Benämna djur som barn (utbruten från Profilen tvingas sluta: ”Jag är i enorm sorg”)

Bukefalos 30 år!

Det jag vänder mig mot är att man säger till en hund ”titta, nu har du fått en syster!” eller ”nu måste du ta hand om din lillebror” när man skaffar katt eller en till hund. Som att hunden själv skulle tänka om katten att de var syskon. Det lär den ju inte göra.

Vi säger ju inte till vuxna människor att titta, du har fått en bror, om man får en ny kollega.

Adoptivsyskon (alltså människor) är väl något helt annat? De tillhör samma art, och dessutom en art som kognitivt kan förstå vad ”syskon” betyder. De växer upp tillsammans, och deras föräldrar tillhör samma art som de själva. Det skulle ju vara motsvarande i så fall att en hundvalp blev moderslös och fick komma in en annan valpkull och växte upp med dem.

Jag tycker nu inte det är samma sak som att kalla en papegoja och en hund för syskon för att de har samma ägare.
Okej.
Jag tycker inte att adoptivsyskon är något helt annat. Tvärtom så är det mycket mer likt än kollegor eftersom de är i samma familj. För mig känns det inte som att man kan jämföra med att få en kollega alls.

Men att växa upp i samma familj känns väldigt likt adoptivsyskon, och det är det jag tänker blir närmast när man pratar om tex två hundar utan närmare blodsband.
 
Okej.
Jag tycker inte att adoptivsyskon är något helt annat. Tvärtom så är det mycket mer likt än kollegor eftersom de är i samma familj. För mig känns det inte som att man kan jämföra med att få en kollega alls.

Men att växa upp i samma familj känns väldigt likt adoptivsyskon, och det är det jag tänker blir närmast när man pratar om tex två hundar utan närmare blodsband.
Jag tänker att adoptivsyskon växer upp med samma föräldrar. Två hundar av olika ras som köps av samma människa är inte barn till människan, de är avkommor till sin respektive tik. Hunden har redan en mamma, sin hundmamma, och syskon - sina kullsyskon.

Alltså, är det verkligen svårt att förstå skillnaden mellan att få ett barn och köpa en hund eller häst? Man kan ju sälja, omplacera eller avliva sin hund, t ex, och det gör man ju knappast med sina mänskliga barn.
 
Jag tänker att adoptivsyskon växer upp med samma föräldrar. Två hundar av olika ras som köps av samma människa är inte barn till människan, de är avkommor till sin respektive tik. Hunden har redan en mamma, sin hundmamma, och syskon - sina kullsyskon.

Alltså, är det verkligen svårt att förstå skillnaden mellan att få ett barn och köpa en hund eller häst? Man kan ju sälja, omplacera eller avliva sin hund, t ex, och det gör man ju knappast med sina mänskliga barn.

Nej jag tycker nog mest att det är spännande vad man kan störa sig på, och hur man motiverar det.

Jag inser också att det är lättare att säga "syskon" än att säga flockmedlem, framförallt om man bara har två stycken. Flock är inte riktigt rätt ord då heller. Så vad ska man säga? Den andra hunden i familjen? Det är väldigt långt jämfört med syskon.

Jag själv har ingen direkt åsikt. Folk säger vad de vill, och jag kan inte se att någon skulle ta skada av vilket man än säger. Det är lite av en icke-fråga för mig. Det som är spännande är som sagt hur man motiverar att man stör sig på det. Något som inte påverkar en själv det minsta.
 
Jag tänker att adoptivsyskon växer upp med samma föräldrar. Två hundar av olika ras som köps av samma människa är inte barn till människan, de är avkommor till sin respektive tik. Hunden har redan en mamma, sin hundmamma, och syskon - sina kullsyskon.

Alltså, är det verkligen svårt att förstå skillnaden mellan att få ett barn och köpa en hund eller häst? Man kan ju sälja, omplacera eller avliva sin hund, t ex, och det gör man ju knappast med sina mänskliga barn.
Men varför är det viktigt vad man kallar medlemmarna av hushållet? Är du rädd för att barn ska tappa i värde? Vad i korthet är två djur som lever i samma hushåll med samma ägare, vad är deras relation till varandra i ett ord?
 
Nej jag tycker nog mest att det är spännande vad man kan störa sig på, och hur man motiverar det.

Jag inser också att det är lättare att säga "syskon" än att säga flockmedlem, framförallt om man bara har två stycken. Flock är inte riktigt rätt ord då heller. Så vad ska man säga? Den andra hunden i familjen? Det är väldigt långt jämfört med syskon.

Jag själv har ingen direkt åsikt. Folk säger vad de vill, och jag kan inte se att någon skulle ta skada av vilket man än säger. Det är lite av en icke-fråga för mig. Det som är spännande är som sagt hur man motiverar att man stör sig på det. Något som inte påverkar en själv det minsta.
Du verkar ju för all del störa dig en del på att jag inte gillar det. Fast det inte påverkar dig själv det minsta.

Man kan störa sig på sådant ingen tar skada av också. Folk är olika.

Jag har aldrig stött på en situation där jag behövde ett ord för att beskriva två husdjurs relation till varandra. Vi hade ett tag två katter. Jag sa då: ”Vi har två katter”. Jag hamnade aldrig i en situation där någon sa ”Hur många barn har du?” och jag svarade ”Fyra, två människor och två katter. De är alltså allihop SYSKON”.

Jag vet faktiskt inte hur den situation skulle uppstå där jag behövde ett ord för det. När jag var liten hade vi en hund. Jag sa då ”Vi har en hund”. Inte ”Jag har en bror”.
 
Men varför är det viktigt vad man kallar medlemmarna av hushållet? Är du rädd för att barn ska tappa i värde? Vad i korthet är två djur som lever i samma hushåll med samma ägare, vad är deras relation till varandra i ett ord?
Varför är det viktigt att ha ett släktord för deras relation? Det förstår jag inte alls. De är inte släkt.

Det handlar väl mer om vad ord betyder. Jag har aldrig hört någon svara på frågan ”Har du några syskon?” och säga, ”Ja, jag har en syster.” ”Jaha, vart bor hon då?” ”Nej, vi avlivade henne. Det var en hund.”
 
Du verkar ju för all del störa dig en del på att jag inte gillar det. Fast det inte påverkar dig själv det minsta.

Man kan störa sig på sådant ingen tar skada av också. Folk är olika.

Jag har aldrig stött på en situation där jag behövde ett ord för att beskriva två husdjurs relation till varandra. Vi hade ett tag två katter. Jag sa då: ”Vi har två katter”. Jag hamnade aldrig i en situation där någon sa ”Hur många barn har du?” och jag svarade ”Fyra, två människor och två katter. De är alltså allihop SYSKON”.

Jag vet faktiskt inte hur den situation skulle uppstå där jag behövde ett ord för det. När jag var liten hade vi en hund. Jag sa då ”Vi har en hund”. Inte ”Jag har en bror”.
Nej jag stör mig inte, jag tycker det är intressant, vilket jag också har skrivit flera gånger.

Jag säger ofta "syrran" eller "hennes syster" när jag pratar med folk och kanske bara har med ena hunden. Jag gissar att en del folk stör sig på det då. Helt ovetandes om att de faktiskt är syskon på riktigt.
 
Men jag tycker nog de som pratar om sina djur som barn, som är syskon med varandra, som att de var barn i bemärkelsen inte vuxna. Att man är en familj med vuxna och barn, inte att man är fyra vuxna som bor tillsammans. Visst är man barn till sina föräldrar hela livet, men man brukar ju inte bo kvar hemma och vara liten.
Mjao, fast i det här fallet är ju djuren i hushållet i stor beroendeställning till de människor som tar hand om dem och människorna har fullt ansvar för deras liv och välmående så även om de är vuxna är väl deras roll i hushållet ofta liknande ett barns.
Oavsett skulle jag tycka att det var Ännu konstigare om man bara kallade djuren för barn medan de var ungar och sedan bytte tillltalsord för att de nu var vuxna. :D

*knapplån allmänt*
Jag tror inte att jag kallar djuren för barn, men absolut är jag ju "mom" eftersom jag pratar engelska med dem. Kanske har jag till och med gjort ett "Come along kids!" när vi är ute och går. Jag tänker inte så mycket på det.
Däremot kallar jag absolut djuren för syskon till varandra ibland. Kim och Chika var "Brother from another mother" och "Sister from another mister", samtidigt som jag frågar Kim om han vill ha en ny hund, inte en ny syster. Det blandas lite hejvilt, skämtsamt och med kärlek.
Hela grejen känns lite moot med tanke på att jag överhuvudtaget diskuterar införskaffadet av ett nytt husdjur med katten. 😅
 
Mjao, fast i det här fallet är ju djuren i hushållet i stor beroendeställning till de människor som tar hand om dem och människorna har fullt ansvar för deras liv och välmående så även om de är vuxna är väl deras roll i hushållet ofta liknande ett barns.
Oavsett skulle jag tycka att det var Ännu konstigare om man bara kallade djuren för barn medan de var ungar och sedan bytte tillltalsord för att de nu var vuxna. :D

*knapplån allmänt*
Jag tror inte att jag kallar djuren för barn, men absolut är jag ju "mom" eftersom jag pratar engelska med dem. Kanske har jag till och med gjort ett "Come along kids!" när vi är ute och går. Jag tänker inte så mycket på det.
Däremot kallar jag absolut djuren för syskon till varandra ibland. Kim och Chika var "Brother from another mother" och "Sister from another mister", samtidigt som jag frågar Kim om han vill ha en ny hund, inte en ny syster. Det blandas lite hejvilt, skämtsamt och med kärlek.
Hela grejen känns lite moot med tanke på att jag överhuvudtaget diskuterar införskaffadet av ett nytt husdjur med katten. 😅
Jag kallar mina hundar "småttingar". Så pass att de faktiskt lystrar till det och vet att bägge två ska komma då.

Jag kallar inte heller mina hundar för "mina barn". Men mina småttingar kan komma ut eftersom jag just kallar dem småttingar emellanåt.

Annars är jag matte till mina hundar. Men jag skulle egentligen vilja ha ett finare ord där. Men mamma passar inte in tycker jag. Jag hade ju deras mamma tills de var typ 3 år gamla, så det skulle kännas märkligt.
Jag behöver ett nytt ord känner jag :D
 
Jag kallar mina hundar "småttingar". Så pass att de faktiskt lystrar till det och vet att bägge två ska komma då.

Jag kallar inte heller mina hundar för "mina barn". Men mina småttingar kan komma ut eftersom jag just kallar dem småttingar emellanåt.

Annars är jag matte till mina hundar. Men jag skulle egentligen vilja ha ett finare ord där. Men mamma passar inte in tycker jag. Jag hade ju deras mamma tills de var typ 3 år gamla, så det skulle kännas märkligt.
Jag behöver ett nytt ord känner jag :D
"Mammis"? :angel::D

Här är ju "mom" så naturligt att jag inte tänker på det. Jag tror väl att jag skulle återgå till matte om jag flyttade hem.... men ja, det vore trevligt med någonting lite mer familjärt.
 
Varför är det viktigt att ha ett släktord för deras relation? Det förstår jag inte alls. De är inte släkt.

Det handlar väl mer om vad ord betyder. Jag har aldrig hört någon svara på frågan ”Har du några syskon?” och säga, ”Ja, jag har en syster.” ”Jaha, vart bor hon då?” ”Nej, vi avlivade henne. Det var en hund.”
Måste du förstå det då, kan du inte bara acceptera att andra har det behovet? Vad är skadan?
 
Jag tycker att det är helt okej att kalla sig "mamma", osv. Det är ju inte precis så att jag inte vet hur det ligger till. Jag ÄR inte min katts eller hunds mamma - tro det eller ej, men det har jag faktiskt koll på - men jag skulle mycket väl kunna säga något som "kom till mamma". Förstår inte riktigt varför i hela friden det skulle vara så förskräckligt.
För att det kommer ifrån "adopt, dont shop" sfären och hela den sfären är så sjukt löjliga. Folk som anser sig vara bättre för att de inte säger att de köper djur trots att penningtransaktion, vilket är själva grunden i ett köp, sker. Det är skrattretande och löjligt att hålla fast vid att de visst har adopterat djuret trots att de precis som alla andra som tar omplaceringar betalar för djuret.

Vad folk kallar sig själva bryr jag mig inte om sålänge de inte kallar mig för mina djurs mamma. I det här fallet där hästskötaren menar att hästarna är hennes barn men hon vill trots det inte ha dem på foder och stå för deras kostnader blir jag irriterad på att hon uttrycker sig som hon gör. Det är nedvärderande och larvigt men visst, det finns vidriga mammor som skiter i sina barn om de inte får pengar för att ta hand om dem. Vill hon påtala att hon är en sådan mamma är det såklart upp till henne.
 
För att det kommer ifrån "adopt, dont shop" sfären och hela den sfären är så sjukt löjliga. Folk som anser sig vara bättre för att de inte säger att de köper djur trots att penningtransaktion, vilket är själva grunden i ett köp, sker. Det är skrattretande och löjligt att hålla fast vid att de visst har adopterat djuret trots att de precis som alla andra som tar omplaceringar betalar för djuret.

Vad folk kallar sig själva bryr jag mig inte om sålänge de inte kallar mig för mina djurs mamma. I det här fallet där hästskötaren menar att hästarna är hennes barn men hon vill trots det inte ha dem på foder och stå för deras kostnader blir jag irriterad på att hon uttrycker sig som hon gör. Det är nedvärderande och larvigt men visst, det finns vidriga mammor som skiter i sina barn om de inte får pengar för att ta hand om dem. Vill hon påtala att hon är en sådan mamma är det såklart upp till henne.
Det är ju också lite intressant att vi snackar "omplaceringar" kring hund och katt och inte bara köpt och såld som vi gör med häst. Nästan alltid förekommer ju en ekonomisk transaktion också liksom, precis som med "adoptioner" och "rescues".
 
Det är ju också lite intressant att vi snackar "omplaceringar" kring hund och katt och inte bara köpt och såld som vi gör med häst. Nästan alltid förekommer ju en ekonomisk transaktion också liksom, precis som med "adoptioner" och "rescues".

Jag säger omplacering om mitt sto, när hon kom tillbaka till mig sista gången (hade alltså sålt henne tidigare, och sedan fick hon pga omständigheter flytta tillbaka till mig efter några år). Jag betalade ingenting för henne då, även om vi skrev ett köpekontrakt (av juridiska skäl, hästen övergick i min ägo). Samma med båda katterna - "köp" känns fel eftersom ingen slant bytte händer när de blev mina.
 
Jag säger omplacering om mitt sto, när hon kom tillbaka till mig sista gången (hade alltså sålt henne tidigare, och sedan fick hon pga omständigheter flytta tillbaka till mig efter några år). Jag betalade ingenting för henne då, även om vi skrev ett köpekontrakt (av juridiska skäl, hästen övergick i min ägo). Samma med båda katterna - "köp" känns fel eftersom ingen slant bytte händer när de blev mina.
I en sådan situation känns det mer korrekt, men vi använder det ju så gott som alltid när det handlar om vuxna djur (inte hästar) som byter hem oavsett hur mycket eller lite som betalas för dem. Jag har nog aldrig sett en annons för "omplacering" där djuret är gratis.
 
I en sådan situation känns det mer korrekt, men vi använder det ju så gott som alltid när det handlar om vuxna djur (inte hästar) som byter hem oavsett hur mycket eller lite som betalas för dem. Jag har nog aldrig sett en annons för "omplacering" där djuret är gratis.

Jag förstod hur du menade, jag beskrev bara hur jag använder ordet :) .
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag skulle själv aldrig någonsin likna mina hästar vid barn eller kalla mig mamma men märkligt nog tyckte jag att det var lite gulligt när min mamma kallade sig mormor till hästarna. :D
Mina föräldrar har alltid kallat sig mormor och morfar till mina djur. <3 De älskar dem nästan lika högt som jag gör, mycket för att de vet vad de betyder för mig. Jag tycker att det är en jättegullig och inkännade gest från dem.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Dejtingtråden 39
  • Träning och hälsa del 15
  • Valvaka!

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp