det låter som att jag är full.

Tappar väldigt ofta enkla ord och får beskriva som spelet med andra ord. Tydligen pratar jag så fort att allt bara blir som ett brus eller mummel enligt mina föräldrar. Det går inte höra vad jag säger. Det hör inte jag dock.

Men jag märker allt annat. Jag har alltid pratat snabbt och tyst även om det var bättre en period men allt annat är nytt och jag vet inte vad det beror på. Stress eller någon medicin kanske.

 

[Lillefrun]

Om saker hade varit annorlunda skulle jag börjat på på journalist programmet i Göteborg. Fick veta det i förra veckan att jag har kommit in. Det sägs vara det bästa journalist programmet i Sverige. Jag har läst journalistik förut och det var det bästa jag gjort. Kanske söker jag igen. Det är en av mina stora drömmar om jag bara mår tillräckligt bra.

 

[Niyama]

Om saker hade varit annorlunda skulle jag börjat på på journalist programmet i Göteborg. Fick veta det i förra veckan att jag har kommit in. Det sägs vara det bästa journalist programmet i Sverige. Jag har läst journalistik förut och det var det bästa jag gjort. Kanske söker jag igen. Det är en av mina stora drömmar om jag bara mår tillräckligt bra.

Dina planer verkar ganska spretiga? Varför sökte du den utbildningen?

Jag får uppfattningen att du lever mycket i drömmar och även sorg över vad som inte blev. Man får sörja det, men glöm inte vad du har och att livet pågår nu.

 

[Niyama]

Förresten, du skrev förut att du är utbildad journalist..? Varför söka det igen?

 

[Lillefrun]

Förresten, du skrev förut att du är utbildad journalist..? Varför söka det igen?

Vidareutbildning på högre nivå

 

[Lillefrun]

Dina planer verkar ganska spretiga? Varför sökte du den utbildningen?

Jag får uppfattningen att du lever mycket i drömmar och även sorg över vad som inte blev. Man får sörja det, men glöm inte vad du har och att livet pågår nu.

Jo då, jag lever här och nu och mina drömmar är kanske inte alltid genomförbara men jag vill inte sluta drömma. Som att jag fick för mig att anmäla mig till den här jätte stora utställningen. Ett tag fick jag leva i drömmen att jag och Trassel fixar typ allt tillsammans. Sen efteråt har jag dippar och undrar vad jag gett mig in på. Men sen vet jag innerst inne att det mesta har en tendens att lösa sig.

Jag drömmer om min nya lägenhet, min stora dröm från att jag var så liten att jag kan minnas har varit att bo i en liten stuga på landet. Jag gav det några år men 30 års drömmar visade sig inte räcka mer än så här innan jag insåg att just nu passar drömmen inte in i min verklighet.

Drömmar är inte sanningar. Det är som att öppna en bok med vackra bilder och ibland se livet genom dom filtren som varje dröm har. Ibland genomförbara men ofta inte alls. Jag vet att jag aldrig kommer klara att studera igen och inte jobba och inte flytta. Men jag läste på allt om utbildningen i Göteborg och lät mig svepas med och sökte och fick någon kick i en vecka.

Jag vet skillnad på här och nu och i bättre perioder lagrar jag drömmar att ta fram när jag är under isen

 

[Niyama]

Men jag läste på allt om utbildningen i Göteborg och lät mig svepas med och sökte och fick någon kick i en vecka.

Det var just detta jag anade. Det är inget fel att drömma, men du drar det ju lite längre än de flesta: du ansöker till en utbildning du vet att du inte kan påbörja. Trots att du har massor att fixa med och du har svårt att orka med. Och här ovan skriver du ju själv varför, att du fick någon kick i en vecka.

Du har tidigare beskrivit andra drömmar som du "agerat" på, och då verkar du bli lite "upplivad" och sen inser du att det inte var så realistiskt/rimligt/bra.

Dröm, men kanske det är värt att fundera på om det verkligen är bra att agera på drömmarna och om du kanske "fastnar" i dem på ett sätt som egentligen inte gynnar dig? Jag känner igen det lite från när jag mådde sämre, och risken finns att det blir en verklighetsflykt istället.

Utställningen är ju inte alls orealistisk. Jättebra dröm och mål. När är den?

 

[Lillefrun]

Utställningen är 16 augusti så vi har en månad på oss. Jag vet inget om när vi ska in, när det är kinesernas tur och om jag måste vara där tidigt för att få en plats. Jag har hittat ett bra skydd mot både sol och regn billigt som jag vill sätta upp. Men jag får nog ringa Trassels uppfödare med hjälp med det praktiska. Trassel är väldig duktig, får en svacka typ en gång i månad men oftast om jag gör rätt gör han också det med tålamod.

Dagar som idag känns det som att det faktiskt kan gå okej på utställningen

 

[dobbis]

Utställningen är 16 augusti så vi har en månad på oss. Jag vet inget om när vi ska in, när det är kinesernas tur och om jag måste vara där tidigt för att få en plats. Jag har hittat ett bra skydd mot både sol och regn billigt som jag vill sätta upp. Men jag får nog ringa Trassels uppfödare med hjälp med det praktiska. Trassel är väldig duktig, får en svacka typ en gång i månad men oftast om jag gör rätt gör han också det med tålamod.

Dagar som idag känns det som att det faktiskt kan gå okej på utställningen

Anledningen till att du inte vet var,när,tid mm är för att dom inte gjort startlistor mm ännu

 

[Lillefrun]

Anledningen till att du inte vet var,när,tid mm är för att dom inte gjort startlistor mm ännu

Jag tänker också så men skickar dom info när det närmar sig?

 

[Irrbloss]

Jag tänker också så men skickar dom info när det närmar sig?

Ja, du kommer att få PM i god tid innan det börjar så att du vet vad som gäller.

 

[Lillefrun]

Ja, du kommer att få PM i god tid innan det börjar så att du vet vad som gäller.

Tack för svaret

 

[Lillefrun]

Hmm, kunde inte sova i natt trots sömnmedicnerna. Inte ovanligt men jag brukar kunna somna men vaknar runt 1-3 på natten. Igår kunde jag istället inte somna, alltså jag var lika pigg som man är som piggast dagtid. . Försökte göra det bästa av det med lite gott att äta och tittade på en serie. Vid 2 var jag brutalt uttråkad så bestämde mig för att yoga. Tog ett nytt pass som visade sig vara rätt krävande och trots att huvudet var helt med på noterna vid det här laget var tydligen inte kroppen det för jag fick krascha lite smidigt på mattan innan jag skulle ramla.

Jag är så jäkla envis och jag skulle ta mig igenom dom 65 minutrarna fast det så här i efterhand kan tänka att jag kunde bytt till något mjukare och lugnare men just då vägrade jag bara ge upp. Ska självklart göra om det fast på dagtid för vinnarskallen i mig säger att jag ju inte bara kan ge upp så där flera gånger oavsett vad. Så det får bli en av av veckans utmaningar att klara hela passet.