Borde jag flytta?

Jag hamnar ofta i dilemmat att det är långt att åka för att uträtta ärenden. Idag misslyckades jag med att byta däck på bilen och närmaste drop-in som jag känner till och som har öppet även röda dagar och helger, ligger i Örebro.

Och tomten är stor och kräver sin insats. Jag har rabatter att rensa och en massa gräsmatta att klippa. Förvisso kan ju det vara trevligt men när jag alltid upplever att jag inte hinner med fast jag vill, så känns det inte kul. Jag drömde liksom om ett paradis med olika växter som harmonierade med varandra och att skapandet av detta skulle ge utlopp för min kreativitet. Men livet känns så fullt av måsten att kreativiteten inte får plats. Sen drömde jag om att leva närmare jorden, att odla min egen mat, i stället för att vara tvungen att åka till Ica och köpa något som någon anonym har odlat och som sedan transporterats till butiken. Det finns ingen skön känsla alls i att åka till Ica och handla mat.

Jag hatar att behöva prioritera. Under vintern har en plåt lossnat från en av vindskivorna. Alla vindskivor behöver bytas för de är ruttna. En knutbräda är också rutten och behöver bytas. Jag mår illa över mina igenväxta rabatter vid entrén. Jag mår illa över ogräsen i rabatterna. Jag hatar att kantskära och vill ha ordentliga rabattkanter så att jag slipper ägna onödig tid till sånt. Jag behöver köpa en garderob. Jag behöver tvätta en matta. Jag behöver förlänga räckvidden på mitt wi-fi.

Jag försöker ta saker och ting pö om pö. Men om jag måste åka till Örebro för att få något uträttat så är orken slut sen. Det finns inte utrymme för något annat den dagen. Att åka till Örebro för att byta däck kostar för mycket av min tid och min ork.

Men var skulle jag i så fall bo? På något tråkigt ställe där alla drömmar dör? Jag skulle inte ens orka rodda med allt som en flytt innebär. Att bo på ett ställe där det inte finns något att göra, skulle tråka ut mig på nolltid. Det är en anledning till att jag inte kan bo i lägenhet. Jag har ingen aning om hur man fördriver tiden i en sådan och skulle nog klättra på väggarna.

Innan jag flyttade hit så drömde jag om att bo i ett litet hus på hjul. Det föll på att jag absolut inte kunde tänka mig kompromissa med att ha indraget vatten och avlopp. Hur man skulle lösa det på ett bra sätt i ett hus på hjul, kunde jag inte komma på. Det måste ju funka på vintern också och då måste det vara nergrävt. Och så behövde jag fiber i huset. Så det blev inget med det. Jag köpte ett riktigt hus i stället.

Men hur f-n hittar man den där nivån "lagom", som jag faktiskt orkar med, som är tillräckligt stimulerande men som inte kör slut på min energi? Just idag har jag ju kört slut på energin när jag inte lyckades byta däck. Det där ligger och stör eftersom jag inte kan lösa problemet snabbt och enkelt, så jag kommer mig inte för att göra något annat ö.h.t. Om jag hade bott nära Örebro hade jag bara åkt och bytt däck, men det är liksom en timme att köra dit, så nu sitter jag fast.

Mvh/ rastlös, irriterad och trött

 

[alazzi]

Ja det är ju ditt val. Jag vet bara hur mycket stress det beslutet tog bort från mig
OT: Jag ryser bara av tanken på slitet att dra hem släpet för att sedan släpa fram hjulen i svinottan, rulla in dem i släpet (tack och lov att jag slapp lyfta in dem i bilen) för att sedan byta/få dem bytta varpå det var dags att åka hem och göra om proceduren med förflyttandet. Då har jag inte tvättat dem alls utan de har lagrats skitiga. Jag bara älskar däckhotell .

Trots att jag har både förråd och källare så har jag valt bort att förvara däcken hemma. Det är värt varenda Euro! Så otroligt skönt att slippa allt kånkande och slit med däcken! Förr drog jag alltid på däcksbytet eftersom det kändes så drygt. Nu är det bara att boka en tid online och åka dit. Sitta och vänta meddans jobbet görs och sen betala. Skönt!

 

[mackan]

Om man mår dåligt så är iaf jag jäkligt glad de dagar jag orkar dra mig upp ur sängen om jag kraschat. Att ta hand om mina djur tvingar mig att engagera mig för deras skull och utan dem skulle jag när det är som sämst kunna ligga och dö. Just nu vill jag iofs lägga mig ner och dö inför vintern men det är ett senare problem som jag kommer ta hand om då.

Att tala om för någon som mår dåligt hur eländigt de har det hjälper inte ett dugg. Att tala om för någon att de skulle må bättre om de städade är att lägga sten på bördan i kraven på måsten. När en av mina vänner talade om för mig att de inte skulle orka med min otur fråga dem jag om alternativet, skära halsen av mig? Har man inget positivt att säga behöver man kanske inte säga allt man kommer på?

Istället för en massa klämkäcka krav och pekpinnar så varför inte komma med lite fler lösningar och förslag? @Magiana om jag hade bott närmare hade jag gärna tagit emot din hjälp att motionera hästarna, se efter hundar och höns eller köpt växter av dig.

Fast hur folk ska/inte ska /bör /inte bör bemöta dåligt mående på sociala media sker ju inte utifrån vad som medicinskt etc är sundast eller inte .

Vem vänder sig till sociala media om det handlar om rena medicinska råd ?

Jag tycker inte det är något konstigt alls med svar och reflektioner här .

 

[mandalaki]

Är man missnöjd med att man har stökigt, så städar man.
Är man missnöjd med ogräs i rabatterna, så rensar man.
Vill man ha fin gräsmatta, så klipper man.

Och i världen finns inga problem, bara perfekta människor som gör rätt saker hela tiden.

 

[mandalaki]

Så "enkelt" är det ju, men vem har sagt att det är lätt bara för de?

Jag har, precis som de allra flesta saker jag tycker år tråkiga, jobbig, som man helst bara vill skita i att göra, men det gör man inte. Jag och de flesta gör dem ändå, eftersom alternativet är att man inte kommer trivas om det ogjort.

Väljer man att inte göra dessa aptråkiga saker, så får man ju acceptera att man inte har det som man egentligen vill ha det, men att gnälla och klaga år efter år efter år utan att ta tag i det och faktiskt göra något hjälper ju föga.

Kom tillbaka när du haft en klinisk depression.

 

[Mia_R]

Fast hur folk ska/inte ska /bör /inte bör bemöta dåligt mående på sociala media sker ju inte utifrån vad som medicinskt etc är sundast eller inte .

Vem vänder sig till sociala media om det handlar om rena medicinska råd ?

Jag tycker inte det är något konstigt alls med svar och reflektioner här .

Nej det är varken konstigt med varesig svar eller reaktioner, däremot så är det konstigt att så få begriper att om man mår dåligt så orkar man inte göra mer än knappt hålla näsan ovanför ytan.

 

[Mia_R]

Det är ju inte så att någon är varsig hjälpt eller mår bättre av pekpinnat om man håller på bryta ihop.

 

[Gnist]

Kom tillbaka när du haft en klinisk depression.

Vad jag haft eller inte haft, är ju inget du har en susning om så du snackar -som vanligt- i nattmössan

För övrigt så har ts själv skrivit att detta med motivationsbrist över städning osv är något som inte funkat förut heller, oavsett var hon bott och alltså har det inget med nuvarande depression att göra.

 

[MiaMia]

Gällande ADD/ADHD och liknande: symtomen kan skilja sig mellan män och kvinnor. Motorisk orolighet brukar främst vara kopplat till män t.ex. Det är därför det sällan upptäcks på tjejer i skolåldern, för de är lugna.

Har varit på föreläsning med överläkare och psykiatriker från neuropsykologiska kliniken angående just dessa diagnoser.

Det känns som om jag har drag av add/adhd, men jag tror inte jag skulle uppfylla en diagnos för jag kan ju fokusera och var rätt lugn som barn. Det är bara att jag är rörig och påbörjar projekt och håller på med flera projekt samtidigt innan jag så småningom avslutar något (och samtidigt är jag så jäkla ordningsam när det verkligen gäller, t.ex. i andras stall där jag alltid sköter allt noggrant). Punktlig är jag också.

Sen behöver det inte nödvändigt vara så att man primärt märker bristande förmåga att fokusera som att det inte går att koncentrera sig. Det kan vara så att man mestadels lyckas utföra det som ska göras men att man får lägga ner väldigt mycket mer resurser och ansträngning, vilket på sikt blir alltför belastande. I skolan kan det även maskeras om man har lätt för att lära, så att kombinationen av de två ger ett ok resultat som ingen reagerar på.

Sen finns det andra kognintiva funktioner som påverkar hur man klarar att göra olika saker.
Finns t.ex. test som kan utföras av arbetsterapeuter av aktivitetsgenomförande där de ser på vilka komponenter som man är normalt effektiv på och inte (typ arbetsminne, att styra sin motorik, planera nästa moment medan håller på med det föregående osv.)

Kunde det inte vara ide att göra några tester när du har chansen i.o.m. du är hos psykiatrin? Även om det inte är tillräckligt för en diagnos så är det värdefullt som en tydligare beskrivning av var man har starka och svaga sidor och kan bli underlag för att ge råd om hur man kan hantera sina kognitiva förmågor mer ändamålsenligt.

 

[mackan]

Nej det är varken konstigt med varesig svar eller reaktioner, däremot så är det konstigt att så få begriper att om man mår dåligt så orkar man inte göra mer än knappt hålla näsan ovanför ytan.

Jag tror faktiskt inte , som sagt, att folk inte förstår det i sak.

 

[Sonic76]

Jag vill ha ordning och reda hemma
Men jag är värdelös på att organisera
Nu när jag är sjukskriven går all ork åt att jobba de timmar jag ska
Behöver storstäda men vet inte var jag ska börja för jag måste röja bort saker först.
Men jag får acceptera att ok jag får jobba, det är prio ett.
Resten får bli som det blir

 

[Mia_R]

Jag tror faktiskt inte , som sagt, att folk inte förstår det i sak.

Ändå behöver det påpekas för de som mår dåligt?

 

[Magiana]

Det är inte konstigt att du är trött. Det låter som att det blir en ond cirkel, ekonomi, trötthet, mående, ork, tid.
Om du inte vill flytta, kan du bo på nedervåningen försöka ha ordning där? Ta bort rabatterna och ha en mindre? Avgränsa trädgården och bara klippa en bit och låta resten växa igen? Hur ska du hinna jobba, vila, sova, äta, handla, anordna rabatter och hela trädgårdar, vara medryttare, fixa grejer med huset, renovera, fixa inneboende, gäststuga.... Du behöver ju orka hinna njuta av allt du fixar med också!

Jag bor i princip redan bara på nedervåningen. På övervåningen sover jag bara. Och förvarar grejer.

De rabatter som redan växt igen när jag flyttade hit, har jag inte ägnat mig åt alls sedan jag flyttade hit. Det enda jag har gjort är att jag lyft upp växter från några av rabatterna och flyttat på dem för att kunna göra i ordning dessa. Den rabatt jag har vid södra gaveln ska bort, men även det kräver ju en arbetsinsats. Jorden måste grävas bort och ytan behöver göras i ordning. Jag började redan förra året.

Och njuta... vad är det? Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin haft tid att njuta. Om jag sätter mig ner och gör ingenting, så tänker jag bara på allt jag måste göra sen. Just nu är jag förvisso nöjd över lådan jag har byggt och fyllt med jord/gödsel men den är ändå bara en droppe i havet.

Jag har funderat på om jag någonsin har varit glad och kan faktiskt inte minnas om jag har varit det. När jag tog mitt körkort var jag glad och när jag red min första CR i hoppning 50 cm så var jag glad. Jag blev också glad när jag fick börja på ridskola som 11-åring. Men annars vet jag inte. Jag frågade vid ett tillfälle om hur en barndomskompis hade uppfattat mig som barn. Hon sa att jag varit ledsen ibland. Kanske har jag alltid mer eller mindre varit deprimerad men att jag inte låtsats om det (utan kört på med attityden att allt löser sig bara man kämpar). Och egentligen är det inte alls konstigt med tanke på hur det var hemma.

Blir du väldigt stressad av att-göra-listor?

Vi har gjort vars ett schema med städsysslor. Detta dels för att kunna ha det någorlunda fräscht hela tiden men även för att slippa lägga en stor del av helgen på att städa. Ingen av sysslorna tar mer än 30 minuter, ofta går det mycket snabbare än så. Ibland så städar man lite extra när man ändå är igång, ibland inte. Vi gör städsysslorna måndag till söndag. Idag hade jag t.ex att jag ska vattna blommorna (vilket nu även innebär utomhus). Imorgon ska jag dammsuga (har två hundar och fyra katter, så gör det tre dagar i veckan). Fredag damma. Lördag minns jag inte just nu, men på söndag dammsuger jag och moppar alla golv. Måndag städar jag toaletten. Tisdag dammsugning. Och så går det runt.
Detta plus att min man har sin del, gör att vi har bättre ordning och mycket fräschare hemma. Kanske kan ett sådant system fungera för dig?

Ja, listor stressar.

Jag tänkte jag skulle försöka med en sådan i den app jag använder för att skriva in saker att göra, men det visade sig att gratisversionen som jag har, inte kan hantera återkommande händelser. Så jag löser saker lite "ad hoc". Jag vattnar blommor varje dag. Jag försöker diska varje dag, men det blir ofta varannan dag eller när jag inte har något rent kvar. Köksbordet rensar jag när jag "får ett ryck". Ved hämtar jag när det är slut. På vintern blev det på helgerna. Kaffekoppar och glas och sopor m.m. som hamnar vid datorn, tar jag varje dag. Men annars är det mycket som jag tar när andan faller på (och det kan bli glest mellan dessa tillfällen).

När jag mådde som sämst så orkade jag absolut ingenting. Bara att koka en kastrull potatis var överkurs. (Tänk vilken dröm det hade varit att få hjälp med maten. I stället pressades jag att gå upp i arbetstid fast min vardag inte ens fungerade.) Nu när jag orkar mer så gör jag ju mer också, men orken är lik förbannat begränsad så det krävs inte så mycket innan det blir "för mycket". Och en sak som gör att det blir "för mycket", är när saker och ting jävlas, t.ex. att jag inte får loss däcken när jag ska byta dem.

Vad jag haft eller inte haft, är ju inget du har en susning om så du snackar -som vanligt- i nattmössan

För övrigt så har ts själv skrivit att detta med motivationsbrist över städning osv är något som inte funkat förut heller, oavsett var hon bott och alltså har det inget med nuvarande depression att göra.

Vadå motivationsbrist? Det har jag inte.

När jag var som sjukast orkade jag inte göra något alls. Det hade inte med motivation att göra. Inte heller med att jag tyckte det var trist. Jag orkade helt enkelt inte.

Jag har fortfarande viss brist på ork. Däremot har jag alltid varit rörig och jag har hela livet sökte efter strategier för att hantera det. Så det är olika faktorer som gör att det inte fungerar för mig.

Sen behöver det inte nödvändigt vara så att man primärt märker bristande förmåga att fokusera som att det inte går att koncentrera sig. Det kan vara så att man ofta lyckas utföra det som ska göras men att man får lägga ner väldigt mycket mer resurser och ansträngning, vilket på sikt blir alltför belastande. I skolan kan det också maskeras om man har lätt för att lära, så att kombinationen av de två ger ett ok resultat som ingen reagerar på.

Sen finns det andra kognintiva funktioner som påverkar hur man klarar att göra olika saker.
Finns t.ex. test som kan utföras av arbetsterapeuter av aktivitetsgenomförande där de ser på vilka komponenter som man är normalt effektiv på och inte (typ arbetsminne, att styra sin motorik, planera nästa moment medan håller på med det föregående osv.)

Kunde det inte vara ide att göra några tester när du har chansen i.o.m. du är hos psykiatrin? Även om det inte är tillräckligt för en diagnos så är det värdefullt som en tydligare beskrivning av var man har starka och svaga sidor och kan bli underlag för att ge råd om hur man kan hantera sina kognitiva förmågor mer ändamålsenligt.

Jag kan ju fråga.

 

[mackan]

Ändå behöver det påpekas för de som mår dåligt?

Nej jag ser det faktiskt inte som att något påpekas. Däremot väljer man själv om man vill använda forumet som bollplank/vädrade för sitt mående och många som svarar utifrån att någon valt att så göra, väljer då att engagera sig och svara/råda osv.

 

[mandalaki]

Vad jag haft eller inte haft, är ju inget du har en susning om så du snackar -som vanligt- i nattmössan

Helt sant, det kan jag ju inte veta, jag kan ju bara få en bild utifrån vad du skriver här. Och så länge du skriver som du gjort till Magiana så kan jag bara dra slutsatsen att du har noll koll.

 

[mackan]

Helt sant, det kan jag ju inte veta, jag kan ju bara få en bild utifrån vad du skriver här. Och så länge du skriver som du gjort till Magiana så kan jag bara dra slutsatsen att du har noll koll.

På vilket sätt menar du att @Gnist har noll Koll då jämfört med dig ?

 

[Magiana]

På vilket sätt menar du att @Gnist har noll Koll då jämfört med dig ?

Det här inlägget summerar det ganska bra:

Är man missnöjd med att man har stökigt, så städar man.
Är man missnöjd med ogräs i rabatterna, så rensar man.
Vill man ha fin gräsmatta, så klipper man.

Osv, osv, osv.

Vi har alla saker och ting vi tycker är aptråkiga, såpass att det är roligare att titta på färg som torkar, men vill man ha det på ett visst sätt inne, i trädgården, så får man ju göra det ändå och gör man inte det, så får man skaffa sig något som är mer lättskött och som passar den ambitionsnivå man själv har för såna sysslor.

Man kan liksom vilja en jävla massa men det räcker inte när man ramlat rätt ner i en utmattningsdepression. Så det är inte att "bara" att städa eller klippa gräsmattan. Och kommentaren om att man inte gör saker för de är aptråkiga känns konstig, när det som hindrar en faktiskt är sjukdom och inte brist på vilja eller motivation.

 

[DarkInNight]

@Magiana
Angående rabatten. Kan du bygga uppåt, dvs lägga kartong ovanpå det gamla för att få död på ogräs och sen bara lägga på ny jord?
Så blir det lite mer lättjobbat

"Den rabatt jag har vid södra gaveln ska bort, men även det kräver ju en arbetsinsats. Jorden måste grävas bort och ytan behöver göras i ordning. Jag började redan förra året."

 

[Hyacinth]

Jag har aldrig någonsin lyckats hålla ordning oavsett var jag har bott och det har varit ganska många ställen. Det är ju inget nytt som dykt upp här. Så vad är lösningen? Att inte ha ett boende?

Jag är en sån som stökar ner genom min blotta existens. Antingen måste nån annan städa eller så måste jag ha minimalt med prylar om det ska vara välstädat. Annars hamnar böcker överallt, en kofta blir kvar där jag tog av den osv. Jag ställer inte automatiskt skorna i skohyllan.

1: städhjälp
2: minimera prylar

Det är nog enda sättet för oss stökiga om vi inte kan leva med stöket.

 

[Gnist]

Man kan liksom vilja en jävla massa men det räcker inte när man ramlat rätt ner i en utmattningsdepression. Så det är inte att "bara" att städa eller klippa gräsmattan. Och kommentaren om att man inte gör saker för de är aptråkiga känns konstig, när det som hindrar en faktiskt är sjukdom och inte brist på vilja eller motivation.

Och ändå säger du i den här tråden att det här med städningen inte beror på nuvarande depression?

Jag har aldrig någonsin lyckats hålla ordning oavsett var jag har bott och det har varit ganska många ställen. Det är ju inget nytt som dykt upp här

Jag utgår ju för att det du skriver är vad som stämmer och enligt ovan är städ"problemet" inget nytt, vilket ändå depressionen är.

 

[Magiana]

@Magiana
Angående rabatten. Kan du bygga uppåt, dvs lägga kartong ovanpå det gamla för att få död på ogräs och sen bara lägga på ny jord?
Så blir det lite mer lättjobbat

"Den rabatt jag har vid södra gaveln ska bort, men även det kräver ju en arbetsinsats. Jorden måste grävas bort och ytan behöver göras i ordning. Jag började redan förra året."

Inte en chans. Det ska inte vara någon rabatt där alls och jordhögen som är ska bort, inte byggas ännu högre och med högre kanter (som då byggs av vad?). Det ska vara en uteplats där.

Jag har andra rabatter som det skulle kunna vara ett alternativ för men befarar att ogräset kommer att ta sig igenom pappen innan det hunnit dö. Men ska jag ändå göra så, så är det ett tungt jobb att fixa ny jord (blir hästgödsel från grannens stack) och hur jag ska ordna med rabattkanter så inte jorden ramlar ut, vet jag inte. Tidigare har det varit runda stenar men det är den sämsta lösningen som finns för det gör det svårskött.

Jag är en sån som stökar ner genom min blotta existens. Antingen måste nån annan städa eller så måste jag ha minimalt med prylar om det ska vara välstädat. Annars hamnar böcker överallt, en kofta blir kvar där jag tog av den osv. Jag ställer inte automatiskt skorna i skohyllan.

1: städhjälp
2: minimera prylar

Det är nog enda sättet för oss stökiga om vi inte kan leva med stöket.

Jag har lyckats uppfostra mig själv till att åtminstone inte slänga kläder på golvet längre. Det funkar i 9 fall av 10 numera.

Men annars så hamnar prylar överallt hela tiden. Jag försöker plocka undan men har ju inte tid/ork till att ta allt dagligen.

Någon städhjälp som flyttar på mina prylar vill jag inte ha för då kommer jag inte att hitta grejerna sen. Att behöva leta efter grejer är fruktansvärt jobbigt. Jag hatar det.

Ska någon flytta på mina prylar så måste den personen veta exakt var prylarna hör hemma.

Och ändå säger du i den här tråden att det här med städningen inte beror på nuvarande depression?

Jag utgår ju för att det du skriver är vad som stämmer och enligt ovan är städ"problemet" inget nytt, vilket ändå depressionen är.

Jag säger att det beror på olika saker.

För övrigt så städar jag (nu när jag återfått en del ork), men jag är tyvärr snabbare på att stöka ner. Så det hjälper uppenbarligen inte att städa eftersom jag inte kan hålla jämna tempo med stöket.