Hm, min ena whippethane skäller enbart när han leker och blir riktigt busig, det är väldigt sällan man hör något från honom förutom ett svagt gnisslande om han behöver gå ut och vi inte har uppmärksammat det. Den andra skäller bara när han blir lite rädd för andra hundar som skäller på honom. Ingen av dem skäller på saker utanför huset och då har vi ändå en äldre beauceron som är väldigt glad för att tala om att det händer saker utanför, men whipparna bryr sig inte. De skäller eller skriker heller inte när det far iväg vilt när vi är ute på promenad - det händer väldigt ofta, speciellt fasaner och rapphöns exploderar ofta upp från åkrarna bara nån meter ifrån oss (håller på att skrämma vettet ur mig och maken varenda gång), men så har vi också kört godisregn så snart något sånt händer så det kan förstås påverka. Men jag tycker att de är väldigt tysta - enda gången de låter mycket är när vi är på kapplöpningsbanan för nu har de börjat lära sig hur kul det är att jaga "haren" men det ser jag som helt normalt.
När vi hälsade på hos uppfödarna för de båda så hade de ganska många hundar båda två, i båda fallen skälldes det en del precis när vi knackade på, sen undersöktes det noga och sen var det tyst trots hundar överallt.
Men jo, jag vet att vissa whippet pratar väldigt mycket.
Vad gäller träningsbarhet - jag som bara haft brukshundar i 35 år (plus en golden) och som var helt ny på vinthund när vi köpte första hanen blev jättefövånad över hur stor vilja att träna som finns hos mina whippetgrabbar, jag hade tänkt träna lite på deras villkor men båda tycker det är fantastiskt kul, den äldsta är oerhört följsam och kan jobba nästan hur mycket som helst (om det inte är ösregn eller svinkallt, men då vill inte jag heller träna, jag har blivit bekväm "på gamla dagar"). Den yngre vill också väldigt gärna träna, när som helst jag erbjuder träning men han är inte lika uthållig och blir mentalt trött av att tänka själv, men jobba vill han definitivt. Vi har testat nosework, hoopers, rallylydnad, lydnad, spår och kapplöpning - att de gillar kapplöpningen är kanske inte så förvånande men även allt det andra tycker de är jätteroligt och jag skulle lätt kunna träna varje dag med dem. Visst är det lite annorlunda mot att jobba med en brukshund men jag har tränat ungefär likadant med whippetpojkarna som jag gjort med mina brukshundar, förutom att jag lagt ännu mer krut på belöningsträningen och använt belöningar som verkligen triggar dem (jaktbelöningar i alla former är guld värt, kan vara så enkelt som att få jaga kastad godis istället för att få den serverade direkt från handen).
Jag inser att jag kanske haft lite tur med mina två men framför allt med min äldsta hane är det kanske inte helt oväntat - han har en mamma och en morbror som är rallylydnadschampions båda två och det var en av de saker som fick mig att välja just den kullen trots att vi fick åka typ 100 mil för att hämta valpen - jag tänkte att där nog fanns en hel del följsamhet i de linjerna och det har ju verkligen stämt.
Jag har iofs inga seriösa tränings- eller tävlingsambitioner heller och valde inte kennel efter det. Men hela hennes väsen är väääldigt olikt det som jag uppfattar att TS söker.
” Min whippet är tvärtom väldigt både inkännande och mjuk. Jag tycker liksom inte det låter 100% whippet faktiskt. (Med reservation, eftersom jag som sagt fortfarande är nybörjarwhippetmänniska. 
