Farliga hästar

[supersonic]

Har stött på ett par sådana "oförklarliga" under åren. Har hört om en del också. Min häst är linjeavlad på Nevele Pride, rena skräckhingsten tydligen. När han rymde gick man ut med varningar på radio om att allmänheten skulle hålla sig inne.

De jag träffat; en stor bjässe, precis som någon skrev ovan, var farlig för att han visste hur stor han var och utnyttjade detta till max. Han var annars världens goaste och keligaste! De andra har varit ponnyer, importer allihop. Två av dem hade alldeles säkert fått stryk, rätt vad det var kunde de anfalla - bitas eller sparkas. En av dem bet sin ägare över ena ögat när denne stod och borstade ponnyn. En annan gång bet den en skötare över bröstet när pannluggen flätades... Den andra ponnyn kunde också anfalla och var allmänt opålitlig både i ridning och hantering. Den första vet jag inte vad det blev av, den andra avlivades när opålitligheten tog över. Har för mig att de upptäckte att den var klapphingst, men är inte säker. Den tredje ponnyn kunde också anfalla och bitas bara sådär, men lever ett gott pensionärsliv idag utan större krav och har lugnat sig.

Min mor råkade ut för en riktigt elak när hon var ung. Den kastade av henne och mättade en rejäl spark efter henne som träffade nyckelbenet, som bröts. En annan gång bet den henne i tummen ända in till benet och släppte inte förrän hon smällde till den med ett spö i ansiktet. En tredje gång tryckte den upp henne mot väggen och klämde åt så hon inte fick luft. På något sätt lyckades hon knäa den rejält i buken så den flyttade på sig.

 

[Mia_R]

Jag har väl haft tur som aldrig träffat elaka men väl felhanterade och misshandlade hästar som uppfört sig därefter. Aldrig någon med tumörer utan enbart anfall är bästa försvar när man inte kan fly.

Jag har heller aldrig ägt en elak häst, men misshandlade och osäkra som jag kunnat ge trygghet i hanteringen. Jag har träffat många otrevliga hästar och fått höra flera gånger vilken "tur" jag har med välhanterade och trevliga hästar.

Jag vet att det finns hästar a la Nevil Pride men som tur är så verkar de vara väldigt sällsynta. De flesta andra har däremot sällan haft någon tur vid sina möten med människor.

 

[Centaur]

Jag har väl haft tur som aldrig träffat elaka men väl felhanterade och misshandlade hästar som uppfört sig därefter. Aldrig någon med tumörer utan enbart anfall är bästa försvar när man inte kan fly.

Jag har heller aldrig ägt en elak häst, men misshandlade och osäkra som jag kunnat ge trygghet i hanteringen. Jag har träffat många otrevliga hästar och fått höra flera gånger vilken "tur" jag har med välhanterade och trevliga hästar.

Jag vet att det finns hästar a la Nevil Pride men som tur är så verkar de vara väldigt sällsynta. De flesta andra har däremot sällan haft någon tur vid sina möten med människor.

Jag har heller aldrig träffat någon häst som varit elak eller ond. Farlig ja, men orsaken har alltid varit rädsla och traumatiska upplevelser i bagaget. Beroende på hästens personlighet kan de antigen "bara" bli extremt nervösa och göra allt för att fly utan tanke på om de skadar människor eller sig själv, det är så de allra flesta reagerar. Några få vänder rädslan till ilska, angrepp är det bästa försvar. När traumerna kan bearbetas och övervinnas blir den farliga hästen "snäll" igen.
Men vissa individer är tyvärr bortom räddning. Det krävs också extremt mycket kunskap, tid och känsla hos människan som ska rehabilitera en farlig häst.

 

[Mia_R]

Många gånger upplever jag det som att en del vill rädda en häst men inte har kunskapen och/eller förmågan att läsa den, man försätter sig i en situation som kan bli farlig både för människa och häst. Alternativt att stackaren kommer till en person som ska visa vem som bestämmer och utövar våld för att knäcka den, så antingen blir den ett vrak eller så blir den bara ännu värre för att sedan bli mer eller mindre sönderslagen eller avlivad.

 

[Lindon]

Vi hade ett sto med hett temperament. Hade henne inhyrd i en mindre ridskola, reds bara av mig dock. Hon trivdes inte alls med att det kom och gick folk ofta. När barnen skulle hämta sin lektionshäst ur hagen kom hon med öronen strukna bakåt. T.om stallsägarinnan som var tuff var rädd för henne. Tog ut en 'problemlösare' som använde hemska metoder för att lära henne lyda. Hade ut henne den enda gången bara då jag såg hur hon jobbade

Vi flyttade hem hästen då vårt stall blev färdigt. Red bara ut i skogen på lång tygel. Galopperade på åkrar och hade roligt. Fick beröm från hennes förra ägare att hon blivit så fin i kroppen och avslappnad. Kunde lita på henne i alla väder. Tyvärr fick hon tarmvred en natt och fick avlivas. Fick höra sen att hon ätit sand hos en ägare då hon var stressad i hagen. Saknar henne ännu

 

[Korven]

Äldre lipizzanerhingst som hade en historia att slå ner folk för att smita. Inte direkt elak men lurig och därigenom farlig. Jag lyckades precis komma undan någon gång och direkt smacka till honom med flatsidan av en skyffel så sen var vi ok med varann. Senare fick jag höra att han blivit omöjlig att tränsa periodvis. Alltså i vanliga fall mycket lätthanterad. Ytterligare några år senare upptäcktes att hans huvud var fullt av tumörer.

 

[MJLee]

Intressant att en så stor andel hästar som nämns i den här och liknande trådar är travhingstar. Jag antar att det är för att de avlas för specifika egenskaper där ett gott lynne inte är viktigt. De handskas inte heller av amatörer på samma sätt utan av proffs som kanske inte har samma personliga relation med dem. Det är väl ganska väl dokumenterat att varken Nevel Pride eller Wall Street hade tumörer eller blev illa behandlade som föl/unghästar.

Finns det några galoppens motsvarighet till Nevel Pride och Wall Street etc? Eller är det något som är mer unikt för travare?

 

[Lager]

Har du träffat på eller kanske till och med ägt en farlig häst? Eller en häst som beter sig "dumt" utan att någon kunnat hitta anledningen.

Min häst har sparkat sönder tre boxar. Knuffat omkull människor och sparkat mot dem på marken. Huggit så kläder slitits sönder. Han kunde (då) räknas in i kategorin farlig.

Fanns det någon bakomliggande orsak till hästens beteende? Sjukdom, skada? Lyckades ni lösa det? Vilka beteenden visade hästen? Hade hästen alltid varit "sån"?

Lugn, trygg och förutsägbar hantering löste väldigt mycket, fri tillgång på foder och en vettig hovslagare löste resten. Trist odramatiskt svar.

Han hade trauman med sig när han kom, och har fortfarande triggers, han reagerar alltid framåt - ex om han upplever sig hotad (nån slår honom) så backar han inte utan reagerar defensivt. Det beteendet sitter fortfarande kvar, om än mindre extremt.

Nu är han så himla lugn och stabil sedan flera år att jag knappt minns hur det var i början. Men fortfarande får han bara hanteras av en liten skara människor som han känner (enkel säkerhetsåtgärd).

Det var UNDERBART för mig och honom att flytta till ett stall med kompetenta hästmänniskor faktiskt. Den lättnaden känner jag fortfarande i hjärtat. Att se skillnaden på honom när ingen skriker, ingen slår i väggar, sliter i och härjar med sina djur, ingen ska fram och bråka med honom. Bara den minskningen i stressnivå gjorde underverk.

Jag har egentligen aldrig haft problem med honom själv, däremot (eftersom han har sin bakgrund och reagerar som han gör) så går det inte att ha folk runt honom som har nära till rädsla/stress/hot/våld. Han speglar det direkt.

 

[TheRedLightning]

Jag har stött på "farliga hästar".
En häst sades lägga öronen bakåt och jaga in en i ett hörn, när man gick in till den. Jag råkade av misstag gå in till den hästen, ta ut den på gången, göra i ordning, sadla och sedan sitta upp utan några krussiduller. När jag sedan satt på ryggen tittade alla förvånat på mig hur jag kunde sitta på den hästen. Nä, hon var ju jättesnäll, tror det var en missförstådd häst.
Även varit med om andra hästar som surat i boxen och försökt bitas och sparkas, men skulle inte vilja kalla de farliga, då dessa hästar troligen var trötta på ridskolelivet och försökte komma undan på det sättet de kände till, även om det inte funkade på alla.
Igår red jag en häst som testade mig, sparkade bakut och bockade. Den hästen har blivit misshandlad tidigare, men var ändå riktigt trevlig att rida.
Många gånger tror jag att det finns en anledning till varför de beter sig som de gör.

 

[yennork]

Självklart finns det en anledning! Hästens psyke, oupptäckt smärta, felaktigt hanterande (för hård eller för släpphänt)...och det är vad jag kommer på just nu. Det finns säkert fler.

 

[pews1972]

Kanske något OT men vi köpte en b-ponny för många år sedan, närmare bestämt 2008 till min då 10-åriga dotter. Han så ALLTID så gräsligt sur ut men vi var rätt oerfarna och såg inte ens hans bakåtstrukna öron när vi provred och hämtade honom. Sedan var det många många som talade om för oss att han var ilsk. Vi valde dock att fortsätta inte se hans arga öron. Han var sedan i vår ägo fram tills för några år sedan och till slut försvann de där osäkra öronen och nu ser han alltid glad ut. Han var så himla osäker och visste inte hur han skulle bli behandlad. Jag gissar att hans "räddning" var att vi valde att inte låtsas om hans ilska, som eg inte var ilska.
Innan han kom till oss - endast 8 år gammal hade han redan hunnit med 6 olika hem Inte så konstigt att han var osäker.

 

[Smulan75]

Ja har träffat en och ägt en,
Jag var medryttare för länge sen på en häst som stog i samma stall som en dressyrhäst som var väldigt aggressiv och som tydligen attackerat personer, frågade inte så mycket om den men höll mig på avstånd
Jag ägde en nordsvensk travare som attackerade - eller åtminstonde hotade med att attackera folk som kom in i hagen och som skulle hämta hästar ur "hans flock" - som tur var lyckades han aldrig skada någon men sparkade och hotade folk - som närmast har jag för mig att han sparkade av kepsen på en person - med frambenen. Han lyckades även en gång bita tag i armen på stallägarinnans sons när han skulle kasta in mat (hö från en påse) till honom men han släppte honom och ingen skada där heller - han gillade verkligen inte barn. Men han fick flytta ut på landet och blev "gårdshäst" och lugnade ner sig betydligt.

 

[tuaphua]

Jag tror man ska vara medveten att om en häst på allvar försöker göra illa en lyckas de rätt ofta.
Dvs de flesta hotar bara. De misslyckas inte. De vill bara hota eller skada lätt.
Att fullfölja attacker med uppsåt att lemlästa/döda är otroligt sällsynt.
Så de fall där man ignorerat och hästen inte gjort ngt är inte en farlig häst i mina ögon.
De som på riktigt är farliga och har stört beteende ger sig på. De riktigt farliga går också rätt igenom att man möter upp och korrigerar med våld. De är förberedda på kamp och viker inte.
Så uppför sig inte de flesta flyktdjur.

 

[Dentaku]

Jag har träffat minst 1 riktigt farlig häst. En travhingst som hette Tyko Calmon.

Jag blev nyfiken och kollade och jodå, han var barnbarn till redan nämnda Nevele Pride...

 

[Cornelia]

Hur kan man få för sig att använda en hingst som Nevele Pride i avel? Förstår att det handlar om insprungna pengar och tävlingsresultat, men finns det inget ansvarstänkande i den aveln??

 

[Skywalker]

Jag har träffat på två under årens gång, båda attackerade människor och andra hästar, väldigt oberäkneliga. Båda hade hälsoproblem och gick väl antagligen runt med smärta. De var båda rätt hingstiga också, kanske var det kombinationen som gjorde det. Har en kompis som jobbat med några travhästar som har attackerat och bl a huggit folk i ansiktet/huvudet

 

[Görel]

Finns det några galoppens motsvarighet till Nevel Pride och Wall Street etc? Eller är det något som är mer unikt för travare?

Diaglyphard har jag hört från flera håll men jag har ingen större erfarenhet av det själv. Har också hört att han inte godkändes för halvblodsavel p g a sitt temperament.

 

[Alexandra_W]

Jag är nyfiken på detta ämne.
Har du träffat på eller kanske till och med ägt en farlig häst?
Eller en häst som beter sig "dumt" utan att någon kunnat hitta anledningen.
En häst som kanske attackerar människor, eller är helt knäpp i ridningen - vad som. Tror ni förstår.
Och ja, alla hästar kan vara "farliga", men förhoppningsvis förstår ni hur jag menar!

Jag har nämligen inte stött på en sådan häst. Mitt f.d medryttarsto som är hästen på min avatar kunde vara jääkligt knepig och kunde absolut bli farlig i vissa situationer, detta gick dock enkelt att undvika och hon blev världens goaste.


Den andra jag tänker på var en haflinger. Men det var inte särskilt extremt utan mest ouppfostran. Han sprang gärna över folk, sparkade och bet när man vände ryggen till, han var farlig för de orutinerade som höll på med honom, men för oss som hade lite mer vana så var han en härlig filur. Tog man honom på bar gärning när han var på väg att sparka så kunde ha låtsas att han skulle ha bakbenet till något annat.. Han funderade en stund och bestämde sig sedan för att klia, snodde mössor och vantar gjorde han med...

I vilket fall, är intresserad av att höra era historier, då jag aldrig vart med om en på riktigt farlig häst trots att jag hållit på med hästeriet i hela mitt liv.
Fanns det någon bakomliggande orsak till hästens beteende? Sjukdom, skada? Lyckades ni lösa det?
Vilka beteenden visade hästen? Hade hästen alltid varit "sån"?

Jadå. Finns en tråd på forumet med. Ponny som började attackera. Inga sken-attacker utan han menade allvar. Utan dunjacka hade jag haft en arm mindre. Sparkade sönder mitt knä. Anföll veterinären. Var jävligt lurig med hovslagaren. Osv.

Mellan det var han en blandning av tjurig, hotfull, små"elak" och rar. Man visste aldrig. Beteendet eskalerade under ungefär ett år. Folk hävdade allt från dåligt uppfostrad, testade osv till lynnesfel. Två veterinärer rek mig att ta bort honom innan han hade ihjäl mig, att han hade fått en knäpp, lynnesfel.

Jag var övertygad han hade en anledning. Klinikutreddes ua. Tog hormonprov ua. Han blev värre. Fler vet. Ua. Ännu en klinik. Ua. Tills jag av en slump fick en vet som gick en utbildning i pain face hos hästar. Och kände igen min lilla. Han sattes på smärtis. Blev bättre. Klinik. Ua. Bytte vet. Fick en fantastisk vet som inte hittade nåt eg men på min beskrivning och genom att leta minsta tecken valde att bedöva, röntga och ultraljuda knäet. Bingo.

Han kan köra sura miner av gammal vana tyvärr än. Men är min rara, snälla ponny igen.

Tillägg. Hade han inte varit B-ponny utan stor häst hade jag tagit bort. Hade jag inte haft honom sen han var ett år och visste hur han var som liten hade jag tagit bort. Hade jag inte haft eget stall och kunde se till andra inte riskerade att skadas hade jag tagit bort. Just för han var farlig. På riktigt. Han bluffade eller hotade inte, han menade allvar. När han sparkade sönder mitt knä slog han för att träffa. Oprovocerat (ja förutom smärta då). När han högg sönder min jacka anföll han riktat på allvar. Hade det inte varit stängsel emellan hade han vräkt sig över mig.

Tillägg 2: jag kommer pga ovan aldrig sälja honom. Tar hellre bort om jag inte kan ha kvar, trots att han bara är 5 år. Men d å han inte haltade eller nåt, trots att han hade så ont, utan istället visade smärtan så luddigt, gradvis och kopplat till humör så törs jag inte riskera att han i framtiden skadar ett barn (det är en sockersöt B-ponny, världen bästa barnponny i normalfallet) pga oupptäckt smärta han inte visat på annat vis.

 

[Alexandra_W]

Intressant att en så stor andel hästar som nämns i den här och liknande trådar är travhingstar. Jag antar att det är för att de avlas för specifika egenskaper där ett gott lynne inte är viktigt. De handskas inte heller av amatörer på samma sätt utan av proffs som kanske inte har samma personliga relation med dem. Det är väl ganska väl dokumenterat att varken Nevel Pride eller Wall Street hade tumörer eller blev illa behandlade som föl/unghästar.

Finns det några galoppens motsvarighet till Nevel Pride och Wall Street etc? Eller är det något som är mer unikt för travare?

Finns, fanns en galoppör, som hette Ribot eller liknande. Helt livsfarlig. Finns fler mer jag inte minns. Men det finns motsvarighet till WSB etc i galoppvärlden ja. Som avlats på.

 

[Lillmattetillfyra]

Jag hade en ponny (kat D) som var väldigt svår att rida. Tränade för flertal instuktrörer men ingen kunde förstår varför han var som han var eller gjorde som han gjorde. Han var kollad hos veterinär och allt men var ren. En kiropraktor hittade en syn nerv i kläm och rätade på de men blev aldrig bättre. Förövrigt var han en jätte go häst.