”Får” man agera?

[athena_arabians]

Det finns fler saker än NPF som gör att barn och tonåringar får svårt att uttrycka känslor på ett adekvat sätt.

Då kanske det är en poäng att hjälpa dem genom att visa att det finns andra sätt att uttrycka känslor på.

 

[Lovisaleonora]

Men det beskrivs ju att det främst är barnet som härjar? Vi vet ju ingenting om varför barnet är upprört. Varför är det så självklart att barnet ska tystas?

Barn? Jag läser tonåring. Och jag tycker nog att de är läge att lära både en tonåring och ett barn vad som är lämpligt i det offentliga rummet. Det handlar väl inte om att tysta? Men däremot är det lättare att få någon att lyssna om man framför åsikterna på ett vettigt sätt. DET är vettigt att lära sig.

 

[athena_arabians]

Barn? Jag läser tonåring. Och jag tycker nog att de är läge att lära både en tonåring och ett barn vad som är lämpligt i det offentliga rummet. Det handlar väl inte om att tysta? Men däremot är det lättare att få någon att lyssna om man framför åsikterna på ett vettigt sätt. DET är vettigt att lära sig.

Ja, börjar någon skrika på mig blir den personen raskt nergraderad till någon som jag inte behöver ta på allvar.

 

[prinsessfeminist]

Fast jag agerar inte utifrån min egen värdering av mitt mandat, jag agerar utifrån störning eller inte. Ev. riskbedömning om det är någon tunnelbanestolle med kniv. Typ.





Ärligt talat, finns det någonsin ett rimligt skäl till ett utbrott? Jag tycker det är helt fel väg att gå, att acceptera störande beteende från vuxna/nästan vuxna på det sättet,

Klart man alltid kan säga ifrån.

Frågan är hur konstruktivt det blir.

Jag är kanske extremt intresserad av att det skall ha önskvärd effekt. Det är mitt mål.

 

[MiniLi]

Då kanske det är en poäng att hjälpa dem genom att visa att det finns andra sätt att uttrycka känslor på.

Jag lovar, det är inget som sker genom att en främling ber en att vara tyst/vårda sitt språk. Det enda som troligen händer är att personen får ett skampåslag och då kommer det troligen bara kännas jättejobbigt och i värsta fall leda till ännu större känsloutbrott.

Barn? Jag läser tonåring. Och jag tycker nog att de är läge att lära både en tonåring och ett barn vad som är lämpligt i det offentliga rummet. Det handlar väl inte att tysta? Men däremot är det lättare att få någon att lyssna om man framför åsikterna på ett vettigt sätt. DET är vettigt att lära sig.

Tonåringar är barn. Och tonåringar har svårt att hantera känslor.
Främmande människor kommer inte kunna "lära" tonåringen någonting i en sådan situation.

 

[athena_arabians]

Jag lovar, det är inget som sker genom att en främling ber en att vara tyst/vårda sitt språk. Det enda som troligen händer är att personen får ett skampåslag och då kommer det troligen bara kännas jättejobbigt och i värsta fall leda till ännu större känsloutbrott.

Tonåringar är barn. Och tonåringar har svårt att hantera känslor.
Främmande människor kommer inte kunna "lära" tonåringen någonting i en sådan situation.

Med den approachen är det inte konstigt att alltför många unga människor inte fixar att jobba om de ska få bete sig hur de vill i alla lägen...

Hade det varit jag hade jag absolut skämts ögonen ur mig... eftersom jag inte betett mig. Dvs jag hade definitivt slutat.

 

[MiniLi]

Med den approachen är det inte konstigt att alltför många unga människor inte fixar att jobba om de ska få bete sig hur de vill i alla lägen...

Men alltså? Tråden handlar om en situation där en tonåring är upprörd på ridskolan. Och du drar paralleller till att unga människor inte klarar att jobba (oklart hur verklighetsförankrat det uttalandet ens är)? Det var extremt långsökt.

 

[Lovisaleonora]

Jag lovar, det är inget som sker genom att en främling ber en att vara tyst/vårda sitt språk. Det enda som troligen händer är att personen får ett skampåslag och då kommer det troligen bara kännas jättejobbigt och i värsta fall leda till ännu större känsloutbrott.

Tonåringar är barn. Och tonåringar har svårt att hantera känslor.
Främmande människor kommer inte kunna "lära" tonåringen någonting i en sådan situation.

Jag tycker det är en väldigt bra källa till samtal. Väldigt bra. Att någon utomstående påtalat ett beteende, som en sedan kan diskutera om det finns fog för det.

Alla tonåringar har inte svårt att hantera känslor. Människor utan rätt verktyg har svårt att hantera känslor. Att dra alla över en kam på det sättet tror jag inte främjar någon.

 

[athena_arabians]

Men alltså? Tråden handlar om en situation där en tonåring är upprörd på ridskolan. Och du drar paralleller till att unga människor inte klarar att jobba (oklart hur verklighetsförankrat det uttalandet ens är)? Det var extremt långsökt.

Jag vet de som börjat jobba vid 16 års ålder (inkl mig själv) dvs som tonåring... och det blir väldigt svårt om man inte kan uppföra sig och kanske få lov att göra sådant man inte vill eller tycker är kul.

Men visst, vi står bevisligen väldigt långt ifrån varandra om hur civiliserade människor uppför sig och hur man lägger grunden till ett civiliserat uppförande.

 

[MiniLi]

Jag tycker det är en väldigt bra källa till samtal. Väldigt bra. Att någon utomstående påtalat ett beteende, som en sedan kan diskutera om det finns fog för det.

Alla tonåringar har inte svårt att hantera känslor. Människor utan rätt verktyg har svårt att hantera känslor. Att dra alla över en kam på det sättet tror jag inte främjar någon.

Tonåringar i sitt normaltillstånd har svårare att hantera känslor än vuxna. Det är väl etablerat i studier och inget konstigt. Jag skrev inte att alla tonåringar beter sig illa.

 

[MiniLi]

Jag vet de som börjat jobba vid 16 års ålder (inkl mig själv) dvs som tonåring... och det blir väldigt svårt om man inte kan uppföra sig och kanske få lov att göra sådant man inte vill eller tycker är kul.

Men visst, vi står bevisligen väldigt långt ifrån varandra om hur civiliserade människor uppför sig och hur man lägger grunden till ett civiliserat uppförande.

Ja jag började jobba när jag var 15 och jag vet tonåringar även idag som jobbar. Jag förstår inte alls hur det är relaterat till situationen som beskrivs i TS.

Ja, jag tycker verkligen inte att främmande människor ska försöka uppfostra andra. Jag tycker att det är ett extremt respektlöst och otrevligt beteende.

 

[prinsessfeminist]

Men alltså... klart man får säga till om folk skriker/härjar med någon?! Byt ut ridläraren mot en kvinna och tonåring+mamma mot en man... hade ni som tycker att man inte får/ska ingripa varit tysta då också?

Det är vansinnigt ociviliserat att skrika och komma med invektiv, så gör man inte som en vuxen. Kan mamman i den här situationen inte bete sig som en vuxen tycker jag det är utmärkt om någon annan vuxen går in och markerar att det faktiskt finns gränser för hur man uppför sig. Jag struntar i om den lättkränkta generationen har problem med det.

Enda gången det är ok att skrika är om det behövs för att avvärja en farlig situation. Inte om man tex är upprörd över en ridlektion. Ju snabbare man lär sig det ju lättare kommer man att ha det i livet.

Skulle det fungera på dig? Att bli tillrättavisad av en annan vuxen är ofta väldigt känsligt.

Att tillrättavisa den vuxna inför sitt barn är att underminera föräldraskapet dessutom.

Självpåtagna uppfostrare är en ganska oönskad ingrediens om man har svårigheter att hantera sitt tonåring.

 

[Lovisaleonora]

Tonåringar i sitt normaltillstånd har svårare att hantera känslor än vuxna. Det är väl etablerat i studier och inget konstigt. Jag skrev inte att alla tonåringar beter sig illa.

Det där tycker jag är väldigt märkligt. Att generellt ursäkta problematiskt och störande beteende slentrianmässigt med att tonåringar över lag har svårare med sitt känsloliv. En kan ha hur svårt som helst, men ger det mig rätt att inkräkta på andra?

 

[athena_arabians]

Ja jag började jobba när jag var 15 och jag vet tonåringar även idag som jobbar. Jag förstår inte alls hur det är relaterat till situationen som beskrivs i TS.

Ja, jag tycker verkligen inte att främmande människor ska försöka uppfostra andra. Jag tycker att det är ett extremt respektlöst och otrevligt beteende.

Och jag tycker det är extremt respektlöst och otrevligt att härja på någon. Oavsett ålder på den som gör det.

 

[MiniLi]

Det där tycker jag är väldigt märkligt. Att generellt ursäkta problematiskt och störande beteende slentrianmässigt med att tonåringar över lag har svårare med sitt känsloliv. En kan ha hur svårt som helst, men ger det mig rätt att inkräkta på andra?

Och jag tycker det är extremt respektlöst och otrevligt att härja på någon. Oavsett ålder på den som gör det.

Svarar båda. Jag har aldrig skrivit att det är rätt att härja på andra. Jag tycker också det är otrevligt när någon skriker. Det är inte samma sak som att helt okända människor ska lägga sig i och försöka "uppfostra".

 

[Lovisaleonora]

Skulle det fungera på dig? Att bli tillrättavisad av en annan vuxen är ofta väldigt känsligt.

Att tillrättavisa den vuxna inför sitt barn är att underminera föräldraskapet dessutom.

Självpåtagna uppfostrare är en ganska oönskad ingrediens om man har svårigheter att hantera sitt tonåring.

Att påtala ett oönskat beteende har för mig inte att göra med mottagaren, utan beteendet. Oavsett om det är ett barn, tonåring eller en vuxen. Vill en som förälder inte bli underminerad (då krävs det väl dessutom att en själv anser att beteendet är dumt?) kan en ju välja att uppföra sig som en kan försvara?

För mig är det långt ifrån att få känslan av att bli uppfostrad, om någon påtalar något för mig.

 

[athena_arabians]

Skulle det fungera på dig? Att bli tillrättavisad av en annan vuxen är ofta väldigt känsligt.

Att tillrättavisa den vuxna inför sitt barn är att underminera föräldraskapet dessutom.

Självpåtagna uppfostrare är en ganska oönskad ingrediens om man har svårigheter att hantera sitt tonåring.

Tro mig, jag har blivit tillrättavisad av vuxna som tonåring och det bet bättre än om mina föräldrar gjorde det.

I exemplet gjorde mamman inget för att hantera sin tonåring så jag skulle säga att det fanns inte så mycket föräldraskap att underminera. Och ja, jag har ingen som helst lust att sitta och lyssna på när några sitter och skriker på en ridlärare. Dvs jag har inga problem med att lugnt säga att det vore uppskattat om de kan dämpa sig eftersom det finns andra människor närvarande. Hur de gör i sitt hem skiter jag i men befinner man sig i det offentliga rummet finns det faktiskt spelregler om man vill bli tagen på allvar och inte ses som totalt ociviliserad.

 

[Ridinglady]

Jag blir helt mörkrädd när jag läser en del inlägg i den här tråden. Byt ridlärare mot lärare och det är uppenbart varför skolan har problem. Tonåringar uppför sig illa och det har de rätt att göra för att ’uttrycka sina känslor’ tycks många här mena. Nej, det har man inte är mitt svar. Man får visst bli arg, men det ger en inte rätt att skrika, svära och härja mot andra människor. Det är föräldrarnas skyldighet att lära dem det. Hemma får man ta dessa konflikter och stå ut med tonåringars känsloyttringar just för att de inte ska bete sig så utanför hemmet!
Jag har två barn och det har varit vilda och högljudda diskussioner emellanåt + en och annan svordom - men aldrig att de skulle få för sig att bete sig så mot någon annan utanför hemmet! Det hade jag aldrig accepterat! Jag är lärare i grunden är under mina 15 år som lärare accepterade jag aldrig att tonåringar betedde sig illa - varken mot mig eller sin kompisar - och de klarade de utmärkt. Det har knappast skett ngn evolutionär utveckling som gör att inte tonåringar idag klarar samma sak. Jag älskade att vara lärare och lämnade lärarbanan av andra anledningar - men den inställning som vissa här ger uttryck för - dvs att föräldrar tar sina tonåringar i försvar oavsett hur de beter dig och dessutom beter sig likadant själva - berättar mina fd kollegor om och det får dem att fundera på att lämna skolan.

 

[prinsessfeminist]

Att påtala ett oönskat beteende har för mig inte att göra med mottagaren, utan beteendet. Oavsett om det är ett barn, tonåring eller en vuxen. Vill en som förälder inte bli underminerad (då krävs det väl dessutom att en själv anser att beteendet är dumt?) kan en ju välja att uppföra sig som en kan försvara?

För mig är det långt ifrån att få känslan av att bli uppfostrad, om någon påtalar något för mig.

Moralisera kan man alltid göra.

Vanligtvis, om man har förmågan såsom du beskriver dig själv, då är man duktig på att inte sätta sig i sitsen som upprörd mamma och dotter.

Då är det givetvis lätt att moralisera.

Prova att sätta dig i en situation där du tappat kontrollen på din tonåring och du dessutom själv brister. Det händer trots allt den bästa förälder att den provoceras att själv säga dumma saker.

I det läget, som @MiniLi skriver, lägger man sten på börda med en dos skam.

Hur smart är det?

 

[prinsessfeminist]

Tro mig, jag har blivit tillrättavisad av vuxna som tonåring och det bet bättre än om mina föräldrar gjorde det.

I exemplet gjorde mamman inget för att hantera sin tonåring så jag skulle säga att det fanns inte så mycket föräldraskap att underminera. Och ja, jag har ingen som helst lust att sitta och lyssna på när några sitter och skriker på en ridlärare. Dvs jag har inga problem med att lugnt säga att det vore uppskattat om de kan dämpa sig eftersom det finns andra människor närvarande. Hur de gör i sitt hem skiter jag i men befinner man sig i det offentliga rummet finns det faktiskt spelregler om man vill bli tagen på allvar och inte ses som totalt ociviliserad.

Jag undrade hur du som vuxen uppfattar att bli tillrättavisad av en annan vuxen?