Fast det finns ett värde i att lära sig träna sin pisstråkiga och "svåra" hund både i form av självutveckling och att kunna träna den så att säga.
Långt ifrån alla våra hundar har varit under av träningsbarhet och motivation, vissa har varit riktiga utmaningar i träningen. Trots detta har jag fått in såpass bra inkallning på samtliga hundar (utom en) att de kunnat gå lösa. Bara det är otroligt värdefullt både för mig men framförallt för hundarna.
Sen har jag sett otaliga gånger "hopplösa" hundar på kurs som helt plötsligt visar framfötterna när matte/husse får hjälp med hur de ska jobba. Har haft hundar som bara velat sniffa, ignorera ägare och göra sin egen grej som efter ett anpassat träningsupplägg blivit otroligt taggade på träning. De fall som inte lyckats är oftast svårt att bedöma om de är hopplösa då matte/husse inte velat lyssna på vad jag ansett de skulle behöva för att komma dit

. De som har tagit till sig har gjort stora framsteg även här ska man betänka att agility som jag instruerar i blir såpass självbelönande att de flesta hundar lär sig uppskatta det om man bara lägger upp träningen rätt i början.
Det är såklart helt upp till ts att hitta instruktör eller ej men jag personligen vill ge varje hund jag har en bra grund. Som jag skrivit tidigare så tycker jag att det är de svåra hundarna som gjort att jag utvecklats i hundträningen och fått en stor verktygslåda. Lätta hundar kan man vara en ganska usel hundtränare med och ändå komma framåt, de svåra kräver tid, tålamod och att tänka utanför boxen.