Dejtingtråden 32

[_Taggis_]

Haha! Och spara bilder i listorna, skriva ut och kolla igenom innan jag swipear.

Ja varför inte? Du behöver ju inte visa det för nån

 

[parellikusken]

Vet inte vart du bor, men Stockholm känns som en inceststad. Alla känner alla, antingen är dom ex till folk jag känner i mitt intresse eller så känner folket jag dejtar varandra genom diverse vänner.

Göteborg, men den är iaf större än min norrländska hemstad.

 

[parellikusken]

Ja varför inte? Du behöver ju inte visa det för nån

Iofs rätt smart.. Får inte glömma dejtinglistan framme om jag bjuder hem en dejt bara.

 

[Nahar]

Det är väl snarare bättre att personen har ett eget sparande i fall att det skiter sig och att ni pratar om det innan? Hur man ska göra vid eventuell separation när ni båda bor i ditt hus?

Det hade absolut varit det bästa. Kanske är det min oro som måste stillas lite (av mig själv alltså). Att jag måste kunna lita på att min partner tar hand om sig själv. Jag vet inte, jag tror jag fastnat i nåt worst case-scenario där min hypotetiska partner helt plötsligt blir pank och på annat sätt oförmögen att ta hand om sig själv.

Varför utgår du från att din partner är i en utsatt situation bara för att det tar slut? Varför behöver det delas ut allmosor? Innan man ens flyttar ihop borde det väl visa sig om personen är helt utblottad, och om en inte har råd att separera så varför flytta ihop? Det är ju värre att flytta ihop för att bli försörjd än att separera med dålig ekonomi... tänker jag. Jag hade inte velat vara med nån som vill bli sambo för att jag ska försörja honom.

Utgår inte från att det är på grund av att det tar slut, men som jag skrev ovan, något slags värsta scenario där jag inte längre kan vara säker på om det är för mig eller bostad/trygghet som min partner stannar. För sånt händer ju verkligen. Hade vi ägt bostaden tillsammans så säljer vi och delar, men det kommer ju aldrig hända nu, så vad gör en istället då, liksom?

Med största sannolikhet kommer ju inte det att hända. Jag hoppas verkligen inte det. Men jag hade känt mig skyldig OM det hände.

 

[snorp]

Det hade absolut varit det bästa. Kanske är det min oro som måste stillas lite (av mig själv alltså). Att jag måste kunna lita på att min partner tar hand om sig själv. Jag vet inte, jag tror jag fastnat i nåt worst case-scenario där min hypotetiska partner helt plötsligt blir pank och på annat sätt oförmögen att ta hand om sig själv.

Utgår inte från att det är på grund av att det tar slut, men som jag skrev ovan, något slags värsta scenario där jag inte längre kan vara säker på om det är för mig eller bostad/trygghet som min partner stannar. För sånt händer ju verkligen. Hade vi ägt bostaden tillsammans så säljer vi och delar, men det kommer ju aldrig hända nu, så vad gör en istället då, liksom?

Med största sannolikhet kommer ju inte det att hända. Jag hoppas verkligen inte det. Men jag hade känt mig skyldig OM det hände.

Jag flyttade in i min sambos hus, han har mycket bättre ekonomin jag har. Det är ju min skyldighet att se om mig själv, alltså, står jag i flera bostadsköer och kan därför flytta närsom. Jag har tillräckligt med kötid för att få lägenhet på flera orter i landet. Jag stod ju i bostadsköer redan när vi flyttade ihop, varför skulle jag inte fortsätta göra det? Står man i kö för olika hyresrätter behöver man inget stort kapital för att kunna separera heller.

 

[Nahar]

Jag flyttade in i min sambos hus, han har mycket bättre ekonomin jag har. Det är ju min skyldighet att se om mig själv, alltså, står jag i flera bostadsköer och kan därför flytta närsom. Jag har tillräckligt med kötid för att få lägenhet på flera orter i landet. Jag stod ju i bostadsköer redan när vi flyttade ihop, varför skulle jag inte fortsätta göra det? Står man i kö för olika hyresrätter behöver man inget stort kapital för att kunna separera heller.

Tack för att du delar med dig, det lugnar mig lite! Tror kanske jag hört lite för många skräckhistorier från kursare och vänner om hemska separationer Kanske är annorlunda med två "riktiga" vuxna istället för 20-åringar som villar runt i en ny stad

 

[_Taggis_]

Det hade absolut varit det bästa. Kanske är det min oro som måste stillas lite (av mig själv alltså). Att jag måste kunna lita på att min partner tar hand om sig själv. Jag vet inte, jag tror jag fastnat i nåt worst case-scenario där min hypotetiska partner helt plötsligt blir pank och på annat sätt oförmögen att ta hand om sig själv.

Utgår inte från att det är på grund av att det tar slut, men som jag skrev ovan, något slags värsta scenario där jag inte längre kan vara säker på om det är för mig eller bostad/trygghet som min partner stannar. För sånt händer ju verkligen. Hade vi ägt bostaden tillsammans så säljer vi och delar, men det kommer ju aldrig hända nu, så vad gör en istället då, liksom?

Med största sannolikhet kommer ju inte det att hända. Jag hoppas verkligen inte det. Men jag hade känt mig skyldig OM det hände.

Jag förstår katastroftänket men jag förstår verkligen inte varför det skulle vara ditt ansvar. Vuxna människor tar ansvar för sitt eget tänker jag.

 

[snorp]

Tack för att du delar med dig, det lugnar mig lite! Tror kanske jag hört lite för många skräckhistorier från kursare och vänner om hemska separationer Kanske är annorlunda med två "riktiga" vuxna istället för 20-åringar som villar runt i en ny stad

Förhoppningsvis har man lärt sig ta mer ansvar när man blivit äldre. Det är ju nått du kan prata om med en potentiell partner innan ni flyttar ihop.

 

[Nahar]

Jag förstår katastroftänket men jag förstår verkligen inte varför det skulle vara ditt ansvar. Vuxna människor tar ansvar för sitt eget tänker jag.

Något som jag tål att påminnas om rätt ofta. Har den hemska ovanan att försöka ta ansvar för andra människors välmående lite för ofta

Förhoppningsvis har man lärt sig ta mer ansvar när man blivit äldre. Det är ju nått du kan prata om med en potentiell partner innan ni flyttar ihop.

Ja, och kan vi inte prata om det ska vi nog inte flytta ihop

 

[_Taggis_]

Något som jag tål att påminnas om rätt ofta. Har den hemska ovanan att försöka ta ansvar för andra människors välmående lite för ofta

Ja, och kan vi inte prata om det ska vi nog inte flytta ihop

Hur hade du känt om du var den som skulle tas omhand, lite förutsatt liksom att du behövde det?

 

[Nahar]

Hur hade du känt om du var den som skulle tas omhand, lite förutsatt liksom att du behövde det?

Inte alls så trevligt, nej! Kände det nog på mig redan vid mitt första inlägg idag, och är väldigt tacksam för alla i tråden som hjälpt mig hitta rätt perspektiv

 

[_Taggis_]

Inte alls så trevligt, nej! Kände det nog på mig redan vid mitt första inlägg idag, och är väldigt tacksam för alla i tråden som hjälpt mig hitta rätt perspektiv

Tänker också att du behöver nog reflektera lite över varför rädslan är så stor att någon är med dig bara för ekonomiska trygghetens skull, så till den grad att du känner att det är rimligt att ha ett separationssparande till partnern? Att ha ett eget fuck-off-kapital må ju vara, men det är inte ens nästan samma sak som att nån annan skulle köpa ut en liksom..?

 

[snorp]

Ja, och kan vi inte prata om det ska vi nog inte flytta ihop

Nej det låter inte som de bästa förutsättningarna. Kan man inte kommunicera är inte nästa steg att flytta ihop

 

[Nahar]

Tänker också att du behöver nog reflektera lite över varför rädslan är så stor att någon är med dig bara för ekonomiska trygghetens skull, så till den grad att du känner att det är rimligt att ha ett separationssparande till partnern? Att ha ett eget fuck-off-kapital må ju vara, men det är inte ens nästan samma sak som att nån annan skulle köpa ut en liksom..?

Nja, den rädslan är inte så stor egentligen. Det är mest rädslan överlag för att jag ovetande ska såra någon, eller hålla tillbaka någon jag älskar. Inte bara i just detta liksom, det är något som jag egentligen tycker är bra att det genomsyrar mina relationer, att lyfta den andra parten även om de innebär till exempel separation eller liknande. Den biten har jag bra koll på, men det är hur jag bäst gör det som inte alltid är klart. För det är ju personligt också.

Rimligt har jag ju inte sagt att det är heller. Bara att jag sett att det finns ett problem (mitt hus) och tänkt på det som en möjlig lösning i denna hypotetiska framtid. Inte så hugget i sten alls.

 

[zarmino]

Haha! Och spara bilder i listorna, skriva ut och kolla igenom innan jag swipear.

Jag har faktiskt en lista på mina dejter sen jag flyttade hit till Sthlm... Dock inga bilder, men väl med en liten presentation för att komma ihåg dem! Listan befinner sig dock bara i min telefon.

 

[parellikusken]

Jag har faktiskt en lista på mina dejter sen jag flyttade hit till Sthlm... Dock inga bilder, men väl med en liten presentation för att komma ihåg dem! Listan befinner sig dock bara i min telefon.

Fantastiskt!

 

[SaraXX]

Jag har faktiskt en lista på mina dejter sen jag flyttade hit till Sthlm... Dock inga bilder, men väl med en liten presentation för att komma ihåg dem! Listan befinner sig dock bara i min telefon.

Jag gjorde en lista när det begav sig, men det var för att min kompis undrade hur många jag hade dejtat och jag kunde inte komma ihåg, så jag var tvungen att spalta upp dem. Men det var bara förnamn (eller yrke när jag inte kom ihåg förnamnet ) och på bästa tonårsvis ett litet kryss bakom om det hade blivit ligga av

 

[pepp]

N har börjat höra av sig.
Första gången i fredags, och sen ringde han två gånger i förrgår.
Först fattade jag ingenting, sen tog jag hem badoo pga uttråkad på jobbet, han är visst singel igen

Fattar inte alls hur snubbar tänker. "Åh, jag låg med pepps bästis, klart hon vill träffa mig igen"

 

[MidnightSoul]

N har börjat höra av sig.
Första gången i fredags, och sen ringde han två gånger i förrgår.
Först fattade jag ingenting, sen tog jag hem badoo pga uttråkad på jobbet, han är visst singel igen

Fattar inte alls hur snubbar tänker. "Åh, jag låg med pepps bästis, klart hon vill träffa mig igen"

Jag är på dåligt humör, så erbjuder mig att åka och använda elpiska på honom. Vem vet kanske mår bättre efteråt.

 

[_Taggis_]

Fattar inte alls hur snubbar tänker. "Åh, jag låg med pepps bästis, klart hon vill träffa mig igen"

Många tänker inte på sånt. Jag har frågat flera ggr över fenomenet att inget verkar tabu... inte kompisars ex, liknande fadäser som ovanstående, att vara buksvåger med kompisar, syskon osv osv. Har helt enkelt fått förklarat för mig av karlar att det inte spelar så stor roll för många män. Är det ledigt så kör på. Jag tror helt enkelt inte att N lägger nån värdering i det där med att han varit med din bästis och då förväntar sig att du inte heller bryr dig...