Axel/armsmärta

[Zpunk]

@Wille

Kortisonspruta kan du tacka nej till, det har jag gjort relativt nyligen när det kom på tal kring min axelskada. Kör rehaben så gott du kan enligt instruktionerna, om du vill så kan du kontakta sjukgymnasten angående att du inte vill ta Ipren och fråga om rehaben då behöver anpassas (eller pausas? Jag har gått på antiinflammatoriskt två gånger för min skadade axel, första gången med bara vila och andra gången med bibehållen rehab).

 

[vemsomhelst123]

Det handlar inte om VAD man har fobi mot. Att säga så är ju att förminska den som har en helt förlamande fobi mot säg tex fjärilar.
Om du har sån ångestframkallande fobi mot fjärilar att du inte kan gå utanför dörren, betyder inte det att den är mer "lättbotad" bara för att det handlar om fjärilar.

Nej precis. Vad skrev jag som fick dig att tro att jag tycker det?

 

[vemsomhelst123]

Den fobin kommer om den får fortsätta att spilla över i flera steg att göra ts till fånge i sitt eget hem eftersom i princip allt man gör kan leda till nån skada och att man blöder.

Påta i trädgården - man kan riva sig på något och börja blöda.
Laga mat - man kan skära/bränna sig och börja blöda.
Snickra - man kan skära/riva sig på något och börja blöda.
Åka bil - man kan köra av vägen/krocka, skada sig och börja blöda.
Öppna ett kuvert - man kan skära sig och börja blöda.

Etc etc etc etc etc etc

Det är redan nu stor skillnad på vad ts kan göra idag mot för några år sedan, pga fobier fått ta mer plats och begränsar mer och mer.

Såklart man ska jobba med sina fobier, men det här hetset i tråden är långt ifrån kbt.. det skapar sannolikt bara mer låsningar att höra att man borde ”bita ihop” och göra som vården säger. En fysioterapeut ska inte ens rekommendera läkemedel, förstår att det görs ibland på helt goda grunder (hela sjukdomsbilden och ibland diskussion med läkare) men det kommer knappast hänga på Ipren om Ts får en bättre Axel eller inte..

 

[tanten]

Jag tror ärligt att det gör lite varken till eller ifrån att äta Ipren mot axelvärk. Men jag är ju ingen läkare. Dock van att ha mkt värk av olika slag så är kanske lite luttrad.

P1 hade ett program om smärta idag.
En läkare sa att om man är 30plus och vaknar utan att ha ont nånstans är man död.
Lite smärta har den absoluta majoriteten av befolkningen i vuxen ålder. Utan att den är handikappande.

 

[Mabuse]

P1 hade ett program om smärta idag.
En läkare sa att om man är 30plus och vaknar utan att ha ont nånstans är man död.
Lite smärta har den absoluta majoriteten av befolkningen i vuxen ålder. Utan att den är handikappande.

Lite smärta är en sak, det är väl när smärtan tar kraft och hindrar en från att göra det man vill som den blir ett problem.

Att folk inte rör sig är ju väldokumenterat som bidragande orsak till diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, etc. Och en anledning till att man inte rör sig är ju att det gör ont att röra sig.

Så jag tycker nog inte man ska nöja sig med att livet efter 30 är ett liv i smärta och så är det bara.

 

[Zpunk]

P1 hade ett program om smärta idag.
En läkare sa att om man är 30plus och vaknar utan att ha ont nånstans är man död.
Lite smärta har den absoluta majoriteten av befolkningen i vuxen ålder. Utan att den är handikappande.

Låter som en sjukt idiotisk åsikt. Osund. Jag vägrar acceptera att majoriteten av den vuxna befolkningen ska ha konstant smärta.

 

[nullo-modo]

P1 hade ett program om smärta idag.
En läkare sa att om man är 30plus och vaknar utan att ha ont nånstans är man död.
Lite smärta har den absoluta majoriteten av befolkningen i vuxen ålder. Utan att den är handikappande.

Är 40+ och vaknar så gått som alltid utan att ha ont om det inte hänt något som orsakat det onda. Hade ont ett tag i nacken men det försvann efter ett besök hos duktig osteopat.

 

[Snowball]

Låter som en sjukt idiotisk åsikt. Osund. Jag vägrar acceptera att majoriteten av den vuxna befolkningen ska ha konstant smärta.

https://www.uu.se/stod-uppsala-univ...ning-och-kultur/smarta-den-osynliga-sjukdomen

Upp till 65 % av svenskarna har besvär med långvarig smärta
Och just nu finns det inte alltid en bra lösning

Jag har ont dagligen i fötterna jag har inte ont när jag vaknar men att ställa sig upp är ett litet h-vete

 

[tanten]

Lite smärta är en sak, det är väl när smärtan tar kraft och hindrar en från att göra det man vill som den blir ett problem.

Att folk inte rör sig är ju väldokumenterat som bidragande orsak till diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, etc. Och en anledning till att man inte rör sig är ju att det gör ont att röra sig.

Så jag tycker nog inte man ska nöja sig med att livet efter 30 är ett liv i smärta och så är det bara.

Det har jag väl ändå inte påstått??

Bara att smärta är vanligt och att man kan ha lite ont utan att det är vare sig handikappande eller stör vardagen. Lite ont kan komma och gå över.

Har man påtagligt/ihållande ont är det väl självklart att man kontaktar vården?

 

[tanten]

Låter som en sjukt idiotisk åsikt. Osund. Jag vägrar acceptera att majoriteten av den vuxna befolkningen ska ha konstant smärta.

Hoppsan? Var hittar du den åsikten?

 

[vemsomhelst123]

Jag har ätit enorm mängd ipren. Överdoserat så vården varit mycket klara om vad som kan hända om jag inte slutar. Alltså en betydligt större allvarlig risk än att reagera på en biverkning. Jag förstår absolut hur det känns att ha en fobi. När jag var barn hade jag en fruktansvärd sprutfobi, så att jag vägrade att vaccinera mig och lyckades få mässling när vi var i Kanada på semester. Och fortfarande inte är vaccinerad mot barnsjukdomar vilket innebär att jag fick dom alla förutom bältros (har jag för mig).

När jag blev diagnostiserad som diabetiker klappade jag ihop totalt och vägrade sprutor. Så jo, jag vet hur det är att ha fobi, särskilt något som var liv eller död.

Jag tycker det är lite nedlåtande i tråden att skriva att ingen förstår hur allvarlig fobin är. Vilket nedvärderar andras fobier. Som många redan sagt så är man inte ensam om den diagnosen.

Det har kommit många goda råd om vad man kan göra för att lindra smärtan. Som alla förkastats direkt. Smärtstillande pga eventuella biverkningar och kortisonspruta, pga nålfobi. Sjukgymnastik man inte har tid med. Rent krasst, det enda som inte skulle vara en fobi är sjukgymnastiken som du inte har tid för. Jag förstår inte meningen med tråden om man förkastar alla förslag. Den enda återstående lösningen är att ha ont. Och skriva i originalinlägget jag tänker inte göra något förutom att träna och det har jag inte tid med.

Startar man en tråd är det nästan alltid för att få råd och stöd och nya infallsvinklar inte enbart skriva vad man inte kan göra, särskilt alla råd du har fått från tråden. Och skjuta ner dem direkt och vara nedlåtande.

Men alltså ärligt talat. Max 10% gör som sjukgymnasten säger (tyvärr), Ts har ju ändå hållt igång hyfsat. Hon har blivit rådd att söka igen och har inte förkastat det.

 

[MJLee]

Men alltså ärligt talat. Max 10% gör som sjukgymnasten säger (tyvärr), Ts har ju ändå hållt igång hyfsat. Hon har blivit rådd att söka igen och har inte förkastat det.

Poängen var, att om alla andra alternativ förkastas av olika skäl, då är sjukgymnastik den enda kvarvarande som inte utlyser en fobi. Och om TS inte har tid med sjukgymnastiken, så återstår det ingenting förutom att ha ont.

 

[Sel]

Alltså, om jag vaknar på morgonen och faktiskt känner efter så nog vet jag att det molar lite här, om jag vrider mig på ett visst sätt hugger det lite där och om jag sträcker mig mer armarna över huvudet tar det emot på ett särskilt sätt. Min ischias blev aldrig riktigt vad den var efter sista inflammationen och något ben har läkt ihop lite krokigt. Helt normal vuxen kropp, jag tvivlar på att det finns särskilt många vuxna människor som lever helt utan ganska konstanta eller regelbundna småkrämpor. Jag tycker inte att det låter det minsta konstigt!

 

[Inte_Ung]

P1 hade ett program om smärta idag.
En läkare sa att om man är 30plus och vaknar utan att ha ont nånstans är man död.
Lite smärta har den absoluta majoriteten av befolkningen i vuxen ålder. Utan att den är handikappande.

Okej?
Jag är inte död vad jag vet.
Men jag är 60plus och vaknar utan att ha ont någonstans.

Min kropp är snäll och väluppfostrad.

 

[tornblomma]

Okej?
Jag är inte död vad jag vet.
Men jag är 60plus och vaknar utan att ha ont någonstans.

Min kropp är snäll och väluppfostrad.

Skönt för dig! Min mamma har också oförskämt bra hälsa utan några som helst krämpor. Hon är 68. Det där varierar nog stort

 

[Unafraid]

Alltså, om jag vaknar på morgonen och faktiskt känner efter så nog vet jag att det molar lite här, om jag vrider mig på ett visst sätt hugger det lite där och om jag sträcker mig mer armarna över huvudet tar det emot på ett särskilt sätt. Min ischias blev aldrig riktigt vad den var efter sista inflammationen och något ben har läkt ihop lite krokigt. Helt normal vuxen kropp, jag tvivlar på att det finns särskilt många vuxna människor som lever helt utan ganska konstanta eller regelbundna småkrämpor. Jag tycker inte att det låter det minsta konstigt!

Jag är 34. Går jag till kiro var tredje månad och tränar har jag ytterst sällan ont någonstans. Slarvar jag med båda delarna ett halvår, ja då har jag ont. Men normalläget är definitivt inte att vakna och ha ont.

 

[Unafraid]

Jo, men kul om jag får näsblod och det aldrig slutar för att jag äter ipren. Då är det för sent att kontakta vården.

Eller att magen rasar. Sånt ger mig sjukt mycket ångest och då är det också för sent att kontakta vården.


Visste att du skulle säga så. Det finns faktiskt ett tredje alternativ och det är att köra vidare med sjukgymnastiken. Så det är vad jag kommer göra. Får utvärdera om ett halvår.

Jag menade självklart i kombination med sjukgymnastik. De antiinflammatoriska effekterna i ipren kommer skynda på din läkning rejält, vilket jag anser är värt det. Jag tror det är väldigt ovanligt att ha stora biverkningar av ipren, men alla är olika

 

[escodobe]

Okej?
Jag är inte död vad jag vet.
Men jag är 60plus och vaknar utan att ha ont någonstans.

Min kropp är snäll och väluppfostrad.

Det trodde jag med. Tills jag fick bra smärtpiller (ej morfin) efter en tandoperation Jag vaknade upp och mådde kanon. Jag fick för mig att den där tanden måste ha orsakat alla möjliga konstiga spänningar och sådant eftersom jag mådde så utmärkt nu Ungefär som när nån stänger av fläkten som surrar på jobbet och det plötsligt blev tyst, trots att man trodde det var tyst innan.
Sen gick medicinen ur kroppen och jag återgick till mitt normala läge :-)

 

[Sel]

Det trodde jag med. Tills jag fick bra smärtpiller (ej morfin) efter en tandoperation Jag vaknade upp och mådde kanon. Jag fick för mig att den där tanden måste ha orsakat alla möjliga konstiga spänningar och sådant eftersom jag mådde så utmärkt nu Ungefär som när nån stänger av fläkten som surrar på jobbet och det plötsligt blev tyst, trots att man trodde det var tyst innan.
Sen gick medicinen ur kroppen och jag återgick till mitt normala läge :-)

Precis det där har jag också varit med om när jag efter en avramling fick rediga smärtstillare. Jag mådde ju bra innan avramlingen också, men kroppen blev en annan efter medicinering.
Det ät inte som att jag går omkring och plågas, jag tänker mest att det är normalt slitage.

 

[Sel]

Jag är 34. Går jag till kiro var tredje månad och tränar har jag ytterst sällan ont någonstans. Slarvar jag med båda delarna ett halvår, ja då har jag ont. Men normalläget är definitivt inte att vakna och ha ont.

Det finns förstås ytterligheter åt båda hållen tänker jag. Både sådana som lever med svår, kronisk smärta och sådana som inte har minsta krämpa. Och så alla vi i mitten.