Sv: Beach 2014 del V
Gjorde ännu ett framsteg idag

, det har blivit mycket flängande med 2 timmars promenad, hundkurs, storhandling och sen städat hela lägenheten och tränat lite till med hunden. På kvällen kände jag att jag var trött men inte helt slut som jag är oftast. Då kom tankarna på att jag ju kunde förlänga den planerade promenaden. Men där kom jag in med riktigt förnuftiga tankar om jag får säga det själv

Sa lugnt och stilla till mig själv att visst, jag kanske klarar den här promenaden nu, men det viktiga är att min kropp ska orka i längden, jag kan visst pressa mig extra mycket dag efter dag men det kommer inte leda någonstans. Ångesten blir lugnare just då men i längden sliter det bara på min kropp och om jag vill känna att jag har lite energi kvar på kvällarna behöver jag lära mig att sluta innan det känns som benen viker sig. Och när jag tillät mig att känna efter nu ikväll insåg jag att jag var mycket tröttare i kroppen än jag trott, hade inte varit bra att gå mer då.
Insåg nu precis att det kanske inte är helt normalt att knappt kunna ta sig uppför trapporna upp till lägenheten för att man tagit ut sig så mycket eller att i princip alla promenader känns tunga i benen. Kanske kan jag känna att det är lättare att gå snart, men för att komma dit måste jag ge kroppen tid. Att alltid se till att jag är helt slut på kvällen har varit ett skydd också, för att jag vill stänga av huvudet.
Men nu vill jag ha mer energi och paradoxen för mig blir att andra måste träna för att öka sin uthållighet och styrka medan jag behöver restriktioner och ta det lugnare. Svårt att ta in i det samhällsklimat som är nu. Att veta att jag ska göra tvärtemot "alla andra". Dvs tvärtemot alla bloggar och nyhetsartiklar som finns att läsa om att äta mindre,"hälsosammare", utesluta mat och dela in den i bra och dålig mat,gå ner i vikt och röra sig mer i vardagen och träna mer. Därför undviker jag att läsa sånt så mycket som möjligt. För rent logiskt vet jag att dessa råd inte riktar sig till mig och jag kan skratta åt många löpsedlar och artiklar, men på något sätt nästlar sig alltid något litet frö in i hjärnan.
Haha, blev en lång Qelina monolog igen. Behövde lufta lite kvällstankar
