Bekräftelse

[MJLee]

Så kan jag också göra ! Älskar att diskutera högt med mig själv, och berömmer gärna mig själv också...

Jag pratar med katten och bekräftar mig. Kolla vilken bra mat du får, visst är det mysigt med nytt strö och ren kattlåda. Vilken snäll slav jag är som låter dig slicka på insidan av mina lår.

 

[gammalek]

Att någon aktivt lyssnar på det jag säger, är nog den bekräftelse jag tycker allra mest om.

 

[MJLee]

Ett vanligt exempel där 'bekräftelse' kan slå illa är det vanliga när någon kommenterar: vad fin och smal du blivit. Har du gått ner i vikt?

I Vikttråden här på buke är det enbart positivt när alla hejar på alla när de gått ner i vikt och tröstar och bekräftar att det blir bättre om man gått upp i vikt. Samma sak, kan som sagt, slå fel och bli en förolämpning och icke-bekräftelse om vi säger så.

 

[Sel]

Det mesta av det där skulle jag själv inte märka att det vore bekräftelse. Jag skulle se det som tjänster och tjänster ser jag som något som ska betalas tillbaka. Och lyssna och diskutera har jag aldrig gjort. Skulle definitivt inte se det som bekräftelse.

Och jag kan ärligt inte komma på något jag hade kunnat göra för mina ex. Att göra saker är också generellt svårt för mig. Med det sista exet så gjorde vi saker tillsammans men inte för varandra. Och jag fick aldrig tillbaka pengarna jag köpt bildelar för till hans bil. Och det andra exet lånade jag ut pengar till men fick aldrig tillbaka dem heller. Han gjorde om lånet till "kostnader för boendet" utan mitt medgivande. Jag fick inte ens ansöka om bostadstillägg för honom.

Fast det handlar ju inte enbart om partnerrelationer. De du haft går inte att jämföra med, det är förhoppningsvis inte så en normal parrelation fungerar - och de varade ju inte heller.

Du säger ju själv att ni kunde klappa varandra påryggen på jobbet ibland, och att förbipasserande kommenterar hur fint det blir i parken.
Dina studievänner kom och hjälpte till med trädgården, det var inte en tjänst som krävde gentjänst. De hade säkert en massa trevligt att säga om trädgården och om ditt hus och tomt också.

 

[Flixon]

Jag och en kompis har "dagens tre bra" där vi på kvällen skickar till varandra vad vi gjort bra under dagen. Vi började med det när hon var utbränd och jag mådde dåligt i en separation. Våra tre bra kan se ut som:
-Duschade
-Klädde på mig riktiga kläder
-Åt lagad mat

Medan andra gånger är det:
-Högg upp 5 kubik ved
-Red alla hästarna
-Städade ut hos hönorna
-Sådde tomatfrön
-Planterade om pelargonerna
-Ringde det där jobbiga samtalet
-La om hästarnas försäkring och sparade 6000:-/året
-osv

Det handlar inte om att vi vill ge oss själva bekräftelse, men mer att vi ska fokusera på det som är bra i livet än det som är dåligt. Istället för att koncentrera oss på att vi inte mockade ur lösdriften, så fokuserar vi på det bra vi gjorde istället. För när man fokuserar på det positiva i livet så blir allt det negativa mindre viktigt.

Jag brukar göra samma sak med mina barn, varje kväll vid läggning pratar vi om tre bra saker som har hänt under dagen, hur smått eller stort som helst. Ger en mysig stund och en bra känsla i kroppen att somna med

 

[Wille]

Att någon aktivt lyssnar på det jag säger, är nog den bekräftelse jag tycker allra mest om.

Jag hade nog aldrig reflekterat över att det vore en bekräftelse. Men så har jag sällan någon att prata med. Prat är ändå inte annat än prat för mig. Information som förmedlas.

Fast det handlar ju inte enbart om partnerrelationer. De du haft går inte att jämföra med, det är förhoppningsvis inte så en normal parrelation fungerar - och de varade ju inte heller.

Du säger ju själv att ni kunde klappa varandra påryggen på jobbet ibland, och att förbipasserande kommenterar hur fint det blir i parken.
Dina studievänner kom och hjälpte till med trädgården, det var inte en tjänst som krävde gentjänst. De hade säkert en massa trevligt att säga om trädgården och om ditt hus och tomt också.

Mina relationer varade länge. För länge. Höll krampaktigt fast vid dem.

Det var studievännerna som initierade hjälpen jag fick med trädgården. Det var inte jag som bad dem. Så i det fallet hade det varit konstigt om jag avkrävts på någon motprestation.

 

[parellikusken]

Jag hade nog aldrig reflekterat över att det vore en bekräftelse. Men så har jag sällan någon att prata med. Prat är ändå inte annat än prat för mig. Information som förmedlas.

Fast jag tror de flesta ser det som en form av bekräftelse att på riktigt bli hörd. Konversationer skulle bli rejält tråkiga om det bara handlar om att utbyta information. Känner du inte att det är trist?

 

[Lobelia]

Är inte det att ha för höga krav?

Jag har som sagt aldrig förväntat mig bekräftelse av de partners jag har haft och har inte fått det heller. Har väl på min höjd fått veta att jag är duktig på att fotografera. Typ så.

Krav på bekräftelse är aldrig bra. Om bekräftelsen inte är genuin är den inget värd.

Bekräftelse verkar på de flesta människor att man känner sig sedd, välkommen, behövd och tryggare både i det man gör och den man är. Helt utebliven bekräftelse får åtminstone mig att känna mig osäker, icke sedd och det gör livet lite tråkigare. Bekräftelse kan komma på måna vis, en blick, ett leende likväl som muntlig eller en kram.

 

[gammalek]

Jag hade nog aldrig reflekterat över att det vore en bekräftelse. Men så har jag sällan någon att prata med. Prat är ändå inte annat än prat för mig. Information som förmedlas.

Om du tänker dig att jag berättar något viktigt som jag har varit med om, något som kanske gjorde mig riktigt ledsen. Om den jag berättar det för, ser det som att jag informerar, då skulle jag bli... tja, ännu ledsnare eller kanske arg. Jag skulle känna mig oförstådd, osedd och obetydlig.

 

[Sel]

Jag hade nog aldrig reflekterat över att det vore en bekräftelse. Men så har jag sällan någon att prata med. Prat är ändå inte annat än prat för mig. Information som förmedlas.


Mina relationer varade länge. För länge. Höll krampaktigt fast vid dem.

Det var studievännerna som initierade hjälpen jag fick med trädgården. Det var inte jag som bad dem. Så i det fallet hade det varit konstigt om jag avkrävts på någon motprestation.

Fast alla exempel @Myrten räknade upp kan vara sådant man inte yttryckligen ber om, ändå skrev du att du ser det som tjänster som kräver gentjänster. Till och med att bre en smörgås åt någon, och hjälp med trädgården var också en av punkterna.

För länge låter det absolut som, men de bröts ändå eftersom de var dysfunktionella.

 

[Wille]

Fast jag tror de flesta ser det som en form av bekräftelse att på riktigt bli hörd. Konversationer skulle bli rejält tråkiga om det bara handlar om att utbyta information. Känner du inte att det är trist?

Jag har aldrig reflekterat över att jag blivit bekräftad av ett helt vanligt samtal. Jag har nog aldrig känt att mina åsikter betytt något. Så för mig är det nog mest bara informationsutbyte.

 

[parellikusken]

Jag har aldrig reflekterat över att jag blivit bekräftad av ett helt vanligt samtal. Jag har nog aldrig känt att mina åsikter betytt något. Så för mig är det nog mest bara informationsutbyte.

Fast det handlar ju inte bara om åsikter, utan även känslor. Bekräftar du andra? Lyssnar du när de pratar?
Ofta på forumet känns det som att du inte tar in vad andra skriver, reflekterar vidare på andras känslor och tankar. Utan du beskriver ofta bara hur du känner och tänker. Kanske något att fundera kring?

 

[Sel]

Jag har aldrig reflekterat över att jag blivit bekräftad av ett helt vanligt samtal. Jag har nog aldrig känt att mina åsikter betytt något. Så för mig är det nog mest bara informationsutbyte.

Inte ens när du gick på det politiska mötet och folk blev så imponerade och intresserade av ditt intresse av skogsträdgårdar att de bad dig komma tillbaka med mer information och en presentation på ett annat möte? Till exempel.

 

[Wille]

Om du tänker dig att jag berättar något viktigt som jag har varit med om, något som kanske gjorde mig riktigt ledsen. Om den jag berättar det för, ser det som att jag informerar, då skulle jag bli... tja, ännu ledsnare eller kanske arg. Jag skulle känna mig oförstådd, osedd och obetydlig.

Jag har aldrig varit med om situationen. Skulle kanske säga att "den där jäveln är ju knäpp" om någon varit elak. I övrigt så är jag mer benägen att lösa problem praktiskt.

När mitt ex behövde läkarhjälp och inte hade mål i mun så skrev jag 4 handskrivna a4 där jag beskrev hans problem för läkaren och som han lämnade vid nästa läkarbesök. (Ändå fick han fel diagnos och kunde ha dött.)

Fast alla exempel @Myrten räknade upp kan vara sådant man inte yttryckligen ber om, ändå skrev du att du ser det som tjänster som kräver gentjänster. Till och med att bre en smörgås åt någon, och hjälp med trädgården var också en av punkterna.

För länge låter det absolut som, men de bröts ändå eftersom de var dysfunktionella.

Jag brukar aldrig be om hjälp. Nu har jag fått be en granne om hjälp två gånger på sistone. Han har svetsat ihop min askraka. Tog väl en minut. Sen bad jag honom om hjälp att lyfta av en pannmur från en släpkärra och bära in den på tomten. Tog väl också bara några minuter. Jag betalade honom med en honungsburk.

Och jag brukar aldrig få hjälp så där bara. Att mina klasskamrater kom och hjälpte mig en dag är undantaget som bekräftar regeln.

Jag har heller inte energi över att hjälpa andra så där bara. Har knappt ens energi att rodda mitt eget liv.

 

[Wille]

Inte ens när du gick på det politiska mötet och folk blev så imponerade och intresserade av ditt intresse av skogsträdgårdar att de bad dig komma tillbaka med mer information och en presentation på ett annat möte? Till exempel.

Jag har inte reflekterat över om det är bekräftelse. Det bara är liksom. Ser det som bra om andra vill veta mer.

 

[bettysmatte]

Jag har inte reflekterat över om det är bekräftelse. Det bara är liksom. Ser det som bra om andra vill veta mer.

Det är väl klart att det är en bekräftelse? Om du inte ser det, så lär du ju missa bekräftelser och tro att du inga får!

 

[Sel]

Jag brukar aldrig be om hjälp. Nu har jag fått be en granne om hjälp två gånger på sistone. Han har svetsat ihop min askraka. Tog väl en minut. Sen bad jag honom om hjälp att lyfta av en pannmur från en släpkärra och bära in den på tomten. Tog väl också bara några minuter. Jag betalade honom med en honungsburk.

Och jag brukar aldrig få hjälp så där bara. Att mina klasskamrater kom och hjälpte mig en dag är undantaget som bekräftar regeln.

Jag har heller inte energi över att hjälpa andra så där bara. Har knappt ens energi att rodda mitt eget liv.

Fast jag menar ju att man inte alltid behöver Be om hjälp i situationerna @Myrten beskrev. Om någon omsider berättade att de skulle in på sjukhuset och att de oroade sig för katterna hade jag rätt och slätt erbjudit mig att se efter dem, till exempel. Om jag kunde. Jag mötte en granne som varit med om en olycka i stallet, jag vet att hon har två hundar så jag gav henne mitt nummer. Skulle inte falla mig in att be om något tillbaka.
Jag fick låna trappstege av en arbetskamrat när jag skulle måla om, när jag lämnade tillbaka den tog jag med en blombukett och satt och surrade med henne i trädgården en stund - inte för att jag var tvungen och såg det som en transaktion utan för att säga tack. Man behöver inte väga och mäta allting hela tiden. Ibland hjälps man åt och det är trevligt.
Orkar man inte är det okej det också, det är inte svårare än så.

En bekant nämnde i förbifarten en planta hon sett i huset hos en annan bekant och eftersom jag faktiskt råkar äga moderplantan gav jag henne ett par rotade sticklingar. Inte sjutton förväntar jag mig något för det.

 

[Wille]

Fast det handlar ju inte bara om åsikter, utan även känslor. Bekräftar du andra? Lyssnar du när de pratar?
Ofta på forumet känns det som att du inte tar in vad andra skriver, reflekterar vidare på andras känslor och tankar. Utan du beskriver ofta bara hur du känner och tänker. Kanske något att fundera kring?

Menar du alla oönskade råd jag fått som folk försökt trycka på mig?

 

[Sel]

Jag har inte reflekterat över om det är bekräftelse. Det bara är liksom. Ser det som bra om andra vill veta mer.

Klart det är. De lyssnar på dig, bekräftar och blir intresserade av ditt intresse. De ber om mer och Ser dig.
Vad är bekräftelse för dig?

 

[Wille]

Fat jag menar ju att man inte alltid behöver Be om hjälp i situationerna @Myrten beskrev. Om någon omsider berättade att de skulle in på sjukhuset och att de oroade sig för katterna hade jag rätt och slätt erbjudit mig att se efter dem, till exempel. Jag mötte en granne som varit med om en olycka i stallet, jag vet att hon har två hundar så jag gav henne mitt nummer. Skulle inte falla mig in att be om något tillbaka.
Jag fick låna trappstege av en arbetskamrat när jag skulle måla om, när jag lämnade tillbaka den tog jag med en blombukett och satt och surrade med henne i trädgården en stund - inte för att jag var tvungen och såg det som en transaktion utan för att säga tack. Man behöver inte väga och mäta allting hela tiden. Ibland hjälps man åt och det är trevligt.
Orkar man inte är det okej det också, det är inte svårre än så.

Jag har tidigare haft svårt för att ens be om hjälp i forum. Tyckte jag var till besvär.

Jag har en granne som erbjudit sig att passa katterna vid behov, men vill inte nyttja det. Lämnar dem hellre till ett kattpensionat där jag kan betala mig fri. Enklast så. Då slipper jag skuldkänslorna och slipper fundera på vad jag ska ge som tack för hjälpen.

Tjänster och gentjänster tycker jag är svårt.