Chefredaktören: ”Inte längre en kraftsport”

Dagens varmblod är nästan som en annan djurart än de hästar Ridsports chefsredaktör Catharina Hansson mötte vid 70-talets ridskolor. Catharina menar att vi inte ska sikta mot att avla neråt i blod - istället kan vi se dagens hästar som sådana som tvingar oss att bli bättre.

 

[Mirtai]

I övrigt håller jag inte med om att hästarna blivit så mycket svårare. De är känsligare på ett bra sätt tycker jag men hanteringen brister tyvärr ganska ofta. Där var mycket faktiskt bättre förr.

det här är så viktig aspekt! Kunskapen hos allt för många hästägare är ofta skrämmande låg idag och de ”experter” man tar hjälp av via sociala medier etc är ju knappast bättre.

 

[Mabuse]

Nej, det gjorde jag inte.

Jag tycker det är tråkigt att vi förlorade den svenska lanthästens "varmblodiga version" när staten gick in med avelsdirektiv och massa andra raser blandades in. Sen tappade vi det i ytterligare ett steg vid avhästningen. SWB som förening är inriktad på prestationsavel för sporten.

Jag säger inte att SWB ska styra om. Det finns ju efterfrågan på "svensk sporthäst" och dom gör ett bra arbete.

Men jag önskar att vi hade haft en svensk motsvarighet till fjordingen kvar. Varför skulle det vara konstigt att avla på den sortens häst?

En svensk motsvarighet till fjordingen? Du menar typ klipparen? För då får vi ju backa bandet till innan man började blanda in engelskt fullblod...

Jag tänker att om det är så långt tillbaka man vill gå, så finns det ju raser av den typen. Fjording, då, t ex. Men då har man nog inte velat rida halvblod nånsin, och det är en helt annan häst man är ute efter.

Den här diskussionen handlar väl mer om att det verkar finnas en missmatch mellan avel och efterfrågan för det svenska halvblodet: Uppfödarna klagar över att folk inte vill köpa deras hästar för det pris de vill ha, och hästköparna klagar på att det är svårt att hitta säkra hästar. Dvs, hästar som ett icke-proffs kan rida ut på utan fara för livet, som lite bussigt hoppar en runda eller drar ett dressyrpass i ridhuset med en amatör på ryggen. Det finns många som vill ha ett sånt halvblod.

 

[Mabuse]

det här är så viktig aspekt! Kunskapen hos allt för många hästägare är ofta skrämmande låg idag och de ”experter” man tar hjälp av via sociala medier etc är ju knappast bättre.

Men då är vi ju tillbaka till att "det är inte fel på hästarna, det är folk som borde lära sig rida!".

Och så kan man ju tycka, men hur menar du att man ska göra när Gunnel, 50, som har ridit hela livet men bara som glad amatör vid sidan av jobbet, och vill ha en trevlig, okomplicerad träningskamrat, ska köpa häst, och inte vill köpa din treåring med mycket flykt och nerv för 250 000? Skrika åt henne "Lär dig rida, tant!" och lasta av hästen på stallplan samtidigt som du ringer inkasso för att kräva in de 250'?

Även om problemet är att folk är okunniga och vägrar lära sig, så är det ju så i så fall, och man kan ju inte sälja till köpare som inte finns.

 

[Mia_R]

Jag uppfattade inte alls att det var det hon menade. Utan snarare att dagens hästar kräver bättre ryttare än hon nånsin kommer bli, men då är inte lösningen att avla fram hästar som ryttare som hon kan rida, utan lösningen är att ryttare som hon försöker (och ofrånkomligen misslyckas) att rida hästar som egentligen är för svåra för henne.

Har vi nånsin haft en svensk ridhästras för "vanligt folk"? Detta med att folk har egna ridhästar (om de inte är stenrika) är väl en relativt ny företeelse, och så fort det blev en folksport började man ju försöka avla fram sporthästar.

Jag håller inte med dem i tråden som skriver att det inte är nån skillnad mellan 80-talets halvblod och dagens. Jag tycker det hänt massor. Hästarna är betydligt lättare och ädlare och gör uppgifterna enklare. Fler större hästar. De hoppar bättre, och de är kvickare i kroppen. Större skillnad mellan hopp- och dressyrstammade hästar. Däremot att kan då för tiden skulle ha fått lov att rida brutalare för att de skulle gå - nä, det har nog inte med hästarna att göra, det är vi som ändrat oss.

Kruxet blir väl också att när folk minns 80-talet och jämför med nu, så glömmer de att de själva inte heller är på samma ställe i sitt ryttarliv. Typ: På 80-talet, då minns jag att det var jättesvårt att rida. Man kämpade, men fick knappt hästen i galopp, och det gick knappt att rida en skänkelvikning! Men idag så fattar man galopp genom att vrida på höften bara och rider skolor, tänk vad mycket som hänt! Och glömmer att de jämför sin upplevelse som nybörjare på 80-talet med sin upplevelse som ryttare med 40 års träning idag. Det är kanske inte bara hästarna som är orsaken till att det känns annorlunda för dig nu än det gjorde när du var tio, liksom...

Jag köpte min första egna häst på 80-talet och hade då aldrig några problem med att fatta galopp på någon av de två jag köpte de decenniet, eller alla andra SWB och raser jag red då privat eller på ridskola. De hästarna krävde inte heller ryttare som bar runt på dem.

 

[athena]

En svensk motsvarighet till fjordingen? Du menar typ klipparen? För då får vi ju backa bandet till innan man började blanda in engelskt fullblod...

Jag tänker att om det är så långt tillbaka man vill gå, så finns det ju raser av den typen. Fjording, då, t ex. Men då har man nog inte velat rida halvblod nånsin, och det är en helt annan häst man är ute efter.

Den här diskussionen handlar väl mer om att det verkar finnas en missmatch mellan avel och efterfrågan för det svenska halvblodet: Uppfödarna klagar över att folk inte vill köpa deras hästar för det pris de vill ha, och hästköparna klagar på att det är svårt att hitta säkra hästar. Dvs, hästar som ett icke-proffs kan rida ut på utan fara för livet, som lite bussigt hoppar en runda eller drar ett dressyrpass i ridhuset med en amatör på ryggen. Det finns många som vill ha ett sånt halvblod.

Håller med om det mesta, dock inte att uppfödarna skulle klaga. Det är mycket stor efterfrågan på svenska sporthästar.

 

[skiesabove]

En svensk motsvarighet till fjordingen? Du menar typ klipparen? För då får vi ju backa bandet till innan man började blanda in engelskt fullblod...

Jag tänker att om det är så långt tillbaka man vill gå, så finns det ju raser av den typen. Fjording, då, t ex. Men då har man nog inte velat rida halvblod nånsin, och det är en helt annan häst man är ute efter.

Den här diskussionen handlar väl mer om att det verkar finnas en missmatch mellan avel och efterfrågan för det svenska halvblodet: Uppfödarna klagar över att folk inte vill köpa deras hästar för det pris de vill ha, och hästköparna klagar på att det är svårt att hitta säkra hästar. Dvs, hästar som ett icke-proffs kan rida ut på utan fara för livet, som lite bussigt hoppar en runda eller drar ett dressyrpass i ridhuset med en amatör på ryggen. Det finns många som vill ha ett sånt halvblod.

Ja, man får backa till före 1850-talet då fullblod korsades in i lanthästen.

Senare på 1800-talet började arbetshästaveln som motvikt korsa in kontinentala arbetshästar, sen som motvikt till det började ett bevarande avelsarbete med hjälp av Dölen som gav urpsrung till Nordsvenska hästen, som sen delades i Kallblodstravare och Nordsvensk Brukshäst på 1960-talet. Så där finns arvet från lanthästen kvar, men avlat mot arbetshäst i skogen då.

Jag tror att om några uppfödare vill och har råd så skulle det absolut vara möjligt att avla fram en nygammal version av svensk lanthästs ridmodell. Det finns små spillror av genetiken kvar här och där, och dessutom har många andra äldre/ursprungliga hästraser avlats upp i antal och skulle gå att använda. Konik Polski tillexempel. Och istället för att använda moderna PRE som förädlare, så finns ju dom gamla spanjorernas blod bevarat i Kigermustangen.

Jag är personligen intresserad av just det där mellantinget mellan hur SWB och kontinentala varmblod är, och hur nordsvensk är att rida. Jag har haft förmånen att rida på välutbildade "gamla typen" av halvblod. Perfekta ridhästen enligt mig! Enkel på alla sätt och vis, men inget man vinner tävling på högre nivåer med. Inte för stor. Inte svårfödd. Sätter bra med vinterpäls.

 

[Mirtai]

Men då är vi ju tillbaka till att "det är inte fel på hästarna, det är folk som borde lära sig rida!".

Och så kan man ju tycka, men hur menar du att man ska göra när Gunnel, 50, som har ridit hela livet men bara som glad amatör vid sidan av jobbet, och vill ha en trevlig, okomplicerad träningskamrat, ska köpa häst, och inte vill köpa din treåring med mycket flykt och nerv för 250 000? Skrika åt henne "Lär dig rida, tant!" och lasta av hästen på stallplan samtidigt som du ringer inkasso för att kräva in de 250'?

Även om problemet är att folk är okunniga och vägrar lära sig, så är det ju så i så fall, och man kan ju inte sälja till köpare som inte finns.

Jag vet inte riktigt vad du argumenterar mot? Även en stabil och lugn häst á la gamla SWB kan ju blir farliga och gå sönder om någon inte hanterar dem korrekt och rider dem fel? Att Gunnel 50 inte ska köpa en flyktbenägen treåring är vi helt överens om. Och att det ska finns lämpliga hästar för henne istället.

Bara för att dagens SWB är känsligare än förr betyder ju inte det att inga stabilare hästar ska finnas om du frågar mig. Det ena utesluter ju inte det andra?

 

[Mabuse]

Jag köpte min första egna häst på 80-talet och hade då aldrig några problem med att fatta galopp på någon av de två jag köpte de decenniet, eller alla andra SWB och raser jag red då privat eller på ridskola. De hästarna krävde inte heller ryttare som bar runt på dem.

Du missar min poäng. Jag menar att man jämför sina minnen från hur lätt det var att göra saker när man var 10 och hade ridit ett år, med hur lätt det är att göra samma saker nu när man är 50 och har ridit i 40 år. De flesta nybörjare har haft svårt med något i början, galoppen var bara ett exempel.

Jag själv minns t ex att så fort hästen bockade på 80-talet så flög jag av, men nuförtiden sitter jag kvar. Bockar hästarna mindre nu? Nej, men jag har bättre balans och kan parera bättre.

 

[Mabuse]

Jag vet inte riktigt vad du argumenterar mot? Även en stabil och lugn häst á la gamla SWB kan ju blir farliga och gå sönder om någon inte hanterar dem korrekt och rider dem fel? Att Gunnel 50 inte ska köpa en flyktbenägen treåring är vi helt överens om. Och att det ska finns lämpliga hästar för henne istället.

Bara för att dagens SWB är känsligare än förr betyder ju inte det att inga stabilare hästar ska finnas om du frågar mig. Det ena utesluter ju inte det andra?

Mot krönikan, såklart? Det är väl alltid bra att lära sig mer, men jag opponerar mig lite mot att om utbudet inte passar efterfrågan, så är det kunderna det är fel på.

I krönikan är det ju just det som är argumentet: Folk säger att de inte vill ha känsliga reaktiva hästar för att de ihte klarar av dem, men se då är det bara att lära sig!

Dvs, Gunnel ska visst köpa den där treåringen, så hon kan bli en bättre ryttare. Hon kommer förmodligen aldrig lyckas, men hon borde försöka, istället för att leta efter något lugnare och tryggare.

Just de där med mycket flykt är ju svåra, även för proffs. Så jag tror att om man som uppfödare siktar på dem, så får man nog nischa sig lite på marknaden också. Och hoppas att de hoppar hus allihop.

 

[skiesabove]

Jag vet inte riktigt vad du argumenterar mot? Även en stabil och lugn häst á la gamla SWB kan ju blir farliga och gå sönder om någon inte hanterar dem korrekt och rider dem fel? Att Gunnel 50 inte ska köpa en flyktbenägen treåring är vi helt överens om. Och att det ska finns lämpliga hästar för henne istället.

Bara för att dagens SWB är känsligare än förr betyder ju inte det att inga stabilare hästar ska finnas om du frågar mig. Det ena utesluter ju inte det andra?

Ja, och hur fint vore det inte om Gunnel 50 år skulle kunna köpa svenskt kulturarv som trevlig och enkel ridhäst . Som klarar lösdrift och vinterväder utan täcke, som inte behöver extra stor transport eller en trappstege när Gunnel ska sitta upp, som helt enkelt bara är en enkel och lagom ridhäst?

I nuläget får ju Gunnel 50 år tråla bland andra länders raser, och kanske börjar med western istället.

 

[athena]

Ja, och hur fint vore det inte om Gunnel 50 år skulle kunna köpa svenskt kulturarv som trevlig och enkel ridhäst . Som klarar lösdrift och vinterväder utan täcke, som inte behöver extra stor transport eller en trappstege när Gunnel ska sitta upp, som helt enkelt bara är en enkel och lagom ridhäst?

I nuläget får ju Gunnel 50 år tråla bland andra länders raser, och kanske börjar med western istället.

Jag fyller 48 år i år. Alla mina hästar går oklippta på lösdrift och jag kan hantera allihop inkl vågar rida alla vuxna individer. De är modernt stammade SWB till 100%.

 

[Lingon]

Ja, och hur fint vore det inte om Gunnel 50 år skulle kunna köpa svenskt kulturarv som trevlig och enkel ridhäst . Som klarar lösdrift och vinterväder utan täcke, som inte behöver extra stor transport eller en trappstege när Gunnel ska sitta upp, som helt enkelt bara är en enkel och lagom ridhäst?

I nuläget får ju Gunnel 50 år tråla bland andra länders raser, och kanske börjar med western istället.

Jag skulle precis nämna westernraserna. De är inte lika hysteriskt stora som SWB och andra liknande hästar. Jag rider en som är 155 cm hög och anses vara hög i sammanhanget. Nästan för hög sa en tränare/tävlingsryttare till mig.

En lagom häst. Snäll och klok med egen motor och blir hon rädd så stannar hon oftast istället för att fly hals över huvud. Hon är min enda erfarenhet av en amerikansk ras som rids western men om hon är representativ så har jag utan tvekan hittat min ras/typ av häst!!

 

[Mabuse]

Ja, och hur fint vore det inte om Gunnel 50 år skulle kunna köpa svenskt kulturarv som trevlig och enkel ridhäst . Som klarar lösdrift och vinterväder utan täcke, som inte behöver extra stor transport eller en trappstege när Gunnel ska sitta upp, som helt enkelt bara är en enkel och lagom ridhäst?

I nuläget får ju Gunnel 50 år tråla bland andra länders raser, och kanske börjar med western istället.

Jag tror faktiskt Gunnel gärna köper halvblod, och det är lite det som är problemet:

Det blir så svartvitt. Antingen är man proffs och rider svår klass, eller så vill man ha en oklippt häst på lösdrift för mysiga uteritter.

Men det finns ju en massa ryttare däremellan. Som visst vill ha halvblod, men helst inte en som bryter nacken av dig om sadeln glider två cm. Problemet är väl också att de halvbloden finns, men de flesta amatörryttare utan stora tävlingsambitioner har inga 250'+ att köpa häst för, och då blir uppfödarna missnöjda, för det är vad de vill ha betalt för sina unghästar för att det ska gå ihop.

 

[Mabuse]

Jag skulle precis nämna westernraserna. De är inte lika hysteriskt stora som SWB och andra liknande hästar. Jag rider en som är 155 cm hög och anses vara hög i sammanhanget. Nästan för hög sa en tränare/tävlingsryttare till mig.

En lagom häst. Snäll och klok med egen motor och blir hon rädd så stannar hon oftast istället för att fly hals över huvud. Hon är min enda erfarenhet av en amerikansk ras som rids western men om hon är representativ så har jag utan tvekan hittat min ras/typ av häst!!

Fast vill man hoppa är ju inte westernraser optimala (understatement).

 

[Lingon]

Fast vill man hoppa är ju inte westernraser optimala (understatement).

Nä, men det har jag inte heller nåt intresse av. Och låga hinder klarar alla hästar. Men vill man tävla hoppning på högre nivå är det ju inte en westernhäst man ska ha. Men jag trodde att den här tråden handlade om hobbyryttaren som ville ha en trevlig och lagom kompis. Inte en tävlingshäst för högre klasser. Det avlas ju SWB för tävlingsryttare. Det är ju det som är problemet i tråden. Att SWB i princip bara avlas för tävlingsryttare.

 

[Mia_R]

Som uppfödare får man ju titta lite mer på psyket och inte enbart prestationerna kan jag ju tycka. Det ena behöver inte utesluta det andra, det finns trevliga hästar som går svår internationell klass, man måste inte välja puckona och är man intresserad av att mer promenadrida så finns heller ingen anledning att välja hästar som är avlade för att hoppa små hus med flashigt steg.

 

[skiesabove]

Fast vill man hoppa är ju inte westernraser optimala (understatement).

Nä men dom kan ta dig runt på upp till en meter, det kan i princip alla (rid)hästar med rätt träning. Lite svårare för de avlade mot tung körning eller trav.

Min upplevelse av att kolla runt i krokarna häromkring är att Gunnel har en PRE, tinker, kallblodstravare, eller quarter. Eller islänning om hon är nog liten/nätt för det. Har väl en del med det regionala utbudet att göra.

Sen finns ju såklart Annika 50 år också, som varit sportintresserad sen barnsben och gärna lägger sin mellanchefslön på de sporthästar som är framavlade av SWB. För hon gillar sporten. Det är inget fel med det - vi är alla olika.

Men det är trist att det saknas svenska små, enkla, *hobby*ridhästar. För oss som inte är intresserade av sporten.

 

[MJLee]

De flesta hästägare är amatörer som vill träna lite dressyr, skutta över lite hinder ibland och vill ha en häst med stadigt temperament att rida ut på och pyssla om. Jag är fascinerad av vissa dressyrryttare även på lite högre nivå som inte vågar rida ut på sin dressyrhäst eftersom den blir i sån affekt.

Det sägs så ofta att det ska vara roligt att rida och ha häst men hur roligt är det egentligen när man inte kan rida den i alla moment, särskilt den som man antagligen ägnar sig mest åt. Kanske bidrar den bristfällande kunskapen på när det blev billigt nog för flera människor att skaffa häst.

Som jag har förstått det, calling @tuaphua så är det en del som rutinmässigt åker till klinik med sina hästar och sprutar dem. Jag vet inte vilka raser det handlar om men gissar att majoriteten är swb. Ett tecken på de hästar som har mest hälsoproblem är försäkringspremien. Trots att den absolut största försäkringsgruppen är swb, dvs trots att flera får hälsoproblem så borde premien inte påverkas och snarare vara lägre än hos andra raser (precis som hos katter så har huskatter lägre premie eftersom det är så många jämfört med raskatter).

Kanske måste aveln därför även fokusera på hälsa och robusthet. Även om det inte påverkar priset på 250,000 hästen med bra stamtavla.

Edit: för att tillägga vad jag menar är att sporthästen idag kanske är så känslig att den kräver en 'bättre' ryttare för att inte gå sönder och påverkas negativt vis a vi hästar om är mindre höga i blod. Eller inte har något blod alls i sig.

 

[Mia_R]

De flesta hästägare är amatörer som vill träna lite dressyr, skutta över lite hinder ibland och vill ha en häst med stadigt temperament att rida ut på och pyssla om. Jag är fascinerad av vissa dressyrryttare även på lite högre nivå som inte vågar rida ut på sin dressyrhäst eftersom den blir i sån affekt.

Det sägs så ofta att det ska vara roligt att rida och ha häst men hur roligt är det egentligen när man inte kan rida den i alla moment, särskilt den som man antagligen ägnar sig mest åt. Kanske bidrar den bristfällande kunskapen på när det blev billigt nog för flera människor att skaffa häst.

Som jag har förstått det, calling @tuaphua så är det en del som rutinmässigt åker till klinik med sina hästar och sprutar dem. Jag vet inte vilka raser det handlar om men gissar att majoriteten är swb. Ett tecken på de hästar som har mest hälsoproblem är försäkringspremien. Trots att den absolut största försäkringsgruppen är swb, dvs trots att flera får hälsoproblem så borde premien inte påverkas och snarare vara lägre än hos andra raser (precis som hos katter så har huskatter lägre premie eftersom det är så många jämfört med raskatter).

Kanske måste aveln därför även fokusera på hälsa och robusthet. Även om det inte påverkar priset på 250,000 hästen med bra stamtavla.

Att folk åker och sprutar sina hästar i parti och minut vägrar jag tro beror på rasen utan på ryttaren. Jag är allergisk och stark motståndare mot allt som rör att ständigt sitta och harva runt i ridhus eller på ridbana dag ut och dag in. En häst ska ridas på varierat underlag i samtliga gångarter. Både kropp och knopp behöver stimulans och jag känner till allt för många ryttare med femtioelva pytsar och matchande utrustning som aldrig tar ett steg utanför ridbanan.

Hur ska någonsin en häst bli trevlig att rida ut på om den aldrig miljötränats och lärt sig hur den använder sin kropp på varierat underlag? Jag tror det är fler ryttare än hästar som hetsar upp sig för att de ska passera en brevlåda.

 

[skiesabove]

Att folk åker och sprutar sina hästar i parti och minut vägrar jag tro beror på rasen utan på ryttaren. Jag är allergisk och stark motståndare mot allt som rör att ständigt sitta och harva runt i ridhus eller på ridbana dag ut och dag in. En häst ska ridas på varierat underlag i samtliga gångarter. Både kropp och knopp behöver stimulans och jag känner till allt för många ryttare med femtioelva pytsar och matchande utrustning som aldrig tar ett steg utanför ridbanan.

Hur ska någonsin en häst bli trevlig att rida ut på om den aldrig miljötränats och lärt sig hur den använder sin kropp på varierat underlag? Jag tror det är fler ryttare än hästar som hetsar upp sig för att de ska passera en brevlåda.

Jo, men tror du dom ryttarna skulle hetsa upp sig lika mycket / våga sig ut och miljöträna mer om det vore så att dom hade en häst på 155cm som stannar och funderar istället för en på 175cm som leker köttballong?