Det här med att skaffa/inte skaffa barn

[ufot]

Mycket läsvärd (och fin!) krönika som jag nog tycker är väl värd att köra prövoperioden för.

Tyvärr låst artikel.
Av titel att döma så är nog detta vanligare än vi (vill) tro. Det är ju fullkomligt tabu att prata om att ångra sina barn.

 

[MiniLi]

Kan inte moderator bryta ut det här sista spåret? Att sätta behränsningar på hur många barn man får skaffa har ju ingenting att göra med trådens ämne.

 

[Mineur]

Kan inte moderator bryta ut det här sista spåret? Att sätta behränsningar på hur många barn man får skaffa har ju ingenting att göra med trådens ämne.

Har gjort det nu!

Diskussionen om barnbegränsning fortsätter här: https://www.bukefalos.se/threads/ae...haer-med-att-skaffa-inte-skaffa-barn.1507446/

/Mod

 

[BitCoin]

Vänner till mig adopterade en (mycket älskad) pojke som visat sig ha en svår form av autism, han är mycket utåtagerande och ibland våldsam, han kan inte lämnas utan uppsikt ett ögonblick. Han är nu tonåring. Familjens liv blev fruktansvärt pressat och föräldrarna skildes - nu har de pojken varannan vecka vilket ger föräldrarna andrum under sina "lediga" veckor. Utan detta hade båda två, eller alla tre, snabbt gått under. Allt är inte jätteenkelt.

Så länge föräldrarna lever är allt iofs. OK - men sen? Han hamnar på institution och det blir hårt för honom att smälta.

 

[Badger]

Borttaget pga utbruten tråd.

 

[MiniLi]

Har gjort det nu!

Diskussionen om barnbegränsning fortsätter här: https://www.bukefalos.se/threads/ae...haer-med-att-skaffa-inte-skaffa-barn.1507446/

/Mod

Tack!

 

[Otherside]

Så länge föräldrarna lever är allt iofs. OK - men sen? Han hamnar på institution och det blir hårt för honom att smälta.

Tro mig - de tänker på detta ständigt och jämt..... Har du nån lösning...?

 

[AraSlei]

Jag har världens dilemma igen. Min man kläckte ur sig häromdagen att han nog vill ha barn ändå. Innan 40 (han är 39 i höst).
Jag vet fortfarande inte var jag vill.

Diskuterade ni det mera, eller var det något definitivt?

 

[Gnist]

Så länge föräldrarna lever är allt iofs. OK - men sen? Han hamnar på institution och det blir hårt för honom att smälta.

Tror du på riktigt att barnet hade haft ett bättre liv i ett annat land, eller menar du att barn som behöver livslång hjälp och anpassning inte bör få leva/födas?

 

[sthu]

Diskuterade ni det mera, eller var det något definitivt?

Vi pratar om det flera gånger i veckan nu. Han har "ångrat sig" och vill ha barn. Helst innan 40, sen tycker han att han är för gammal.

 

[miumiu]

Vi pratar om det flera gånger i veckan nu. Han har "ångrat sig" och vill ha barn. Helst innan 40, sen tycker han att han är för gammal.

Jag tror inte att detta är ett jätteovanligt problem. Många verkar komma till nån slags "breaking point" runt 40 i just barnfrågan, även såna som inte har funderat så mycket eller känt att det är viktigt tidigare. Och då kan det plötsligt bli paaaa-niiiik. Hur känner du? Väger det mer åt något håll för dig i frågan?

 

[sthu]

Jag tror inte att detta är ett jätteovanligt problem. Många verkar komma till nån slags "breaking point" runt 40 i just barnfrågan, även såna som inte har funderat så mycket eller känt att det är viktigt tidigare. Och då kan det plötsligt bli paaaa-niiiik. Hur känner du? Väger det mer åt något håll för dig i frågan?

Att han skulle vara för gammal håller jag inte med om. Men jag känner att för egen del har jag inte obegränsat med tid att vela på..

 

[cambodia]

Vi pratar om det flera gånger i veckan nu. Han har "ångrat sig" och vill ha barn. Helst innan 40, sen tycker han att han är för gammal.

Väldigt snäv tidsram
Det är ju definitivt inte säkert att det skulle gå även om båda ville…

 

[sthu]

Väldigt snäv tidsram
Det är ju definitivt inte säkert att det skulle gå även om båda ville…

Nej och det är han medveten om. Han har nog bara åldersnoja. Men det hjälper ju inte mig i min egen noja...

 

[miumiu]

Att han skulle vara för gammal håller jag inte med om. Men jag känner att för egen del har jag inte obegränsat med tid att vela på..

Min pappa tyckte han var "för gammal" när jag kom. Då var han 36 Så det är nog högst individuellt hur man själv känner tror jag. Men vill man verkligen ha barn (dvs "till varje pris") så tror jag inte att man tänker så mycket på sin egen ålder faktiskt.

 

[sthu]

Min pappa tyckte han var "för gammal" när jag kom. Då var han 36 Så det är nog högst individuellt hur man själv känner tror jag. Men vill man verkligen ha barn (dvs "till varje pris") så tror jag inte att man tänker så mycket på sin egen ålder faktiskt.

För min egen del tänker jag mer på att det faktiskt inte går att få barn hur länge som helst.. Och jag vill inte ångra mig när det är för sent liksom.

 

[miumiu]

För min egen del tänker jag mer på att det faktiskt inte går att få barn hur länge som helst.. Och jag vill inte ångra mig när det är för sent liksom.

Nej precis, för kvinnor är det ju annorlunda. Men det finns ju kvinnor som får barn när dom är 40+ också, det är ju inte helt ovanligt ändå. Med eller utan assistans. Har glömt av hur gammal du är nu igen? Funderat på att göra en fertilitetskoll? Då kan du få ett hum om dina biologiska förutsättningar tänker jag, om det är bråttom med ett beslut eller om du kan ge det några år till.

 

[sthu]

Nej precis, för kvinnor är det ju annorlunda. Men det finns ju kvinnor som får barn när dom är 40+ också, det är ju inte helt ovanligt ändå. Med eller utan assistans. Har glömt av hur gammal du är nu igen? Funderat på att göra en fertilitetskoll? Då kan du få ett hum om dina biologiska förutsättningar tänker jag, om det är bråttom med ett beslut eller om du kan ge det några år till.

Jag är 33, blir 34 i höst.
Nej, jag har inte funderat på nån koll, i och med att jag inte vet om jag vill ha barn alls känns det dumt att lägga massa resurser på det..

 

[miumiu]

Jag är 33, blir 34 i höst.
Nej, jag har inte funderat på nån koll, i och med att jag inte vet om jag vill ha barn alls känns det dumt att lägga massa resurser på det..

Nej, jag förstår hur du tänker. Samtidigt kanske detta skulle kunna ge dig en indikation på hur du egentligen känner. Säg att det redan är "för sent". Eller att du är infertil. Hur skulle du känna inför det? Lättnad? Vemod?

Ett annat scenario skulle kunna vara att allting ser jättebra ut, och att du är fertil i goda 5-10 år till. Då skulle du kunna chilla lite, lägga dom här funderingarna helt på hyllan ett par år.

 

[sthu]

Nej, jag förstår hur du tänker. Samtidigt kanske detta skulle kunna ge dig en indikation på hur du egentligen känner. Säg att det redan är "för sent". Eller att du är infertil. Hur skulle du känna inför det? Lättnad? Vemod?

Ett annat scenario skulle kunna vara att allting ser jättebra ut, och att du är fertil i goda 5-10 år till. Då skulle du kunna chilla lite, lägga dom här funderingarna helt på hyllan ett par år.

Fast det skulle göra mig ännu mer stressad att ta ett beslut. Då skulle jag ju verkligen ha tidspress att bestämma hur jag vill göra.

Som jag känner nu skulle eventuell infertilitet bara innebära att jag kan plocka ur spiralen och slippa alla biverkningarna. I övrigt känner jag mest likgiltighet. Går det inte så går det inte.