Dejtingtråden 39

[SaraXX]

Igår sågs vi när vi sprang med hela gruppen, men där är vi inte beredda att gå ut med något än eftersom vi inte vet om det finns något s.a.s. Imorgon ska vi springa bara vi, kanske bada och äta efter. Vi skriver flera gånger om dagen.

Han är väldigt vettig och trevlig. Inga röda flaggor än. Och självständig och har massa för sig hela tiden vilket är ett måste för mig. Jag vet inget mer än att jag vill träffas igen, och det får räcka för nu.

 

[SaraXX]

Rapport från dejt 2:
12km löpning med konstant prat. Dusch, mat och hångel hos mig.

Möjlig konfliktyta: Mkt olika vanor vad gäller att äta ute. Behöver pratas om.

 

[Malibu_Stacy]

Rapport från dejt 2:
12km löpning med konstant prat. Dusch, mat och hångel hos mig.

Möjlig konfliktyta: Mkt olika vanor vad gäller att äta ute. Behöver pratas om.

På vilket sätt olika vanor? En vana kan ju brytas

 

[SaraXX]

På vilket sätt olika vanor? En vana kan ju brytas

Han äter ute flera gånger i veckan .
Jag knappt ens varje månad.

Vi har valt olika budget för det.

Det kommer vi att behöva prata kring om vi ska umgås endel eftersom han föreslår att gå ut och äta medan jag bara vill göra det någon gång ibland.

 

[Malibu_Stacy]

Han äter ute flera gånger i veckan .
Jag knappt ens varje månad.

Vi har valt olika budget för det.

Det kommer vi att behöva prata kring om vi ska umgås endel eftersom han föreslår att gå ut och äta medan jag bara vill göra det någon gång ibland.

Kan ju var en så enkel grej att det inte blir lika intressant att äta ute när han är i ett förhållande! Han kanske är sämst på att laga mat? Eller bara har inget intresse för det och hellre betalar och blir serverad något gott.

 

[SaraXX]

Kan ju var en så enkel grej att det inte blir lika intressant att äta ute när han är i ett förhållande! Han kanske är sämst på att laga mat? Eller bara har inget intresse för det och hellre betalar och blir serverad något gott.

Precis, så vi behöver prata om det.

 

[Sassy]

Precis, så vi behöver prata om det.

Sånt brukar ju inte vara så svårt att justera ner om det bara är ett "det här passar inte min budget" och inte någon större värderingsfråga som skiljer. Äta god mat tillsammans kan man göra med väldigt olika budget. I de fall jag träffar någon som har lägre budget än jag har är det en total icke-fråga. Behövs inget samtal direkt, bara en upplysning om premisserna. Gärna så tidigt som möjligt för det finns ju ingen mening med att någon ska stretcha sina förutsättningar för att kunna ses.

Svårare med någon som tex inte vill eller kan resa mycket om den ena parten har "resa med en partner" högt bland önskade aktiviteter.

 

[Ipalollipop]

Har börjat prata mer med killen jag tidigare i år dissade för jag inte var redo. Vi sågs på en öl och pratade massor. Han kom ihåg allt har tidigare berättat och är genuint intresserad av att lära känna mig. Han föreslog en promenad imorgon. Vi pratade 2 h i telefon igår och jag börjar bli mer och mer intresserad. Han är lite äldre än mig 42, jag är snart 36. Han bor vid mitt jobb typ och han längtar efter barn och hitta något seriöst. Han dejtar bara en i taget säger han. Där kan jag känna mig lite taskig då jag just nu har flera bollar i luften. Men tänker att denna vill jag lära känna på djupet gå på dejter och se om jag kan få mer intresse. Jag tycker han verkar väldigt snäll men jag blir lätt uttråkad om de är för snälla , för på. Fastnar oftast för otillgängliga män som knappt vill ge mig deras tid Piloten skriver till och från. Han vill fortsätta men på hans villkor typ, se vad de leder men vi har inte setts på 3 v och nu har han inte svarat på de jag skrev sist på 2 dagar. Så känns bara som han leker.

 

[Skojamindoja]

Har börjat prata mer med killen jag tidigare i år dissade för jag inte var redo. Vi sågs på en öl och pratade massor. Han kom ihåg allt har tidigare berättat och är genuint intresserad av att lära känna mig. Han föreslog en promenad imorgon. Vi pratade 2 h i telefon igår och jag börjar bli mer och mer intresserad. Han är lite äldre än mig 42, jag är snart 36. Han bor vid mitt jobb typ och han längtar efter barn och hitta något seriöst. Han dejtar bara en i taget säger han. Där kan jag känna mig lite taskig då jag just nu har flera bollar i luften. Men tänker att denna vill jag lära känna på djupet gå på dejter och se om jag kan få mer intresse. Jag tycker han verkar väldigt snäll men jag blir lätt uttråkad om de är för snälla , för på. Fastnar oftast för otillgängliga män som knappt vill ge mig deras tid Piloten skriver till och från. Han vill fortsätta men på hans villkor typ, se vad de leder men vi har inte setts på 3 v och nu har han inte svarat på de jag skrev sist på 2 dagar. Så känns bara som han leker.

Jag känner igen det där med att dras till män som man av någon anledning inte kan få. Men jag tror att om du verkligen vill träffa någon seriöst (jag orkar själv inte ta tag i det, annars hade detsamma absolut gällt även mig) så kanske du behöver kika på någon som är tvärtemot det du brukar. Du har ju klagat på att piloten varit så kass på att höra av sig och ses, en som tvärtom vill det är väl precis det du behöver?

 

[SaraXX]

Mitt i livet tänker jag att man skulle ha rett ut ett och annat om sig själv. Ändå reflekterar jag över hur jag ska veta om jag är förtjust i personen i fråga eller om det bara är trevligt att någon är förtjust i mig. Nej, säger ju inte "ja tack" vem som än hade blivit förtjust i mig, det sållas ju hårt. Men hur vet man? Jag märker att jag har väldigt dåligt självförtroende när det kommer till att "välja rätt" för mig.

Är det någon mer som har känt av risken att bli kär i kärleken själv?

 

[athena_arabians]

Mitt i livet tänker jag att man skulle ha rett ut ett och annat om sig själv. Ändå reflekterar jag över hur jag ska veta om jag är förtjust i personen i fråga eller om det bara är trevligt att någon är förtjust i mig. Nej, säger ju inte "ja tack" vem som än hade blivit förtjust i mig, det sållas ju hårt. Men hur vet man? Jag märker att jag har väldigt dåligt självförtroende när det kommer till att "välja rätt" för mig.

Är det någon mer som har känt av risken att bli kär i kärleken själv?

Jag hade svårt för det som yngre. Samt att förväxla kåt med kär

Nu när jag lärt mig mer om mig själv och även jobbat med mig själv har jag kommit till insikt om skillnaderna. Det är lätt att falla i fällan att vara kär i att vara kär men samtidigt tror jag den oron får inte göra en passiv och undvikande. Ja, vi kommer att bli sårade och såra andra men så länge vi försöker vara ärliga med oss själva och andra så är det ok.

 

[Ipalollipop]

Jag har oftast inte gett snälla killar en chans men nu har jag börjat träffa han som kom fram på festivalen som jag hade blockat för några månader sen. Han visar verkligen intresse av mig och är genuint intresserad vilket piloten aldrig visade. Vi har träffats nu 3 ggr han är lite blyg jag hade velat pussats när han gick till bussen men där blev jag också feg Han vill iallfall ses på dejter å inte i hemmet å kolla film liksom. Dock funderar jag att de kanske är kolla film vi behöver för han ska våga sig lite närmre

 

[FeatherCloud]

Glasskillen har bytt barnschema så att vi nu har totalt olika barnfria dagar Eller ja, en dag varannan vecka sammanfaller, så vi chattar lite nu men får väl se om jag låter det rinna ut i sanden eller om vi håller kvar det på ett casual plan...

Har börjat skriva med en annan som jag antagligen ska träffa på tisdag. Han känns helt olik de flesta andra jag chattat med eller träffat (kommunikativ, ganska rolig och dessutom emotionellt tillgänglig) men kan inte avgöra om det är genuint eller om han bara är verbalt skicklig. Så har en lite avvaktande hållning men vill ändå ses för att känna av.

Mest utmanande är att orka chatta och hålla igång saker när semestern är slut

 

[pepp]

Nu är jag ju absolut inte i skick att dejta, men för mååånga år sen så matchade jag med en kille på Tinder, och vi har följt varandra på instagram sen dess.

Idag skrev jag till honom att jag åker förbi hans stad med buss, han körde till busstationen för ett snabbt möte, mycket trevlig kille, varför har jag inte träffat honom förut undrar jag mest?

Verkar ha blivit ghostad av denna dude!

Har dock en ny bekantskap, en kollega... vi ser film varje vecka, trivs i varandras sällskap och har skoj! Ingen av oss är i skick att dejta eller ligga så vi håller det väldigt casual, men båda har ett gott öga till varandra så det känns fint. Till veckan ska vi se film och sen bowla på lördag (jag ÄLSKAR att bowla!)

 

[Skojamindoja]

Mitt i livet tänker jag att man skulle ha rett ut ett och annat om sig själv. Ändå reflekterar jag över hur jag ska veta om jag är förtjust i personen i fråga eller om det bara är trevligt att någon är förtjust i mig. Nej, säger ju inte "ja tack" vem som än hade blivit förtjust i mig, det sållas ju hårt. Men hur vet man? Jag märker att jag har väldigt dåligt självförtroende när det kommer till att "välja rätt" för mig.

Är det någon mer som har känt av risken att bli kär i kärleken själv?

Jag

Jag har haft stora problem med det tidigare. Nu dejtar jag inte alls, så problemet löser sig lite av sig självt genom att tanken ”oh vilken snygg kille, han är jag nog kär i” rinner ut i sanden efter ett tag utan att jag har agerat på det.

Krasst har jag nog i vuxen ålder egentligen bara varit genuint jättekär i en enda man och honom träffade jag när jag var 28. Annars har det nog definitivt handlat om att vara kär i kärleken. På något sätt kommer jag nog alltid vara kär i honom dessutom, även om det idag kan gå månader utan att jag ens tänker på honom. Han är helt klart min rätt person men vid fel tillfälle.

 

[Tonto]

Han äter ute flera gånger i veckan .
Jag knappt ens varje månad.

Vi har valt olika budget för det.

Det kommer vi att behöva prata kring om vi ska umgås endel eftersom han föreslår att gå ut och äta medan jag bara vill göra det någon gång ibland.

Min fästman äter ute mycket, innan vi började göra matlådor så åt han ute varje dag. Men jag äter sällan ute, tycker inte det är värt det speciellt ofta, jag är nästan aldrig inne i stan (just nu kan jag dessutom inte äta ute alls pga hälsan) det går ju jättebra så länge man inte förväntar sig att den andra vill gå ut och käka hela tiden.

 

[SaraXX]

Min fästman äter ute mycket, innan vi började göra matlådor så åt han ute varje dag. Men jag äter sällan ute, tycker inte det är värt det speciellt ofta, jag är nästan aldrig inne i stan (just nu kan jag dessutom inte äta ute alls pga hälsan) det går ju jättebra så länge man inte förväntar sig att den andra vill gå ut och käka hela tiden.

Ja vad han gör när vi inte ses spelar ju ingen som helst roll såklart!

 

[monster1]

Han äter ute flera gånger i veckan .
Jag knappt ens varje månad.

Vi har valt olika budget för det.

Det kommer vi att behöva prata kring om vi ska umgås endel eftersom han föreslår att gå ut och äta medan jag bara vill göra det någon gång ibland.

Jag för mig hade det blivit en rödflagg om någon börjar tänka på att ändra mina vanor för att det ska passa dom bättre. Logiskt sett om man lever tillsammans så tänker jag att man får göra vissa kompromisser i det här fallet hade det kanske varit att när det är du som ska stå för maten lagar du mat hemma och när det är han som står för maten blir det mat ute/hämtmat.

 

[Bison]

Jag för mig hade det blivit en rödflagg om någon börjar tänka på att ändra mina vanor för att det ska passa dom bättre. Logiskt sett om man lever tillsammans så tänker jag att man får göra vissa kompromisser i det här fallet hade det kanske varit att när det är du som ska stå för maten lagar du mat hemma och när det är han som står för maten blir det mat ute/hämtmat.

Det är lite så vi gör.
Min partner äter ute mycket, han gar högre lön och ingen häst
När vi ses lagar vi mat tillsammans, vill han ut och äta får han betala, helt enkelt eftersom det inte ryms i min budget.

 

[SaraXX]

Det är lite så vi gör.
Min partner äter ute mycket, han gar högre lön och ingen häst
När vi ses lagar vi mat tillsammans, vill han ut och äta får han betala, helt enkelt eftersom det inte ryms i min budget.

Skönt att höra. Det är ju något sånt det skulle behöva bli i så fall, och då skulle jag behöva vänja mig vid den tanken. Att bli bjuden oftare än jag bjuder tillbaka s.a.s.

Det skiljer rätt rejält i lön för oss, vet inte exakt hur mycket men det rör sig om flera tiotusentals kronor i månaden tror jag.