Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Lillefrun]

Jag sov inget på dagen igårfast jag var helt utslagen och sov bara ungefär 1 timme i natt. Jag tog mina två Haldol jag har på morgonen som vanligt idag men ska ta den tredje vid fem istället och se om jag får sova i natt.

Jag mår verkligen inget bra, jag är fast i min kropp som det kryper som myror i. Jag är så rastlös men så utmattad. Jag har svårt att göra vakensaker men kan ändå inte somna. Istället snurrar tankarna på så att jag är i ett skruvstäd. Jag är så jäkla trött efter sömnbrist så länge och det enda jag vill är att få sova i natt och att den här dagen bara går över.

Prova att ha en myrstack i kroppen, en motorväg i huvudet och ibland bara ett getingbo där nothing makes sense och samtidigt så håller någon fast dig under vatten så du känner hur du kvävs och sitter fast och du vet att om du andas in vattnet dör du. Så är det nu och jag kämpar för att inte andas in vattnet fast den här fängelsehålan jag är fast i är fylld med vatten som stiger. . Det här är en beskrivning, en liknelse och kan nog tolkas olika men i mitt huvud är det så jag upplever det. Får inte vila åt något håll.

 

[Lillefrun]

Jag tog all Haldol vid 17 igår och det visade sig bli bättre i alla fall. Jag sov mycket bättre och vaknade mycket bättre. Har bett min psykolog ta upp det med läkaren så att den alltid ligger där men antar det tar ett tag med tanke på att det betyder en helt ny apodosrulle för 14 dagar. Kanske får rätt om lång tid. Men jag klarar inte av biverkningarna av Haldol på dagen och på kvällen gjorden den ju nytta.

 

[Lillefrun]

Jag kan inte gå till psykologen imorgon känns det som. Jag är inte manisk nu men lite lätt stressad. Jag skäms, skäms, skäms för att jag var så jobbig sist, jag skäms för att jag inte känner mig värd att ses på som en någon någorlunda intelligent varelse i alla fall.

Så här nu i efterhand var jag nog inte ens trevlig. Flertalet gånger hoppade jag jätte snabbt upp ur fåtöljen och ropade ” Vad bra, då är vi klara” utan att dom ens nämnt något om det och jag började hämta skorna och varje gång sa dom att nej vi är inte klara så fick jag sätta mig igen.

Jag tittade på läkaren men förstod inte alls vad han sa, kunde urskilja att jag har bipolär typ 1 som diagnos för det sa han först men sen zoomade min hjärna ut till alla andra tankar jag redan hade och det var så rörigt i huvudet så jag sa till läkaren när jag bara stirrat på honom jätte länge ”Ursäkta men jag förstår inget av det du säger, jag försöker men det går inte hänga med.” Då gjorde han ett litet uppehåll och jag hann ifatt och han frågade om det var för rörigt i huvudet och jag sa ja och då sa han att vi nog får ha ett nytt möte snart. Om en månad när det är tänkt att börja trappa ner Haldolen.

Ahhhh, jag lyckades till och med förstöra ett möte på psykiatrin för att jag var så jobbig

 

[Lillefrun]

Jag var ju egentligen aldrig manisk utan bara hypoman vilket framgår i min journal. Det var ju i alla fall bra för då hade jag rätt att det inte var någon stor, stor fara. Visserligen är mina hypomana perioder inte särskilt bra i längden och kan leda till dumma beslut och dom kraschar ju oftast och blir en depression. Men nu känner jag mig inte hypoman men det får väl psykologen avgöra

 

[manda]

Det låter jättejobbigt med så mycket skam och dömande av dig själv när sjukdomen styr. Även om det är ett kulturellt mönster att nedvärdera annorlundahet och normbrott så måste vi som individer inte följa det mönstret (att skamma). Jag fattar att det känns så, och det går aldrig att rationalisera bort. Men det går att avlära och hitta andra mönster (tex där man genuint bemöter sig själv som man skulle bemött andra i samma läge).

Att prata med dina vårdgivare om att det känns som du förstört ett möte, kan ge deras perspektiv som kanske kan verka lite som ”motgift” mot hur du dömer sig själv? För där mig som utomstående ser det ut som att du var precis i deras målgrupp och behovet av mötet var reellt och dessutom att det föll väl ut utifrån dina egna önskningar kring din vård (inte läggas in, få stanna i den trygga vardagen så långt som möjligt). Jag skulle, som utomstående, kunna tycka att du kan vara stolt över din insats på mötet, snarare än skämmas. du verkar ha haft egna idéer (om att avsluta mötet) men samtidigt varit öppen för att stanna då de hade ett annat perspektiv än du. Det är inte lätt i ett sådant högvarv som du beskrev, när det är svårt att ta in och hänga med i andras tankegångar.

 

[Lillefrun]

Jag uttryckte mig nog lite dumt när jag skrev att det ”bara” var hypomani. Det är trots allt det jag har oftare än ren mani och jag hade diagnosen typ 2 i massor av år för att ingen vårdpersonal mötte mig när jag var manisk och det är vanligare med bipolär typ 2 än typ 1 och där man har hypomani men inte mani vilket inte gör typ 2 till en mindre allvarlig variant.

För depressionerna är djupa och långa och hypomani är ju ändå en lite mildare form av mani men när man tänker milt är det inte som att man seglar igenom rätt bra. När jag är hypoman sover jag inte, har svårt att hänga med i samtal, gör tusen projekt samtidigt, pratar snabbt och mycket, hoppar runt i huvudet, får fixa idéer, lägger ut massor av pengar på sånt jag egentligen inte har råd med, tar snabba ogenomtänkta beslut som påverkar min vardag då eller för hela livet. Och då i stunden är allt det här jätte bra saker. Det är super bra att inte sova för man hinner så mycket mer.

Jag kan fastna i något och få för mig att bli bäst på något så jag sitter uppe hela dagen och natten för att lära mig spela keyboard eller går hem tidigare från julfirandet för att klippa cirklar ur kartongpapper för att det känns viktigt.

 

[Lillefrun]

Jag kan inte somna, alla tabletter jag ska ta är tagna, jag har försökt titta på TV men kände mig för fast i soffan. Instängd och fasthållen. Gick till sängen och samma där. Det går inte att slappna av, yogade 45 minuter och har jag inte somnat snart blir det ett yogapass igen.

 

[Tantan]

Jag tog all Haldol vid 17 igår och det visade sig bli bättre i alla fall. Jag sov mycket bättre och vaknade mycket bättre. Har bett min psykolog ta upp det med läkaren så att den alltid ligger där men antar det tar ett tag med tanke på att det betyder en helt ny apodosrulle för 14 dagar. Kanske får rätt om lång tid. Men jag klarar inte av biverkningarna av Haldol på dagen och på kvällen gjorden den ju nytta.

Man kan få ut en akutrulle på typ 24 h om det sker snabba viktiga ändringar, i alla fall där jag jobbar.

 

[Lillefrun]

Man kan få ut en akutrulle på typ 24 h om det sker snabba viktiga ändringar, i alla fall där jag jobbar.

Dom tycker det kostar för mycket pengar att ändra om det finns en befintlig rulle så då blir det upp till mig nu att ha en påse med Haldol redan insatt vid 8 plus en lös rulle med bara Haldol och dom ska jag ta vid 17 båda två och det låter enkelt men inte när man är lite stirrig eller väldigt trött. Hoppas på en komplett rulle nästa onsdag.

 

[Lillefrun]

Var hos psykologen och vi pratade om att han gör IQ-test och andra intelligenstester. Han uppskattar mitt IQ till 140. Minst 130 så mellan 130-140. Han har sagt det många gånger men jag skjuter bara bort det och vägrar tro på honom men nu efter två år vet han nog vad han pratar om så ska faktiskt ta till mig det. Jag har ALLTID fått höra att jag är smart och intelligent sen liten men då blev jag ju mobbad på grund av det till en viss ålder. Jag har svårt att se vad som gör att varenda ny människa jag lär känna direkt anser mig intelligent, om det är hur jag säger saker, vad jag säger, hur snabbt jag fattar nya saker? Eller att jag helt enkelt lyssnar in allt så jag kommer med en rättvis bedömning av en situation eller problemlösning.

Jag tror det är bra att vara intelligent i många situationer men ibland överanalyserar jag bara allt för mycket.

I vilket fall ska jag vänta med iq test tills större delen av benzon är borta.

 

[Niyama]

Var hos psykologen och vi pratade om att han gör IQ-test och andra intelligenstester. Han uppskattar mitt IQ till 140. Minst 130 så mellan 130-140. Han har sagt det många gånger men jag skjuter bara bort det och vägrar tro på honom men nu efter två år vet han nog vad han pratar om så ska faktiskt ta till mig det. Jag har ALLTID fått höra att jag är smart och intelligent sen liten men då blev jag ju mobbad på grund av det till en viss ålder. Jag har svårt att se vad som gör att varenda ny människa jag lär känna direkt anser mig intelligent, om det är hur jag säger saker, vad jag säger, hur snabbt jag fattar nya saker? Eller att jag helt enkelt lyssnar in allt så jag kommer med en rättvis bedömning av en situation eller problemlösning.

Jag tror det är bra att vara intelligent i många situationer men ibland överanalyserar jag bara allt för mycket.

I vilket fall ska jag vänta med iq test tills större delen av benzon är borta.

Men ingick inte det när du gjorde utredning för autism?

Hur kommer det sig att du är så "fixerad" (eller vad man ska säga) vid hur smart du är?

 

[bettysmatte]

Var hos psykologen och vi pratade om att han gör IQ-test och andra intelligenstester. Han uppskattar mitt IQ till 140. Minst 130 så mellan 130-140. Han har sagt det många gånger men jag skjuter bara bort det och vägrar tro på honom men nu efter två år vet han nog vad han pratar om så ska faktiskt ta till mig det. Jag har ALLTID fått höra att jag är smart och intelligent sen liten men då blev jag ju mobbad på grund av det till en viss ålder. Jag har svårt att se vad som gör att varenda ny människa jag lär känna direkt anser mig intelligent, om det är hur jag säger saker, vad jag säger, hur snabbt jag fattar nya saker? Eller att jag helt enkelt lyssnar in allt så jag kommer med en rättvis bedömning av en situation eller problemlösning.

Jag tror det är bra att vara intelligent i många situationer men ibland överanalyserar jag bara allt för mycket.

I vilket fall ska jag vänta med iq test tills större delen av benzon är borta.

Varför vill du göra ett IQ-test? Vad skulle vitsen med det vara? Skulle det få dig att må bättre om det visar sig att du får höga poäng?