Det kanske har blivit värre sedan jag flyttade eller också var jag luttrad som ung. Nu gick jag inte ut mycket men som du beskriver har jag aldrig upplevt stan och det är inte heller bilden jag fått från släkten som bor där, men de är kanske vana de med.
Det kanske har blivit värre sedan jag flyttade eller också var jag luttrad som ung. Nu gick jag inte ut mycket men som du beskriver har jag aldrig upplevt stan och det är inte heller bilden jag fått från släkten som bor där, men de är kanske vana de med.
Jag ifrågasätter alltså inte din upplevelse det är bara så helomvänt från intrycket jag får när jag pratar med folk hemma.
Det gör de helt klart, de är inte nattklubbare och det var nog aldrig jag heller. Jag måste investigera mera!
Får jag vara hemskt oartig och fråga när du är född…?Ja, jag känner absolut att den stad mina föräldrar nu bor i och beskriver för mig är ett helt annat Skellefteå än stan jag växte upp med. Den känns bredare, kulturellt rikare, modernare och livligare!
Jag har aldrig haft ett gott öga till just Umeå men hade nog alltid sagt Luleå eller till och med Piteå först innan, med reservation för att jag aldrig haft häst eller hund i Luleå. Där var både Piteå och Skellefteå berikande och lätt. Nu känns Skellefteå roligt som stad Också.
Sedan är det ju lagom långt till både Umeå, Luleå och Piteå och alla trevliga småsamhällen dessutom!
Nädå det räcker fint! Förlåt!Duger tidigt åttiotal?
Det kan vara så att vi ser genom totalt olika glasögon - sedan säger jag inte att det du ser inte stämmer. Dels var det länge sedan jag bodde där och dels var jag väl inte särdeles bekymrad. De mina som bor där verkar inte heller vara det.
Man kan absolut ha olika erfarenheter och jag ifrågasätter inte det här, men jag blir ändå lite förvånad för det är inte alls min upplevelse. Nu är jag iofs en medelålders hästmänniska som bor på landet. Om jag är i stan tar jag ett glas vin med en kompis och går hem tidigt, eller så är jag typ på Granngården, Hööks (ja vi har det nu!), bibblan eller Ica. Men jag har unga vuxna barn som är ute en del, och de rapporterar visserligen om fylla (och deltar säkert i den ibland), men inte om dräggighet eller knark.
Det var ett tag sedan jag var "hem" till Skellefteå nu, men senast vi bodde där var min brittiske man bl.a. förfasad över torget; han kallade det Lenin Square, om du ser vad jag menar... Men det kanske har förändrats?
Lenin Square! Glöm inte den pigga statyn/fontänen. Nix, det har inte förändrats. Men det heter Guldtorget nu.
Jaaa, statyn, ja!!! Den hade jag förträngt!
)
. Dom drar upp nivån liksom.Håller med, jag trivdes SÅ bra i umeå, jag tycker staden är fin, och jag upplevde närhet till allt (Dock 20 år sen nu, men älskar fortfarande att komma tillbaka).
men, hade en hemsk lägenhet och var på en dålig plats i livet.Det låter som Östersund, finns en sån isbana också!
Jag googlade lite för att få nån uppfattning. Åre ca 1 miljon gästnätter och Luleå kring 500 000 (vet inte hur bra det stämmer). Så det låter inte så farligt, Åre är ju dessutom så mycket mindre så det känns som folk inte får plats när det är som värst. Jag har inget emot turister men det blir för mycket. Och sen kommer ju ett visst beteende också eftersom supandet börjar på after skin.Alltså det är nog inte på samma sätt som du upplever det i en mindre skidort.
Men det kommer flygplanslass året runt med italienare, fransmän, spanjorer, tyskar, framförallt vintertid. Dom kommer för att titta på snö, kyla, norrsken, åka hundspann, isbrytare, besöka världsarvet med mera. Luleås flygplats är också den man flyger till för att sen ta sig vidare till andra ställen, det går väldigt många flyg varje dag både inrikes och utrikes.
Turisterna är som en del av stadsbilden året runt, man hör många olika språk på stan och staden känns betydligt större än sin officiella befolkningsstorlek. Det är bra fart i restaurang- och hotellbranschen med mycket att välja på och stadskärnan känns levande trots att den är rätt liten.
Jag upplever turisterna som något oerhört positivt, jag får lite av det jag gillar med riktiga storstäder fast jag kan bo bekvämt och billigt och nära naturen.
Det jag saknar här är rockspelningar och nischade småbarer osv. När jag åker till Stockholm hänger jag på Södermalm. Umeå är liiite bättre på den fronten än Luleå, mer tradition av det och större andel studenter som håller igång musiklivet. Men Luleå har absolut spelningar och sånt, bara sällan det jag vill se.
Nästa helg ska jag till Umeå för att se på Domkraft och Skraeckoedlan
Jag menade på snöBeror på hur engagerad man är, dom som är riktigt hårda har ju rullskidor och kör året runt. Men längdskidor för en motionär brukar vara möjligt november till april. Kan börja lite tidigare, kan sluta lite tidigare eller senare. Garanterat början av december till mitten av april typ.
Utförsåkning är mer temperaturberoende, jag är kräsen och gillar inte kyla så tycker att det är februari till april. Men en del är ju i backen redan i januari (Ormberget och Måttsund). De större backarna som går enkelt att köra till kan både komma igång tidigare och vara igång senare. Storklinten, Kåbdalis, Dundret, vad nu den där i Finland heter är dom jag åkt till mest. Även Kittelfjäll, Jäkkvick. Jag har faktiskt aldrig åkt i Riksgränsen men min moster gör det rätt ofta.
, och i stans närhet. Men det är ju nästan som här, vi brukar kunna åka en bit in i maj (men känns fan som det blir sämre varje år).Jag tror Umeå kan passa mig just för att det är en studentstad. Den delen med Uppsala gillade jag (förutom valborg
). Häst är ändå inte aktuellt och boende ska jag inte köpa.
