Dejtingtråden 22

[Masqueradee]

Ska träffa min nyårsdejt nästa söndag, är pepp redan nu!

 

[strawberrysylt]

Idag har Badoo-killen jag träffade för första gången förra tisdagen varit här på andra-dejt .

Vi fikade, lagade och åt mat och spelade spel. Flörtig stämning med lite skämt och så och när han gick fick jag en puss på kinden. Faktiskt jag som inte ville ha en riktig för jag inte vill ha bråttom, det ni kors i taket!

 

[enough]

Jag tänker att det är mysigt att vara förälskad. Om/när han inte svarar längre, så rinner det väl av dig efter ett tag. Kort sagt: jag ser nog inte problemet riktigt.

Nä du har nog helt rätt i att jag blir lite överdramatisk. Idag känns det väldigt lugnt. Viktigast är ju att vi vill samma sak, hänga ibland på en förpliktelsefri nivå. Hittills har han varit mysig och bekräftande och minst lika klängig som mig, och om jag råkar få lite känsloöverstyr ibland så är det ju rätt gött. Så länge det inte börjar gnaga i mig på ett jobbigt och ont sätt mellan gångerna vi ses. Men då är det ju bara att ta tag i det då.

 

[enough]

Men nu har han visst också fått lite snurr i skallen och vet inte om han vill ses igen... Konversationen fortsätter, får se vart det landar, men känns lugnt oavsett.

 

[strawberrysylt]

Idag har jag pratat lite mer med han den intressanta i min närhet...inte mkt, men babysteps... det har iaf blivit lite spännande att gå till jobbet haha XD

 

[Milosari]

Men nu har han visst också fått lite snurr i skallen och vet inte om han vill ses igen... Konversationen fortsätter, får se vart det landar, men känns lugnt oavsett.

Men... Vad hände?

 

[SaraXX]

Jag ska avsluta med läkaren. Vi har haft trevligt de två gånger vi har setts men idag ringde han mig på jobbet och ville att vi skulle planera hur vi kunde ses flera veckor framåt, över sportlovet och så.
Jag får panik.

Har dessutom fått pepp från bukefalister, syskon och vänner eftersom jag ju inte ens verkar tycka om honom.
Jag är nog lite rörig.

 

[strawberrysylt]

Jag ska avsluta med läkaren. Vi har haft trevligt de två gånger vi har setts men idag ringde han mig på jobbet och ville att vi skulle planera hur vi kunde ses flera veckor framåt, över sportlovet och så.
Jag får panik.

Har dessutom fått pepp från bukefalister, syskon och vänner eftersom jag ju inte ens verkar tycka om honom.
Jag är nog lite rörig.

Men jises, förstår du får panik om ni setts bara två ggr! Jag har ju träffat "min" också två ggr nu och vi har inte sagt ett pip om när vi ska ses igen... Vi har inte ens sagt att vi ska ses igen, men det är nog underförstått iaf.

 

[ekra]

Men jises, förstår du får panik om ni setts bara två ggr!

Jag med! Jag hade fått andnöd!

 

[Milosari]

Jag ska avsluta med läkaren. Vi har haft trevligt de två gånger vi har setts men idag ringde han mig på jobbet och ville att vi skulle planera hur vi kunde ses flera veckor framåt, över sportlovet och så.
Jag får panik.

Har dessutom fått pepp från bukefalister, syskon och vänner eftersom jag ju inte ens verkar tycka om honom.
Jag är nog lite rörig.

Haha mina planer med Köpenhamn sträcker sig fortfarande bara till nästa gång, förutom vid särskilda tillfällen. Hade aldrig fixat att schemalägga mitt liv på det där viset, jag behöver kunna vara lite spontan (eller känna att möjligheten finns).

 

[SaraXX]

Tack! Jag börjar ibland fundera på om det är jag som är knäpp.
Och då har jag ändå bett honom att backa en gång och det förstod han absolut...

 

[Sharpless]

Tack! Jag börjar ibland fundera på om det är jag som är knäpp.
Och då har jag ändå bett honom att backa en gång och det förstod han absolut...

Det är lätt att säga att man förstår, svårare att faktiskt förstå.

Tillägg: Och självfallet är det lätt att komma med insikter, och svårare att förbättra sitt eget beteende. Finns mycket jag skulle behöva förändra hos mig, många saker jag är medveten om, men det gäller ju att vara medveten om dem när situationen uppstår också...

 

[Elektronen]

Tack! Jag börjar ibland fundera på om det är jag som är knäpp.
Och då har jag ändå bett honom att backa en gång och det förstod han absolut...

Det är inte du som är knäpp.
Jag blir nästan uppstressad bara av att läsa sånt/höra sånt.
Men visst är båda på samma plan känns det säkert inte skrämmande!

 

[enough]

Men... Vad hände?

Det som hänt är nog att jag mött min överman vad gäller att analysera sig själv, fundera för mycket på framtidscenarion och känna efter. Han tycker att JAG är logisk och klarsynt!
Han säger att han är förvirrad och vilsen kring vad han vill och är ute efter, och om han lurar sig själv osv.

Om jag nu ska göra ett försök att analysera honom så tror jag att han är extremt självgranskande, mån om ärlighet och rädd att göra andra besvikna, samtidigt kanske rädd att själv få känslor han inte är redo för.
Även om det kanske inte är kört att vi ses igen så får jag ju släppa detta tillsvidare, och det förvånar mig lite hur lätt det känns, med tanke på hur mycket jag gillar honom.

 

[machafuko]

Har matchat med en orimligt snygg kille från Kanada som kommer till Stockholm nästa vecka. Han är här i två veckor säger han och vill gärna ses. Hela jag dör inombords. Han är sådär orimligt snygg och eftersom vi bara skulle ses tillfälligt så blir det ju mest för kul.

Är så rädd att det ska rinna ut i sanden för jag skulle behöva något nu, men han är så snygg att det skrämmer mig. Får man ens säga så?

 

[Fibusen]

Det är lätt att säga att man förstår, svårare att faktiskt förstå.

Tillägg: Och självfallet är det lätt att komma med insikter, och svårare att förbättra sitt eget beteende. Finns mycket jag skulle behöva förändra hos mig, många saker jag är medveten om, men det gäller ju att vara medveten om dem när situationen uppstår också...

Vissa har väldigt svårt att faktist förstå... Jag träffade en i somras några ggr, och jag var ärlig från början och sa att jag har nyss avslutat ett ganska jobbigt förhållande, och jag vet inte vad jag vill, samt att jag har svårt för kärlek och behöver massa egentid, men han förstod det fullt ut! (Sa han...)

Efter två, tre veckor så kom första ”jag älskar dig” från honom, på fyllan dessutom. Vi sågs ett par gånger till efter det då han var snäll och trevlig liksom och jag kände väll för att ge det en chans, men efter ett dagligt, konstant tjatande och frågande vad jag gjorde, om vi kunde ses, när vi kunde ses osv så ledsnade jag ganska fort!

En fredagkväll hade vi sagt att vi ev kunde ses på Söndagen, jag jobbade 24 h och slutade kl 8 på söndagen, hann inte mer än hem förrens han skrev att han var klar och frågade när han kunde komma... Jag svarade att det blir senare mot eftermiddagen då jag behöver vila efter jobbet en stund, men vid lunch knackar det på och han kliver in! Då hade han varit ute och åkt och tyckte det var onödigt att åka hem igen (bodde MAX 10 min bort). Jag blir SKITLESS och bestämmer att avsluta allt! Säger att jag orkar inte ha den här stressen att han heeela tiden undrar när vi kan ses osv, när jag sagt från början att jag behöver massa egentid, och det är mycket på jobbet och jag vill bara vara hemma själv i lugn och ro utan stress och press! Då svarar han: ”Jag förstår att det är mycket nu, men jag vill ju hjälpa dig med det! Jag kan ju vara här och städa och laga mat åt dig så du slipper tänka på det?”

Då fattade jag direkt att han aldrig någonsin förstått eller ens velat förstå vad jag menat med att jag behöver egentid. I hans ögon skulle jag ha egentid, fast med han hemma! Avslutade ALLT då, tack gode Gud!!!!

 

[Milosari]

Det som hänt är nog att jag mött min överman vad gäller att analysera sig själv, fundera för mycket på framtidscenarion och känna efter. Han tycker att JAG är logisk och klarsynt!
Han säger att han är förvirrad och vilsen kring vad han vill och är ute efter, och om han lurar sig själv osv.

Om jag nu ska göra ett försök att analysera honom så tror jag att han är extremt självgranskande, mån om ärlighet och rädd att göra andra besvikna, samtidigt kanske rädd att själv få känslor han inte är redo för.
Även om det kanske inte är kört att vi ses igen så får jag ju släppa detta tillsvidare, och det förvånar mig lite hur lätt det känns, med tanke på hur mycket jag gillar honom.

Men har ni inte gått händelserna väääldigt långt i förväg nu? Om man gillar att umgås så kan man väl göra bara det. Utan tankar om framtiden?

Jag blir lite stressad av att läsa det där. Att behöva bestämma sig så fort. Men kanske är ni en dålig match om ni triggar det där hos varandra?

 

[enough]

Men har ni inte gått händelserna väääldigt långt i förväg nu? Om man gillar att umgås så kan man väl göra bara det. Utan tankar om framtiden?

Jag blir lite stressad av att läsa det där. Att behöva bestämma sig så fort. Men kanske är ni en dålig match om ni triggar det där hos varandra?

Det sista jag skrev till honom igår var just att "ibland fäller man nog krokben för sig själv av att hålla på och analysera för mycket". Jag hade ju gärna fortsatt ses och tagit det soft, men han vill inte just nu, och jag tänker inte försöka övertala honom. Har berättat hur jag ser på det bara. Men kanske är det som du säger att vi triggar det hos varann, att det som jag först kände var en skön ärlig öppenhet blir lite för mycket när vi snurrar in oss i det i stället för att bara vara.

 

[SaraXX]

Nu har jag skrivit till läkaren att jag inte vill ses mer och han blev ledsen.
Jag är så velig, vi har ju haft trevligt när vi har träffats och så. Om han hade kunnat tänka sig att träffas bara förutsättningslöst, på riktigt, så hade jag kunnat träffa honom igen. Men vi pratar inte riktigt samma språk där.

Och så är det ju det här med vem JAG vill träffa. Vem JAG attraheras av. Jag vet verkligen inte.

Som ett exempel:
När vi gick upp på morgonen efter första dejten, när det råkade bli så att jag sov över hos honom, så frågade jag lite skämtsamt "Vad vad det som hände här då egentligen?" Han svarade att vi blev så sugna på varandra att vi inte kunde hålla händerna i styr. Min inre reaktion var förvåning, för jag hade då inte haft alls några problem att hålla händerna i styr om han inte hade initierat något. Jag skulle inte ha tänkt i banor att jag var sugen på honom, men jag blir liksom smickrad/attraherad av när någon vill ha mig (inom vissa gränser naturligtvis, jag måste tycka att personen är okej).

Är det bra att jag låter det vara så, att jag flyter med liksom? Jag tycker ju inte att det är otrevligt. Eller borde jag, för min egen skull framåt, tänka mer noga vem jag verkligen attraheras av osv?
Gud så utvecklande och invecklande det här är

 

[Fibusen]

Nu har jag skrivit till läkaren att jag inte vill ses mer och han blev ledsen.
Jag är så velig, vi har ju haft trevligt när vi har träffats och så. Om han hade kunnat tänka sig att träffas bara förutsättningslöst, på riktigt, så hade jag kunnat träffa honom igen. Men vi pratar inte riktigt samma språk där.

Och så är det ju det här med vem JAG vill träffa. Vem JAG attraheras av. Jag vet verkligen inte.

Som ett exempel:
När vi gick upp på morgonen efter första dejten, när det råkade bli så att jag sov över hos honom, så frågade jag lite skämtsamt "Vad vad det som hände här då egentligen?" Han svarade att vi blev så sugna på varandra att vi inte kunde hålla händerna i styr. Min inre reaktion var förvåning, för jag hade då inte haft alls några problem att hålla händerna i styr om han inte hade initierat något. Jag skulle inte ha tänkt i banor att jag var sugen på honom, men jag blir liksom smickrad/attraherad av när någon vill ha mig (inom vissa gränser naturligtvis, jag måste tycka att personen är okej).

Är det bra att jag låter det vara så, att jag flyter med liksom? Jag tycker ju inte att det är otrevligt. Eller borde jag, för min egen skull framåt, tänka mer noga vem jag verkligen attraheras av osv?
Gud så utvecklande och invecklande det här är

Fast ibland räcker det väll med att personen ”bara” är okej? Vill man däremot ha något seriösare seriöst eller tex regelbundet sex så kanske man tjänar på att välja någon som man verkligen attraheras av mer? Och attraktion sitter ju inte bara i utseendet. Sett till mig själv så har jag nyligen kommit på vad det är jag attraheras av på riktigt, 32 år gammal! Men det är fortfarande inte hugget i sten, vissa saker väger såklart upp andra.

Sålänge du inte gör något du egentligen inte vill göra så kan det såklart vara trevligt att bara flyta med också ibland.