Dejtingtråden 32

[parellikusken]

Matchat med några spännande tjejer som jag pratar med nu. En som är intresserad av keramik, det bådar gott!

 

[cirkus]

Jag har så lätt att prata med min kollega. Alldeles för lätt (har just avhandlat nästan 40 minuter i telefon igen, både jobb och privat men mest jobb) . Ibland får jag känslan av att både han och jag drabbas av pratoverflow så måste vi hålla avståndet en stund. Jag har fortfarande inte en susning om hur han känner det - min gissning är att det är en helt proffessionell känsla. Jag ska komma ihåg att vara modig nån gång när det bli läge. Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge

 

[Kiwifrukt]

Tror väl snarare att det sättet att träffas inte passar alla, snarare än utseendet. Jag har aldrig haft appar och kommer aldrig skaffa, men det har inte ett dugg med mitt utseende att göra. Jag är snarare inte beredd rent känslomäsigt på att träffa 25 grodor innan det ev kommer 1 prins, så massdejtandet är inte ett dugg för mig.

Precis så kände jag också när jag testade nätdejting. Jag har lite för mycket att göra i mitt liv för att springa på dejter med personer som det ändå inte leder något till, plus att jag verkligen avskyr den där "lärakänna-fasen" i början, jag vill bara snabbspola förbi den, haha. Träffar man någon IRL via ett helt annat, icke-dejtrelaterat sammanhang, klarar man av en hel del av den delen innan man ens inser att det finns ett annat intresse, väldigt skönt för en sån som jag. Jag hade liksom känt att "jaha, nu slösade jag bort tre timmar av mitt liv på att träffa den här personen som jag aldrig mer kommer vilja träffa, happ", och det är nog helt fel inställning om man vill lyckas med nätdejting.

Jag är också ganska krass och ser en massa fel på folk, framför allt på nätet, som jag inte hade stört mig lika mycket på om jag exempelvis hade blivit intresserad av någon jag träffat via jobbet eller kompisar. Stavning är ett sånt problem för mig, jag blir på riktigt arg om någon stavar fel eller använder konstig grammatik, och skulle bara se "stavfelet" framför mig hela tiden om jag träffade den personen sen. Om det är en person jag träffar IRL är det inte alls samma sak, för då lär man känna personen muntligt eller vad jag ska säga, det här med stavfelen är inte första intrycket och skulle det sen visa sig att personen har en helt hopplös stavning så finns det andra kvalitéer som jag inte ens hade märkt om jag hade avfärdat personen på ett tidigt skede via nätet. Det här är ju saker som helt och hållet ligger på mig, men sammantaget så känner jag att det gör att nätdejting är inte min tekopp direkt.

Plus att det i alla fall på min tid var väldigt begränsat utbud i min lilla småstad, det kan så klart ha utvecklats sen dess, men via en kollega som kör Tinder har jag hört det är lite samma sak fortfarande (the story of att växa upp på ett ställe där alla känner alla).

 

[cirkus]

Alltså jag älskar kollegans intellektuella spänst - vi kan prata om vilka skumma saker som helst. Idag (i samtal nummer 3 som varade 23 minuter) upplyste han mig om formeln för hur långt man ser beroende på hur högt upp man står.

 

[_Taggis_]

Plus att det i alla fall på min tid var väldigt begränsat utbud i min lilla småstad, det kan så klart ha utvecklats sen dess, men via en kollega som kör Tinder har jag hört det är lite samma sak fortfarande (the story of att växa upp på ett ställe där alla känner alla).

En fördel med att vara en nomad som jag, trots att jag bor i en liten håla. Skulle lätt kunna ha Tinder för jag har ingen att skämmas inför (ja jag är alldeles för privat för såna där presentationer och publika varudeklarationer av mig självså för mig är det skämmigt), lite är det så här att alla känner apan men apan känner ingen. Av nån anledning syns jag, jag är väl utbölingen. Själv känner jag ett väldigt fåtal.

 

[Kiwifrukt]

En fördel med att vara en nomad som jag, trots att jag bor i en liten håla. Skulle lätt kunna ha Tinder för jag har ingen att skämmas inför (ja jag är alldeles för privat för såna där presentationer och publika varudeklarationer av mig självså för mig är det skämmigt), lite är det så här att alla känner apan men apan känner ingen. Av nån anledning syns jag, jag är väl utbölingen. Själv känner jag ett väldigt fåtal.

Jag tycker inte heller det är skämmigt eller pinsamt, det är mer att det fanns inte så många att välja på. Och typ x antal personer man har gått i skolan ihop med i alla år, typ jaha, dig har jag sett med Emil-keps och utan framtänder, hade det varit meningen hade det hänt för 20 år sen, typ.

 

[Ramona]

Jag tycker inte heller det är skämmigt eller pinsamt, det är mer att det fanns inte så många att välja på. Och typ x antal personer man har gått i skolan ihop med i alla år, typ jaha, dig har jag sett med Emil-keps och utan framtänder, hade det varit meningen hade det hänt för 20 år sen, typ.

Fast vi är ju helt andra människor nu än vad vi var när vi gick i lågstadiet. Jag träffade en kille jag gått i 6-årsverksamheten med för ett par år sen, det var hur kul som helst. Vi hade ju en massa gemensamma minnen och massor att snacka om, dessutom hade vi ett band och en tillhörighet, men vi var ju tvungna att lära känna varandra här och nu när vi är vuxna.

 

[Fibusen]

Blev bjuden på grillat av D igår! Så himla gott och vilken kväll vi fick, varmt och soligt!
Det känns fortfarande så sjukt bra det här!

Han stod i duschen när jag kom så satte mig i soffan med vovven en stund, sen när han kommer ut så nästan kastar han sig över mig och utbrister ”Så himla fin du är, åh vad jag har saknat dig!”
Han ger ofta så fina kommentarer, och jag känner mig så lugn och trygg med honom! Som när vi skulle sova så utbrister han från ingenstans efter flera minuter av tystnad: ”Om du bara visste hur glad jag är att jag träffat dig”

Känns som om det inte kunde ha bli mer rätt än så här. Jag har absolut fallit totalt för denna människa!

Och, jag ska väll egentligen ta och kliva ur den här tråden, det har gått snabbt, men efter 6 veckors intensivt dejtande kunde vi konstatera igår att det ska vara vi!

 

[pepp]

Blev bjuden på grillat av D igår! Så himla gott och vilken kväll vi fick, varmt och soligt!
Det känns fortfarande så sjukt bra det här!

Han stod i duschen när jag kom så satte mig i soffan med vovven en stund, sen när han kommer ut så nästan kastar han sig över mig och utbrister ”Så himla fin du är, åh vad jag har saknat dig!”
Han ger ofta så fina kommentarer, och jag känner mig så lugn och trygg med honom! Som när vi skulle sova så utbrister han från ingenstans efter flera minuter av tystnad: ”Om du bara visste hur glad jag är att jag träffat dig”

Känns som om det inte kunde ha bli mer rätt än så här. Jag har absolut fallit totalt för denna människa!

Och, jag ska väll egentligen ta och kliva ur den här tråden, det har gått snabbt, men efter 6 veckors intensivt dejtande kunde vi konstatera igår att det ska vara vi!

Stanna kvar ändå tycker jag, tycker det är fint att läsa ❤
Och det ger åtminstone mig lite hopp i misären

 

[AraSlei]

Blev bjuden på grillat av D igår! Så himla gott och vilken kväll vi fick, varmt och soligt!
Det känns fortfarande så sjukt bra det här!

Han stod i duschen när jag kom så satte mig i soffan med vovven en stund, sen när han kommer ut så nästan kastar han sig över mig och utbrister ”Så himla fin du är, åh vad jag har saknat dig!”
Han ger ofta så fina kommentarer, och jag känner mig så lugn och trygg med honom! Som när vi skulle sova så utbrister han från ingenstans efter flera minuter av tystnad: ”Om du bara visste hur glad jag är att jag träffat dig”

Känns som om det inte kunde ha bli mer rätt än så här. Jag har absolut fallit totalt för denna människa!

Och, jag ska väll egentligen ta och kliva ur den här tråden, det har gått snabbt, men efter 6 veckors intensivt dejtande kunde vi konstatera igår att det ska vara vi!

Tänk att det var värt att raka anklarna ändå Härligt att läsa!

 

[MidnightSoul]

Stanna kvar ändå tycker jag, tycker det är fint att läsa ❤
Och det ger åtminstone mig lite hopp i misären

Agreed, är inte als avis

 

[MidnightSoul]

Blev bjuden på grillat av D igår! Så himla gott och vilken kväll vi fick, varmt och soligt!
Det känns fortfarande så sjukt bra det här!

Han stod i duschen när jag kom så satte mig i soffan med vovven en stund, sen när han kommer ut så nästan kastar han sig över mig och utbrister ”Så himla fin du är, åh vad jag har saknat dig!”
Han ger ofta så fina kommentarer, och jag känner mig så lugn och trygg med honom! Som när vi skulle sova så utbrister han från ingenstans efter flera minuter av tystnad: ”Om du bara visste hur glad jag är att jag träffat dig”

Känns som om det inte kunde ha bli mer rätt än så här. Jag har absolut fallit totalt för denna människa!

Och, jag ska väll egentligen ta och kliva ur den här tråden, det har gått snabbt, men efter 6 veckors intensivt dejtande kunde vi konstatera igår att det ska vara vi!

Så kul å höra, stanna gärna kvar. Vi behöver få leva på hoppet med solskenshistorier

 

[cirkus]

Blev bjuden på grillat av D igår! Så himla gott och vilken kväll vi fick, varmt och soligt!
Det känns fortfarande så sjukt bra det här!

Han stod i duschen när jag kom så satte mig i soffan med vovven en stund, sen när han kommer ut så nästan kastar han sig över mig och utbrister ”Så himla fin du är, åh vad jag har saknat dig!”
Han ger ofta så fina kommentarer, och jag känner mig så lugn och trygg med honom! Som när vi skulle sova så utbrister han från ingenstans efter flera minuter av tystnad: ”Om du bara visste hur glad jag är att jag träffat dig”

Känns som om det inte kunde ha bli mer rätt än så här. Jag har absolut fallit totalt för denna människa!

Och, jag ska väll egentligen ta och kliva ur den här tråden, det har gått snabbt, men efter 6 veckors intensivt dejtande kunde vi konstatera igår att det ska vara vi!

Fyfan så underbart! När det är rätt så märks det helt enkelt

 

[Kiwifrukt]

Fast vi är ju helt andra människor nu än vad vi var när vi gick i lågstadiet. Jag träffade en kille jag gått i 6-årsverksamheten med för ett par år sen, det var hur kul som helst. Vi hade ju en massa gemensamma minnen och massor att snacka om, dessutom hade vi ett band och en tillhörighet, men vi var ju tvungna att lära känna varandra här och nu när vi är vuxna.

Ja, självklart. Jag utgick bara från mina gamla klasskompisar som tyvärr är ganska kvar i högstadie-fasen, men de går bort av väldigt många fler anledningar än att vi har gått i samma klass för mig.

Jag hade inte haft några problem med att träffa en kille från några klasser över som ändå var ganska normala redan under skoltiden, det är ju precis som du säger så att man har en gemensam bakgrund och sådär då.

 

[Tonto]

Spenderade helgen hos O, fick inte åka hem nästan. (Men var tillslut tvungen för att hinna fixa en tand som varit totalt trasig.) Han är så fin och jag känner mig trygg och nöjd med att ha honom i mitt liv på det här viset. Har nog insett att jag kanske inte alls vill ha ett traditionsenligt förhållande någonsin igen, får ångest att tänka på att vara fast och bo tillsammans med någon igen.

 

[cirkus]

Spenderade helgen hos O, fick inte åka hem nästan. (Men var tillslut tvungen för att hinna fixa en tand som varit totalt trasig.) Han är så fin och jag känner mig trygg och nöjd med att ha honom i mitt liv på det här viset. Har nog insett att jag kanske inte alls vill ha ett traditionsenligt förhållande någonsin igen, får ångest att tänka på att vara fast och bo tillsammans med någon igen.

Jag skriver under på det sista. Kommer aldrig vilja bo ihop med nån igen. (Min härliga granne säger att jag aldrig ska säga aldrig, men det gör jag ändå - gärna relation(er) men inte sambo igen nånsin)

 

[Fibusen]

Jag skriver under på det sista. Kommer aldrig vilja bo ihop med nån igen. (Min härliga granne säger att jag aldrig ska säga aldrig, men det gör jag ändå - gärna relation(er) men inte sambo igen nånsin)

Tror många känner så, jag också bl.a.! Mitt hem, min borg! Där jag bestämmer och gör vad och hur jag vill med, där jag inte behöver diskutera tapetval eller inredning, eller behöva backa på något för att båda ska bli någorlunda nöjda. Vill jag gräva upp hela gräsmattan och göra ett potatisland så gör jag det, vill jag ha så storblommiga tapeter så man nästan får migrän så sätter jag upp dom.

Skulle gå under om någon försökte stoppa mina (inte alltid så genomtänkta) totalt spontana idéer när jag får något ryck.

 

[cirkus]

Tror många känner så, jag också bl.a.! Mitt hem, min borg! Där jag bestämmer och gör vad och hur jag vill med, där jag inte behöver diskutera tapetval eller inredning, eller behöva backa på något för att båda ska bli någorlunda nöjda. Vill jag gräva upp hela gräsmattan och göra ett potatisland så gör jag det, vill jag ha så storblommiga tapeter så man nästan får migrän så sätter jag upp dom.

Skulle gå under om någon försökte stoppa mina (inte alltid så genomtänkta) totalt spontana idéer när jag får något ryck.

Inte bara det utan totalt slippa anpassa mig efter nån annan i vardagen.

 

[cirkus]

Inte bara det utan totalt slippa anpassa mig efter nån annan i vardagen.

Jag sa faktiskt redan innan min separation att jag aldrig vill bo ihop med någon efter den jag bodde med då. Jag ville nog inte ens bo ihop med honom heller de sista åren. Kanske skavet satt där.

Nu är jag i allafall väldigt glad åt att bara bo med mina djur

 

[Bison]

Jag ville ju bo själv resten av livet, nu har vi bott ihop i snart ett halvår
Det har dock varit en walk in the park från först stund. Vi är sådär äckligt överens om allting och det har inte varit minsta gruff om något från någon av sig, väldans trevligt och mitt liv är mycket enklare nu.

Jag är dock fortsatt självständig med låg toleransnivå, den dagen den känns minsta skavigt så får det räcka.
Jag vägrar sätta mig i den hemska kvinnofällan där jag är beroende av en man för att kunna behålla boendet alternativt inte ha möjlighet att skaffa ett eget.
En stor anledning att jag vill bo i hyresrätt, vill inte sitta fast med någon längre än nödvändigt om det skulle skita sig.
Jepp, jag är en cynisk jävel