Det här med att skaffa/inte skaffa barn

Jag har redan svarat på exakt samma sak högre upp, men tar det igen. Det var just det här som triggar igång det hela. Jag känner att jag måste ta beslut.
Jag kommer aldrig bli "frisk", det är en kronisk sjukdom.

Men om du tar ett beslut nu går det ju att utvärdera och eventuellt ändra senare. De flesta beslut angående vårt liv är ju inte skrivna i sten, ibland ändras omständigheterna så besluten omvärderas och ibland ändras :)

Dvs om du tar beslutet "inga barn" och det inte känns bra i det långa loppet går det ju att ändra.
 
Men om du tar ett beslut nu går det ju att utvärdera och eventuellt ändra senare. De flesta beslut angående vårt liv är ju inte skrivna i sten, ibland ändras omständigheterna så besluten omvärderas och ibland ändras :)

Dvs om du tar beslutet "inga barn" och det inte känns bra i det långa loppet går det ju att ändra.

Det här är nog det första vettiga inlägget på många sidor.
Jag känner dock inte att det är accepterat att ändra sig, oavsett är vilket håll man ändrar sig åt. Det är min upplevelse och jag skulle uppskatta om min upplevelse inte förminskas.
 
Men det är just bristen på beslut som orsakat måendet.

Nu går det bara runt i cirklar, jag skriver samma sak gång på gång men ingen verkar läsa.
Jag bett moderator låsa tråden.

Jag ser det snarare som att du fortfarande inte är nöjd med svaren. Men ja, tråden gör nog varken till eller från just nu.
 
Inte nöjd? Tillskriv mig inte saker som inte stämmer är du snäll.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det annorlunda när du igen anklagar andra, denna gång för att inte läsa vad du skriver. Det är många här som svarat på dina inlägg, gett input och råd omvartannat. Om du då ändå påstår att ingen läser det du skriver, så är du ju uppenbarligen inte nöjd med svaren du fått?

Men men, vi kan lämna det därhän.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det annorlunda när du igen anklagar andra, denna gång för att inte läsa vad du skriver. Det är många här som svarat på dina inlägg, gett input och råd omvartannat. Om du då ändå påstår att ingen läser det du skriver, så är du ju uppenbarligen inte nöjd med svaren du fått?

Men men, vi kan lämna det därhän.

När jag skriver samma sak flera gånger, för jag får samma fråga, då utgår jag från att det inte har lästs. Om det per automatik innebär att jag skulle vara missnöjd med de svar jag har fått, ja det får stå för dig.
 
Jag vill absolut inte förminska dina känslor, men tyvärr är det ju så att om man (jag) är ledsen, arg, besviken, mår dåligt över andra saker i livet färgar det gärna av sig på precis allting och man (jag) börjar ifrågasätta typ hela ens existens. Allt är fel. Jag är konstig och dum i huvudet och klarar inte något som typ alla andra klarar av utan att ens verka anstränga sig. Just barn har varit en sån grej för mig, kanske för att alla mina kompisar från att vi var små träffade en kille på en fest när vi fick i åttan, sen har de varit med honom sen dess och sen fick de tre barn i rask takt efter 25 år, typ. Jag har ett stort glapp i mitt liv mellan nian och typ 28 års ålder där jag inte träffat och behållit några nya människor i mitt liv. De personer jag träffar, uteslutande via jobb, efter 28 hade dessutom de allra flesta jämnåriga barn redan när jag träffade dem, jag har aldrig känt dem utan barn.

Jag har också brottats med känslan av att vara en udda fågel som inte kan eller kanske inte ens vill göra något som för alla andra verkar vara ett helt naturligt steg. Jag är också rädd för vad som händer om jag ändrar mig. Men de känslorna har blivit mycket, mycket bättre och mer sällan återkommande efter att andra saker i mitt liv börjat stabilisera sig. Ett tag var allt bara kaos och då malde tankarna och självkritiken dygnet runt hela tiden.

Du har tidigare svarat att din man/sambo inte heller tycker att det är självklart med barn. Hade han verkligen velat hade så klart beslutet varit mycket mer pressat att ta just nu. Men prata med honom, och prata ordentligt. Säg precis just det du sagt här i tråden, att du går runt med tankarna och vet inte hur du ska tänka? Han känner ju dig mycket bättre än någon av oss, plus att beslutet faktiskt oavsett också kommer påverka honom?
 
Skaffa barn är OK för dom som verkligen vill ha barn och inte minst: klarar av att ta hand om dom.

Det jag aldrig kommer att fatta är föräldrar som MEDVETET skaffar barn under brinnande krig, föräldrar som skaffar en hel hög med barn och har inte varken mat eller utbildning till dom. Föräldrar som VET att dom har en genetisk ärftlig sjukdom och detta till trots sätter flera barn till världen. Det anser jag vara ren och pur egoism.

Samma gäller alla skilsmässor där barnen verkligen far illa. Här om dagen såg jag ett blogginlägg där kvinnan säger: "Funderar faktiskt på att skilja mig för då kan jag ha varannan vecka barnfri".

Världen är tillräckligt överbefolkad, det är en gräns för vad planeten klarar av. Frivillig barnlöshet skulle prisas, inte klankas ned på.
 
Skaffa barn är OK för dom som verkligen vill ha barn och inte minst: klarar av att ta hand om dom.

Det jag aldrig kommer att fatta är föräldrar som MEDVETET skaffar barn under brinnande krig, föräldrar som skaffar en hel hög med barn och har inte varken mat eller utbildning till dom. Föräldrar som VET att dom har en genetisk ärftlig sjukdom och detta till trots sätter flera barn till världen. Det anser jag vara ren och pur egoism.

Samma gäller alla skilsmässor där barnen verkligen far illa. Här om dagen såg jag ett blogginlägg där kvinnan säger: "Funderar faktiskt på att skilja mig för då kan jag ha varannan vecka barnfri".

Världen är tillräckligt överbefolkad, det är en gräns för vad planeten klarar av. Frivillig barnlöshet skulle prisas, inte klankas ned på.
Vänner till mig adopterade en (mycket älskad) pojke som visat sig ha en svår form av autism, han är mycket utåtagerande och ibland våldsam, han kan inte lämnas utan uppsikt ett ögonblick. Han är nu tonåring. Familjens liv blev fruktansvärt pressat och föräldrarna skildes - nu har de pojken varannan vecka vilket ger föräldrarna andrum under sina "lediga" veckor. Utan detta hade båda två, eller alla tre, snabbt gått under. Allt är inte jätteenkelt.
 
Skaffa barn är OK för dom som verkligen vill ha barn och inte minst: klarar av att ta hand om dom.

Det jag aldrig kommer att fatta är föräldrar som MEDVETET skaffar barn under brinnande krig, föräldrar som skaffar en hel hög med barn och har inte varken mat eller utbildning till dom. Föräldrar som VET att dom har en genetisk ärftlig sjukdom och detta till trots sätter flera barn till världen. Det anser jag vara ren och pur egoism.

Samma gäller alla skilsmässor där barnen verkligen far illa. Här om dagen såg jag ett blogginlägg där kvinnan säger: "Funderar faktiskt på att skilja mig för då kan jag ha varannan vecka barnfri".

Världen är tillräckligt överbefolkad, det är en gräns för vad planeten klarar av. Frivillig barnlöshet skulle prisas, inte klankas ned på.

Varannan vecka kan vara det bästa för alla, barnen inkluderat.
 
Jag läste en artikel (jag tror inte att det är krönikan länkad) att i länder där man inte hade möjlighet att använda sig av preventivmedel och abort var det fler föräldrar som inte önskade att de hade barn.
Jag har förövrigt träffat en handfull kvinnor som ångrat sina barn, men jag tror också att det kanske är överrepresenterat bland hästfolk, eftersom det är vanligare att kvinnor får dra tyngsta lasset och ändra om i sin vardag. Eller så har deras män velat ha barn och de har gått med på det, men eftersom de inte har de jämställt blivit en aningens bittra.
 
Jag har aldrig velat ha barn. Aldrig någonsin.

Jag steriliserade mig när jag var 25, direkt farbror staten godkände det.

Jag är 36 nu och har aldrig ångrat det beslutet.

Jag gillar inte barn. Om jag någonsin träffar någon är ett absolut krav ”inga barn.”

Tyvärr är detta inte helt accepterat. Det är för många en självklarhet att ”skaffa barn.”

Ett av de största problemen idag är överbefolkning, något ingen verkar våga prata om.

Om vi var ungefär 1/4 av jordens befolkning så hade vi inte haft någon klimatkris och troligen betydligt färre konflikter. Men detta vågar ingen prata om.
 
.
Ett av de största problemen idag är överbefolkning, något ingen verkar våga prata om.

Om vi var ungefär 1/4 av jordens befolkning så hade vi inte haft någon klimatkris och troligen betydligt färre konflikter. Men detta vågar ingen prata om.

Känns väl snarare som lite lönt att prata om något som inte går att göra ett pilleskit åt än att ingen vågar, kan jag tycka.
Drar bara fram foliehattar och konspirationsfolket -skrikandes idiotier- ur sina hålor.

Folk kommer inte sluta reproducera sig och folk kommer inte plötsligt att trilla av pinn i samma takt som getingar om hösten och åt det kan diverse stater göra noll och inget för att påverka, såvida det inte införs tvångssterilisering och massmord på den egna befolkningen och det kommer a l d r i g att hända.

Så vad ska pratas om?
 
Känns väl snarare som lite lönt att prata om något som inte går att göra ett pilleskit åt än att ingen vågar, kan jag tycka.
Drar bara fram foliehattar och konspirationsfolket -skrikandes idiotier- ur sina hålor.

Folk kommer inte sluta reproducera sig och folk kommer inte plötsligt att trilla av pinn i samma takt som getingar om hösten och åt det kan diverse stater göra noll och inget för att påverka, såvida det inte införs tvångssterilisering och massmord på den egna befolkningen och det kommer a l d r i g att hända.

Så vad ska pratas om?
Bara information att det "absolut bästa" du kan göra för klimatet i dagens läge är att inte skaffa några barn/skaffa så få barn som möjligt? Det skulle kanske göra att fler valde färre barn? I alla fall i i-länderna.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 581
Senast: Gunnar
·
Relationer Jag är en arbetande småbarnsförälder till två barn som är mycket energiska, aktiva och säger vad de tänker all vaken tid. Även min man...
2 3
Svar
52
· Visningar
6 373
Senast: Fruentimber
·
Kropp & Själ Jag borde ligga och sova nu men jag bröt ihop istället... Jag har fått världens bästa nyheter för ett tag sen. Jag ska bli moster :love...
Svar
8
· Visningar
2 091
Relationer Vill bara berätta ang detta ensam när man bor på äldreboende, där jag jobbar är det flera med många barn/barnbarn men inga kommer och...
3 4 5
Svar
84
· Visningar
6 578
Senast: cewe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp