Det där tycker jag låter fint.Började snacka med en tjej i november, sedan dess har vi träffats flera gånger, men lite på vänskapligt sätt. Suttit länge och snackat, men samtidigt har det varit något som känts som lite mer än vänskap, lite fler och längre kramar än vad jag är van vid när man "bara" är vänner. Samtidigt är hon lite "trasig" efter förra förhållandet, och rätt ensam. Igår blev det mat ute, och sedan hem till henne och kolla film, efter en halvtimme tog vi paus och drack te och snackade, skippade filmen sedan, till förmån för att fortsätta prata.
Flera gånger tidigare har hon krupit ihop mot mig för att få värme, igår inget undantag. Men så råkade det bli en puss, och ...
Så nu snurrar tankarna. Vad vill jag ha ut av den här relationen, var det något bra eller dåligt? Och allt sånt, och säkert lite till... Självfallet ska jag ju prata med henne också, men någon fason på mina tankar behöver jag ju först.
Det där ”beteendet” kan jag identifiera mig med. Jag hade absolut kunna känna mig fram försiktigt på det där viset och försiktigt ge lite mer och lite mer för att känna efter vad jag får för respons och hur jag själv känner inför den andra personen om det är någon jag känner mer än bara vänskapliga känslor för.
Vore det jag så skulle det vara väldigt viktigt att den andre personen nu går varsamt fram och inte blir väldigt ”på” och att det sker på mina villkor om du förstår vad jag menar. Allt för många har jag upplevt bli för ivriga.
