Bukefalos 28 år!

Chefredaktören: ”Inte längre en kraftsport”

Dagens varmblod är nästan som en annan djurart än de hästar Ridsports chefsredaktör Catharina Hansson mötte vid 70-talets ridskolor. Catharina menar att vi inte ska sikta mot att avla neråt i blod - istället kan vi se dagens hästar som sådana som tvingar oss att bli bättre.
 
Fast en ”svårare” häst kräver ju bättre ridning för att fungera så det resonemanget tycker jag inte är fel? Sedan rider såklart alla så bra man kan, och efter sin förmåga, men jag pratade med @Fiorano senast idag om att det är roligt med de där känsliga och lite knepiga hästarna som verkligen tvingar mig att bli en bättre ryttare. De som kräver att jag är mer balanserad, mer tydlig i min hjälpgivning och mer lyhörd. Dvs en sån häst tvingar mig att rida bättre och det är så jag tolkar den delen i krönikan.

Att de mer känsliga hästarna tvingar oss att rida bättre eftersom de inte går att trycka in i den gamla mallen. Det betyder inte att alla hästar ska vara sådana, eller att alla vill/ska ha en sån häst.
Fast krönikören vänder sig väl till dem som inte vill ha de super-reaktiva, känsliga hästarna? Det var ju de som skulle sluta leta efter lugna hästar utan lära sig rida istället.

Om man redan gillar sporthästarna som det är så är ju allt frid och fröjd, med jag förstod krönikan som ett inlägg i debatten om aveln. Att om folk inte vill köpa en sporthäst så är det inte sporthästen det är fel på, utan köparna, som borde ändra sig.
 
[...] att det är roligt med de där känsliga och lite knepiga hästarna som verkligen tvingar mig att bli en bättre ryttare. De som kräver att jag är mer balanserad, mer tydlig i min hjälpgivning och mer lyhörd. Dvs en sån häst tvingar mig att rida bättre och det är så jag tolkar den delen i krönikan.

Att de mer känsliga hästarna tvingar oss att rida bättre eftersom de inte går att trycka in i den gamla mallen. Det betyder inte att alla hästar ska vara sådana, eller att alla vill/ska ha en sån häst.
Då undrar jag om man verkligen måste bli tvingad att bli en bättre ryttare? Kan man inte vilja ha en lite enklare häst och ändå vilja bli bättre och sporra sig själv?
Alltså hela debatten känns så märklig. Den hamnar i att alla sk aha känsliga hästar och om hästen är mindre känslig så behöver man vara stark som en oxe och till det så behöver okänsliga hästar stryk för att de ska fungera och det är typ okej att ge dem det (nej det har ingen här sagt men det är ungefär det som står i ledaren).
Min erfarenhet är att även en okänsligare mer förlåtande häst kan vara extremt lättriden om man tränar den och ger den chansen. Sliter man i den och bankar på den så blir den givetvis en "åsna" men det kan man ju knappast anklaga hästen för.
 
Då undrar jag om man verkligen måste bli tvingad att bli en bättre ryttare? Kan man inte vilja ha en lite enklare häst och ändå vilja bli bättre och sporra sig själv?
Alltså hela debatten känns så märklig. Den hamnar i att alla sk aha känsliga hästar och om hästen är mindre känslig så behöver man vara stark som en oxe och till det så behöver okänsliga hästar stryk för att de ska fungera och det är typ okej att ge dem det (nej det har ingen här sagt men det är ungefär det som står i ledaren).
Min erfarenhet är att även en okänsligare mer förlåtande häst kan vara extremt lättriden om man tränar den och ger den chansen. Sliter man i den och bankar på den så blir den givetvis en "åsna" men det kan man ju knappast anklaga hästen för.
Det är en märklig debatt. Är det nån man behöver vara stark som en oxe för att rida så är de ju de känsliga hästarna, eftersom de kräver balans och kroppskontroll. De okänsliga hästarna kan leva med en lite svagare ryttare som inte sitter helt rätt hela tiden och gör lite fel.

Om sen hästen är skänkeldöv och hård i munnen så har väl det mindre med hästen än med utbildningen att göra. Känsliga hästar kan bli extremt skänkeldöva, om de är såna att de stänger av om ryttaren inte har perfekt timing med hjälperna.
 
Resultatet blir ju att en del av kunderna väljer andra raser, och det tycker jag är trist.

Klart man vill stötta svenska företagare och svenska raser - men det går inte om dom inte har det man vill ha...
 
Alltså hela debatten känns så märklig. Den hamnar i att alla sk aha känsliga hästar och om hästen är mindre känslig så behöver man vara stark som en oxe och till det så behöver okänsliga hästar stryk för att de ska fungera och det är typ okej att ge dem det (nej det har ingen här sagt men det är ungefär det som står i ledaren).
Min erfarenhet är att även en okänsligare mer förlåtande häst kan vara extremt lättriden om man tränar den och ger den chansen. Sliter man i den och bankar på den så blir den givetvis en "åsna" men det kan man ju knappast anklaga hästen för.

Vi pratade om det på en träning nyligen, där jag och den andra ryttaren satt på två väldigt olika hästar. En lyhörd och känslig Lusitano och så min Barka som har betydligt mer åsikter om vad ryttaren vill. De ska, menade tränaren, i slutänden kunna ridas på samma sätt, men den känsliga hästen behöver lära sig acceptera skänkeln och den lite "hårdare" hästen behöver lära sig att respektera den. Men ingen funkar på att man sitter där och klämmer och bankar, då stänger båda av.
 
Då undrar jag om man verkligen måste bli tvingad att bli en bättre ryttare? Kan man inte vilja ha en lite enklare häst och ändå vilja bli bättre och sporra sig själv?
Alltså hela debatten känns så märklig. Den hamnar i att alla sk aha känsliga hästar och om hästen är mindre känslig så behöver man vara stark som en oxe och till det så behöver okänsliga hästar stryk för att de ska fungera och det är typ okej att ge dem det (nej det har ingen här sagt men det är ungefär det som står i ledaren).
Min erfarenhet är att även en okänsligare mer förlåtande häst kan vara extremt lättriden om man tränar den och ger den chansen. Sliter man i den och bankar på den så blir den givetvis en "åsna" men det kan man ju knappast anklaga hästen för.

Fast jag tror vi egentligen är helt överens. Alla vill/ska inte ha de svåra och känsliga hästarna. Jag tycker inte det finns någon motsats mellan det du och jag skrev? Vi är helt eniga i att ingen ska behöva ha en känsligare eller svårare häst än vad som är roligt. Det jag menade var att jag faktiskt förstår hur hon menar med att mindre förlåtande hästar kräver att de som vill ha sådana blir bättre ryttare.
 
Vi pratade om det på en träning nyligen, där jag och den andra ryttaren satt på två väldigt olika hästar. En lyhörd och känslig Lusitano och så min Barka som har betydligt mer åsikter om vad ryttaren vill. De ska, menade tränaren, i slutänden kunna ridas på samma sätt, men den känsliga hästen behöver lära sig acceptera skänkeln och den lite "hårdare" hästen behöver lära sig att respektera den. Men ingen funkar på att man sitter där och klämmer och bankar, då stänger båda av.
Exakt vad menas med på samma sätt? I min värld rider man olika hästar olika. Vi hade en häst på ridskolan som var undantaget bekräftar regeln modell. Man red henne definitivt inte på samma sätt som ponnyn som var van vid att behöva täcka upp för barnens okunskap i vägledning när dom håller på lära sig rida.
 
Exakt vad menas med på samma sätt? I min värld rider man olika hästar olika. Vi hade en häst på ridskolan som var undantaget bekräftar regeln modell. Man red henne definitivt inte på samma sätt som ponnyn som var van vid att behöva täcka upp för barnens okunskap i vägledning när dom håller på lära sig rida.

På samma sätt i fråga om hur lyhörda man kan få dem för hjälpgivningen. När den känsliga hästen lärt sig acceptera skänkeln utan att reagera för starkt och när den mindre lyhörda hästen lärt sig respektera skänkeln, så ska både två vara lagom reaktiva för hjälpgivning. Sen kompliceras ju det om en häst rids av flera personer med olika kunskaper, för då blir det ju alltid en del avträning. Och just avträningen är varför vi behöver så bussiga hästar på ridskolor. En ryttare som kan mindre än hästen leder gradvis till avträning, hur fort eller hur mycket beror på hästens vilja att själv göra rätt även om ryttaren gör fel. Ponnyer brukar ju vara smarta och snabbt hitta sätt att vila på.
 
Om man vill stöda svensk avel och svenska uppfödare kan man inte köpa andra raser från svenska uppfödare? Eller finns det inte tillräckligt många så man tvingas importera. Kollade lite snabbt på hästnet efter en angloarab (det är en dröm jag burit med mig hela livet och nu aldrig kommer att uppfyllas) och det fanns inte många, fem eller sex. Varav en var en problemhäst, en var föl, två var unghästar. En var WE inriktad. Av dessa var två inte renrasiga utan en korsning Pre och en Welsh partbred.

Eftersom priser ligger en bit under SWB så förstår jag att det kanske inte lönar sig på samma sätt. Men om de som idag importerar började köpa inhemskt så skulle det bli en större marknad.
 
Då undrar jag om man verkligen måste bli tvingad att bli en bättre ryttare? Kan man inte vilja ha en lite enklare häst och ändå vilja bli bättre och sporra sig själv?
Alltså hela debatten känns så märklig. Den hamnar i att alla sk aha känsliga hästar och om hästen är mindre känslig så behöver man vara stark som en oxe och till det så behöver okänsliga hästar stryk för att de ska fungera och det är typ okej att ge dem det (nej det har ingen här sagt men det är ungefär det som står i ledaren).
Min erfarenhet är att även en okänsligare mer förlåtande häst kan vara extremt lättriden om man tränar den och ger den chansen. Sliter man i den och bankar på den så blir den givetvis en "åsna" men det kan man ju knappast anklaga hästen för.

Och måste man i alla perioder av sitt liv vilja satsa på att bli en bättre ryttare oavsett vad? Jag är så fruktansvärt trött och sliten p.g.a. omständigheter i mitt liv och jag orkar faktiskt inte sträva efter att bli en bättre ryttare. Varje ridtur jag tar är mitt mål att jag och hästen ska ha det trevligt tillsammans. Nåt annat orkar jag inte för tillfället. I framtiden kanske jag orkar satsa med energi och tid på att bli bättre. Men inte just nu.
 
Låter som rena tramset att den gamla typen av häst skulle vara tungriden och svår att påverka. Min första lägerhäst var ett svenskt halvblod från 60-talet, fd nordisk mästare i fälttävlan och ackordshäst på Umeå ridklubb. Jag var åtta år, mina fötter nådde nedanför vulstret på sadeln och jag lärde mig att hoppa och red med honom på uteritter tillsammans med resten av ett blandat gäng på gamla typen av halvblod och en salig blandning av ponnyer.

Bussigare häst får man än idag leta efter, han höll ner huvudet så jag kunde tränsa själv och jag borstade så långt jag nådde, kratsade hovar men fick hjälp att sadla och sitta upp. Han tog hand om mig, lydde minsta vink, tog de hinder jag ville hoppa och drog aldrig även om andra tjejer satte iväg och ramlade av.

Likaså gamle Voltige på Åsele Ridklubb på 70-talet som gick skänkelvikning med mig och fick tyst på de tuffa brudarna i stallet som tråkade mig innan. Mycket känsliga och snälla hästar bägge två som anpassade sig väl efter ryttaren, tuffare för duktigare och vi små som de lätt hade tagit över på nolltid tog de väl hand om.

:heart :heart :heart
 
Låter som rena tramset att den gamla typen av häst skulle vara tungriden och svår att påverka. Min första lägerhäst var ett svenskt halvblod från 60-talet, fd nordisk mästare i fälttävlan och ackordshäst på Umeå ridklubb. Jag var åtta år, mina fötter nådde nedanför vulstret på sadeln och jag lärde mig att hoppa och red med honom på uteritter tillsammans med resten av ett blandat gäng på gamla typen av halvblod och en salig blandning av ponnyer.

Bussigare häst får man än idag leta efter, han höll ner huvudet så jag kunde tränsa själv och jag borstade så långt jag nådde, kratsade hovar men fick hjälp att sadla och sitta upp. Han tog hand om mig, lydde minsta vink, tog de hinder jag ville hoppa och drog aldrig även om andra tjejer satte iväg och ramlade av.

Likaså gamle Voltige på Åsele Ridklubb på 70-talet som gick skänkelvikning med mig och fick tyst på de tuffa brudarna i stallet som tråkade mig innan. Mycket känsliga och snälla hästar bägge två som anpassade sig väl efter ryttaren, tuffare för duktigare och vi små som de lätt hade tagit över på nolltid tog de väl hand om.

:heart :heart :heart

Nu sträcker sig min erfarenhet inte längre bak än till hästar födda på 70-talet men jag upplevde dem på samma sätt som du beskriver. Bussiga hästar (på ridskolan) som anpassade sig efter ryttaren. Jag red storhäst hela min uppväxt och hade inga problem som liten 8-10-åring att rida de stora halvbloden.
 
Nu sträcker sig min erfarenhet inte längre bak än till hästar födda på 70-talet men jag upplevde dem på samma sätt som du beskriver. Bussiga hästar (på ridskolan) som anpassade sig efter ryttaren. Jag red storhäst hela min uppväxt och hade inga problem som liten 8-10-åring att rida de stora halvbloden.
Samma sak här, jag har ju inte ridit på 70-talet, men ombes göra hemska saker med lata ponnies eller hästar är inte någonting som ingått i mitt ridskoleliv (eller en gång, i england, när jag satt på en häst som inte kom ned från bakbenen fick jag hemsk order om att smälla hårt med spöet i rumpan, men alternativet var ju att landa underst antar jag.). Det fanns en riktigt slö ponny på min första ridskola på 80-talet men det fanns barn som älskade honom också.
 
Om man vill stöda svensk avel och svenska uppfödare kan man inte köpa andra raser från svenska uppfödare? Eller finns det inte tillräckligt många så man tvingas importera. Kollade lite snabbt på hästnet efter en angloarab (det är en dröm jag burit med mig hela livet och nu aldrig kommer att uppfyllas) och det fanns inte många, fem eller sex. Varav en var en problemhäst, en var föl, två var unghästar. En var WE inriktad. Av dessa var två inte renrasiga utan en korsning Pre och en Welsh partbred.

Eftersom priser ligger en bit under SWB så förstår jag att det kanske inte lönar sig på samma sätt. Men om de som idag importerar började köpa inhemskt så skulle det bli en större marknad.

Klart man kan, men det är ju inte samma kulturarv.

Ridhäst för vuxna är det bara SWB som vi har. Visst kan man rida på nordsvensk, men dom är avlade för att vara arbetsmyror i skogen, och det är en annan sak att rida nättare hästar. Kallblodstravarna kan vara fantastiska med mycket power vid rätt träning, men det är mycket spring i huvudet på dom - såklart, dom är ju avlade för det.

Jag har en kigermustang nu (svenskfödd), och tycker dom är en perfekt ras för just mina behov, som inte är sportfokuserade. Han hade kunnat vara liiiite högre och så är det ju speciellt att rida en förvildad-hästras, det är inte en ras för alla. Men väldigt trevligt byggda för lättsamt hobbyliv.

Jag hade gärna köpt en till häst som är avlad för ridning, ett "halvblod av gamla skolan", låg-rektangulär, alla fyra hovar i marken, max 155cm i mankhöjd. Med arbetsviljan för ridning men jag har noll behov av "blod". Det blir bara jobbigt, i mitt tycke.

Med den riktning som SWB går i nu så har vi snart helt tappat bort kulturarvet som militären under lång tid förvaltade. Fokus är 100% på sporten. Nordsvensken är avlad 100% mot den tunga körningen. Kallblodstravaren är avlad 100% mot springa fort fort i trav. Vi har ingen svensk ridhästras för "vanligt folk" längre.
 
Fast jag tror vi egentligen är helt överens. Alla vill/ska inte ha de svåra och känsliga hästarna. Jag tycker inte det finns någon motsats mellan det du och jag skrev? Vi är helt eniga i att ingen ska behöva ha en känsligare eller svårare häst än vad som är roligt. Det jag menade var att jag faktiskt förstår hur hon menar med att mindre förlåtande hästar kräver att de som vill ha sådana blir bättre ryttare.
Jag uppfattade inte alls att det var det hon menade. Utan snarare att dagens hästar kräver bättre ryttare än hon nånsin kommer bli, men då är inte lösningen att avla fram hästar som ryttare som hon kan rida, utan lösningen är att ryttare som hon försöker (och ofrånkomligen misslyckas) att rida hästar som egentligen är för svåra för henne.
Klart man kan, men det är ju inte samma kulturarv.

Ridhäst för vuxna är det bara SWB som vi har. Visst kan man rida på nordsvensk, men dom är avlade för att vara arbetsmyror i skogen, och det är en annan sak att rida nättare hästar. Kallblodstravarna kan vara fantastiska med mycket power vid rätt träning, men det är mycket spring i huvudet på dom - såklart, dom är ju avlade för det.

Jag har en kigermustang nu (svenskfödd), och tycker dom är en perfekt ras för just mina behov, som inte är sportfokuserade. Han hade kunnat vara liiiite högre och så är det ju speciellt att rida en förvildad-hästras, det är inte en ras för alla. Men väldigt trevligt byggda för lättsamt hobbyliv.

Jag hade gärna köpt en till häst som är avlad för ridning, ett "halvblod av gamla skolan", låg-rektangulär, alla fyra hovar i marken, max 155cm i mankhöjd. Med arbetsviljan för ridning men jag har noll behov av "blod". Det blir bara jobbigt, i mitt tycke.

Med den riktning som SWB går i nu så har vi snart helt tappat bort kulturarvet som militären under lång tid förvaltade. Fokus är 100% på sporten. Nordsvensken är avlad 100% mot den tunga körningen. Kallblodstravaren är avlad 100% mot springa fort fort i trav. Vi har ingen svensk ridhästras för "vanligt folk" längre.
Har vi nånsin haft en svensk ridhästras för "vanligt folk"? Detta med att folk har egna ridhästar (om de inte är stenrika) är väl en relativt ny företeelse, och så fort det blev en folksport började man ju försöka avla fram sporthästar.

Jag håller inte med dem i tråden som skriver att det inte är nån skillnad mellan 80-talets halvblod och dagens. Jag tycker det hänt massor. Hästarna är betydligt lättare och ädlare och gör uppgifterna enklare. Fler större hästar. De hoppar bättre, och de är kvickare i kroppen. Större skillnad mellan hopp- och dressyrstammade hästar. Däremot att kan då för tiden skulle ha fått lov att rida brutalare för att de skulle gå - nä, det har nog inte med hästarna att göra, det är vi som ändrat oss.

Kruxet blir väl också att när folk minns 80-talet och jämför med nu, så glömmer de att de själva inte heller är på samma ställe i sitt ryttarliv. Typ: På 80-talet, då minns jag att det var jättesvårt att rida. Man kämpade, men fick knappt hästen i galopp, och det gick knappt att rida en skänkelvikning! Men idag så fattar man galopp genom att vrida på höften bara och rider skolor, tänk vad mycket som hänt! Och glömmer att de jämför sin upplevelse som nybörjare på 80-talet med sin upplevelse som ryttare med 40 års träning idag. Det är kanske inte bara hästarna som är orsaken till att det känns annorlunda för dig nu än det gjorde när du var tio, liksom...
 
Med den riktning som SWB går i nu så har vi snart helt tappat bort kulturarvet som militären under lång tid förvaltade. Fokus är 100% på sporten. Nordsvensken är avlad 100% mot den tunga körningen. Kallblodstravaren är avlad 100% mot springa fort fort i trav. Vi har ingen svensk ridhästras för "vanligt folk" längre.
Ja fast det är ju så att tiderna förändras. Det vore onekligen konstigt om någon avlade hästar för krig år 2023, jag tror till och med det finns risk att bli idiotförklarad då ;).

I övrigt håller jag inte med om att hästarna blivit så mycket svårare. De är känsligare på ett bra sätt tycker jag men hanteringen brister tyvärr ganska ofta. Där var mycket faktiskt bättre förr.
 
Ja fast det är ju så att tiderna förändras. Det vore onekligen konstigt om någon avlade hästar för krig år 2023, jag tror till och med det finns risk att bli idiotförklarad då ;).

I övrigt håller jag inte med om att hästarna blivit så mycket svårare. De är känsligare på ett bra sätt tycker jag men hanteringen brister tyvärr ganska ofta. Där var mycket faktiskt bättre förr.

Avlade för krig har dom inte blivit på länge (om ens någonsin i Sverige?), dom var avlade för transport.

Hästar avlade för krigsföring, som vapen, är ju de barocka raserna på kontinenten.
 
Jag tror du förstod vad jag menade.

Nej, det gjorde jag inte.

Jag tycker det är tråkigt att vi förlorade den svenska lanthästens "varmblodiga version" när staten gick in med avelsdirektiv och massa andra raser blandades in. Sen tappade vi det i ytterligare ett steg vid avhästningen. SWB som förening är inriktad på prestationsavel för sporten.

Jag säger inte att SWB ska styra om. Det finns ju efterfrågan på "svensk sporthäst" och dom gör ett bra arbete.

Men jag önskar att vi hade haft en svensk motsvarighet till fjordingen kvar. Varför skulle det vara konstigt att avla på den sortens häst?
 
Gräver fram det här gamla inlägget om karolinerhäst.

Nu när vi har en del Konik Polski i landet så kanske det vore något att använda, korsa SWB med en större ursprungs-ponnyras och förhoppningsvis landa någonstans nära vad vi hade i landet innan 1850-talet.

Inlägg i tråd 'Karoliner hästar?' https://www.bukefalos.se/threads/karoliner-haestar.481283/post-3067344

Eller varför inte använda Kiger som förädlare på Konik, Döle, Fjord eller Nordsvensk :)? Dom är spanjorer i grunden, men avlade av naturen i 400 år till att vara väldigt härdiga.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Hästnyheter Ridsports chefredaktör Catharina Hansson berättar om en väninna som har sin döda häst i frysen. "Den blir grytor, biff och köttfärssås"...
Svar
0
· Visningar
387
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Dagbok Jag behöver skriva av mig om en situation som orsakat väldigt mycket ångest och frustration hos mig på senaste. Det kommer att bli...
3 4 5
Svar
98
· Visningar
17 418
Senast: Mineur
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok På något sätt så får jag alltid en relation med en väg jag måste åka ofta. Det är som att jag lär känna vägen på ett mer personligt...
2
Svar
29
· Visningar
3 859
Senast: Vallmo
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Nej, att vara ny på ett jobb är verkligen inte min grej. Speciellt inte med den attityd mot en nyanställd som verksamheter har nu för...
Svar
13
· Visningar
3 183
Senast: Urigurien
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp