Relationer Dejtingtråden del 21

Litet allmänt tänkt bara...
Det där med att leva i nuet är en skön känsla. Att hantera tillvaron ad-hoc funkar ju ofta rätt okej, man måste inte styra upp allt.
Med det sagt så tycker jag att den inställningen funkade bättre när man var yngre... när uppväxtåren var "nyss" och resten av livet var en tidslinje som försvann bort i oändligheten nånstans. Med tilltagande ålder har jag själv börjat känna att somliga bitar nog ändå behöver litet framförhållning och struktur - eftersom den där tidslinjen ju faktiskt har ett slut, och även om det fortfarande är ganska luddigt och odefinierat så blir änden på linjen mer och mer verklig varje år. Och den känslan är förstås litet stressande. Vad vill man hinna med, och med vem? Eller utan?
Nu lät du jättegammal ;). Jag inbillar mig att du är max 10 år äldre än mig? Men jag håller ändå med lite. Jag har ju mitt "på det torra" så att säga. Jag har ett barn. Jag vill nog gärna ha ett till, men jag klarar mig bra med ett. Det är inte avgörande. För den som verkligen vill ha, men är utan, så blir det ju absolut en stressfaktor. Jag funderar ju lite i de banorna med Köpenhamn men har släppt det för tillfället och försöker verkligen njuta av att vara i nuet och den omedelbara framtiden en stund. Väl medveten om att jag inte kan stanna här för evigt men det är en skön känsla att "bara vara" för en gångs skull.
 
Skönt att det ändå löste sig rätt så bra med L. Men jag förstår att det känns ensligt! Var bor du? Hur gammalt är barnet? Finns det kanske någon gemenskap i förskola/skola? Tänker lite playdate med några vänner och föräldrar?
Jag bor i en by/förort mittemellan två större städer och han är fem. Här finns möjligheter. Men också hinder. Som att han har lite svårigheter socialt, och att jag är på samma gång översocial, blyg och introvert och för bohemisk för att riktigt passa in bland karriärsmänniskorna i vår håla.. Är bra på att bjuda in men kass på att våga tränga mig på. Men som sagt, vi kämpar på!
 
Har varit ute på puben med en kompis ikväll. Hon tyckte inte det var ett dugg stalkeraktigt och konstigt att jag skulle googla fram numret (han hade ganska ovanligt namn) och sms:a killen jag snackade länge med på en hemmafest för en månad sen. Efter några öl höll jag med henne och gjorde slag i saken. Sen blev jag skitnervös.

Han svarade nu i skrivande stund att han gärna vill ses. :)
 
Har varit ute på puben med en kompis ikväll. Hon tyckte inte det var ett dugg stalkeraktigt och konstigt att jag skulle googla fram numret (han hade ganska ovanligt namn) och sms:a killen jag snackade länge med på en hemmafest för en månad sen. Efter några öl höll jag med henne och gjorde slag i saken. Sen blev jag skitnervös.

Han svarade nu i skrivande stund att han gärna vill ses. :)
Vad kul!
 
Litet allmänt tänkt bara...
Det där med att leva i nuet är en skön känsla. Att hantera tillvaron ad-hoc funkar ju ofta rätt okej, man måste inte styra upp allt.
Med det sagt så tycker jag att den inställningen funkade bättre när man var yngre... när uppväxtåren var "nyss" och resten av livet var en tidslinje som försvann bort i oändligheten nånstans. Med tilltagande ålder har jag själv börjat känna att somliga bitar nog ändå behöver litet framförhållning och struktur - eftersom den där tidslinjen ju faktiskt har ett slut, och även om det fortfarande är ganska luddigt och odefinierat så blir änden på linjen mer och mer verklig varje år. Och den känslan är förstås litet stressande. Vad vill man hinna med, och med vem? Eller utan?
Det där tänkte jag på idag. Jag börjar nog bli lite mer rädd om tiden. Jag vill ju många saker, och det börjar bli dags att göra en del av dem.
 
Ja jag vet.
Det har inte ens blivit kul att skriva här längre måste jag säga...
Fast det är ju typ varje gång hon skriver. Förstår att hon ruttnar.
Fast det är ju en uppenbar skillnad på om nån skulle påpeka varje gång någon annan (utan problem) skulle dricka vin. Nu har ju @pepp uttalade alkoholproblem som sätter henne i situationer som är potentiellt farliga för både hennes kropp, psyke och ekonomi, vilket hon flera gånger beskrivit här på forumet. Då förstår jag att folk inte bara sitter tysta.

Jag säger som andra @pepp, ta hand om dig. Jag hoppas du kommer till insikt om att du faktiskt behöver hjälp, och att du söker den. Jag hoppas du får må bra snart.
 
Men hon har ju själv kontaktat AA, och skrivit om det? Då är det ju inte så konstigt att folk reagerar, menar jag. Det är nog av all välmening och inget annat.
Fast man kanske inte måste reagera varenda gång @pepp ens nämner alkohol, sex, dejting, whatever i det området. Jag förstår att man vill väl men det blir ju lite tjatigt. När @pepp skrev att hon drack lite vin med en vän är det väl kanske inget man måste reagera och förmana om.

Hade förstått att man reagerar om det stått något värre eller vad man ska säga. Men vinkväll med en kompis är ju ganska ofarligt tänker jag.
 
Fast det är ju en uppenbar skillnad på om nån skulle påpeka varje gång någon annan (utan problem) skulle dricka vin. Nu har ju @pepp uttalade alkoholproblem som sätter henne i situationer som är potentiellt farliga för både hennes kropp, psyke och ekonomi, vilket hon flera gånger beskrivit här på forumet. Då förstår jag att folk inte bara sitter tysta.

Jag säger som andra @pepp, ta hand om dig. Jag hoppas du kommer till insikt om att du faktiskt behöver hjälp, och att du söker den. Jag hoppas du får må bra snart.
Jag har uttalade problem med vissa saker och skulle folk kommentera det konstant så skulle jag säga upp kontakten med dom människorna. Det är sjukt jobbigt även om det är sagt med välmening. Man blir skitgrinig av tjatet.
 
Jag tycker nog 1) att gränsen för vad uttalade alkoholproblem är lite snäv och att 2) det är väl vars och ens rättighet att få leva på ett sätt som kanske inte är superhälsosamt. Jämför med rökning, över- eller undervikt, motionsvanor etc.

Jag tror det är jättevanligt att man dricker i mängder så man ligger i ett riskbruk. Det kan man göra för att man tycker att det är gott, för att det dämpar ångest, för att det ”bara blir så” i sällskapet, för att man slappnar av, för att man känner att man inte fungerar utan alkohol, för att dämpa smärtor osv osv. Alla de här anledningarna kommer inte var och en leda till ett regelrätt beroende. Allt kommer inte leda till alkoholrelaterade skador på kroppen eller problem i sociala sammanhang. Pratade lite med pappa som jobbat med missbruk i mååånga år, och han tyckte att 4-5 starköl OM DAGEN inte var tillräckligt för att klassas som ett uttalat missbruk. Det kanske kan ge lite perspektiv. Alla har inte samma sätt att se på det, och man ska vara försiktig innan man anser att ens egen måttstock är den riktiga.
 
Som en jämförelse så är det ofta så att jag och min väninna klämmer vars en flaska vin på en kväll. Lite hamnar i maten om vi äter hemma, men det mesta åker rakt ner i magen. Vi gör det minst en gång i veckan. Utöver det blir det några glas till här och var. Betyder det att jag har alkoholproblem? Riskbruk ja, men problem?

(Innan någon ringer socialtjänsten och gör en orosanmälan så sover barnet hemma hos sin pappa 50 % av nätterna)
 

Hästar nu

  • Inridning
  • Varför har Isabell Werth...
  • Foderboost

Övrigt nu

Dagbok

Radannonser

  • Springpony sælges

Hästnyheter

Bukefalos

  • Syns inte
Rekommenderas av Google:
Upp