Engagemang i vänners barn?

[athena_arabians]

Jag har inga problem att umgås med mina vänner när deras barn är med och jag förstår att barnen tar fokus ibland (mina vänner med barn är avslappnade vad gäller barn och vi umgås inte för att prata om barnen, något de heller inte är intresserade av).

Bli bjuden på ett regelrätt barnkalas? Jag hade undrat om min kompis tappat det helt, jag gör hellre en rotfyllning utan bedövning än är med på något dylikt! Givetvis vet mina kompisar att jag inte är direkt intresserad av barn så de har aldrig bjudit mig på något sådant.

I TS fall hade jag kunnat tänka mig att dyka upp om det passade för mig, det är ju mer "fika med barn närvarande" och inte barnkalas.

 

[Lingon]

De enda "vänners barn" jag är engagerad i är de som är i samma ålder med min dotter, där barnen också blivit vänner. Vi var ett gäng som hade hästar i samma stall och fick barn ungefär samtidigt och de barnen har ju vuxit upp ihop, ridit ihop osv och de har jag ju varit åtminstone delvis engagerade i. De är nu unga vuxna och räknas väl till "familjens bekantskapskrets" och i vissa fall "dotterns vänner" (ett par av dem har hon hållit fast vid och är rätt nära vän med).

Vad gäller regelrätta barnkalas hade jag tillräckligt med min egen dotters kalas - aldrig att jag frivilligt hade utsatt mig för att gå på FLER kalas än de jag ordnade för henne, jag var alltid totalt slut efteråt!

Nu var det ju inte ett regelrätt barnkalas. Men jag håller med dig om att riktiga barnkalas är gräsliga!

 

[kolblakkur]

Jag kände som du förr. Jag gillar verkligen inte barn, men jag älskar mina vänner. Och jag förstår ju att barnet är det viktigaste i deras liv. Så jag har fått inse att barnet följer med ibland när vi ses, ibland inte. Men det är värt det för mig för jag älskar mina vänner och är så himla glad för deras skull att de är lyckliga med sitt barn (själv hade jag hellre ätit en stor skål med krossat glas än att ha barn ).

Om du absolut inte vill så har du ingen skyldighet att åka dit, men om du ändå känner att du vill träffa din vän så låt inte barnet avskräcka dig. Det kommer säkert gå bra. Jag vet inte heller hur barn fungerar, höll typ på att ta död på min väns bebis första gången jag träffade den genom att ge den en stor gurkbit

 

[Dalkarlsbotorpet]

Jag vägrar gå något kalas överhuvudtaget, jag går inte ens på mitt eget. Jag kan däremot gärna ta en fika med min vän och dennes barn men kommer det fler så tar jag en annan dag istället.

Jag har egentligen inget emot mina vänners barn som så utan det är väl snarare mängden folk. Skulle jag bli tvungen att välja på ett barnkalas eller en vuxenfest så hade jag valt barnkalas.

Får nästan rysningar i kroppen nu när sommaren närmar sig då vi har många släktingar och vänner som fyller år nu. Då börjar tjatet igen, som varje år.

 

[miumiu]

Jag vägrar gå något kalas överhuvudtaget, jag går inte ens på mitt eget. Jag kan däremot gärna ta en fika med min vän och dennes barn men kommer det fler så tar jag en annan dag istället.

Jag har egentligen inget emot mina vänners barn som så utan det är väl snarare mängden folk. Skulle jag bli tvungen att välja på ett barnkalas eller en vuxenfest så hade jag valt barnkalas.

Får nästan rysningar i kroppen nu när sommaren närmar sig då vi har många släktingar och vänner som fyller år nu. Då börjar tjatet igen, som varje år.

Alltså igenkänning på detta. Finns nog inget mer ångestladdat för mig än just "släktkalas". På barnkalas är ju ändå alla vuxna liksom med på att det kommer vara en plåga men vi tar oss igenom detta typ. På släktkalas ska man ju låtsas som man har trevligt

 

[nightcrawler]

Det är tur att det finns viktigare saker att göra jag hade lätt varit upptagen med att pilla ludd ur naveln eller mata mina dammråttor om jag blev bjuden på kalas, barn som vuxen. Jag undviker alla kalas om det går, speciellt om det är barn inblandat

 

[Kiwifrukt]

I just detta specifika fallet hade jag kanske trots allt ändå gått, förutsatt att mamman är en nära vän. Det känns mer som en fika med kompisen plus barn och mormor?

Däremot går jag nog till och med så långt att jag hade tackat nej till släktkalas om det hade varit massa skrikiga barn där. Nu har det varit en icke-fråga hos oss för när mina äldsta kusiner var små var vi också barn och mina yngsta kusiner har varit ensamma småbarn (näst yngsta var tio år, nästan elva, när de föddes) så det har inte varit några andra barn än födelsedagsbarnen där. Men min brors sambo har flera syskon med typ tre ungar var, där hade jag tackat nej om alla de skulle komma. Då kan jag komma en annan dag istället om jag vill uppvakta mitt (än så länge väldigt hypotetiska) brorsbarn

 

[Milosari]

Jag är extramorsa åt min kompis barn, kompisen är i sin tur en del av min utökade familj så våra liv är tätt sammanflätade. Mitt intresse för barn i största allmänhet är väldigt svalt, fast jag kan ju umgås med dem utan att mitt liv går under. Detsamma gäller en himla massa andra saker jag gör för andra som jag kanske inte hade gjort för mig själv. Hjälp med flytt, fixa med bil, passa hund eller att laga mat inför någon sammankomst t ex.

I ditt fall: är det en vän du bryr dig om kan du ju gå. Det värsta som kan hända är? Slöseri med tid? Kanske värt det för att visa uppskattning?Är det ingen nära vän eller om denna vän inte är engagerad i dig så finns det ju såklart ingen poäng med att gå dit.

 

[Ainon]

Jag förväntar mig inget engagemang av vänner i mina barn, däremot någon typ av acceptans. Hade nog blivit lite putt om någon aldrig (!) ville umgås med mig när något av barnen var närvarande även om jag själv helst umgås med andra vuxna utan mina barn (och hund för den delen). Andras barn har jag dock inget emot, då är det den förälderns svett

Enda jag förväntar mig engagemang runt barnen är nära släkt typ deras mor och farföräldrar och till viss del min och min mans syskon.

Funderat lite på detta på sistone.
Hur mycket engagemang har ni i era vänners barn?

Jag är bjuden på en väns barns 2-års kalas i helgen, men jag vill helt ärligt talat inte gå. Tycker det är jobbigt att umgås kring barn och det tar energi.
Vet att vi pratat om detta förut då hon velat umgås även när hon har barnet, jag vill ju bara umgås med henne..

 

[SaraXX]

Funderat lite på detta på sistone.
Hur mycket engagemang har ni i era vänners barn?

Jag är bjuden på en väns barns 2-års kalas i helgen, men jag vill helt ärligt talat inte gå. Tycker det är jobbigt att umgås kring barn och det tar energi.
Vet att vi pratat om detta förut då hon velat umgås även när hon har barnet, jag vill ju bara umgås med henne..

Inget alls.

Har inte förändrats efter att jag själv fick barn.
Syrrans barn undantagna.

 

[starcraft]

Jag har typ noll engagemang i mina vänners barn. Jag kan umgås med dem, men föredrar umgänge utan barnen. Barnkalas hade jag inte gått på, tror jag varit på ett sånt och nej tack Men fika bara ett par personer + ett barn hade jag nog kunnat göra så här när det ändå är ett speciellt tillfälle.

 

[Nebraska]

Jag är väl inte så förtjust i kalas av olika anledningar heller. Däremot så hade jag förstått att barnet naturligtvis betyder mycket för min vän. Hade nog kommit med en ursäkt för att undvika kalaset men tagit med mig en present till barnet vid nästa besök.

 

[Wingates]

Engagerar mig inte särskilt i vänners barn, passar en kompis barn nån gång om året bara, men får bo hos henne under SRF istället.

Skulle däremot aldrig säga att vi bara kan umgås utan barn. Jag vill ju fortfarande träffa mina vänner och är den enda möjlighet med barn så blir det så.
Precis som jag hoppas att mina vänner som inte gillar hundar kan tänka sig att ses med hund ibland.
Skulle absolut gå på en födelsedagsfika för en väns unge, men inte på ett renodlat kalas.

 

[sjoberga]

Mina vänners barn är närvarande ofta när jag träffar vänner som har barn, eftersom man liksom inte kan låta min närvaro styra deras närvaro. Men engagemang? De är medmänniskor som står mina vänner nära och för mig är de medmänniskor som man bemöter respektfullt och med hänsyn.

Sen om det skulle uppstå nån riktig kris, och vännen behöver ett engagemang som involverar deras barn, självklart gör jag vad jag kan.

 

[Luff]

Det är ju ett skitbra tillfälle att få gofika och prata med kompisen medan mormor tar hand om kidden. Köp en blädderbok på loppis, slå in den och gå loss på tårtan. Skämt åsido. Om hon är så ensam så kalaset består av 4 personer varav du är en och du ifrågasätter varför du måste gå dit så kanske du ska fundera på hur mycket du är en vän. Vänner står stundvis ut med varandra.

 

[pepp]

Det är ju ett skitbra tillfälle att få gofika och prata med kompisen medan mormor tar hand om kidden. Köp en blädderbok på loppis, slå in den och gå loss på tårtan. Skämt åsido. Om hon är så ensam så kalaset består av 4 personer varav du är en och du ifrågasätter varför du måste gå dit så kanske du ska fundera på hur mycket du är en vän. Vänner står stundvis ut med varandra.

Avskyr att fika med andra människor, jag var förra året och tyckte det kändes obekvämt, har bara träffat hennes mamma en gång.

Anser inte att jag är en dålig vän för att jag inte vill utsätta mig för situationer där jag känner mig obekväm. Jag har funnits där för henne vid andra tillfällen.

 

[Huggorm]

Bebisar och riktigt små barn är jobbiga men när de blir lite större så de börjar förstå något kan de vara roliga.

 

[Bison]

Bebisar och riktigt små barn är jobbiga men när de blir lite större så de börjar förstå något kan de vara roliga.

Typ runt 20

 

[Huggorm]

Typ runt 20

Nej, då har dom för länge sedan tappat allt intresse för att umgås med både sina föräldrar och mig

 

[Bison]

Nej, då har dom för länge sedan tappat allt intresse för att umgås med både sina föräldrar och mig

Precis, helt perfekt mao